Paketorättvisor

[Lobelia]

Jag förstår inte varför en ska blanda in totala summor på klappar per barnaskara alls. Det är väl barnen som individer som får klapparna? Det är väl mellan individerna det borde vara hyggligt rättvist?

Själv har jag varken barn eller syskonbarn så här är det en ickefråga, men när jag växte upp öppnade vi klappar hemma innan vi åkte iväg på firande. Väl på firandet hade mina och mina kusiners föräldrar kommit överens om att ta med 5 klappar/barn (till sina egna, de köpte inte åt varandras barn) för att vi skulle få lika många paket av tomten utan att det blev orättvist. Jag upplevde aldrig någon orättvisa och tror inte att de andra gjorde det heller, och inte heller blev det något berg av julklappar.

Nja, har man dåligt med pengar så kan det bli jobbigt med många julklappar. Jag har dock som du skriver alltid givit klappar och presenter till individerna (och gått med brakförlust) men jag har haft råd med det och barnen har uppskattat det.

 

[gul_zebra]

Nja, har man dåligt med pengar så kan det bli jobbigt med många julklappar. Jag har dock som du skriver alltid givit klappar och presenter till individerna (och gått med brakförlust) men jag har haft råd med det och barnen har uppskattat det.

Ja givetvis, men det gör ju inte barnen till något annat än individer.
Sen känner väl jag personligen inte att det måste vara så jämnt mellan kusiner heller utan har man inte råd går det fint att spendera mindre eller inget alls. Mellan syskon känns för mig mer noga med rättvisa.

 

[Lingon]

I min sambos släkt köper man bara julklappar till barnen. Innan vi fick vår son fick hennes brorson, som ensamt barn, typ hundra julklappar (jag överdriver nästan inte) och alla andra tittade på när hon öppnade. Så sjukt. Men det barnet är bortskämt på många sätt. Eller snarare, man köper kärlek tror jag...

Fast tror att det lätt blir så när det bara finns ett barn i släkten. Mor- och farföräldrarna blir helt till sig av att de äntligen fått ett barnbarn och köper som galningar! Jag försöker styra in dem på upplevelser istället för saker. Det går rätt bra. Fast en av upplevelserna ställdes in nu pga Corona. Så jag vet inte riktigt hur det ska bli med julklapparna den här julen. Vore trist om man skulle behöva återgå till bara prylar igen om upplevelserna inte går att lita på att de blir av.

 

[cambodia]

Fast tror att det lätt blir så när det bara finns ett barn i släkten. Mor- och farföräldrarna blir helt till sig av att de äntligen fått ett barnbarn och köper som galningar! Jag försöker styra in dem på upplevelser istället för saker. Det går rätt bra. Fast en av upplevelserna ställdes in nu pga Corona. Så jag vet inte riktigt hur det ska bli med julklapparna den här julen. Vore trist om man skulle behöva återgå till bara prylar igen om upplevelserna inte går att lita på att de blir av.

Jo, det förstår jag till viss del, absolut. I den familjen var/är det dock föräldrarna som själva köper mest julklappar till flickan

 

[Sesca]

Jag är ensamstående utan barn med tre syskon (gifta) som alla har tre barn, i åldern 4-24, dvs sammanlagt nio stycken + tre vuxna syskon. Jag har genom åren gått med stor (ekonomisk) förlust julklappsvis. Numera ger jag inte födelsedagspresenter eller julklappar och har inte gjort det på många år. Det blev för mycket.

När det bara var fyra eller fem stycken och de var små så var det otroligt roligt att planera julklapparna, komma på något speciellt som ingen annan tänkte på, som när min brorsdotter hade sin Harry Potter period och jag köpte en Gryffindor halsduk och vantar på ebay. Eller ett (litet) radiostyrt flygplan till min systerson. Dock blev det katastrof eftersom det fastnade i ett träd andra gången han och pappa var ute och flög. Mycket, mycket tårar så syster fick köpa ett nytt till honom Det var inte de dyraste presenterna men däremot tänkte jag mycket på vad de ville ha utan att veta att de ville ha det sas. En väckarklocka som såg ut som en Jedi och som istället för en ringsignal sa 'may the force be with you' ochlightsabern blinkade.

Att gå efter någon inköpslista skulle jag aldrig göra, då kan man lika gärna ge ett presentkort eller pengar.

Det är ju en sak att inte ha råd och en annan att inte vilja.

 

[MJLee]

Det är ju en sak att inte ha råd och en annan att inte vilja.

Mina julklappar var aldrig de dyraste utan jag tänkte mycket och hittade saker på rea osv. Det är tanken bakom som är det viktigaste inte hur mycket något kostar, isof är det bättre att sätta in en summa på ett sparkonto eller liknande.