Paus i förhållande....

[Anynamous]

Jag och min pojkvän har gemensamt bestämt oss för en paus, anledningen bakom detta är bla att han behöver hitta sig själv lite mer, och jag med. samt att jag känner att jag har en period framför mig som innebär mycket stress samt att jag ska få påbörja medicinering för min ADHD. och eftersom vi haft det struligt ett tag så känner jag att jag behöver lägga fokus på mitt just nu.

Anledningen till att jag tappat mig själv lite är bla för att när vi blev tillsammans så blev vi det väldigt fort i en period av mitt liv som var ganska jobbigt, för hans del så säger han att det beror på att han aldrig tidigare haft ett seriöst förhållande och i början gjorde han många förändringar för att passa in i mitt liv (jag är några år äldre) och att det blev mycket för honom.

nu är det så att jag oroar mig, kan man verkligen hitta tillbaka till varandra om man har en paus? vi älskar varandra otroligt mycket och vi valde paus eftersom ingen av oss vill göra slut.
När jag är med honom så kan jag aldrig sluta tänka på hur mycket jag älskar honom.

Nån som har erfarenheter? helst positiva... ursäkta rörigt inlägg

 

[Anynamous]

Puttar lite på tråden.... är det ingen som har nåt bra att säga?

 

[Petruska]

Bristen på svar beror nog på att det är en aning oklart vad du vill diskutera. Själv förstår jag överhuvudtaget inte vad en "paus från ett förhållande" skulle vara för något, och har därför inte mycket att tillägga. Men om förhållandet inte gör livet lättare, är det väl inte mycket att svara på?

 

[Anynamous]

Bristen på svar beror nog på att det är en aning oklart vad du vill diskutera. Själv förstår jag överhuvudtaget inte vad en "paus från ett förhållande" skulle vara för något, och har därför inte mycket att tillägga. Men om förhållandet inte gör livet lättare, är det väl inte mycket att svara på?

Det jag ville fråga är om det är nån annan som varit i den här sitsen och kan säga hur det gått för dem som par?

Vi valde paus (att vi ska vara ifrån varandra en tid) för att iaf jag känner att vi kämpat så hårt för att försöka anpassa oss till varandra att vi i princip tappat oss själva på vägen. Kärleken mellan oss finns det inga tvivel om att den finns.

 

[Mabuse]

Det jag ville fråga är om det är nån annan som varit i den här sitsen och kan säga hur det gått för dem som par?

Vi valde paus (att vi ska vara ifrån varandra en tid) för att iaf jag känner att vi kämpat så hårt för att försöka anpassa oss till varandra att vi i princip tappat oss själva på vägen. Kärleken mellan oss finns det inga tvivel om att den finns.

Jag förstår nog inte heller riktigt "paus"-konceptet, det känns lite som att vara ihop men ändå inte vilket åtminstone jag skulle tycka var jobbigt. Om ni känner att ni anpassat er så mycket till varandra att ni tappat bort er själva, så skulle jag nog tänka att jag vill hitta ett sätt att vara mig själv inom ramen för relationen. Att ni kan vara er själva när ni inte är tillsammans vet ni ju redan, ni var väl er själva innan ni träffades, får man anta? Om din partner känner att han ändrat för mycket för att passa ihop med dig, så får han väl kanske återgå till "sig själv" på några punkter till ett sätt som han känner att han ändå kan vara den han är, och om du inte kan leva med honom i den versionen, så får ni väl prata om det verkar fungera att ha en relation?

Att du känner att du vill sätta relationen på paus för att du har en jobbig period framför dig känns också lite märkligt för mig, det är väl just precis när man har en jobbig period som relationen är som allra viktigast? Känner du att du inte orkar med relationen när du hr annat jobbigt också, så låter det ju just som att relationen tar snarare än ger kraft, och det verkar ju inget vidare.

 

[Petruska]

Kärleken mellan oss finns det inga tvivel om att den finns.

Den kärleken verkar ju inte underlätta livet. Jag tänker som @Mabuse, tror jag. Om förhållandet är ett slags extra och jobbigt projekt som inte låter sig kombineras med andra jobbiga saker, så är man väl helt enkelt fel ute?

Vad en "paus" är, förstår jag inte, men det spelar kanske ingen roll.

 

[Fan of Bill]

Att kunna och våga vara sig själv i ett förhållande måste ju vara en av grundstenarna. Att få och kunna ge all den kärlek man förtjänar och att med glädje kunna ta emot det, att lita på varandra för att man är den man är, finns inte det så tror jag inte att det hjälper så mycket med att ta en paus.

 

[Lena Furberg]

"Pausa" påminner mig lite om barns förhållanden med andra kamrater när de är små. Ibland fick man som förälder skilja på dem under en tid, när det inte fungerade. Jag hade, i min familj, ett tillfälle då jag bestämde att mitt barn inte skulle umgås med x eftersom det bara var destruktivt och eländigt. X förälder kallade det för att "pausa" ... Efter en tid, oftast av saknad då barnen så småningom enbart mindes det roliga i kamratskapen, började de om igen. Till att börja med funkade allt bra, men så småningom halkades det tillbaka in i en destruktiv symbios som aldrig blev riktigt hälsosam.

Så jag tänker, att om man behöver en paus från varandra av olika skäl, är det kanske så att samma skäl finns kvar när man börjar om igen. Att inte ständigt andas samma luft och typ "gå arm i arm" är en annan sak, självklart ska man kunna leva ett "eget" liv utan att partnern ständigt går på en armslängds avstånd.

 

[Efwa]

Det finns väl många som hittat tillbaka till varandra efter en "paus", men själv har jag inte riktigt förstått grejen.

För mig är man antingen tillsammans eller inte. Anledningen, för mig, är att man ska veta om det är på eller av för att kunna vara kvar eller jobba vidare med annat. Här finns bara svart eller vitt till skillnad mot det mesta andra inom relationer.

Att göra slut i sig för att man ska hitta sig själv ser jag inte som ett problem även om jag själv hade löst det inom relationen. Hade det inte hållit efter det p.g.a att man DÅ hamnar för långt ifrån varandra må det vara hänt.

 

[susanne]

Visst kan det vara svårt att vara tillsammans med någon som inte är i sama livsfas som en själv. Men det är väldigt svårt att invänta den andra och sen börja därifrån som om inget hänt. det är en chansning, risken är stor att känslorna svalnar och man hittar annan kärlek i sitt liv under tiden man väntar.
Mitt råd är nog att inte ändra så mycket på sig själv att man inte trivs. Man ska bara ändra på sig så att man blir mer nöjd med sig själv, känner sig mer tillfreds. Ingen är likadan hela livet, man ändras, man har inte samma definition av sig själv. Är det så att du vill vara som du var innan? Är det bättre att vara så? Isåfall så är kanske inte din partner den som du bör satsa på.

 

[EmmaBovary]

Överlag är väl nästan alltid en paus en indikation på att slutet närmar sig tycks det som. Det brukar också vara min spontana tanke när någon beskriver en paus och sina reflektioner till den. Men jag måste faktiskt säga att det här låter som en konkret sådan, där ni kanske skulle kunna hitta ut på andra sidan tillsammans.

Även om det säkert råder delade meningar om man kanske är med fel person, om man behöver ta en paus för att hinna med sig själv när man exempelvis mår dåligt och skall påbörja medicinering. Jag menar på att det i vissa tillfällen i livet, inte finns någon rätt partner. Att man mår för dåligt för att fungera med någon annan, när man knappt fungerar i sig själv. Om man då finner sig i ett förhållande när en liknande situation uppstår, kan kanske rätt sak att göra vara att ta ett steg tillbaka för att plocka ihop bitarna av sig själv, för att undvika att det går ut för mkt över relationen. Det jag skulle fråga mig är, om ni inte är poly då, vad som händer om någon av er är med någon annan under eran paus? Inleder något med någon annan, vad händer då? Är det okej, eller kommer det leda till konflikt? Kommer ni höras av alls? osv.

 

[Sleepy]

det är väl just precis när man har en jobbig period som relationen är som allra viktigast?

Det är även då man ser hur bra relationen är. I nöden prövas vännen etc.

 

[lilstar]

Jag tror att om man ska pröva med en paus med målet att hitta tillbaka till varandra måste man sätta upp regler för pausen. Får man träffa andra och hur långt får man gå isåfall? Hur mycket kontakt ska man ha med varandra? Ska man ha någon planerad och regelbunden kontakt för att checka av läget? SKa man berätta allt för varandra eller är det som hänt under pausen helt privat och har inte med förhållandet att göra? Ungefär hur lång tid är pausen tänkt att vara? Såna frågor tror jag att man måste ställa sig tillsammans om man ska ha en chans att komma tillbaka till varandra med färre konflikter än före pausen.

 

[Anynamous]

Svarar alla:

Det är skönt att läsa vad andra tänker för jag känner att jag då kan fundera mer på varför vi är där vi är.

Nu har jag hunnit tänka lite mer, och paus kanske inte är rätt ordval för det vi ska göra, men jag hittade inte nåt bättre ordval helt enkelt.

Det vi ska göra är att vara ifrån varandra en tid bla för att kunna komma ifrån det dåliga som varit och kunna lägga det helt bakom oss och börja om lite på nytt, dock naturligtvis medvetna om vad som gjorde att vi hamnade där vi gjorde från början.

Naturligtvis finns ingen garanti för att vi inte kommer tappa känslor eller att vi kanske inser att vi är fel för varandra, men som vi känner nu så älskar vi varandra väldigt mycket och vi vill båda få det hela att fungera.

Anledningen till att jag inte valt att ha honom involverad när jag börjar min medicinering är nog ganska enkel, jag har alltid varit väldigt självständig, och har aldrig riktigt haft nån familj som kunnat hjälpa mig känslomässigt, och jag känner mig mest bekväm med att klara det själv, och innan medicineringen påbörjas så ska min lägenhet renoveras och jag ska då bo hemma hos mamma i nästan 2 veckor och då kommer det bli svårt att ses för oss.

Om det är nån mer som har reflektioner eller någon som varit i denna sits som har gått bra så tar jag gärna emot mer tips!

 

[Mabuse]

Svarar alla:

Det är skönt att läsa vad andra tänker för jag känner att jag då kan fundera mer på varför vi är där vi är.

Nu har jag hunnit tänka lite mer, och paus kanske inte är rätt ordval för det vi ska göra, men jag hittade inte nåt bättre ordval helt enkelt.

Det vi ska göra är att vara ifrån varandra en tid bla för att kunna komma ifrån det dåliga som varit och kunna lägga det helt bakom oss och börja om lite på nytt, dock naturligtvis medvetna om vad som gjorde att vi hamnade där vi gjorde från början.

Naturligtvis finns ingen garanti för att vi inte kommer tappa känslor eller att vi kanske inser att vi är fel för varandra, men som vi känner nu så älskar vi varandra väldigt mycket och vi vill båda få det hela att fungera.

Anledningen till att jag inte valt att ha honom involverad när jag börjar min medicinering är nog ganska enkel, jag har alltid varit väldigt självständig, och har aldrig riktigt haft nån familj som kunnat hjälpa mig känslomässigt, och jag känner mig mest bekväm med att klara det själv, och innan medicineringen påbörjas så ska min lägenhet renoveras och jag ska då bo hemma hos mamma i nästan 2 veckor och då kommer det bli svårt att ses för oss.

Om det är nån mer som har reflektioner eller någon som varit i denna sits som har gått bra så tar jag gärna emot mer tips!

Så vad innebär pausen, att ni avstår från att träffas på några veckor, eller att ni ses, men inte anser er ha någon relation på några veckor? Eller varken ses eller har någon relation, alltså låtsas att ni inte känner varandra en period?

 

[Anynamous]

Så vad innebär pausen, att ni avstår från att träffas på några veckor, eller att ni ses, men inte anser er ha någon relation på några veckor? Eller varken ses eller har någon relation, alltså låtsas att ni inte känner varandra en period?

Vi ska höras av, ev ses och göra nåt tillsammans om vi känner för det båda två, ta det som det kommer typ.
Meningen är att vi ska fokusera på oss själva och sen se om vi kan hitta tillbaka till varandra. Men vi ska inte hålla på med andra som vi sagt nu iallafall.

 

[Mabuse]

Vi ska höras av, ev ses och göra nåt tillsammans om vi känner för det båda två, ta det som det kommer typ.
Meningen är att vi ska fokusera på oss själva och sen se om vi kan hitta tillbaka till varandra. Men vi ska inte hålla på med andra som vi sagt nu iallafall.

Så typ vara tillsammans men inte ses så mycket, och inte förvänta sig av den andre att ni ska ses och vara en aktiv del av varandras liv?

Man kan ju ha en relation som ser ut så också, man måste inte dela allt.

För min del hade jag nog satt mig ner och pratat om hur jag vill att relationen ska vara, hur stor plats den ska ta, och sen kört vidare på det man kommer fram till, utan paus.

 

[nickan1]

Vi ska höras av, ev ses och göra nåt tillsammans om vi känner för det båda två, ta det som det kommer typ.
Meningen är att vi ska fokusera på oss själva och sen se om vi kan hitta tillbaka till varandra. Men vi ska inte hålla på med andra som vi sagt nu iallafall.

För mig låter det som att ni vill ha ett förhållande utan krav och det är nog ganska utsiktsplats i längden enligt mina erfarenheter från när jag var ung. Om man ska fly från krav när man behöver egentid tror jag det är utsiktslöst i längden. Då är det nog inte den rätt person att leva livet med.Släpp, gå vidare och vill ni någon gång i framtiden ta upp kontakten kan ni ju göra det.

 

[Kattennizze]

Jag känner ingen som tagit en paus i ett förhållande. Jag förstår inte själva vitsen med det, kan verkligen distansen skapa någon slags rening så man inte bråkar sen när man ses? Om du är väldigt självständig kanske du ska ha ett förhållande där din självständighet funkar bra med en annan lika självständig partner? Sen det här med kärlek, varför skriver många som har problem i förhållanden att det finns massor av kärlek men inget annat funkar? Hur kan man vara kär när man så uppenbart otrivs i sin relation? Vad är då kärlek, att kivas hela tiden?

 

[ekra]

Borde det inte vara så enkelt att antingen vill man vara med varandra eller så vill man det inte? Om man måste "jobba på det" hela tiden istället för att det känns självklart, som om den andra personen är en naturlig pusselbit i ens liv kanske man inte skall ha en "livskamratrelation/ kärleksrelation" med just den personen utan mer en vänskapsrelation. Tänker JAG. Som önskar mig en ömsesidigt stark relation där man stöttar varandra och trivs i varandras sällskap och aktivt väljer varandra för att man vill, och inte i brist på andra bättre alternativ.