Min mamma har blivit knäpp...(långt)

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

En lustig grej hände...Jag var bara tvungen att få se ifall min mamma eller någon annan läser min blogg så ställde en fråga i min syster blogg, hon erkände att hon läser min blogg men tror inte att jag vet om hennes. så nu vet jag att mamma vet exakt hur jag känner å ändå väljer hon att hålla på.

Nu ska jag fira mig själv idag, att jag är den bästa mamman mina barn någonsin kan få!

Hoppas ni andra får en bra morsdag

 

[Mirre]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hur går det för er?

Köpte en pocketbok igår som handlar om just autism.
Skriven av Jenny Lexhed och hon berättar om deras son som har autism.
Hur de får kämpa för att han ska få hjälp,. få rätt diagnos osv.
Den är grymt bra! Tänkte att den kanske var nåt för er?

 

[tomten]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

den enda lösningen jag ser, klipp banden med henne?

uppenbarligen verkar ingen av er må bra av situationen och hon verkar inte heller acceptera den.

 

[Mirre]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hur går det för er?

Köpte en pocketbok igår som handlar om just autism.
Skriven av Jenny Lexhed och hon berättar om deras son som har autism.
Hur de får kämpa för att han ska få hjälp,. få rätt diagnos osv.
Den är grymt bra! Tänkte att den kanske var nåt för er?

har nu läst mer i boken och den är betydligt sorgligare än jag trodde.
Men hon berättar också om olika behandlingar, föreningar osv och det var väl mest det jag syftade på när jag tipsade om den. Men den är gripande och sorglig. Jag fick sluta läsa och gå ut en sväng för att inte bli helt

 

[Djurjouren]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Har 7 årig autistisk son och jag förstår PRECIs hur du känner dig. Det är asjobbigt. Dels klandrar jag mig själv hela tiden för att han är som han är och systern för att hon är som hon är för att hon är uppväxt med honom.
systern är normal men med relationsproblem då sonens beteende för henne är dte normala och andra barn ör konstiga. Dessutom är hon krafftigt utåtagerande för det är ju så hon har sett under hela sin uppväxt att man får uppmärksamhet.
Dels är det jobbigt att hela tiden behöva försvara sitt beteende, hans beteende, hennes beteende.
Jag blev utbränd och jag orkar inte ha min son. Jag är ensam med min dotter nu, mer än 3 dagar med sonen och jag bryter ihop.
Du kan ju gissa hur släktingar ser på en mamma som inte orkar med sin son, som överger honom...
Dessutom har jag en i släkten som anser att sonen är fullt frisk....
Jag har varit utan min son i 4 månader nu och dels är det hemskt, skammen, hur kan man lämna sitt barn hos pappan och dels är det en lättnad. Det tog 3 månader innan jag kände mig normal igen.
Gick på antideprreseiva i 6 måander. Men vändningen kom inte förrän jag fick tag på en fantastisk terapeut som jobbar med utbrändhet.
Det är just det, man kan ALDRIG koppla av med en autsisk unge i sin närhet. Man får vara ständigt på sin vakt, i beredskap, det är inet många som fixar det.
Hon har hjälpt mig med mkt, bland annat att med att strunta i vad folk tycker och tänker om mig. För tycker gör de och kommer alltid att göra, så är det bara. Trixet är att lyckas strunta i det. För du gör så himla bra du kan och ingen kan göra det bättre, INGEN. Glöm aldrig det.

Nu ska jag ha sonen halva sommarlovet, jag har krafftig ångest för om jag kommer att klara av det. Jag vill inet bli dålig igen.
Då skäms jag...Inte roka med sin son i en månad......Hur dålig mamma är man inet då? Jag har NOLL förståelse från släkten, absolut NOLL.

Acceptera att andra får tycka, men ta inte åt dig, strunta i dem.

 

[Djurjouren]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

IBT, intensiv beteendeterapi har min son gått i i flera år. Det har gjort enorm skillnad.

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hur går det för er?

Köpte en pocketbok igår som handlar om just autism.
Skriven av Jenny Lexhed och hon berättar om deras son som har autism.
Hur de får kämpa för att han ska få hjälp,. få rätt diagnos osv.
Den är grymt bra! Tänkte att den kanske var nåt för er?

Det går relativt bra. Min mamma har jag fortfarande inte pratat med men har lite kontakt med min ena syster. min andra syster fyller åt nästa vecka så då tänkte jag skicka grattis sms till henne för att visa att jag finns här.

jag lånade en bunt böcker på bibblan om autism, verklighetsbaserade böcker. men jag fick aldrig chans att läsa dom har för mycket att göra hemma för att hinna läsa, tyvärr.
hade hemma dom en månad och hann läsa 3 sidor i en bok...

Nu är jag själv hemma med barnen. min man började sitt nya schema i måndags och kommer hem på lördag nästa vecka. tur är så har jag underbara svärföräldrar
dom hade Tim över natten mellan onsdag-torsdag och så hämtade dom honom innan idag och har med honom i sin stuga över helgen. så lite avlastning får jag i alla fall

känner dock en viss ledsamhet i att lämna bort honom, vill ju inte egentligen
men jag skulle aldrig orka om jag inte får vila lite från honom.

 

[Mirre]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Skönt att du får vila lite och får avlastning.
Isak är också borta över den här helgen, han och sambon är hos svärföräldrarna.
Faktiskt skönt att vara själv lite även om jag saknar dem

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

*kl*

Jag skickade ett mess till min syster på hennes födelsedag och hon tackade.
sen har vi inte pratat-tills nu inatt när jag får ett mess från henne; förlåt för att jag är en dålig syster.

Tror ni det är någon som har dåligt samvete? Visst, nu skrev hon i sitt andra mess att hon är rätt så full, men det är väl då man vågar erkänna sina misstag?

nåväl, jag gav henne en liten tankeställare och berättade för henne hur sårad jag blivit av deras skitsnack.

Skriver mest för att jag är lite småchockad över att hon hörde av sig, men så är hon tydligen rätt packad också.

-------------------------------

En annan fråga om någon har råd att ge, igår frågade svärmor mig om vi inte ska upp och hälsa på min mamma i sommar. Sa att vi inte har något bestämt. Kunde inte säga att jag sagt upp bekantskapen. Frågan är hur jag ska lägga upp det? Ska jag bara dra det rakt av och säga att hon tyckte vi suger som föräldrar och att Tim i hennes ögon är frisk, så jag vill inte ha med henne att göra, eller ska jag linda in det och inte nämna någa detaljer?

 

[vallhund]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Jag blir målös när jag läser om din omgivnings reaktioner!

 

[vallhund]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

En annan fråga om någon har råd att ge, igår frågade svärmor mig om vi inte ska upp och hälsa på min mamma i sommar. Sa att vi inte har något bestämt. Kunde inte säga att jag sagt upp bekantskapen. Frågan är hur jag ska lägga upp det? Ska jag bara dra det rakt av och säga att hon tyckte vi suger som föräldrar och att Tim i hennes ögon är frisk, så jag vill inte ha med henne att göra, eller ska jag linda in det och inte nämna någa detaljer?

Berätta du rakt upp o ner, behöver ju inte gå in på alla detaljer, utan mer kortfattat o koncist, uttryck gärna din glädje över oaat hon o din svärfar finns o vilket fantastiskt stöd ni tycker att de är.

kramar i massor!

 

[mino]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Lägg dig på den nivå som känns bekväm med svärmor. Personligen skulle jag nog inte dra på fullt ut och beskriva hela konflikten och att ni brutit med varandra. Man kan ju säga nåt allmänt i stil med "vet inte om vi får ihop det i år" och om hon då frågar vidare kan du väl säga att "ja vi behöver nog en extra paus från varandra ett tag, det har varit mycket att smälta för oss alla med Tim". Jag bröt med en ganska nära vän för ganska många år sen och själv tyckte jag att det var galet obvious att jag varken pratade med personen eller gick på tillställningar där personen skulle vara men det var ingen som märkte. Det kan vara bra att slippa göra nån dramatik av problemen medan de fortfarande är känsliga.

 

[marytwice]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hejsan,

har just läst igenom hela tråden och wow, vad jag känner igen mig i många av dina och era berättelser.

Jag tänkte jag kanske kunde ge ett perspektiv från ett annat håll.

Jag är uppväxt med en lillebror som har bla autism (väldigt lite men det finns mersjukdommar som komplicerar en hel del) och en mormor som under en period bestämde sig för att allt som in bror "råkat ut" för var min mors fel...När min mor till slut bröt med mormor vände sig mormor till mig istället - i ett försök att få en allierad (jag var 17-18år när detta hände) hon ringde och försökte få "skit" om mamma genom mig - detta slutade med att även jag fick lov att säga upp kontakten med henne.

Det jag vill säga med detta är att även om det känns hårt/jobbigt så mådde jag själv mycket bättre när först min mamma bröt med mormor (innan hon började ringa mig) och sedan när jag själv bröt med henne. Det går inte att leva med någon som suger liv och ork ur en.

Jag vill även lägga till till er mammor som känner er som "dålig mammor" för att ni behöver avlastning med era barn. Det är ni INTE, min mamma har nästan jobbat ihjäl sig för att allt ska fungera med oss 3 barn, var av 2 har speciella behov. (hon har hjärtprobelm, vilka läkarna inte kunnat koppla till något annat än stress) Som storasyster älskade jag de helger som min bror med autism var hos sin kontaktfamilj. Mamma hade tid med oss andra och när lillebror kom hem igen hade vi hunnit sakna honom och mamma var piggare och orkade mer tiden efteråt.

Så ta hand om er, se till att få vila och låt inte någon ta din energi.

/M

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

*kl*

Tack för era svar

Då ska jag ta och berätta lite grann snabbt och enkelt sen för dom så vet dom hur det ligger till.
Innan idag så var det svärfar som frågade hur min mamma hade det med vädret. Visste ju inte vad jag skulle svara så det bästa är att berätta för dom så snart som möjligt.

 

[RIA]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Hejsan,

har just läst igenom hela tråden och wow, vad jag känner igen mig i många av dina och era berättelser.

Jag tänkte jag kanske kunde ge ett perspektiv från ett annat håll.

Jag är uppväxt med en lillebror som har bla autism (väldigt lite men det finns mersjukdommar som komplicerar en hel del) och en mormor som under en period bestämde sig för att allt som in bror "råkat ut" för var min mors fel...När min mor till slut bröt med mormor vände sig mormor till mig istället - i ett försök att få en allierad (jag var 17-18år när detta hände) hon ringde och försökte få "skit" om mamma genom mig - detta slutade med att även jag fick lov att säga upp kontakten med henne.

Det jag vill säga med detta är att även om det känns hårt/jobbigt så mådde jag själv mycket bättre när först min mamma bröt med mormor (innan hon började ringa mig) och sedan när jag själv bröt med henne. Det går inte att leva med någon som suger liv och ork ur en.

Jag vill även lägga till till er mammor som känner er som "dålig mammor" för att ni behöver avlastning med era barn. Det är ni INTE, min mamma har nästan jobbat ihjäl sig för att allt ska fungera med oss 3 barn, var av 2 har speciella behov. (hon har hjärtprobelm, vilka läkarna inte kunnat koppla till något annat än stress) Som storasyster älskade jag de helger som min bror med autism var hos sin kontaktfamilj. Mamma hade tid med oss andra och när lillebror kom hem igen hade vi hunnit sakna honom och mamma var piggare och orkade mer tiden efteråt.

Så ta hand om er, se till att få vila och låt inte någon ta din energi.

/M

Tack för ditt svar.
I mina öron så lät det bra att du förstår att det inte är mammans fel att barnet har autism och att du som syskon är "glad" över att autismbarnet får komma iväg på tex kortis. Det gav mig lite styrka att läsa att du ändå längtade efter din bror efter helgens slut.
Nu är det ju omvänt här med storebror som har A och lillasyster som är "normal". Jag hoppas att hon aldrig kommer sättas i andra hand. Kände du någonsin så? att du fick stå över en massa saker för din brors skull?

Jag ska försöka vara så rättvis jag bara kan mellan barnen och ge Isabelle det hon behöver även om hennes bror förmodligen kommer kräva mer av oss.

Jag ska försöka ge oss alla ett drägligt liv tillsammans, även om det säkerligen inte blir lätt alla gånger. Men det har jag lovat mig själv-Isabelle ska aldrig sättas i andra hand bara för att hennes bror kräver mer, då få jag som mamma anstränga mig mer.

 

[havreflinga]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Frågan är hur jag ska lägga upp det? Ska jag bara dra det rakt av och säga att hon tyckte vi suger som föräldrar och att Tim i hennes ögon är frisk, så jag vill inte ha med henne att göra, eller ska jag linda in det och inte nämna någa detaljer?

Det beror på vilken reaktion du vill ha tillbaka. Om du lindar in det och "förskönar" kan man nog tolka det som att du helst inte vill prata om det. Alltså får du kanske inga följdfrågor. Eller så fattar de inte alls, och fortsätter fråga om din mamma om några veckor igen.

Om du berättar rakt av kanske de själva känner att de blir inblandade i något som verkar känsligt och privat, men då kommer de antagligen att avbryta dig med något överslätande och hurtigt. Då har de ju i alla fall fått infon. Om det är viktigt för dig att de vet hela bakgrunden, så fortsätter du bara prata fast de försöker avbryta. Annars nöjer du dig med att de fattat läget och inte behöver veta mer detaljer.

Om du vill ha lite pepp och tröst (och du tror att de kan/vill ge dig det) tycker jag du ska berätta att de klagat på er som föräldrar.

 

[marytwice]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Du har förstått mig rätt, redan som barn inser man snabbt att det inte är ens föräldrars fel att någonting är annorlunda med ens syskon.
Både jag och min minsta lillebror har ibland känt av att mamma och pappa ibland varit tvungna att lägga mer tid på mellanbrorsan B som har autism.

Jag och min bror har pratat om det och har kommit fram till att även om vi ibland har varit arga och kanske känt att B tagit all mammas tid så har vi förstått att det inte var för att de inte tyckte om oss eller att de tyckte mer om B. Denna känsla har dock bara dykt upp under de perioder då B inte har haft något avlastningshem och främst mamma inte har fått någon ordentlig vila under en längre period.

I efterhand har jag fått veta att mamma haft dåligt samvete för att hon inte hunnit med oss andra syskon och att även detta har tärt på henne.
Jag har under större delen av min uppväxt inte hållit detta mot min mor, (förutom under en kort väldigt tonårig period - då allt var hennes fel...).
Utan mest haft en känsla av att jag har en väldigt stark mamma som orkar med att ta hand om allt och samtidigt jobbade heltid.

Jag tror att du kommer att klara det bra, i dina inlägg visar du på att du både vill och kan göra allt för att båda dina barn ska få en så bra uppväxt som möjligt.

De enda råd jag har att ge är att du och din man ska ta hand om er, så att ni båda orkar.
Var inte rädd att be om hjälp från både familj (som ni tycker om att umgås med) och komun/landsting/stat
Kolla om det går att få en kontaktfamilj, där er son kan vara ibland (kan vara släkt eller inte - det spelar ingen roll, bara han och ni trivs med familjen).
B var 6 år när vi fick en kontaktfamilj och det var underbart att få mamma för mig själv i två dagar, men gud vad jag saknade B - det gjorde vi alltid.

Ta hand om er och lycka till
/M

 

[Hiddeous]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

nåväl, jag gav henne en liten tankeställare och berättade för henne hur sårad jag blivit av deras skitsnack.

Skriver mest för att jag är lite småchockad över att hon hörde av sig, men så är hon tydligen rätt packad också.

-------------------------------

En annan fråga om någon har råd att ge, igår frågade svärmor mig om vi inte ska upp och hälsa på min mamma i sommar. Sa att vi inte har något bestämt. Kunde inte säga att jag sagt upp bekantskapen.

Usch, du verkar ha fötts in i en riktigt dysfunktionell familj där din mamma styr allt och alla. Jag tycker bara du ska säga att du inte orkar åka dit. Man behöver inte förklara allt. Gå inte i fällan att börja snacka skit om din mor, utan lägg locket på. Gör dig värdigare än vad hon är. Vad dina systrar anbelangar, verkar de fortfarande vara kontrollerade av din mamma (i alla fall känslomässigt). genom att skapa dig ett liv och en tillvaro utan din mor kommer du att visa dig stark och så småningom kanske även de vågar klippa strängen, för den ger verkligen ingen näring till någon. Lycka till

 

[Hiddeous]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Berätta du rakt upp o ner, behöver ju inte gå in på alla detaljer, utan mer kortfattat o koncist, uttryck gärna din glädje över oaat hon o din svärfar finns o vilket fantastiskt stöd ni tycker att de är.

kramar i massor!

Det tycker inte jag. Då sätter man käppar i hjulet för att relationen på sikt ska bli bättre. Bättre låta bli att säga någonting alls till släktingar som utanför den innersta kretsen. Det är faktiskt inte deras business.

 

[sussiqt]

Sv: Min mamma har blivit knäpp...(långt)

Jisses säger jag bara. Hur kan man som mamma säga så till din dotter? Jag skulle nog ha blivit rätt elak om min mamma sagt nåt sånt och kontrat med att det är ju hon som uppfostrat mig . Jag tycker du gör rätt i som inte har kontakt med din mamma för hon är en tvättäkta energitjuv. Håll kontakt med dina syskon och stötta dem om du orkar. MEN tänk på dig själv i första hand. Du har två barn att ta hand om varav det ena har speciella behov.
Jag har en dotter som har diagnosen ADHD och min släkt har varit underbara och lyssnat på oss när vi förklarat vad det innebär. Tyvärr så har vissa av min mans syskon svårt att förstå att detta är ett handikapp utan tycker mer eller mindre att hon är ouppfostrad. De har vi så lite kontakt med som möjligt.

Min man har alltid varit borta 3-4 dagar varje vecka så det är ju jag som har fått göra det mesta och visst har det varit jobbigt ibland. Men min mamma "lånade" dottern nån gång då och då för att jag skulle få vila lite och vara med storebror. Vi har 3 barn och det är mellersta som har ADHD. Vi har försökt att fördela tiden så lika som möjligt mellan barnen, men visst har sonen ibland fått stå tillbaka för sin systers skull. Nu när han är vuxen (22 år) så har vi pratat om det och han har förstått att det var något vi inte kunde undvika och har aldrig klandrat oss för det. Han har haft lätt för sig i skolan och har alltid funnits där för sin syster. Lillasyster som är 8 år yngre än storasyster har aldrig sagt nåt för hon har ju alltid levt med sin systers diagnos.

Du är en bra mamma, även om du ber om avlastning ibland och du verkar ju ha helt underbara svärföräldrar som ställer upp. Berätta för dem varför du inte har kontakt med din mamma utan att snacka skit om henne.
Lev ditt liv med din familj och låt mamma krypa till korset.
Styrkekramar i massor.