Överreagerar jag, igen?

[bananabambi]

Jag har nog skrivit fler trådar tidigare om min svärmor. Om att jag upplever att hon favoriserar mina barns kusin, det finns olika "regler" gällande presenter och firande av barnen, som jag inte kan förstå.

Kusinen får berg med saker, och mina barn få en sak. När min äldste son fyllde ett år, fick han en dörrmatta med Pongo. Kusinen som fyllde två år dagarna efter fick en hel famn med paket. "När man fyller år ska det vara mycket presenter tycker farmor", sa hon under paketöppningen.

I julas (annandagen firade vi med dom) fick min äldste son en DVD-film. Kusinen fick samma sak, men på julafton, då han hade hälsat på farmor och farfar, hade han fått massa paket (då vi firade med mina föräldrar).

Jag tycker det är helt okey att vara sparsam med saker. Till lilleman som fyllde igår hade jag sagt ifrån om leksaker, t.ex. För vi har mängder. Jag har istället tipsat folk om att gå ihop om att köpa en utestol/bord till sonen, det behöver han mer än kläder och prylar.

Men mina söner firas dessutom inte när de fyller, det ska alltid slås samman när någon ANNAN fyller. Äldste sonen firas när kusinen hans fyller, t.ex.

Lillemans födelsedag igår blev lite tom. Mormor och morfar var på semester, pappa, farbror och morbror var på Iron Maiden. Och då tyckte farmor och farfar att de lika gärna kunde fira lilleman på lördag, när sambons syster ädå ska firas. Att vi kunde ha hans kalas då. Så slapp alla åka () när det ändå inte skulle bli så mycket kalas hos oss. Ja, det var ju en bra idé att ha två kalas på samma dag. Jag hade börjat planera för lite ballonger och en tårta, lite godispåsar till alla barn. Jag vill ju bidra med "vår" del av kalaset.

Men så kom farmor idag. Med lillemans födelsedagspresent från dom två. Och det var en STOKKE-stol. Jättefin present, om det inte var så att den stolen skulle han ha fått i doppresent, i höstas. Han fick ingenting av dom i doppresent, utan det står på kortet att det bara är att ringa så får han stolen när den behövs. I våras sa vi till, då han kunde sitta. Sedan han jag glömt det när den aldrig kom, men nu passade det ju perfekt att ge den i födelsedagspresent istället

Sedan kalaset. "Nej, vi ska inte ha någon tårta, vi ska grilla." sa farmor när jag pratade med henne om vad jag kunde bidra med. "Vill ni absolut ta med en tårta får vi väl tänka om, men det var meningen att vi inte skulle ha något fika alls". Det känns som om lilleman helt plötsligt ska firas vid sidan om sin faster, inte tillsammans med. Vi får inte bidra med något till kalaset, för moster har redan bestämt hur hon vill ha det.

Egentligen vill jag inte ens bry mig om det här. Jag vill inte bråka, men jag vill försöka förstå hur de resonerar. Gör ni såhär, är det vanligt förekommande? Sambon min säger bara att "morsan tänkte nog inte så långt", när jag påpekar något. Jag vill inte överföra mina känslor på barnen, än så länge bryr de sig ju inte om att de firas på "fel" dag, eller att de får mycket färre saker.

Äsch, jag ser att jag låter himla bitter, och så illa är det inte. Men jag blir fundersam, farmor har nyss gått och jag känner min snuvad på sonens ettårskalas.

 

[Tarzzan]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag skulle ha firat mina barn då det passade mig/oss.Alltså inte "vänta" på att någon annan fyller år.Bjud alla ni vill skall komma på barnens kalas och strunta i om far föräldrarna inte kan.Barnen skall få känna sig speciella på sina födelsedagar.Visst går det att slå ihop kalas ibland men inte varje år.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag vill ju också fira dom när dom fyller. Sambons släkt gör gärna så att de flyttar till nästkommande helg, för det ska firas mer ordentligt då. Jag firar hellre på den dagen de fyller, som vi gjorde i onsdags. Trots att inte alla kunde komma.

Sedan blev det ju lite olyckligt eftersom så många föll bort, därför gick jag med på att fira på lördag också.

 

[Mammadutt]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Åhhh vad jag är glad att vi har det enda barnbarnet på båda sidorna när jag läser sånt här..... Jag skulle bli SKOGSTOKIG... just för att jag själv har stora släkter där jag i ena släkten varit lite favoriserad men i andra tvärt om... INTE KUL alls! (att vara barnet i fråga).

Kan ju säga att här har det handlat om att vissa barnbarn fått körkort, andra inte (stora grejer alltså). Och då är vi... MÅNGA barnbarn (vet inte ens hur många, tippar på 25 st + massa barnbarnsbarn på det)

Barn fattar så jävla fort och det är otroligt lätt att man vrider det hela till att är jag inte älskad? är jag värd mindre? vad är det för fel på mig? osv.

jag minns en jul jag delade med 4 styvsyskon... där min nästan enda present var presentkort på glasögon medans mina styvsyskon som inte har synfel fick mobiler och massa kul saker. Kändes jättekul - inte! Inte mitt fel att ögonen inte funkar liksom!

Jag hatar födelsedagar, julaftnar för att det tidigare varit mkt krav på mig kring det (spec då jag fyller 12 dagar innan julafton och särbehandlades pga det också). Det är först nu jag fattar hur jag formats av dessa "omedvetna" handlingar....

Summan av allt mitt jidder är att jag är tacksam för alla negativa saker och skit jag själv upplevt som format mig till denna lättsårade och "oälskade" person... för nu har jag oerhört många verktyg att INTE låta min dotter få samma uppväxt. (Måste se pos på det hela )

Så, jag tycker ni, eller rättare sagt din sambo ska ta ett snack med... ursäkta... KÄRRINGEN.... för om hon ska särbehandla barnen behöver hon ju inte vara välkommen längre... Har hon särbehandlat sina barn? Särbehandlar hon andra? Är det andra barnet med ensamstående förälder eller har den föräldern något som gör att farmodern daltar mer med denne? Försöker farmodern liksom kompensera för sitt förhållande med föräldern liksom genom att gottgöra det barnbarnet eller liknande?

 

[Bollen]

Sv: Överreagerar jag, igen?

hmmm... jag fyller den 20:e dec. Så jag vet vad du menar.

Men mina föräldrar har tex aldrig gått med på att fira mig på julafton utan släkten har blivit inbjudna både till den 20e för att fira mig och till den 24e för julafton.

Faktiskt har detta nästan alltid fungerat utan gnäll från någons sida.

Ett krav från mig har varit att slippa få julpapper på födelsedagspresenterna.

 

[Björk]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag tycker det är helt okey att vara sparsam med saker. Till lilleman som fyllde igår hade jag sagt ifrån om leksaker, t.ex. För vi har mängder. Jag har istället tipsat folk om att gå ihop om att köpa en utestol/bord till sonen, det behöver han mer än kläder och prylar.

Jag förstår hur du känner! Jag skulle också tycka det vore sorgligt. Jag tycker nog att tipset du redan fått funkar: bjud hem till ER på ERA barns födelsedagar. De som inte kan komma kommer inte helt enkelt. Säg som det är om de försöker lirka till att fira med andra: "Vi vill att XX får stå i centrum själv denna dag. Därför vill vi fira hemma hos oss och bara honom"

Däremot undrar jag lite över det jag citerat. Kan det vara så att farmor upplevt att du liksom "sagt ifrån" att ge en massa presenter till barne? Att hon tror att du inte vill att de köper så många? Och inte bara tror; du HAR ju sagt ifrån om jag förstår dig rätt?

Kanske upplever hon att ni (du) inte gillar det. Och att de andra släktingarna gärna VILL ha mycket?

Eller så tror/tycker hon att hon behöver "kompensera" de barnen på andra sätt. Kanske tror/tycker att de får för lite av sina föräldrar? Eller tror/tycker att de föräldrarna inte har råd? (Men att ni har det).

 

[Yamaha]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Eller så tror/tycker hon att hon behöver "kompensera" de barnen på andra sätt. Kanske tror/tycker att de får för lite av sina föräldrar? Eller tror/tycker att de föräldrarna inte har råd? (Men att ni har det).

Fast det har egentligen ingen betydelse, tycker jag.
Det är ju barnen det handlar om och i sinom tid kommer de att upptäcka denna skillnad själva. Hur ska de kunna förstå och tänka att " Jamen, xxxx´s föräldrar har ju inte råd, självklart är det därför h*n får mycket mer av farmor och farfar."

De kommer bara märka skillnaden och det kommer att göra ont. Jag tycker att Ts ska framhäva just det till svärföräldrarna. Kanske inte bara till farmor utan även till farfar om det finns någon sådan med i bilden..? Han kanske inte är aktiv i detta men han är ju ändå delaktig och behöver kanske öppna sina ögon lite som de flesta karlar.

Börja med din egen, tycker jag, och fortsätt sedan med hans föräldrar, med hjälp av honom. Han är förmodligen lite rädd att strid mot sin mamma men ibland kan det behövas.

Lycka till och berätta gärna hur det går!!

 

[golit]

js

Du överreagerar.

en ettåring har ingen aning om, kommer inte att minnas osv. vad han fått i födelsedagspresent, dop.

vad du möjligen reagerar på är ditt förhållande till svärmor.

men som i alla konflikter, håll barnen utanför.

glt

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Nej nej, jag har inte sagt ifrån om presenter, utan just leksaker. Annars blir det lätt att folk åker till det lokala billighetsvaruhuset och köper något krafs ur deras yttepytte sortiment. Sådant har de mängder av redan, de får ofta dubletter av leksaker som håller en vecka. Vi bor i en liten ort, utbudet är inte speciellt stort.

Jag ogillar inte att barnen får det, det är tanken som räknas och jag menar nu absolut inte att folk ska kosta på hundralappar på gedigna, dyra, genomtänkta presenter. Lilleman fick sådana saker också, och ingen av oss blev mindre glada eller tacksamma för det. Men just till farmor och farfar sa vi att just leksaker inte var nödvändigt. Jag tycker nog att man ska kunna säga det till dom, eftersom dom frågar vad de ska/kan köpa.

Min bästa vän var här ikväll, och reagerade på att vi hade en ouppackad STOKKE-stol här hemma. Jag förklarade för henne varför den kom nu, och hur min svärmor resonerar. Och då sa hon att även hon hade reagerat på det min tvååring fick i födelsedagspresent, eller kanske inte på just vad han fick (han fick en spade och en kratta), utan på det min svärmor sa: "Ja, jag visste ju att han skulle få så mycket av alla andra så jag köpte något litet".

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Givetvis är han rädd att ta strid, han försvarar henne. Och tycker att jag överdriver, att det inte är något att bråka om. Och sist när jag tog upp det konkreta jag retade mig på, så tyckte han att om jag nu retade mig på det kunde jag ta upp det med henne. Inte han.

Jag har så svårt för att bråka, jag vill verkligen värna om att ha en bar kontakt med min svärmor. Jag tror nog hon kan ställa till en scen, och bli väldigt jobbig att umgås med, om jag skulle börja ifrågasätta mycket. För min egen del skulle jag kunna stå ut med det, men för barnens skull vill jag det inte.

Däremot kan jag nog pika lite, även om jag aldrig kommer fråga rätt ut så kan jag säga saker som "Men STOKKE-stolen var väl dop-presenten va´? Det stod ju så på kortet."

Jag kommer vänta in i det längsta med att starta något krig med min svärmor.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Men om du är så säker på att jag överreagerar, hur ska jag resonera då?

När skillnaden mellan hennes barnbarn blir så uppenbar, hur förklarar man det för barnen om fem år när de själva frågar?

När yngste sonen alltid kommer firas (av dom) på sin mosters dag, för det blir lättast så? Jag kan ju knappast säga ifrån om att de ska ge honom presenter då, jag kan knappast tvinga dom att komma tre dagar innan när han fyller.

Eller när äldste sonen blir firad tre veckor efter sin födelsedag, av sina två mostrar. De åker till kusinen på hans födelsedag, han bor en timme från dom. Vi bor en halvtimme från dom, men till honom kommer dom inte. Han får sina paket senare, eftersom vi ändå ses då.

Givetvis förstår jag att båda mina barn inte förstår det här ännu. Det är jag glad för, eftersom jag inte vet hur jag ska kunna förklara det.

Men det gör ont i mig nu, det är jag som tycker det är jobbigt.

 

[golit]

jepp

jepp det gör ont i dig.

men det är en sak mellan dig och svärmor.

svärmor kanske spelar ochysst och försöker få med barnen i spelet, då är det den klokare partens plikt att undvika det.

är det inte löst om fem år, har du säkert en bra förklaring.


glt

 

[Ava22]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Kan väl bidra med min historia om min "mormor".

Hon blev tydligen arg när mina föräldrar flyttade två mil utanför stan och valde att ha en dagmamma på plats istället för att åka med min storasyster 2 mil enkel resa per dag för att lämna henne hos mormor som då också var dagmamma. Detta hände i början av 80-talet.

Träffade min mormor på riktigt första gången när min moster dog, runt 98. Då bodde vi endå i samma stad. Det som gjorde mig ledsen över hela grejen är att jag har inte många släktingar, min mormor är den enda i livet av far o morföräldrar. Och hon brydde sig aldrig, inte ett kort, inte ett samtal, INGET från henne..! Första gången när när vi träffades (när moster dog) trodde hon jag var min storasyster. Det är så pinsamt och tråkigt att jag har valt att inte ha henne kvar i mitt liv (inte bara det som hänt). Hon har jue hela tiden umgåtts med mina kusiner, då känns det som de är mer värda än mig och mina syskon. Jag har dock insett att det är hon som förlorar mer på det än mig!

Grejen är den att om dina barns farmor favoritiserar och särbehandlar kommer dina barn märka det, de kommer säkerligen att välja att inte gå till henne den dagen de behöver hjälp eller stöd, de kommer helt enkelt inte kunna lita på henne. Så är det för mig idag.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Men det är ju därför jag inte bråkar om det, det är inte min önskan och kommer aldrig att bli. Just därför att jag vill lämna barnen utanför.

Men jag tycker ändå inte att det är försvarbart.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Usch vad trist för dig

Jag vill inte försvara min svärmor inför mina barn, då ljuger jag ju om jag påstår att det är rätt det hon gör.

Samtidigt vill jag inte baktala henne. Nu är ju inte det så lätt med två så små barn som mina, men jag vill inte på något sätt få mina barn att ta avstånd från henne. Samtidigt som jag inte vill försvara.

Och det tredje, jag vill inte att de ska bli ledsna när de förstår att de bli åsidosatta, eller att de alltid kommer vara "näst bäst".

Även om det inte betyder att man än mindre älskad bara för att man får mindre presenter och inte bli lika firad som andra, så är det ju så för barn, just då. Trots att jag som förälder vet att det inte alls behöver betyda det.

 

[Ava22]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Säg inget om henne alls, var neutral, varken för eller emot lixom. Det som är värt mest är jue att du älskar dem, och det vet de ju!=)

Jag fyller år knappt två veckor efter jul, och tyckte det var jobbigt mååååånga år när man var mindre, just eftersom när kompisarna som fyllde år på sommaren fick så mycket medan jag fick vara glad för det lilla eftersom jag fyllde år vid en så dum tidpunkt, ffr idag brukar mina presenter i bästa fall komma i februari ;-). Men jag bryr mig inte längre, jag vet att jag är älskad av mina nära och det betyder mest. Mormor har fått det hon förtjänar om man säger så..

Tyvärr håller det på att bli samma sak för min pappa, min storasyster har två pojkar, 5 och 3 år. Han umgås aldrig med dem, det är jobbigt, de stökar ner mm enligt honom. Man ser såååå tydligt trots att de är unga att de går inte till honom när han kommer. De vill aldrig följa med honom i bilen, men när jag kommer så slänger de sig runt min hals och vill åka med mig. Men det är som syster och jag resonerar, det är bara han som förlorar på det, de får kärlek på annat håll!

Känns lite halvflummigt, men du fattar nog, jag skyller på att det är sent!;-)

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Men så är det med mina barn med, de är inte alls lika kramiga och goa mot farmor som mot mormor.

Däremot är deras farfar/morfar jämbördiga, det är kul.

Men farmor är så härsig, det ska göras tusen saker samtidigt och fort, fort, fort. Hon har varit dagmamma och haft fyra barn själv, och tycker nog att alla barn är stöpta i samma form.

 

[Ava22]

Sv: Överreagerar jag, igen?

SÅn är pappa med, och han lipade nog av glädje när vi barn flyttade hemifrån. Han tycker inte om smuts, var sak ska ha sin plats, gud nåde annars! Haha! Han lägis och husvagn ser ut som visningsboenden, man vågar knappt gå på mattan, för då kommer han med damsugan efter. Husvagnen är så att han grundstädar när han åker hem och grundstädar igen när han åker tillbaka fem dagar senare till den...!! Ungarna märker det och är extra hyperaktiva.. Och jag jagar på dem lite extra bara för att pappa ska tycka det är extra jobbigt bara för att! Usch taskiga dotternn jag är. Men jag har distans till honom och nu mest pikar jag honom för hur det ser ut hemma, jag trivs bäst med lite skit i hörnen ;-)

 

[Invinciblestables]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Tycker inte att du överreagerar! Även om barnet i sig inte förstår just nu så märker han det ju längre fram om det får fortgå.

Som tidigare sagt så bör ni fira när det passar er, utan hänsyn till när andra fyller år för ev. hopslagningar. Tycker att svärmor har alldeles för mycket att säga till om här.

Kicki

 

[åke]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag känner så väl igen detta. Det är exakt samma sak med barnens farmor. Hon skiter i våra barn och bara bryr sig om dem andra 5 barnbarnen. Hon är här ca 2 ggr per år och hälsar på. Till semestern fick våra barn 50 kr var. Dom andra fick 100 kr var att spendera tex. Jag har haft trådar innan om denna hemska människa. Men en dag gick hon överstyr så numera r hon inte vlkommen hhIt då jag är hemma... Hon är så grymt orttvis och elak.Jag börjar fundera på om hon är riktigt frisk faktiskt.