Perfekt storlek på hund?

Jag har haft stora hundar (Labrador, blandraser och Schäfer) men har små nu, Dvärgschnauzer.
Jag tycker nog de små är perfekta. Aldrig några problem att få hundvakt och det är självklarare på ett helt annat sätt att de är välkomna hos folk och i sociala samanhang. Allt är enklare. Hundarna i sig är också enklare. Inte så buffliga och yviga. Och dessa är faktiskt tystare, inget vi tränat in.

Vi reser gärna med våra hundar, både på hotell och husvagn och det är galet mer smidigt med hundar på 6-9 kilo som inte fäller än en stor.

Av de hundar jag haft är det bara en av dem som jag tror skulle skydda och det är gammla Schäfertiken. Dels var hon skyddstränad och tävlad men hon hade också ett rejält allvarspaket. Har bott med andra Schäfrar som också var skyddstränade men de såg det mer som lek än allvar. Tveksamt om de skulle skydda på riktigt eller mest bli förvirrade.
 
Jag tror personligen man många gånger är tryggare med en riktig högljudd liten larmhund om man är rädd för överfall och liknande.

Jag har själv inte hund i något som helst syfte att hunden ska skydda mig aldrig tänkt i dom banorna.

Skulle jag vara rädd för överfall skulle jag inte känna mig tryggare med stor hund såvida hunden inte var en utbildad och godkänd skyddshund alternativt av ras avlad på att ta saken i egna tassar men hur kul skulle jag ha med en sån hund i övrigt - ungefär noll kul.

Jag gillar socialt trevliga hundar.
Jag har heller aldrig haft hund för att känna mig tryggare. Men jag har genom åren noterat en del intressanta saker.

Tex, när jag hade två cremefärgade salukis så spelade det ingen roll hur de betedde sig, folk tog för givet att de var konstant glada och vänliga. De såg ju så fina ut. Det blev lite problematiskt när folk ville släppa fram sina stökiga småhundar till min ena hund som absolut inte(!) uppskattade det. Den hunden visade det på alla sätt den kunde, men folk kunde inte ta in att min hund inte bara ville leka.

Senare när jag hade två andra ljusa salukis, (en creme, en guldfärgad) så var det standard att folk ville stanna och prata, beundra de snälla fina hundarna osv så fort jag var ute. Framförallt om jag gick genom parken i centrum. Vid ett tillfälle var jag hundvakt åt en helsvart saluki. Precis lika trevlig som mina ljusa, lite mer social bara. Folk gick omvägar. Inte ens en gång stannade folk för att beundra hundarna längre.

Det blev tydligt att "stor ljus hund = snäll och trevlig" och "stor svart hund = farlig!" enligt folk i allmänhet.

Jag har flera gånger sagt att om jag skulle vilja ha en hund för att känna mig mer trygg, då skulle jag helt enkelt försöka få tag på en helsvart saluki, gärna släthår. Då får jag samma typ av hund och mentalitet som jag trivs med, men folk kommer vara mer rädda för den än för de hundar jag har nu.
 
Jag har heller aldrig haft hund för att känna mig tryggare. Men jag har genom åren noterat en del intressanta saker.

Tex, när jag hade två cremefärgade salukis så spelade det ingen roll hur de betedde sig, folk tog för givet att de var konstant glada och vänliga. De såg ju så fina ut. Det blev lite problematiskt när folk ville släppa fram sina stökiga småhundar till min ena hund som absolut inte(!) uppskattade det. Den hunden visade det på alla sätt den kunde, men folk kunde inte ta in att min hund inte bara ville leka.

Senare när jag hade två andra ljusa salukis, (en creme, en guldfärgad) så var det standard att folk ville stanna och prata, beundra de snälla fina hundarna osv så fort jag var ute. Framförallt om jag gick genom parken i centrum. Vid ett tillfälle var jag hundvakt åt en helsvart saluki. Precis lika trevlig som mina ljusa, lite mer social bara. Folk gick omvägar. Inte ens en gång stannade folk för att beundra hundarna längre.

Det blev tydligt att "stor ljus hund = snäll och trevlig" och "stor svart hund = farlig!" enligt folk i allmänhet.

Jag har flera gånger sagt att om jag skulle vilja ha en hund för att känna mig mer trygg, då skulle jag helt enkelt försöka få tag på en helsvart saluki, gärna släthår. Då får jag samma typ av hund och mentalitet som jag trivs med, men folk kommer vara mer rädda för den än för de hundar jag har nu.

Ja, vill man ha en hund som är avskräckande så är det en svart/mörk hund man ska satsa på. Har den dessutom stående öron och så lite fluff som möjligt så hjälper det!
 
Som jag nämnde i trådstarten så är min hund riktigt stor, men just att han skulle fylla någon funktion som skydds- eller vakthund har aldrig funnits på kartan. Han har aldrig visat någon direkt skärpa och är extremt tyst, skäller inte ens om det kommer någon okänd. Det är bra så, för jag valde ras med tanken att inte behöva styra upp något vaktbeteende.

Men, har jag märkt, bara att han är stor och helsvart får verkligen folk att hålla mer avstånd. De enda som brukar vilja heja när vi är ute är personer som själva har eller har haft labbe, övriga verkar knappt registrera att han är en utan ser bara "enorm svart best". Så vill man ha en hund som ser avskräckande ut räcker det tydligen rätt bra med en genomsnäll nalle i värstingkostym.
 
Som jag nämnde i trådstarten så är min hund riktigt stor, men just att han skulle fylla någon funktion som skydds- eller vakthund har aldrig funnits på kartan. Han har aldrig visat någon direkt skärpa och är extremt tyst, skäller inte ens om det kommer någon okänd. Det är bra så, för jag valde ras med tanken att inte behöva styra upp något vaktbeteende.

Men, har jag märkt, bara att han är stor och helsvart får verkligen folk att hålla mer avstånd. De enda som brukar vilja heja när vi är ute är personer som själva har eller har haft labbe, övriga verkar knappt registrera att han är en utan ser bara "enorm svart best". Så vill man ha en hund som ser avskräckande ut räcker det tydligen rätt bra med en genomsnäll nalle i värstingkostym.

Det är nästan löjligt vad effektivt mörk färg är för att folk ska tro att hunden är farlig...
 
Mina två boxerpojkar har varit väldigt avskräckande på sista tiden, folk går långa omvägar. Fast det kanske jag också hade gjort om jag såg mig själv ute med båda, ibland känner jag mig som mormors lilla kråka (än slank han hit, än slank han dit, än slank han ner i diket). 😅 Jag halar självklart in dem när jag passerar folk och fä, men inte på mer än 50 meters avstånd. ;)
 
Mina två boxerpojkar har varit väldigt avskräckande på sista tiden, folk går långa omvägar. Fast det kanske jag också hade gjort om jag såg mig själv ute med båda, ibland känner jag mig som mormors lilla kråka (än slank han hit, än slank han dit, än slank han ner i diket). 😅 Jag halar självklart in dem när jag passerar folk och fä, men inte på mer än 50 meters avstånd. ;)
Ser säkert ut som kamphundar i allmänhetens ögon :)
 
Ja, vill man ha en hund som är avskräckande så är det en svart/mörk hund man ska satsa på. Har den dessutom stående öron och så lite fluff som möjligt så hjälper det!
Min hund har ju häng öron och lite mellan mycket päls men han är svart iallafall och ganska så stor. Men jag har aldrig märkt att nån har blivit rädd för han bara för att han är svart iallafall 🙂
 
Ja, vill man ha en hund som är avskräckande så är det en svart/mörk hund man ska satsa på. Har den dessutom stående öron och så lite fluff som möjligt så hjälper det!
De går bra med fluff också 😅 Folk e rädda för min svartvita husky/malamuteblandning för dom tycker att han ser elak o farlig ut. Om de beror på färg/teckning, hans blå ögon eller att han e ganska stor o jag e ganska liten vet jag inte men skönt e de för då får vi va ifred:rofl:
 
Jag har heller aldrig haft hund för att känna mig tryggare. Men jag har genom åren noterat en del intressanta saker.

Tex, när jag hade två cremefärgade salukis så spelade det ingen roll hur de betedde sig, folk tog för givet att de var konstant glada och vänliga. De såg ju så fina ut. Det blev lite problematiskt när folk ville släppa fram sina stökiga småhundar till min ena hund som absolut inte(!) uppskattade det. Den hunden visade det på alla sätt den kunde, men folk kunde inte ta in att min hund inte bara ville leka.

Senare när jag hade två andra ljusa salukis, (en creme, en guldfärgad) så var det standard att folk ville stanna och prata, beundra de snälla fina hundarna osv så fort jag var ute. Framförallt om jag gick genom parken i centrum. Vid ett tillfälle var jag hundvakt åt en helsvart saluki. Precis lika trevlig som mina ljusa, lite mer social bara. Folk gick omvägar. Inte ens en gång stannade folk för att beundra hundarna längre.

Det blev tydligt att "stor ljus hund = snäll och trevlig" och "stor svart hund = farlig!" enligt folk i allmänhet.

Jag har flera gånger sagt att om jag skulle vilja ha en hund för att känna mig mer trygg, då skulle jag helt enkelt försöka få tag på en helsvart saluki, gärna släthår. Då får jag samma typ av hund och mentalitet som jag trivs med, men folk kommer vara mer rädda för den än för de hundar jag har nu.
Ja, vi hade ju som sagt en stor, svart riesenschnauzer när jag var i tonåren. Jag tror inte jag upplevde någon gång att någon ville stanna och prata och klappa hunden - han var ju stor, svart och strävhårig (och inte en sån som glatt skuttade fram till vemsomhelst, utan han gick ju bredvid, bara).
 
Ja, vi hade ju som sagt en stor, svart riesenschnauzer när jag var i tonåren. Jag tror inte jag upplevde någon gång att någon ville stanna och prata och klappa hunden - han var ju stor, svart och strävhårig (och inte en sån som glatt skuttade fram till vemsomhelst, utan han gick ju bredvid, bara).
Dom är ju så otroligt högresta och rör sig så biffigt med så jag förstår det 😄
Tycker faktiskt rs ser farligare ut än en svart schäfer som kommer och lufsar särskilt när dom stirrar "ilsket" under lugg 😄
 
Min hund har ju häng öron och lite mellan mycket päls men han är svart iallafall och ganska så stor. Men jag har aldrig märkt att nån har blivit rädd för han bara för att han är svart iallafall 🙂
Jag har en svart jaktlabradorliknande hund, och en gång när vi åkte tåg var det en flicka som bokstavligt talat skrek när hon såg henne, och sedan sprang iväg. En stund senare vågade hon sig försiktigt fram (med någon meters avstånd), och frågade varför hunden var svart.

(det är den av mina hundar som normalt sett är med som "reklamhund" för Brukshundklubben, eftersom hon älskar alla men vet hur man hälsar försiktigt på folk ;) Dvs den som främmande barn kan gosa med, testa köra några agilityhinder med etc)
 
Min familj hade en Newfoundland hane på 80kg när jag var liten, jag kunde rida på han :D Jag tror att efter den hunden och att ha hållit på med hästar i många år att jag blivit lite trasig vad gäller storlek. Är hunden inte större än en shettis så rycker jag på axlarna och tycker den är väl inte så stor? Skulle hem till någon och dom varnade för sin stora hund, "hoppas du inte blir rädd", tror det var en berner sennen men den kändes så liten.
 
Jag har sagt det förr - men schäferprinsessan var en monstermagnet av rang (och hon var en stor, raggig, kantig mörkgrå sak). Mycket färre tuffa grabbar pratar med mig nu. Det var faktiskt lite läskigt vilka platser vi kunde gå på och det dök upp någon och ville visa bilder på sin egen öronlösa biff till hund.

Å andra sidan. En av Pysslingens tvåbenta vänner satt i fängelse i Thailand. (Och han är liten och ljus)
 

Liknande trådar

  • Låst
Hundavel & Ras Vi har ett läge där släktskapsgraden ökar i våra raser vilket ger ännu mer anledning att selektera hår vilket i sin tur, överlag, ger...
13 14 15
Svar
292
· Visningar
22 987
Senast: Hedinn
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
8 002
Senast: fejko
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
25 104
Hundavel & Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
9 368
Senast: dobbis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp