Spara till barnet

[Araminta]

Där har jag motsatt upplevelse; de mest curlade är fortfarande en bra bit över 30 rätt hopplösa fall (i flera fall inte ens lyckats ta körort än..) medan de som satt och gömde sig i garderoben medan föräldrarna slogs med kniv har kämpat sig till ett liv med all kämpaglöd i världen. Visst alla med tuff uppväxt pallade inte, men de som gjorde det har tagit sig fram. Så det där skiljer sig nog mkt beroende på individen.

Problemet är att det inte går att generalisera på den nivån. En individs uppväxt och personlighet är först och främst inte konsekvenser av varandra. Ovanpå det så handlar uppfostran och uppväxt om så himla mycket mer än om pengar.

 

[Araminta]

För att också svara på trådens ämne. Mina föräldrar sparade aldrig till mig eller min bror när vi var små. Däremot fick både jag och min bror egna, tomma sparkonton under tidiga tonåren. Konton där det ramlade in någon tusenlapp varje jul och födelsedag från familj och släktingar. Såhär i efterhand tycker jag det var ett riktigt smart drag. Som 14 åring blir man försörjd och månadspengarna är egentligen helt tillräcklig för det man vill göra. Det där sparkontot var mest något som nämndes i födelsedagskort. När vi väl började ta ansvar för våra egna ekonomier så var det där kontot inte speciellt märkvärdigt. Vi var väl itutade i hur de där pengarna skulle användas och det var aldrig någon känsla av plötsligt ha fått en massa pengar. Vi är båda vuxna och självförsörjande idag. Sparkontona finns kvar, de har stigit och sjunkit i värde och ändrat syfte vartefter vi har testat våra vingar i vuxenlivet: resor, perioder utan inkomst, inköp av möbler, kontantinsats etc.

 

[Lenis]

Problemet är att det inte går att generalisera på den nivån. En individs uppväxt och personlighet är först och främst inte konsekvenser av varandra. Ovanpå det så handlar uppfostran och uppväxt om så himla mycket mer än om pengar.

Jag kan överhuvudtaget inte se att jag skrivit något annat. Jag svarade ju just för att poängtera att uppväxt inte behöver innebära att de som haft det bra förspänt med pengar kommer lyckas senare i livet, det var ju att ta det för givet som jag vände mig EMOT!

 

[Araminta]

Jag kan överhuvudtaget inte se att jag skrivit något annat. Jag svarade ju just för att poängtera att uppväxt inte behöver innebära att de som haft det bra förspänt med pengar kommer lyckas senare i livet, det var ju att ta det för givet som jag vände mig EMOT!

Nej, det var inte heller menat som en motargumentation

 

[Lenis]

Nej, det var inte heller menat som en motargumentation

Aha, ursäkta min tröga skalle

 

[Amk]

Vi sparar inte till vår dotter, och har inga planer på att börja heller. Däremot har vi trygg ekonomi och är båda upplärda med att en får arbeta om en vill ha pengar, trots att vi inte kommer från direkt barskrapade familjer. Det är ett tankesätt som jag gärna vill ge vidare, hellre än ett färdigt startkapital.

 

[Comatose]

Vi sparar inte till vår dotter, och har inga planer på att börja heller. Däremot har vi trygg ekonomi och är båda upplärda med att en får arbeta om en vill ha pengar, trots att vi inte kommer från direkt barskrapade familjer. Det är ett tankesätt som jag gärna vill ge vidare, hellre än ett färdigt startkapital.

Tänker som du.

 

[Comatose]

@Comatose oj vad olika man tänker, jag tycker snarare att det är en lyx att kunna spara och de som inte sparar helt enkelt inte har råd med den ''lyxen''.

Du missförstod mig, jag menar att vi kommer ha råd att hjälpa till i nödfall även utan ett sparkonto för barnen. Därför är det lätt för mig att nonchalant säga att "vi sparar minsann inget". Hade vi haft sämre med pengar hade jag kanske tänkt annorlunda. Eller då hade jag ju varit tvungen att göra det.

Men en lägenhet är jag inte intresserad av att köpa till mina barn. Sitt boende får de fixa själva. Kanske bo i kollektiv, kanske flytta utåt från stan för att hitta nåt rimligt. Det litar jag på att de fixar när den tiden kommer.

 

[Mirtai]

Jag sparar 500 kr/mån till sonen i fonder. De står i mitt namn och kan komma att användas till körkort eller andra stora utgifter.

Mannen har ett fondkonto där han satte in en stor summa pengar och den är tänkt att gå till alla 4 barnen. Hur han tänkt lösa det så det blir rättvist vet jag inte, det är många år kvar tills äldsta är 18.

Jag ser det nog mer som mina pengar än sonens. Dock är de tänkta att kunna hjälpa honom med olika saker, t.ex. körkort eller språkresa. Ser egentligen inte det som konstigare än att jag har ett separat konto där jag sparar till större utgifter som kan uppstå runt hästen

 

[Lenis]

Vi sparar inte till vår dotter, och har inga planer på att börja heller. Däremot har vi trygg ekonomi och är båda upplärda med att en får arbeta om en vill ha pengar, trots att vi inte kommer från direkt barskrapade familjer. Det är ett tankesätt som jag gärna vill ge vidare, hellre än ett färdigt startkapital.

Satt faktiskt och tänkte på just detta igår. Vi kommer inte spara ihop till sådana jättesummor som en bostad skulle kosta tex, det kommer vi inte ha möjlighet till ens. Men för min del som växte upp på landet så var pengarna jag fick och som gick till körkort (som jag nämnt tidigare i tråden fick jag runt 25k) i princip en nödvändighet för att jag skulle få jobb. Bussar gick inte alls i den omfattning som behövdes för jobb och skjuts fick jag ingen. Tack vare körkortet kunde jag få jobb och ännu mer jobb via de jag hade haft som säsongare osv. Jag var också vad gäller allt utom mat och husrum etc självförsörjande från 14 års ålder så marginalerna att själv tjäna in det var i det läget små. Nu kunde jag ut o jobba från att jag var 18. Så för min del skulle jag säga att få en klumpsumma var 100% i arbetslinjen så att säga.

 

[Amk]

Den typen av utgifter tänker jag att barnet kan sponsras med, då de som du säger kan generera självständighet och möjlighet att tjäna egna pengar. Många där jag bor tar körkort när de fortfarande bor hemma, och då kan jag tycka att det är en jättebra sak att underlätta som förälder, ez genom hjälp med övningskörning etc samt finansiering.

Även om vi inte sparar pengar till barnet så kommer vi ju att betala många utgifter. Hen kanske vill ta körkort, åka på språkresa, ha en häst eller andra aktiviteter som vi tycker är vettiga och då kan de bekostas av oss. Det tycker jag dock inte är samma sak som att spara en klumpsumma som barnet får när hen fyller arton- alla utgifter vi bekostar måste ju godkännas av oss och jag hoppas att de strävar efter en självständighet och vill tjäna pengar som de kan använda precis som de vill.

 

[Carand]

Vi sparar inte till vår dotter, och har inga planer på att börja heller. Däremot har vi trygg ekonomi och är båda upplärda med att en får arbeta om en vill ha pengar, trots att vi inte kommer från direkt barskrapade familjer. Det är ett tankesätt som jag gärna vill ge vidare, hellre än ett färdigt startkapital.

Fast det ena utesluter väl inte det andra? Man kan väl gott göra både och?

Vi spara till båda barnen men det e inga pengar som dom kommer ha på fickan den dagen de fyller arton utan kommer ligga kvar tills dess att de behövs för diverse nödvändiga utgifter.

Vi har också en helt ok ekonomi men det innebär ju inte att det skulle va så kul att hosta upp 10 000 på ett bräde från månadslönen för att betala nåt man ist kan ta från ett sparkonto.

 

[Donnatello]

Vi har uppdelade sparandet till våra kids. Vi har numera tre barn och barnen har varsitt konto där vi sparar i fonder åt dem. Dessa konton står i deras namn och består av pengar de fått vid födelsedagar, från spargris osv. Dessa pengar tycker inte jag att det är mer än rätt att de får när de fyller 18 eller när behov uppstår för det är ju just deras pengar.

Sen sparar vi föräldrar i dagsläget 800:-, detta skall dock justeras eftersom vi har tre barn nu. Tanken är även att lägga undan mer när vi är färdiga med denna föräldraledigheten. Dessa sätts in på ett gemensamt ISK barnkonto. Hur fördelningen kommer ske och vad pengarna kommer användas till är något oklart än så länge men de kommer högst troligt inte få en klumpsumma när de fyller 18. Vi vill inte att dessa pengar ska gå till en partysemester på Kos... jag tänker mig att vi ska kunna stötta där det finns behov helt enkelt. Körkort kommer vi högst troligt betala med våra löner den dagen det är dags, för mig är det självklart att hjälpa till med körkort om man har möjlighet för det är väldigt viktigt att ha tycker jag.

Utöver detta köper min mamma aktier för en klumpsumma varje år som på något vis kommer fördelas på barnen i framtiden. Exakt vad det är för sparande eller summor här vet jag dock inte.

Min förhoppning är att vi kunnat lära dem såpass mycket om pengars värde och nyttan av att jobba hårt att de inte ses som curlade även om vi har möjlighet att hjälpa dem med diverse inköp eller ett bra grundspar inför vuxenlivet.

 

[zoomzom]

Jag är uppvuxen med att ha fått allt jag velat - sålänge jag prestrerade och skötte mig. Fel eller rätt kan diskuteras men i vår familj fungerade det bra och jag kunde tack vare mina föräldrar ta körkort på 18 års dagen, fick bil därefter vilket ledde till att jag kunde tacka ja till ett välbetalt jobb (för min ålder/utbildning) och växa inom företaget. Hade förmånen att ha häst och kunna träna/tävla med lite planering bakom hyfsat fritt. Kunde läsa 3,5 år på högskola UTAN studielån och istället jobbade jag 80% pararellt med studierna. I perioder väldigt tufft men gjorde så jag kunde ha häst och lägenhet. Kravet för att mina föräldrar skulle betala bilen var att jag skulle läsa högskola och gå ut med en godkänd examen. Efter examen tog jag över bilen och alla andra kostnader. I dagsläget så lever jag som de flesta andra i min krets, lägenhet, bil, häst och jobb. Min sambo uppvuxen tvärtom, fick inger "serverat" men minst likna tacksam ochnöjd med sin uppväxt. Jag tror att det kvittar hur man gör, bara det passar familjen och vi försöker ge våra barn sunda värderingar, uppskatta värdet av pengar och förståelse för det.

Jag och min sambo klarar oss fint, vissa månader mer utgifter än andra men så är det. Bebis beräknad om 4 veckor och som det ser ut nu kommer vi spara en summa varje månad, hur mycket beror på utgifter och tanken är att de skall användas till större utgifter/när barnet blir myndigt få tillgång till en summa som ska användas till ex. flytt, studier, större inköp etc. beroende på hur livssituationer ser ut och intresse. Men allt kan ändras, så även våra tankar

 

[Trissa]

Vi tänker spara till barnbarnet istället för att överösa med födelsedagspresenter och julklappar, men har inte riktigt kommit fram till hur ännu. Det lutar åt aktier i en kapitalförsäkring, som jag kan sköta men barnet är förmånstagare till. Jag är dock inte jätteförtjust i att barnet får tillgång till det vid 18 års ålder bara sådär....

Fast nu slog det mig att jag kanske inte har så mycket att välja på. Jag är bonusmormor, och om jag skulle spara på ett vanligt ISK t.ex, och jag dör, då får ju inte barnet pengarna. Eller går det att testamentera på något vis?

 

[hvala]

Fast nu slog det mig att jag kanske inte har så mycket att välja på. Jag är bonusmormor, och om jag skulle spara på ett vanligt ISK t.ex, och jag dör, då får ju inte barnet pengarna. Eller går det att testamentera på något vis?

Att du anger barnet som förmånstagare innebär just att pengarna tillfaller barnet om du dör men så länge du lever styr du själv över kontot.

 

[Trissa]

Att du anger barnet som förmånstagare innebär just att pengarna tillfaller barnet om du dör men så länge du lever styr du själv över kontot.

Men det kan man väl inte göra på ett ISK, då måste jag ha en kapitalförsäkring, eller?

 

[Saigon]

Men det kan man väl inte göra på ett ISK, då måste jag ha en kapitalförsäkring, eller?

Om det inte går att sätta in förmånstagare kan du lösa det med testamente.

 

[Lenis]

Men det kan man väl inte göra på ett ISK, då måste jag ha en kapitalförsäkring, eller?

Det är ju den stora fördelen med kapitalförsäkring som jag förstått det.

 

[Amk]

Hur menar du @Carand , att man både sparar och inte sparar?