Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn
*kl*
Oj, vad lång tråden hann bli under helgen! Jag ska se hur mycket jag hittar att svara på - det blev ju en sidodiskussion också.
Till att börja med vill jag säga att
Minos inlägg är samma spår som jag var inne på när jag diskuterade med min kompis. Tar inte pappan ansvar/tillåts ta ansvar för anknytning av barnet från början så lär han aldrig känna på samma sätt inför det som mamman som har en mer automatisk anknytning.
Men hur kan pappan tillåta sig själv att inte
ta tag i denna anknytning, alternativt låta mamman ta ifrån honom chansen?
Båda bör väl se till att bli barnets primärförälder!?
Och det här med att gå ner i tid; som
Björk säger så är det en rättighet som båda könen har, inte enbart kvinnan. Why, oh why, tar så sällan männen ut deltid? Det känns som att det även i familjer med god ekonomi, där mannens inkomstbortfall på 20% inte spelar så stor roll, så är det kvinnan som tar ut deltid. Beror detta på ovanstående resonemang om primärföräldrar?
pmm med flera har sagt att den ene kanske gillar jobbet mer än att vara hemma, medan den andre gillar att vara hemma mer än att jobba. Visst, men man kanske måste stå tillbaka med sina egna önskemål för att ge barnet en chans att ha samma goda relation med båda sina föräldrar?
Jag tyckte att jag trots den lilla tiden hade en ganska så bra relation med min pappa, men det var ju troligtvis för att han slapp undan allt vardagsansvar och var den snälla helgpappan (och konstigt nog kunde jag prata killar med pappa men inte med mamma när jag gick på mellanstadiet, men det kanske var för att möjligheterna till pinsamma följdfrågor vid ett senare tillfälle var ganska så små
). Han blev en person jag glorifierade eftersom jag nästan aldrig träffade honom, medan mamma var den tråkiga bekanta föräldern.
Jag hoppas mitt inlägg inte är alltför rörigt. Jag har inga barn själv än, men skaffar jag och min särbo några så lutar det åt att han kommer vara mycket hemma med barnen - helst vill han bli försörjd. Detta eftersom han inte hittat något jobb/någon syssla som han brinner för. Men känner jag mig själv så kan jag verkligen inte tänka mig att jag skulle tillåta honom ta ut nästan all föräldraledighet och börja jobba över mer utan att vara tvungen pga ekonomi om han funderar på att gå ner i tid. Så hur kan en pappa det?
