Pappor som väljer jobb framför sina barn

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

I samma veva tror jag det kan vara dumt att jämföra dåtidens dagis med nutidens eftersom resurserna är så oerhört olika. Nu för tiden är det STORA barngrupper, vilket skapar högre ljudnivå, mindre vuxentid för barnen, mm mm. Stod senast igår om storleken på barngrupper i GP. Om Gbg skulle följa skolverkets rekommendationer om max 15 barn skulle de måsta öppna 150 nya förskloegrupper (eller ågot sånt antal, har inte tidningen framför mig). Alltså låter man grupperna vara större än rekommenderat.

Men då är det knappast antalet timmar som är problemet, utan att barnens "arbetsmiljö" helt enkelt är undermålig. Högt buller och jättestora barngrupper är ju ett stressmoment även under kort tid och skulle inte tolereras där jag jobbar.
Jag har aldrig haft synpunkter på andras val när det gäller den här frågan, men jag gillar inte detta skuldbeläggande som föräldrar som väljer andra vägar ständigt utsätts för, även om deras barn mår hur bra som helst. Och i dag är det norm att barnen ska ha korta "arbetsdagar" oavsett vilken verksamhet det är frågan om. Intressant nog är normen även den att de ska tvingas in i 4-5 aktiviteter på kvällen, vilka knappast ägnas med föräldrarna, när så den "stressiga" dagen är över. Logik, någon?

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag är nyfiken på kirurgen med egen firma som vi nämnde igår, barnledig? Ledig alls?

Jag har nämligen svårt att tänka mig den kombinationen.

Aha, jag vet inte exakt, men han slutade som hjärtkirurg och startade sin egen firma för att få mer tid med familjen. Jag får fråga honom om hur hans veckor ser ut, men jag vet att han har speciella "operationsdagar" varvade med lediga dagar.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Se #45

Aha, de sakliga, faktabaserade argumenten är alltså slut, och det är dags för låga personangrepp. Då ska jag inte slösa mer tid...

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men då är det knappast antalet timmar som är problemet, utan att barnens "arbetsmiljö" helt enkelt är undermålig. Högt buller och jättestora barngrupper är ju ett stressmoment även under kort tid och skulle inte tolereras där jag jobbar.
Jag har aldrig haft synpunkter på andras val när det gäller den här frågan, men jag gillar inte detta skuldbeläggande som föräldrar som väljer andra vägar ständigt utsätts för, även om deras barn mår hur bra som helst. Och i dag är det norm att barnen ska ha korta "arbetsdagar" oavsett vilken verksamhet det är frågan om. Intressant nog är normen även den att de ska tvingas in i 4-5 aktiviteter på kvällen, vilka knappast ägnas med föräldrarna, när så den "stressiga" dagen är över. Logik, någon?

Jag tycker att kombinationen stora barngrupper och dessutom långa dagar är värre än stora barngrupper, korta dagar men visst vore det bättre med små barngrupper oavsett antal timmar per dag!

Var jobbar du där det inte tolereras? Det är inte så att det är slapp personal på de högljudda dagis som ger ljudnivån, det är många barn på liten, ibland även felaktig yta (Lokaler som används till något de ej är ämnade för), mm.

Jag tycker det är underbart om det är en norm att barn ska ha korta "arbetsdagar" men jag upplever det inte så, snarare tvärtom tycker jag att det verkar vara många även små barn som har långa barnomsorgsdagar.

Däremot är vi överens om att aktivitetsstressen verkar befängd.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Aha, de sakliga, faktabaserade argumenten är alltså slut, och det är dags för låga personangrepp. Då ska jag inte slösa mer tid...

Du såg inte ??? Tål inte lite ironi? Ursäkta i så fall.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Du såg inte ??? Tål inte lite ironi? Ursäkta i så fall.

Sorry. Grejen är att det inte var ironiskt menat från början och jag börjar tröttna på den argumentationsstilen. Häromdagen fick jag veta av en besser-wisser till användare att jag är en sexuellt hämmad person, i dag att jag är en traumatiserad... Börjar få kort stubin.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men man ska nog försöka att inte ta åt sig vad andra skriver för mycket heller. Detta är bara ett internetforum och jag tycker det är lite uppiggande att få diskutera även om du och jag aldrig blir överens i just den här frågan. Men annars hade det ju inte blivit diskussion heller. Till syvende och sist känner du ju dig själv bäst och kan strunta i andras dömande, men jag är ledsen om jag spädde på den känslan. Vi är väl båda saliga i vår tro om att det vi gör är det rätta valet så då kan vi väl vara övernes om att vi båda följer det vi tror på? Låter det bra!? (Hittar ingen riktigt passande smiley, tänkte skicka en styrkekram för jag får så lätt dåligt samvete)

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Till syvende och sist känner du ju dig själv bäst och kan strunta i andras dömande, men jag är ledsen om jag spädde på den känslan. Vi är väl båda saliga i vår tro om att det vi gör är det rätta valet så då kan vi väl vara övernes om att vi båda följer det vi tror på? Låter det bra!? (Hittar ingen riktigt passande smiley, tänkte skicka en styrkekram för jag får så lätt dåligt samvete)

Jag tackar och tar till mig dina ord, med stärkt mod!

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men det vet jag väl, men hur gör man karriär på en 75 % tjänst? för det var väl karriär + barn som vi diskuterade? Självklart är det negativt att jobba deltid - för kvinnor, män eller båda - ur ett ekonomiskt och karriärsmässigt perspektiv. Dels blir det svårare att avancera, dels minskar inkomsten ganska kraftigt (och pension, med mera). Jag tycker inte alls att deltid är ett hundraprocentigt alternativ egentligen, och hade jag tyckt det hade jag jobbat deltid redan nu - för att få tid med mina hästar!

Du pratade om att de flesta i sitt yrke inte kan välja andra arbetstider än 9-17 och måste vara på arbetsplatsen då. Hur hade just den passusen med karriär att göra?

Den som vill göra karriär jobbar knappast enbart 9-17 ...
och den som gjort en riktigt bra karriär ("står på toppen") har ju ofta större frihet vad gäller arbetstider, flex osv. Precis som du själv har skrivit!

Att jobba deltid för att få tid med hästarna finns det ju inte lagstadgat om. Mitt jobb är 100%. Jag skulle aldrig få beviljat att tjänsten skrivs om till 75% för att jag vill jobba mindre (och ha tid med hästarna tex). Om jag däremot under några år vill söka tjänstledigt och jobba deltid för att ha mer tid med mitt barn så har jag den lagliga möjligheten att göra det. Tjänsten skrivs ej heller om utan jag har rätt att gå upp på heltid igen när/om jag så önskar. Det är en viss skillnad tycker jag.

(För övrigt fick jag år 2007 en löneökning på 1500 kr (5,8%). Mer än jag själv hade tänkt be om. Jag jobbar i kommunal sektor och tycker det var riktigt bra. Och detta fick jag besked/samtal om precis innan jag gick hem på föräldraledighet. Så... jag upplever inte att jag blir satt i någon slags "viloläge" för att jag är föräldraledig. Å andra sidan är jag inte direkt någon "karriärist". Och å andra sidan så ska ju jag och sambon dela föräldraledigheten 50/50. Så jag blir inte hemma i några 1,5 år precis).

 

[chrysler]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Poängen, som du missar igen, är att det är ett val man kan göra. De flesta yrken ger dig inga sådana val. De kräver att du är på din plats mellan 9-17 vare sig du vill eller inte, och du kan kanske inte påverka din arbetsbelastning eller ditt schema. Betydligt knivigare att få ihop med ett familjeliv, alltså.

ja det är ett val, det är den poängen jag själv vill få fram, men där har majoriteten av karriärmänniskor svårt att välja bort sin karriär.

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Tycker mig ha haft flera vänner också födda i början av -70-talet vars mammor inte arbetade/arbetade deltid. men kommer från en småstad, det kanske var annorlunda där.

Jag vet inte men jag känner också att det fortfarande var vanligt med hemmafruar då. Min mamma var dagmamma så jag gick heller aldrig på dagis. Började förskolan som 6åring. Mamma jobbade också deltid i många år (tills jag var kring 10-11 år). Min sambos mamma var hemmafru tills han började förskola/lekis.

 

[No1]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Han och min pappa är ju inte de enda exemplena på detta - det finns ju hur många exempel som helst där kvinnan "åtar" sig att gå ner i tid, och mannen tycker att det är helt ok att få mindre tid med sina barn. Hur kan det vara så? Hur är männen funtade? Hur kan de säga till sina barn att de älskar dem, när de samtidigt väljer att jobba mer än de faktiskt behöver för att ekonomin ska gå runt, istället för att spendera tid med dem?

Visst är det intressant.
Kan det bero på att kvinnan är generellt mer ansvarskännande eller att de flesta kvinnor vantrivs på sina jobb och tar tillfället att slippa jobba eller att de flesta föräldrar är så stenhårt förblindade och påverkade av rådande norm?

Intressant är det iaf.
Läste resultatet från en pytteliten studie som visade att kvinnor innerst inne inte tycker att ta hand om barn är det roligaste utan om de själva fick välja skulle de hellre jobba eller umgås med vänner.

http://www.alltombarn.se/halsa/arbetande-modrar-att-ta-hand-om-barn-ar-trakigt-1.5945

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

ja det är ett val, det är den poängen jag själv vill få fram, men där har majoriteten av karriärmänniskor svårt att välja bort sin karriär.

Det kanske kommer att ändras när fler och fler människor märker att man inte behöver välja bort det ena eller det andra.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Intressant är det iaf.
Läste resultatet från en pytteliten studie som visade att kvinnor innerst inne inte tycker att ta hand om barn är det roligaste utan om de själva fick välja skulle de hellre jobba eller umgås med vänner.

http://www.alltombarn.se/halsa/arbetande-modrar-att-ta-hand-om-barn-ar-trakigt-1.5945

Jag tror många kvinnor går på lång mammaledighet som en flykt från arbetet och karriären. Att jobba är helt trist.

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Dessutom levde barnen på en helt annan kost än den som förordas i dag, fick glass och sådant, och mår märkligt nog alldeles utmärkt ändå... Jag tror många, många av dessa normer som associeras med föräldraskap är fixa idéer.

Sidospår i och för sig..... men nog finns det en anledning till att man idag har börjat prata om godis/glass/fet mat till barn! Det är ingen fix idé att diabetes ökar i alla åldrar. Idag får även barn det som förut kallades "åldersdiabetes"; dvs till största delen förvärvad sådan. Övervikt är också ett vanligt problem; det är inget som någon hittat på.

Den stora skillnaden var väl att när vi var små; visst fick man glass och saft, men inte i såna mängder och så ofta som en del barn får idag. Det fanns någon slags "naturlig restriktion" i de flestas liv. Dessutom rörde vi oss mycket mer på den tiden än vad en del barn gör idag. Mycket rörelse/motion kan ju kompensera rätt mycket.

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Och i dag är det norm att barnen ska ha korta "arbetsdagar" oavsett vilken verksamhet det är frågan om. Intressant nog är normen även den att de ska tvingas in i 4-5 aktiviteter på kvällen, vilka knappast ägnas med föräldrarna, när så den "stressiga" dagen är över. Logik, någon?

Det där var en intressant parallell faktiskt!
Visst är det ologiskt! Överhuvudtaget är det nog många barn som är alldeles för överaktiverade på sin fritid just vad gäller styrda aktiviteter.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag hade lätt fått jobba deltid om jag velat, oavsett orsak. Men jag gör det inte med tanke på att det ger sämre ekonomi i framtiden. Samma effekt ger deltidsarbete på grund av barn.

Jag tror vi har vissa kommunkationssvårigheter, för övrigt. Jag är inte ens säker på att vi har delade meningar, men det är oklart då diskussionen är lite rörig.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Den stora skillnaden var väl att när vi var små; visst fick man glass och saft, men inte i såna mängder och så ofta som en del barn får idag. Det fanns någon slags "naturlig restriktion" i de flestas liv. Dessutom rörde vi oss mycket mer på den tiden än vad en del barn gör idag. Mycket rörelse/motion kan ju kompensera rätt mycket.

Säkert sant, men det slår över åt andra hållet i stället. Jag hade en redaktör som - enligt rådande hälsonorm - tvingade sina barn att äta fullkornsbröd enbart, trots att barnen hatade det. Själv kan jag inte heller äta fullkorn, jag tycker inte om det och blir proppmätt efter bara en tugga. Jag hade blivit förtvivlad och rasande om min kontrollerande mor tvingade på mig en kost jag inte ville ha. Jag är mer inne på Zarah Öbergs linje här: man behöver inte dramatisera mat och livsstil så mycket. Det finns dock en tendes att göra det i dag, samtidigt som föräldrarna i fråga äter rätt osunt själva...

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag hade lätt fått jobba deltid om jag velat, oavsett orsak. Men jag gör det inte med tanke på att det ger sämre ekonomi i framtiden.

Nej, det är ju samma orsak till att jag inte valt att jobba deltid (dock skulle det ju vara i något annat jobb då). Jag tycker mig inte "ha råd". Men det är en viss skillnad nu när man har en liten knodd tycker jag personligen. Att hinna med det man vill på sin fritid med 40 timmars arbetsvecka tycker jag gick ganska bra. Jag hade ju bara mig själv o sambon att ta hänsyn till. Jag hade inga större problem att hinna med min häst osv.

Nu kommer jag troligen både behöva och vilja ägna så mycket fritid jag bara kan till vår lilla pojk. Tiden känns dyrbarare/mer värd.

Jag vet inte om jag/vi kommer välja att gå ner i tid. Vi har resonerat om saken. Det bästa tycker jag vore om var och en går ner motsvarande 12,5 % vardera. Då får båda samma möjligheter till mer tid med barnet och dessutom drabbas båda lika av konsekvenserna (som tex lägre pension).

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Säkert sant, men det slår över åt andra hållet i stället.

*nickar* Det knepiga är ju att det "slår över" hos vissa familjer/individer och hos andra skiter man fullkomligt i alla hälsorön. Med resultatet att vissa får tugga fullkornsbröd som växer i munnen och andra får käka chips till frukost (om de ens får någon frukost).