Pappor som väljer jobb framför sina barn

[Touché]

Jag hade en intressant diskussion om jämställdhet och föräldraskap med en kompis i veckan. Vi kom in på skillnader mellan män och kvinnor (hon ville hävda att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor och att dessa skulle ligga till grund för vissa av våra beteenden mer än miljö och samhällsnorm) och att mammor är mer omvårdande av sina barn än pappor. Hon tog sin arbetskollega som exempel:

Kollegan är flerbarnsmor och är tillsammans med barnens far. Hon kände att hon inte fick tillräckligt med tid med sina bran, och ville dra ner sin deltid ytterligare några timmar i veckan. Hennes vision var gemensamma frukostar och middagar och gemensamma dagislämningar. Inte varje dag kanske, men i alla fall oftare än nu.
Hennes mans reaktion var "Så bra älskling! Då kan jag ju jobba mer!"

Han tyckte alltså inte att det var bra att de skulle kunna umgås allihop tillsammans, utan han tyckte att det var bra att hon tog hand om barnen så att han fick jobba.

Både jag och min kompis är uppväxta med mammor som varit hemma mycket och pappor som jobbat arslet av sig, min pappa som egen företagare, hennes pappa som högt uppsatt chef. Hon trodde inte att en kvinna skulle kunna göra samma val, utan att det var något biologiskt.
Jag sa att hon ju kunde fråga sin pappa hur det kunde komma sig att han kunde försaka sina två barn för att istället jobba, och hon sa att hon visste svaret: jobbet var hans allt och hade varit hans "bäbis", medan hon och syskonet "bara var barnen" - som han ändock älskade helt otroligt mycket, men jobbet var "viktigare".

Han och min pappa är ju inte de enda exemplena på detta - det finns ju hur många exempel som helst där kvinnan "åtar" sig att gå ner i tid, och mannen tycker att det är helt ok att få mindre tid med sina barn. Hur kan det vara så? Hur är männen funtade? Hur kan de säga till sina barn att de älskar dem, när de samtidigt väljer att jobba mer än de faktiskt behöver för att ekonomin ska gå runt, istället för att spendera tid med dem?

 

[jerseyko]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Min pappa sa upp sig när jag föddes! Så jag hade båda mina föräldrarna hemma

Sen vissa människor trivs jäte bra med att jobba, tänkter t.ex på fackets reklam på tv, tjejen som vill skaffa barn med en kille som är mammaledig istället för henne.

Jag trivs superbra med att gå hemma å inte göra ett skit, men min sambo klättrar på väggarna efter någon dag. Så var jag också när jag gick på HP i början, det tog tid att vänja sig att vara hemma och bara ta det lugnt. Nu vill jag aldrig mer jobba och jag som innan jag blev gravid tänkte amma i ca 4 månader och sen börja jobba någon dag i veckan

 

[mino]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

jag tror att mycket beror på att barnen så himla lätt blir kvinnans projekt. Det finns en stor omfattande lögn i samhället och det är att förälder är man oavsett tid man lägger ner. Sen att kvinnan har ägnat 3-4 år hemma med sina barn medan mannen jobbar "har ingen betydelse" för "det finns ju kvällar och helger". Jag tycker att det är ren och skär bullshit. Så länge mamman är den som är projektledare, har den största erfarenheten och är primärföräldern som barnen alltid vänder sig och (om man ska vara ärlig) verkar vara den förälder barnet gillar mest så kommer pappan att automatiskt ta ett steg bakåt. Vem skulle inte göra det om man kände sig som second best och att verksamheten rullar ju på ändå? Och om de allra flesta mammor är ärliga så känns det nog ganska skönt att få vara så behövd, att det finns några personer som står och faller med ens existens. Skulle samhället vara mindre centrerat kring kvinnligt föräldraskap (tex om det var delad föräldraledighet etc) så skulle det inte se så här ut, det är jag övertygad om.

Men nu är det så klart skönt för alla inblandade att inte se sanningen i vitögat utan i stället säga att det här har vi inte skapat, det är biologiiiin som gör att det blir så här... :smirk:

 

[Zaria]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag vet faktiskt inte hur de tänker,eller om de lever i "mannen skall försörja medan kvinnan skall stå vid spisen och passa barn"

Min sons pappa vill ha sonen mer,men ringer jag och sjuk och undrar om han kan ta honom så vägrar han,för han skall ju till jobbet...

Att jag sedan tar alla VAB dagar är min kvinnliga plikt anser han,dessutom är mina studier värda mindre än hans truckförarjobb säger han.

 

[Sar]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag tror att det är helt individuellt, jag och min sambo har båda gått ner till 80%. Sedan tycker jag att man märker i de flesta förhållandena att någon av parterna trivs bättre på jobbet och den parten går sällan ner lika mycket i arbetstid som den som inte trivs lika bra. Där kanske önskan av vara mer med barnen är varvad med önskan att spendera mindre tid på jobbet. Jag tror många gånger att trivsel på jobbet har en hel del med lön att göra och män är oftast (tyvärr) bättre avlönade än kvinnor.

 

[Stinaelin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det är väl också så att kvinnor ofta får barn tidigare än män; hon är 25-30 år, han 30 och uppåt. Han har etablerat sig på arbetsmarknaden och hunnit stiga i graderna, fått ett intressantare och mer avlönat jobb. Hon har precis slutat plugga, eller har ett jobb som "inte är lika viktigt".

Samhället förutsätter att hon ska vara hemma mer med barnen. En mamma som är föräldraledig i 6 månader med barnet, försakar det för att hon är en kall karriärskvinna. En pappa som är föräldraledig i 6 månader är helt fantastisk.

Jag vet, jag fick de kommentarerna (av välutbildade tjejjer i 25-årsåldern). Ska du reeedan börja jobba? (Hade varit hemma i 9 månader). Ska han vara hemma såå läääänge? (Han skulle vara hemma i 9 månader). SUCK!

 

[Mitten]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Min sambo har ett jobb han ä l s k a r men det skulle aldrig få ta extratid från hans familj. Han kommer vara ledig ungefär lika mycket som jag, även fast han tjänar mest. För både honom och mig är det HELT främmande att det skulle funka på något annat sätt. Vi hjälps åt för att pussla jobb, barn och våra hästar såklart!

 

[chrysler]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Nu har vi visserligen bestämt att jag ska vara hemma med sonen, vill inte sätta ett litet barn på dagis, tycker det är för mkt barn, för hög volym osv samt att jag inte vill att andra ska uppfostra vårat barn.
Men min sambo hade absolut kunnat vara hemma med våran son om jag jobbat heltid & haft bra betalt, han skiter i karriären på så sätt, bara vi har råd att betala våra räkningar & ha en hyffsad levnadsstandard.
Men som du skriver, majoriteten av män jag träffat har inte samma pappainstinkt som min sambo.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

KL

Jag förstår inte heller hur män kan välja så och hur kvinnor kan välja dessa män. Jag är glad över att jag hittade en av de män som prioriterar sitt barn framför arbetet och hellre struntar i karriären. Vi har varit föräldralediga ungefär lika mycket fast det beror på hur man räknar. På pappret har han tagit ut fler dagar beroende på att jag tog ut så få hela första tiden jag var hemma. Räknat i tid vi varit hemma har jag varit lite mer hemma men en del av denna tid har varit semester för mig samtidigt som han har tagit f-dagar.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

KL

Jag förstår inte heller hur män kan välja så och hur kvinnor kan välja dessa män. Jag är glad över att jag hittade en av de män som prioriterar sitt barn framför arbetet och hellre struntar i karriären.

Det låter precis lika astråkigt för mig som kvinnor som inte bryr sig ett dugg om karriären heller. Vad är felet med att brinna för sitt jobb? Kan man inte göra karriär och ha barn samtidigt?

En av de egenskaperna jag föll för hos min man var just hans passion för det han håller på med. Jag tror aldrig han skulle välja bort karriären före barn. Däremot har han nog "klättrat klart" den dagen han blir pappa, vilket är en stor fördel, inte minst ekonomiskt. Det innebär också friare arbetstider och andra förmåner som är mycket bra att ha när man skaffar familj.

 

[chrysler]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Karriärister klättrar sällan klart på stegen utan fortsätter så hela livet, med övertid, kompetensutvecklingar & vidarebefodran på högre tjänster & befattningar.
Många karriärister känner sig aldrig nöjda utan måste kämpa & jobba mer & mer, många kan inte avvecka jobbtakten & tex börja satsa mer på familjen.
En viss typ av människor är såna helt enkelt.
Atttycka om sitt jobb är bara bra, att vilja engagera sig, annars blir livet ganska tråkigt eftersom man jobbar en stor del av sitt liv.
Men det är skillnad att försumma familjen & förvänta sig att den andra partnern ska offra sin tid för att ta igen sånt som man missat genom att sätta jobbet framför allt annat.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det låter precis lika astråkigt för mig som kvinnor som inte bryr sig ett dugg om karriären heller. Vad är felet med att brinna för sitt jobb? Kan man inte göra karriär och ha barn samtidigt?

Jodå, som min svåger tex som i stort sett aldrig kommer hem före 19 på kvällarna, har minimalt med semester och ofta blir uppringd och smiter iväg med laptopen även semestrar och helger. Men nu är han delägare i firman....

Pappaledig? Nej, det har han inte varit.

Klart man kan göra karriär och vara förälder samtidigt, men frågan är bara hur mycket förälder man då blir.

Har en kompis vars pappa var resande säljare hennes uppväxt. Han var mestadels hemma helger. Hon säger att det är och var milsvid skillnad mellan den kontakt hon har med sina båda föräldrar och ändå som utomstående tycker jag att hon verkar väldigt nära sin pappa (kände henne först i vuxen ålder). Men hon säger det att hur kunde hon komma lika nära sin pappa som hon såg 2 dagar/vecka mot sin mamma som hon träffade 7/7.

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det låter precis lika astråkigt för mig som kvinnor som inte bryr sig ett dugg om karriären heller. Vad är felet med att brinna för sitt jobb? Kan man inte göra karriär och ha barn samtidigt?

Det är det som är den stora frågan: Kan man det?
Kan man vara en bra och närvarande mamma åt sina barn och samtidigt ha ett yrke som kräver mycket i tid och energi?

Fast det är kanske en egen tråd.

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Karriärister klättrar sällan klart på stegen utan fortsätter så hela livet, med övertid, kompetensutvecklingar & vidarebefodran på högre tjänster & befattningar.
Många karriärister känner sig aldrig nöjda utan måste kämpa & jobba mer & mer, många kan inte avvecka jobbtakten & tex börja satsa mer på familjen.
En viss typ av människor är såna helt enkelt.
Atttycka om sitt jobb är bara bra, att vilja engagera sig, annars blir livet ganska tråkigt eftersom man jobbar en stor del av sitt liv.
Men det är skillnad att försumma familjen & förvänta sig att den andra partnern ska offra sin tid för att ta igen sånt som man missat genom att sätta jobbet framför allt annat.

I det akademiska livet kan du inte bli mer än professor... sedan är stegen typ slut!

Jag kan bara tala för min gubbe och han skulle aldrig försumma en familj. Han är alldeles för smart och för familjekär för det. Jag tror att omständigheter kommer att avgöra när/om vi skaffar barn, vem som är hemma. Om jag får en intressant befordran kanske det är bättre att han sköter hemmajobbet, och om jag är less på mitt jobb kanske det passar bättre att jag tar en time-out. Jag tycker inte att man måste bestämma det i förväg och livet tar sällan de vägar man har tänkt sig. Just nu skulle jag älska att få ett break efter många års knegande på ungefär samma position, men som sagt var, sådant kan ändra sig!

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det är det som är den stora frågan: Kan man det?
Kan man vara en bra och närvarande mamma åt sina barn och samtidigt ha ett yrke som kräver mycket i tid och energi?

Fast det är kanske en egen tråd.

edit: borde stå "mamma eller pappa"

 

[Sara-Ida]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Det är det som är den stora frågan: Kan man det?
Kan man vara en bra och närvarande mamma åt sina barn och samtidigt ha ett yrke som kräver mycket i tid och energi?

Fast det är kanske en egen tråd.

Jag tror man kan det. Särskilt om man nått en sådan chefspost (tex) där man har mycket stort inflytande över sina egna arbetstider, har bra betalt så man utan problem har råd med deltid och kan delegera jobb. Jag tror att på många högre befattningar är friheten större och mer kompatibel med en familj än jobb lägre ner på stegen, där personalen inte kan flexa, inte tjänar särskilt mycket och har mindre inflytande över arbetet totalt sett.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

I det akademiska livet kan du inte bli mer än professor... sedan är stegen typ slut!

Då kanske det är bäst att vänta tills han blivit det.

Har en annan vän vars man är på väg att bli professor och det är milsvid skillnad på den tid de lagt på sina tre barn. Det är som hon suckar ibland, han jobbar sent, kommer hem och äter och går sedan tillbaka till datorn.

Det värsta var nog när hon en gång sa att hon kan oroa sig över om något skulle hända henne, typ långvarigt sjukhusvistelse eller än värre, att hon skulle vara osäker på att han kan ta hand om barnen själv, veta deras tider, vanor, behov, etc. Tyckte det var skrämmande att dels veta så lite om sina barn och dels gå med på att partnern är så icke delaktig.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Jag tror man kan det. Särskilt om man nått en sådan chefspost (tex) där man har mycket stort inflytande över sina egna arbetstider, har bra betalt så man utan problem har råd med deltid och kan delegera jobb. Jag tror att på många högre befattningar är friheten större och mer kompatibel med en familj än jobb lägre ner på stegen, där personalen inte kan flexa, inte tjänar särskilt mycket och har mindre inflytande över arbetet totalt sett.

Hur många chefer jobbar deltid? Tycker man ständigt hör tvärtom argument "Jag kan inte vara hemma länge fetrsom jag är chef..." och liknande. Hur många chefer sänker sig till deltid efter att ha blivit vana vid en heltidslön (tycks ju vara de som tjänar mest som gnäller mest över f-penningen och "inte har råd" att vara hemma, hur ska de då ha råd att gå ned till deltid?)?

 

[Marvin]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Har en annan vän vars man är på väg att bli professor och det är milsvid skillnad på den tid de lagt på sina tre barn. Det är som hon suckar ibland, han jobbar sent, kommer hem och äter och går sedan tillbaka till datorn.

Det värsta var nog när hon en gång sa att hon kan oroa sig över om något skulle hända henne, typ långvarigt sjukhusvistelse eller än värre, att hon skulle vara osäker på att han kan ta hand om barnen själv, veta deras tider, vanor, behov, etc. Tyckte det var skrämmande att dels veta så lite om sina barn och dels gå med på att partnern är så icke delaktig.

Skulle en man gå med på ett sådant förhållande, om det var omvänt? Framförallt, skulle kvinnan klara det?
Jag kan bara tänka mig vad som skulle sägas om hennes egenskaper som mor.

 

[oz_joj]

Sv: Pappor som väljer jobb framför sina barn

Skulle en man gå med på ett sådant förhållande, om det var omvänt? Framförallt, skulle kvinnan klara det?
Jag kan bara tänka mig vad som skulle sägas om hennes egenskaper som mor.

Klart hon skulle vara en dålig mor!