Sv: Parelli inte så bra?
Den som dras till PNH gör det p.g.a. avsaknaden av våld och tvång i träningen. Detta man kan märka på 'försvarstalen' i tråden. Vad som visats i klippen kommer utan tvekan att skapa problem utåt sett för både PNH samt oss andra som stolt har kunnat visa upp riktigt välbalanserade, glada, trygga och väl grundtränade hästar. Något djurplågeri sysslar vi INTE med, och jag tror att de flesta egentligen är medvetna om detta.
Att folk som gillar NH ofta framhåller just avsaknaden från våld har jag också lagt märke till. Och jag menar nog att man i det resonemanget fäster en väldig vikt vid just pisken, att den är ett redskap för våld. Pisken bort verkar betyda våldet bort, ibland.
Mina intryck av NH-folk här på buke samt av det relativt lilla jag har mött i verkligheten inklusive en liten kurs jag har gått är
nästan det omvända. Jag uppfattar mycket av den allra mest grundläggande hanteringen (leda hästen, stå still med den bredvid sig, ha den på stallgången) som betydligt hårdare än de metoder jag är van vid. Spelet med det egna kroppspråket framstår för mig som väldigt grovt och hårt i dessa enkla kommandon. Detta belyses i kubik på filmklippen i tråden, men även mer sansade varianter av samma, är det för mig konstigt att öht behöva använda på tamdjur.
Att peta med pisken vore mjukare för hästen, tror jag, även om ingen brukar göra just så heller.
Det jag annars kan se som en styrka med NH jämfört med "vanlig hästhantering" och det "sunda förnuftet", är ju att man sätter ord på saker. Man kan därigenom lära ut vad man håller på med. En tioåring som kommer till ridskolan är inte hjälpt av sitt sunda förnuft när hon gör i ordning ponnyn till lektionen. Men där vill jag hellre att man utvecklar sätt att lära ut "vanlig hantering" och att prata om den. Och det görs ju, tex hippologstudenter lär sig ju hantering samtidigt som de rider in unghästar. Och jag lärde mig på ridskolan, jag följer i stort samma system fortfarande.
Min man har tagit hanteringslektioner tillsammans med mitt unga sto, för min vanliga dressyrtränare, och det han lärde sig var samma system som det jag i grunden använder. (Men vi ville att han skulle få "egna" kunskaper och därför lärde inte jag honom.) Det är en blandning av "traditionen", negativ förstärkning och positiv förstärkning, samt uppmärksamma skärpta sinnen (men det ingår nog i traditionen egentligen).
Sen tror jag att många av dagens halv- och fullblod skiljer sig en hel del från de hästar som bondetraditionen och militärtraditionen hanterade, vilket kanske bidrar till att uppmärksamma sinnen behöver lyftas fram mer.
Men jag tycker att en sak som NH-diskussionen verkligen visar, är bristen på språk när det gäller "vanlig hantering". Verkligen.
Och som språk räcker inte "sunt förnuft", "respekt" och "förtroende" för det kan betyda vad som helst. Man måste precisera och konkretisera.
Sen tänker jag att NH verkar finnas i minst två "divisioner"? Dels det som kan räknas till vardaglig hantering, som faktiskt måste funka för alla hästmänniskor och alla hästar. Här har jag då bilden av ett språk för kommunikation med väldigt stora bokstäver, och faktiskt kombinerat med vad som för mig envisas med att framstå som rädsla för hästen. Just det som
ser ut som ett behov av att hästen är så extremt lydig och på armslängds avstånd.
Dels trixen och finliret och "cirkuskonsterna". Det sista är ju mer jämförbart med tex dressyrridning - på så vis att det är något man kan träna på för att man tycker att det är roligt, men förutom att all kommunikation mellan häst-ryttare har potential att utveckla relationen, vad man än ägnar sig åt, så är ju inte dessa saker något man behöver kunna? Precis som man mycket väl kan ha häst utan att kunna göra balanserade galoppombyten i serier.