Det där är intressant. Jag tänker att det väldigt tydligt visar att kärlek - i den form som då avses, svårt att veta exakt vad andra menar med ordet - inte alls är tillräckligt för att man ska ha det bra ihop. Men jag tycker också att det är rätt sannolikt att sådana kärlekar blir rätt kortvariga. Jag menar, något förhållande där man var mycket häftigt förälskad och det sedan relativt snart blev ohanterligt i praktiken, har väl många av oss bakom sig. De kan ju vara rätt snabbt undanstökade.Sen det här med kärlek, varför skriver många som har problem i förhållanden att det finns massor av kärlek men inget annat funkar? Hur kan man vara kär när man så uppenbart otrivs i sin relation? Vad är då kärlek, att kivas hela tiden?