Spara till barnet

[Lenis]

Ni som har ett enda konto till alla barnen; hur har ni tänkt er att det ska bli rättvist? Vänta tills alla nått en viss ålder och sedan börja pytsa ut? Gissa när den äldsta är i behov hur mycket de yngre kommer att ha tillgång till?
Vi fick sparpengar både jag o syskonen men alla i vårt eget namn. Fick ändå ungefär samma summa (vi fick vid 18 att ha till körkort etc, "bara" runt 25k var men det räckte ju till körkortet och lite smått när man skulle flytta ut). Tror storasyster hade varit rätt grinig om hon hade behövt vänta alla åren tills jag hann ikapp, och jag ännu mer om jag skulle väntat på sladdisen

 

[Lenis]

Oj, vad olika det kan vara.

Jag kan inte påstå att jag växt snabbare på det sättet jag levt, snarare att min uppväxt varit slitigt och att jag inte vill låta mina barn genomgå samma sak. Jag har flera exempel i min umgängeskrets mellan de som fått hjälp av sina föräldrar och de som inget fått hemifrån; de som klarat sig bäst är just de som fått hjälp.

Där har jag motsatt upplevelse; de mest curlade är fortfarande en bra bit över 30 rätt hopplösa fall (i flera fall inte ens lyckats ta körort än..) medan de som satt och gömde sig i garderoben medan föräldrarna slogs med kniv har kämpat sig till ett liv med all kämpaglöd i världen. Visst alla med tuff uppväxt pallade inte, men de som gjorde det har tagit sig fram. Så det där skiljer sig nog mkt beroende på individen.

 

[Trissa]

Vi tänker spara till barnbarnet istället för att överösa med födelsedagspresenter och julklappar, men har inte riktigt kommit fram till hur ännu. Det lutar åt aktier i en kapitalförsäkring, som jag kan sköta men barnet är förmånstagare till. Jag är dock inte jätteförtjust i att barnet får tillgång till det vid 18 års ålder bara sådär....

 

[lil-sis]

Aha! När folk säger att de har sparande till barnen så ser jag framför mig att det är pengar/konton som automatiskt går över i barnens ägande när de blir myndiga. Har inte tänkt längre än så

Har också pengarna i mitt namn.

 

[lil-sis]

Vi tänker spara till barnbarnet istället för att överösa med födelsedagspresenter och julklappar, men har inte riktigt kommit fram till hur ännu. Det lutar åt aktier i en kapitalförsäkring, som jag kan sköta men barnet är förmånstagare till. Jag är dock inte jätteförtjust i att barnet får tillgång till det vid 18 års ålder bara sådär....

Man kan ju lägga undan pengarna till barnet utan att lämna över allt så fort hen fyller 18.

 

[BernT]

Man kan ju lägga undan pengarna till barnet utan att lämna över allt så fort hen fyller 18.

Eller hur, så gör vi. Sparar det i ett separat konto i mitt konto. Eh det lät konstigt men har Nordea och har typ 5-6 olika konton i min internetbank. Ett för lön, några för sparande och ett för konsumtion typ.

 

[vattenmelon]

Ni som har ett enda konto till alla barnen; hur har ni tänkt er att det ska bli rättvist? Vänta tills alla nått en viss ålder och sedan börja pytsa ut? Gissa när den äldsta är i behov hur mycket de yngre kommer att ha tillgång till?
Vi fick sparpengar både jag o syskonen men alla i vårt eget namn. Fick ändå ungefär samma summa (vi fick vid 18 att ha till körkort etc, "bara" runt 25k var men det räckte ju till körkortet och lite smått när man skulle flytta ut). Tror storasyster hade varit rätt grinig om hon hade behövt vänta alla åren tills jag hann ikapp, och jag ännu mer om jag skulle väntat på sladdisen

Vi har inte bestämt exakt hur vi ska göra än. Vi vill att pengarna ska gå till investering av boende.
Antingen så tar man ut alla pengar när första vill köpa boende och sätter in på allas konton.
Eller som vi är inne på i dagsläget med två barn med bara två år imellan är att när första vill köpa boende får den exempelvis 40% av kontot och sedan får resterande 20% användas för att kompensera om det behövs den dag när det andra barnet behöver sina 40% annars delas de lika såklart.
Eller att vi hjälper till att kompensera om det skulle behövas.

Gemensamt sparande är ju enklare att få mer rättvist ju tätare barnen är åldersmässigt.
Får vi ett till barn om några år gör vi nog så att vi försöker kompensera om någon skulle få mycket mindre den dagen. Helt rättvis kan det inte bli kanske men någorlunda.

Tänker att det äldsta barnet får välja om de vill låta pengarna vara investerade eller ha de direkt till att köpa boende. Och därmed blir det ett form av val att inte låta de ligga där och förhoppningsvis fortsätta växa. Så tänker jag nu men det kanske hinner ändras...

Vi har inte bestämt hundra än hur vi ska göra. Kanske dyker upp bättre alternativ med tiden men såhär tänker vi nu..

 

[Tassetass]

Ni som har ett enda konto till alla barnen; hur har ni tänkt er att det ska bli rättvist? Vänta tills alla nått en viss ålder och sedan börja pytsa ut? Gissa när den äldsta är i behov hur mycket de yngre kommer att ha tillgång till?
Vi fick sparpengar både jag o syskonen men alla i vårt eget namn. Fick ändå ungefär samma summa (vi fick vid 18 att ha till körkort etc, "bara" runt 25k var men det räckte ju till körkortet och lite smått när man skulle flytta ut). Tror storasyster hade varit rätt grinig om hon hade behövt vänta alla åren tills jag hann ikapp, och jag ännu mer om jag skulle väntat på sladdisen

Mina föräldrar gav vartefter behov uppstod (tre syskon födda inom sex år, och så jag som sladdis ytterligare sju år senare). Jag och mina syskon fick inte exakt lika mycket, men de hjälpte oss alla när vi behövde. Så jag är inte uppvuxen med rättvisa i en viss summa pengar, utan med att man får hjälp med det man behöver hjälp med. Att någon fick mer hjälp i reda pengar än någon annan brydde vi oss aldrig om.

 

[Imogen]

Ni som har ett enda konto till alla barnen; hur har ni tänkt er att det ska bli rättvist? Vänta tills alla nått en viss ålder och sedan börja pytsa ut? Gissa när den äldsta är i behov hur mycket de yngre kommer att ha tillgång till?
Vi fick sparpengar både jag o syskonen men alla i vårt eget namn. Fick ändå ungefär samma summa (vi fick vid 18 att ha till körkort etc, "bara" runt 25k var men det räckte ju till körkortet och lite smått när man skulle flytta ut). Tror storasyster hade varit rätt grinig om hon hade behövt vänta alla åren tills jag hann ikapp, och jag ännu mer om jag skulle väntat på sladdisen

Vi har inte diskuterat exakt hur vi ska göra. Men vad vi har kommit fram till är att vi ser inte att vi kommer ge respektive barn en klumpsumma vid en viss ålder. Utan vi sparar pengar avsatta för barnen som finns där för att användas vid behov. Sen kommer vi stämma av så att det kommer att finns möjlighet att hjälpa barnen på ungefär samma sätt. Så att inte den yngsta får nöja sig med en kastrull eftersom vi hjälpte den äldsta med kontantinsats

 

[cirkus]

Jag har flera exempel i min umgängeskrets mellan de som fått hjälp av sina föräldrar och de som inget fått hemifrån; de som klarat sig bäst är just de som fått hjälp.

Hur definierar man vem som har klarat sig bäst? Och hur vet man att det korrelerar till hjälpen de fått?

 

[Trissa]

Man kan ju lägga undan pengarna till barnet utan att lämna över allt så fort hen fyller 18.

Absolut, det är kanske det att det känns mer "på riktigt" när det står i barnets namn, liksom....

 

[Bexzor]

Där har jag motsatt upplevelse; de mest curlade är fortfarande en bra bit över 30 rätt hopplösa fall (i flera fall inte ens lyckats ta körort än..) medan de som satt och gömde sig i garderoben medan föräldrarna slogs med kniv har kämpat sig till ett liv med all kämpaglöd i världen. Visst alla med tuff uppväxt pallade inte, men de som gjorde det har tagit sig fram. Så det där skiljer sig nog mkt beroende på individen.

Hur definierar man vem som har klarat sig bäst? Och hur vet man att det korrelerar till hjälpen de fått?

Ska försöka svara er båda i samma inlägg.

Givetvis beror allt på individuella erfarenheter. Och man definierar olika om hur man klarat sig bäst i livet, för mig handlar det om att man slipper missbruk, hemlöshet och liknande. Jag ser inte framgång i pengar eller materiella saker.

 

[Bexzor]

Nja, nu har ju inte jag lämnats helt ensam i vuxenprocessen, jag är inget maskrosbarn. Det jag menar är att det fanns inga färdiga lösningar/pengar för att flytta hemifrån, utan de lösningarna fick jag komma på själv. Köpa loppismöbler för egna ihopsparade pengar t ex, ringa runt och fixa korta andrahandskontrakt. Skitjobbigt just då, men det har lärt mig ett värde av det jag har som exempelvis min sambo (som fick allt serverat) inte kan se. Jag är mer tacksam för det jag har.

Sen har vi det så pass bra att vi kommer kunna hjälpa till ändå om det kniper. På det sättet blir mitt "vi sparar inte till barnen" en lyx. Har man mindre pengar behöver man ju spara för att kunna hjälpa till.

Precis, det finns inga färdiga lösningar. Man gör varken rätt eller fel i att spara eller inte. Jag försöker leva efter att de flesta föräldrar gör sitt bästa för sina barn efter deras förutsättningar

 

[Riru]

Där har jag motsatt upplevelse; de mest curlade är fortfarande en bra bit över 30 rätt hopplösa fall (i flera fall inte ens lyckats ta körort än..) medan de som satt och gömde sig i garderoben medan föräldrarna slogs med kniv har kämpat sig till ett liv med all kämpaglöd i världen. Visst alla med tuff uppväxt pallade inte, men de som gjorde det har tagit sig fram. Så det där skiljer sig nog mkt beroende på individen.

Är ju dock viss skillnad att curla sina barn och att se till att dom får en bra start i vuxenlivet.

 

[Lenis]

Är ju dock viss skillnad att curla sina barn och att se till att dom får en bra start i vuxenlivet.

Jag är hyfsat övertygad om att majoriteten som curlar just tänker att de ger ungarna en bra start. Så det där är jäkligt svårt att definiera.

 

[Lenis]

Tusen tack för alla svar, fortsätt gärna skriva! Jag har läst på massa och läste även på rikatillsammans.se och tänker nog starta kapitalförsäkring i mitt personnummer åt liten. (Som bonus kom jag igång med att öppna fondspar till mig själv, tänk vad bra buke är )

 

[BernT]

@Comatose oj vad olika man tänker, jag tycker snarare att det är en lyx att kunna spara och de som inte sparar helt enkelt inte har råd med den ''lyxen''.

@Lenis
vi har ju bara ett barn än men när vi fått de barn vi vill ha så kommer var och en ha ett eget sparkonto, vill inte spara till alla i ett och samma konto, det känns konstigt. Bättre spara ett för vardera (tex att varje barn får respektive barnbidrag insatt varje månad + extra här och där) för då sparar vi ju för varje barn i 18-20 år vardera och de bör ju få ungefär samma summa då.

 

[Lenis]

oj vad olika man tänker, jag tycker snarare att det är en lyx att kunna spara och de som inte sparar helt enkelt inte har råd med den ''lyxen''.

@Lenis
vi har ju bara ett barn än men när vi fått de barn vi vill ha så kommer var och en ha ett eget sparkonto, vill inte spara till alla i ett och samma konto, det känns konstigt. Bättre spara ett för vardera (tex att varje barn får respektive barnbidrag insatt varje månad + extra här och där) för då sparar vi ju för varje barn i 18-20 år vardera och de bör ju få ungefär samma summa då.

Tänker likadant. Både att det är en lyx att kunna spara och känslan med olika konton för olika barn. Känns enklast så i mitt huvud.

 

[TygerTyger]

Jag fick mina pengar lite för tidigt och slösade bort dem på utekvällar, kläder och annat som så här i efterhand inte känns värt det. Mot bakgrund av det hade jag velat göra som många andra har nämnt och inte spara på något sätt som ger automatisk tillgång vid myndighetsdagen.

Rättvisefrågan tänker jag går att lösa genom att spara i överkant så att vi vet att alla barn kan få X kr, justerat för inflation, när det behövs för lägenhetsköp. Säkerhetsmarginalen blir då över och kan användas till egna nöjen eller bara ligga kvar.

Vad gäller typ av konto så tycker jag att det viktigaste är att pappan, om han visar sig vara galen, inte kan pengar som jag har sparat till barnen. Han bör också kunna lita på att jag inte heller kan det. Med det utgångsläget så verkar det enligt Avanza som om vi inte kan ha ett ISK (https://www.avanza.se/kundservice/kundservice/fragor-svar/konto-avtal/samagt-konto.html) och det känns ju trist. Eventuellt får vi spara på varsitt håll då.

 

[Lipperta]

Min hårt arbetande mor sparade ihop en hel del till mig med hjälp av övrig familj.
Tyvärr fick jag tillgång till de pengarna när jag fyllde 18 och det tog 2 veckor att blåsa bort.
Hade gärna väntat tills jag fyllde 25 och fått de pengarna, till körkort kanske?

Tycker alla dagar det är bättre att spara pengar till barnen än att ge ännu mer leksaker som är helt överflödiga.

Mor sparade till mig i fonder.