Pappor som väljer jobb framför sina barn

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Då kanske det är bäst att vänta tills han blivit det.

Har en annan vän vars man är på väg att bli professor och det är milsvid skillnad på den tid de lagt på sina tre barn. Det är som hon suckar ibland, han jobbar sent, kommer hem och äter och går sedan tillbaka till datorn.

Det värsta var nog när hon en gång sa att hon kan oroa sig över om något skulle hända henne, typ långvarigt sjukhusvistelse eller än värre, att hon skulle vara osäker på att han kan ta hand om barnen själv, veta deras tider, vanor, behov, etc. Tyckte det var skrämmande att dels veta så lite om sina barn och dels gå med på att partnern är så icke delaktig.

Han kan bli professor närhelst han behagar, han bara inte orkar ansöka.

Jag tror att det finns lika många sätt som det finns människor att ta hand om en familj på. Jag känner ett antal personer som utnyttjar den frihet de har i sina akademiska jobb till att vara lediga mycket, jobba hemifrån och flexa. Det är få förunnat att kunna göra så. Om man sedan väljer att inte göra det, utan jobbar hela nätterna, är det knappast på grund av omgivningens krav utan sina egna. Eller kanske ett sätt att fly från familjeansvaret till och med? Svaret ligger nog hur som helst hos individen, och inte hos befattningen i sig. (Min man har tex mycket bättre arbetsförhållanden än vad jag har när det gäller att flexa. Försök vara nyhetsreporter och jobba hemifrån när det känns bra... )

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Olika yrken har olika krav dessutom. Jag funderar på kirurgi, och det verkar minst sagt knepigt att kombinera med familj (och häst). Deltid? Verkar inte finnas, även om jag fortfarande har drömmar.

Har man haft en högre post och med det en högre inkomst ett längre tag, så skaffar man sig helt andra vanor, klart det blir skillnad att gå hemma då.

 

[chrysler]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

I det akademiska livet kan du inte bli mer än professor... sedan är stegen typ slut!

Rent titelmässigt kan det vara professor eller rektor men det slutar inte med en titel.
Man får befodringar & högre befattningar även om man nått en slutgiltig titel & de flesta jag hört som har dessa titlar har rätt mkt övertid att ta ut:smirk:

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Och fler och fler uppdrag inom samma tjänst!

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Man får befodringar & högre befattningar även om man nått en slutgiltig titel & de flesta jag hört som har dessa titlar har rätt mkt övertid att ta ut:smirk:

Poängen, som du missar igen, är att det är ett val man kan göra. De flesta yrken ger dig inga sådana val. De kräver att du är på din plats mellan 9-17 vare sig du vill eller inte, och du kan kanske inte påverka din arbetsbelastning eller ditt schema. Betydligt knivigare att få ihop med ett familjeliv, alltså.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Och fler och fler uppdrag inom samma tjänst!

Jag håller inte alls med. Jag har sett ganska mycket av den akademiska världen och det behöver inte vara så på långa vägar. Vad det gäller kirurgi, däremot, ska jag låta vara osagt.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Man får befodringar & högre befattningar även om man nått en slutgiltig titel & de flesta jag hört som har dessa titlar har rätt mkt övertid att ta ut:smirk:

Det finns inga sådana för min man att sikta in sig på, och inom min bransch är det också ganska svårt när man väl nått en viss position. Om man inte vill byta arbetsuppgifter helt, dvs.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Olika yrken har olika krav dessutom. Jag funderar på kirurgi, och det verkar minst sagt knepigt att kombinera med familj (och häst). Deltid? Verkar inte finnas, även om jag fortfarande har drömmar.

Jag vet kirurger som är anställda inom privat regi och de har nog ganska mycket frihet (eller så mycket frihet som de väljer att ha). Det beror kanske på vad man vill göra, misstänker jag.

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men inom de flesta brancher är det så.
Kan du vara med i det här forskningsrådet också? Internationellt etikråd? Fler doktorander? Osv i all oändlighet. Det kan vara svårt att säga nej till, och jag är rätt övertygad att det förväntas av en att säga ja. Helt plötligt har man dubbelt så mycket att göra.

(Men ok, personen jag tänker på framförallt har lite svårt att säga nej och är en värdelös konflikthanterare)

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men inom de flesta brancher är det så.
Kan du vara med i det här forskningsrådet också? Internationellt etikråd? Fler doktorander? Osv i all oändlighet. Det kan vara svårt att säga nej till, och jag är rätt övertygad att det förväntas av en att säga ja. Helt plötligt har man dubbelt så mycket att göra.

(Men ok, personen jag tänker på framförallt har lite svårt att säga nej och är en värdelös konflikthanterare)

De professorer som jag känner är mer frånvarande än närvarande på sina jobb, men det finns säkert båda delarna. Självklart följer det ansvar med en högre befattning, men också mer frihet. Och friheten är värd guld. Att kunna säga nej är en bra egenskap oavsett position.

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men hur gamla är de? De måste ju ha gjort sin specialisering iaf.
Jag har jätteångest över det här, eftersom jag ligger så många år efter. Kommer att vara runt 38 år när jag är "färdig" specialist.

Gah, det slutar väl med att jag blir ögonläkare iaf.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men hur gamla är de? De måste ju ha gjort sin specialisering iaf.
Jag har jätteångest över det här, eftersom jag ligger så många år efter. Kommer att vara runt 38 år när jag är "färdig" specialist.

Gah, det slutar väl med att jag blir ögonläkare iaf.

Hm, den man jag tänker på var väl 45 kanske. Han drev en egen firma. Men specialister har ju höga löner, och jobb finns det ju gott om, så du kan kanske deala lite om arbetstiden?

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Hm, den man jag tänker på var väl 45 kanske. Han drev en egen firma. Men specialister har ju höga löner, och jobb finns det ju gott om, så du kan kanske deala lite om arbetstiden?

Hur mycket var han hemma med sina barn?

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

jag tror att mycket beror på att barnen så himla lätt blir kvinnans projekt. Det finns en stor omfattande lögn i samhället och det är att förälder är man oavsett tid man lägger ner. Sen att kvinnan har ägnat 3-4 år hemma med sina barn medan mannen jobbar "har ingen betydelse" för "det finns ju kvällar och helger". Jag tycker att det är ren och skär bullshit. Så länge mamman är den som är projektledare, har den största erfarenheten och är primärföräldern som barnen alltid vänder sig och (om man ska vara ärlig) verkar vara den förälder barnet gillar mest så kommer pappan att automatiskt ta ett steg bakåt. Vem skulle inte göra det om man kände sig som second best och att verksamheten rullar ju på ändå? Och om de allra flesta mammor är ärliga så känns det nog ganska skönt att få vara så behövd, att det finns några personer som står och faller med ens existens. Skulle samhället vara mindre centrerat kring kvinnligt föräldraskap (tex om det var delad föräldraledighet etc) så skulle det inte se så här ut, det är jag övertygad om.

Men nu är det så klart skönt för alla inblandade att inte se sanningen i vitögat utan i stället säga att det här har vi inte skapat, det är biologiiiin som gör att det blir så här... :smirk:

Mino; jag citerar dig för att ditt inlägg tål att upprepas! Jag håller helt med dig!

För att utvecka lite så tror jag också att många pappor (inklusive min egen som också varit arbetsnarkoman när vi växte upp) dessutom inte riktigt anknyter på samma sätt som mammorna i början när barnet är väldigt litet. För mamman sker det "med automatik" tack var amningen ofta. Och för att hon förväntas gulla med sitt älskade barn hela tiden. Papporna tror jag ofta inte vågar/kan ta det där steget IN i relationen mellan mamma-barn då när barnet är helt nytt. Och jag tror många många mammor hindrar dem från det också.

Som exempel kan jag ju ta min svärfars förslag till sambon när han skulle vara hemma sina 10 pappadagar: "då kan du ju följa med och bygga på NN:s hus!" Han förstod tydligen inte ens varför min sambo skulle vara hemma dessa dagar!? Sambon sa självklart nej - han var ju pappaledig för att umgås med sin son!!

 

[Björk]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Poängen, som du missar igen, är att det är ett val man kan göra. De flesta yrken ger dig inga sådana val. De kräver att du är på din plats mellan 9-17 vare sig du vill eller inte, och du kan kanske inte påverka din arbetsbelastning eller ditt schema. Betydligt knivigare att få ihop med ett familjeliv, alltså.

Men alla har ju möjligheten att välja gå ner i arbetstid tills barnen är 7 år (eller är det 8?). Man har laglig rätt i Sverige att gå ner till 75% under dessa år. Men; det är nästan aldrig någon pappa som gör det; bara mammor.

 

[kisse]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Min man lider av att komma hem vid 17.30 och endast ha 1,5-2 vakna timmar med barnen. Men vi klarar oss inte ekonomiskt utan hans lön så han kan inte gå ner till 80%. Han har varit pappaledig med båda barnen, 1an i 6 månader och 2an i 8 månader.

3an nu kommer han att vara hemma med i 3 månader nu i sommar och sedan är det min tur igen. Jag vill prova att vara hemma när 3an är lite äldre än de tidigare varit därför testar vi detta sätt denna gång, och han får prova var hemma med en 5,5-6 månaders bebis.

Våra barn kan inte sammanfattas som "kvinnans projekt", han är lika delaktig som jag i allt som gäller dem, även om det för det mesta är jag som gör det praktiska. När jag jobbar, eller för den delen pluggade var min tid lika viktig som hans.

Jag tror att förutom den ekonomiska aspekten som självklart är väldigt viktig, så får man som mamma ställa krav på att mannen tar sitt ansvar/sin pappaledighet, om man nu inte absolut VILL vara hemma hela tiden själv. Jag skulle inte acceptera att min man sa att hans jobb var viktigare än mitt iaf.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men alla har ju möjligheten att välja gå ner i arbetstid tills barnen är 7 år (eller är det 8?). Man har laglig rätt i Sverige att gå ner till 75% under dessa år. Men; det är nästan aldrig någon pappa som gör det; bara mammor.

Men måste man gå ner i arbetstid, alls? Det är väl bättre om man slipper det, för båda parter?

 

[Jegra]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag tror starkt på att det finns en skillnad mellan män och kvinnor som gör att vi prioriterar lite olika och fungerar lite olika. Däremot tror jag också starkt på det som många genusforskare säger - skillnaden mellan individer är större än skillnaden mellan könen. Det går inte att säga att "du är kvinna - alltså ska du fungera så här", men det går nog att säga att fler kvinnor än män ser vårdnaden och umgänget med barnet som prioritet framför arbetet.

Det sagt, så är jag övertygad om att de flesta män absolut har en stark, vårdande och känslomässig anknytning till barnet. Men han kan inte bära fram det, föda det, amma det på samma sätt som en kvinna kan. Vad kan han då göra? Förutom att vårda barnet rent praktiskt med flaska, pyssel, lek, blöjbyte, bad etc? Jo, han kan se till att den familj han lever med har en inkomst, han kan se till att familjen - och barnet - har en så bra framtid som möjligt genom att dra in pengar.

Jag menar inte att alla fungerar så här - som jag sa, skillnaden mellan individerna är större - men det är så här jag ser min sambo fungera nu när jag är gravid.

Han är lika lycklig som jag, ibland tror jag nästan han är lyckligare, det bara lyser om honom när vi pratar om att vi ska ha barn. Och han vill verkligen ge barnet ett så bra liv som möjligt. Han är känslomässig och vårdande gentemot mig, och jag vet att han kommer vara det mot vårt barn. Men han upplever också att han genom sitt företag kan ge oss och barnet/n en stabil och trygg uppväxt genom att se till att vi har det bra rent ekonomiskt. Det innebär inte att han inte kommer finnas där för barnet rent känslomässigt, det ena behöver inte utesluta det andra.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men måste man gå ner i arbetstid, alls? Det är väl bättre om man slipper det, för båda parter?

Men kanske inte bättre för den tredje partern, barnet, OM båda föräldrarna har arbetstider 8-17 + restid till och från arbetet. Då kan det bli 10 timmar (eller mer) på barnomsorg. Hade inte jag velat i alla fall.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Men kanske inte bättre för den tredje partern, barnet, OM båda föräldrarna har arbetstider 8-17 + restid till och från arbetet. Då kan det bli 10 timmar (eller mer) på barnomsorg. Hade inte jag velat i alla fall.

Tja, det var väl sådana omständigheter jag växte upp under, liksom de flesta andra på 70-talet. Jag tror ingen blev särskilt traumatiserad av det. Man kan ju dessutom, om man har flextider, gå lite omlott.