Pappor som väljer jobb framför sina barn

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men måste man gå ner i arbetstid, alls? Det är väl bättre om man slipper det, för båda parter?

ööö, nej man måste inte. Det är en möjlighet.

Bättre om man "slipper"?? - tja, det beror ju på. Själv ser jag det som ett oerhört privilegium om man kan gå ner i arbetstid (=tycker sig ha råd med det) eftersom det ger något så värdefullt som mer tid med sitt barn!!




Grejen är att du skrev något om att man i de flesta yrken inte har valet att arbeta på andra premisser än mellan 9-17 (8-17 är ju den reella frånvarotiden för de flesta), att man inte kan påverka det. Men det kan man alltså: man kan välja att gå ner i arbetstid under de första åren med små barn.

 

[Kattennizze]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Kl
Om man vänder på perspektivet och frågar sig: vad vill barn ha? Vill barn ha en närvarande pappa eller frånvarande pappa? Varför skaffar män barn om de vill jobba i stället? För att det "ska" vara så? För att flickvännen/frun vill? och då kan hon sysselsätta sig med barn i stället så jag kan få tid att jobba?
Samtidigt ställer arbetslivet helt orimliga krav på sin arbetstagare ibland, tänk era jourpassen som t ex läkare har. Och män har högre lön än kvinnor generellt alltså måste de jobba, dessutom tillhör det könsrollen att jobba för män.
Nä, jag tror på 6 timmars arbetsdag för alla, både män och kvinnor i stället. Så får vi tid att vara med våra barn också.

 

[Silverkedjan]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det är det som är den stora frågan: Kan man det?
Kan man vara en bra och närvarande mamma åt sina barn och samtidigt ha ett yrke som kräver mycket i tid och energi?

Fast det är kanske en egen tråd.

Jadå.

Om man skippar det där med att sova

 

[Silverkedjan]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Olika yrken har olika krav dessutom. Jag funderar på kirurgi, och det verkar minst sagt knepigt att kombinera med familj (och häst). Deltid? Verkar inte finnas, även om jag fortfarande har drömmar.

.

De flesta kvinnliga allmänkirurger jag känner är barnlösa eller ger upp yrket.

Det går inte att få så mycket tid man själv vill ha med barn, hinna hämta/lämna på dagis OCH gå i full operationsjour på heltid.

Deltid funkar inte eftersom arbetet är organiserat av män för män med hemmafruar. Du måste upprätthålla din operationskvot för att hålla kompetensen, och med den följer långa dagar.

Det skulle kunna funka om man har barnen FÖRST och de är hyfsat stora när man blir specialist. Under studieåren funkar det ju att ha barn, och även AT.

Men det är tufft att först utbilda sig klart och sedan som 35-åring skaffa bebis OCH jobba som allmänkirurg. Även de kollegor som kan ha deltidsjobbande stöttande män vacklar eftersom de själva får så lite barntid.

 

[Silverkedjan]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Tja, det var väl sådana omständigheter jag växte upp under, liksom de flesta andra på 70-talet. Jag tror ingen blev särskilt traumatiserad av det. .

I alla fall verkar det ha fått dig att tycka att det är oviktigt att prioritera tid med sina små barn.

Synnerligen traumatiserat tycker jag

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Grejen är att du skrev något om att man i de flesta yrken inte har valet att arbeta på andra premisser än mellan 9-17 (8-17 är ju den reella frånvarotiden för de flesta), att man inte kan påverka det. Men det kan man alltså: man kan välja att gå ner i arbetstid under de första åren med små barn.

Ja, man kan det, men karriärister antar jag föredrar att jobba full tid? Alla talar ständigt om att deltid är en kvinnofälla, men på dig låter det som om deltid är att föredra? Kan man få tid med sina barn utan att förlora onödigt mycket pengar är det väl bara bra...

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

I alla fall verkar det ha fått dig att tycka att det är oviktigt att prioritera tid med sina små barn.

Synnerligen traumatiserat tycker jag

Jaha... :smirk: Diagnoser över internet igen, märker jag. I så fall är vi väl alla traumatiserade, vi som råkade växa upp under de fruktansvärda förhållanden som 70-talet erbjöd. Vilka nervvrak, utbrända redan före arbetslivet börjar!

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Ja, man kan det, men karriärister antar jag föredrar att jobba full tid? Alla talar ständigt om att deltid är en kvinnofälla, men på dig låter det som om deltid är att föredra? Kan man få tid med sina barn utan att förlora onödigt mycket pengar är det väl bara bra...

Jag förstår inte hur du menar??
Jag talar om att båda föräldrarna har rätten/möjligheten att gå ner i arbetstid till 75% under några år när barnen är små. Det blir ju bara en "kvinnofälla" om det funkar som idag: att det enbart är kvinnorna som gör det! Du tycker alltså inte det är en fördel att jobba deltid (om man kan ekonomiskt sett) när man har barn?

Dessutom tycker jag du frångår det som jag kommenterade. Du skrev att det är nästan omöjligt för "de flesta" att välja andra arbetstider än 9-17. Då kommenterade jag att alla har rätten att gå ner i arbetstid till 75% under ett visst antal år. Så; det är inte alls omöjligt för "de flesta yrkesgrupper" att välja andra arbetstider än 9-17. Det har inget med kön att göra heller - lagen gäller båda könen!

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Dessutom tycker jag du frångår det som jag kommenterade. Du skrev att det är nästan omöjligt för "de flesta" att välja andra arbetstider än 9-17. Då kommenterade jag att alla har rätten att gå ner i arbetstid till 75% under ett visst antal år. Så; det är inte alls omöjligt för "de flesta yrkesgrupper" att välja andra arbetstider än 9-17. Det har inget med kön att göra heller - lagen gäller båda könen!

Men det vet jag väl, men hur gör man karriär på en 75 % tjänst? för det var väl karriär + barn som vi diskuterade? Självklart är det negativt att jobba deltid - för kvinnor, män eller båda - ur ett ekonomiskt och karriärsmässigt perspektiv. Dels blir det svårare att avancera, dels minskar inkomsten ganska kraftigt (och pension, med mera). Jag tycker inte alls att deltid är ett hundraprocentigt alternativ egentligen, och hade jag tyckt det hade jag jobbat deltid redan nu - för att få tid med mina hästar!

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det skulle kunna funka om man har barnen FÖRST och de är hyfsat stora när man blir specialist. Under studieåren funkar det ju att ha barn, och även AT.

Lite sent nu ju...
Livsvilkoren för oss utländska studenter i Ungern är ju dessutom annorlunda än i Sverige. Det finns två par i Szeged som har barn nu, och jag avundas dem INTE.

Äh, jag kommer nog leva själv ändå. Jag ska bli den knepiga kattkvinnan i skogen.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Tja, det var väl sådana omständigheter jag växte upp under, liksom de flesta andra på 70-talet. Jag tror ingen blev särskilt traumatiserad av det. Man kan ju dessutom, om man har flextider, gå lite omlott.

Var det verkligen de flesta? Min mamma var "hemmafru" först ett tag när min 5 år äldre bror föddes trots att min pappa "bara" är snickare. Sen blev hon dagmamma och var det tills jag började lekis tror jag. Då började hon arbeta halvtid och gjorde så i några år innan heltid.

Tycker mig ha haft flera vänner också födda i början av -70-talet vars mammor inte arbetade/arbetade deltid. men kommer från en småstad, det kanske var annorlunda där.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

ööö, nej man måste inte. Det är en möjlighet.

Bättre om man "slipper"?? - tja, det beror ju på. Själv ser jag det som ett oerhört privilegium om man kan gå ner i arbetstid (=tycker sig ha råd med det) eftersom det ger något så värdefullt som mer tid med sitt barn!!

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag tror ingen blev särskilt traumatiserad av det.

Det där tycker jag låter lite som "jag fick stryk när jag var liten och inte tog jag skada av det" om de som tycker att aga barn inte vore så farligt.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men det vet jag väl, men hur gör man karriär på en 75 % tjänst? för det var väl karriär + barn som vi diskuterade? Självklart är det negativt att jobba deltid - för kvinnor, män eller båda - ur ett ekonomiskt och karriärsmässigt perspektiv. Dels blir det svårare att avancera, dels minskar inkomsten ganska kraftigt (och pension, med mera). Jag tycker inte alls att deltid är ett hundraprocentigt alternativ egentligen, och hade jag tyckt det hade jag jobbat deltid redan nu - för att få tid med mina hästar!

Men du skrev väl tidigare att det var perfekt att vara chef för då kunde man ju arbeta deltid och styra tiderna själva. En chef är väl altid uppe i karriären?

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Var det verkligen de flesta? Min mamma var "hemmafru" först ett tag när min 5 år äldre bror föddes trots att min pappa "bara" är snickare.

Ja, diskussionen om att det skulle vara skadligt med långa dagar i barnomsorg är ett modernare påhitt. Att papporna jobbade deltid förekom över huvud taget inte, och att hämta klockan 18 på dagis var inget konstigt alls. Dessutom levde barnen på en helt annan kost än den som förordas i dag, fick glass och sådant, och mår märkligt nog alldeles utmärkt ändå... Jag tror många, många av dessa normer som associeras med föräldraskap är fixa idéer.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men du skrev väl tidigare att det var perfekt att vara chef för då kunde man ju arbeta deltid och styra tiderna själva. En chef är väl altid uppe i karriären?

Jag menar att man kan flexa mer, kanske jobba hemifrån och har större möjligheter att påverka sin tid än andra. Många chefer har ju inte reglerad arbetstid. Då behöver man ju inte tvunget jobba deltid, utan kan få ihop livet ändå. Min förra chef gjorde så, hon gick tidigt varannan vecka och sent varannan (men eftersom hon var chef jobbade hon aldrig sent, utan gjorde lite som hon ville). Men skulle man vilja det har man bättre ekonomiska förutsättningar med en högre lön.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det där tycker jag låter lite som "jag fick stryk när jag var liten och inte tog jag skada av det" om de som tycker att aga barn inte vore så farligt.

Det var den sämsta parallell jag har hört. Att slå någon kan ge ganska uppenbara fysiska och psykiska skador. Men säg mig i så fall vilka hypotetiska trauman jag bör ha fått av att vara på dagis länge? Finns det någon som helst grund för att tro att det skulle vara skadligt? Källor!

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

I samma veva tror jag det kan vara dumt att jämföra dåtidens dagis med nutidens eftersom resurserna är så oerhört olika. Nu för tiden är det STORA barngrupper, vilket skapar högre ljudnivå, mindre vuxentid för barnen, mm mm. Stod senast igår om storleken på barngrupper i GP. Om Gbg skulle följa skolverkets rekommendationer om max 15 barn skulle de måsta öppna 150 nya förskloegrupper (eller ågot sånt antal, har inte tidningen framför mig). Alltså låter man grupperna vara större än rekommenderat.

Du får göra dina val, jag gör mina. Jag väljer att INTE låta mina barn vara på dagis/hos dagmamma 10 timmar/dag. Jag skaffade inte barn för att knappt se dem 5 dagar/vecka. Jag har möjlighet att välja bort så långa dagar, något jag är tacksam över.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det var den sämsta parallell jag har hört. Att slå någon kan ge ganska uppenbara fysiska och psykiska skador. Men säg mig i så fall vilka hypotetiska trauman jag bör ha fått av att vara på dagis länge? Finns det någon som helst grund för att tro att det skulle vara skadligt? Källor!

Se #45

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag är nyfiken på kirurgen med egen firma som vi nämnde igår, barnledig? Ledig alls?

Jag har nämligen svårt att tänka mig den kombinationen.