Otrevlig upplevelse - är det detta som kallas "grannsamverkan"...???

[Petruska]

Apropå långsökt så tycker jag nog att det där med lynchmobb också är det. Det kan inte vara jättemånga gånger i veckan som dina sommargrannar går ihop för att lyncha någon? Överdrifterna i tråden går verkligen åt alla håll.

Såklart inte. Men jag är mycket, mycket mer rädd för att kontrollerandet ska urarta till lynchmobbar än jag är för inbrott. Det är något med de goda människornas obetänksamma ondska, tycker jag.

 

[Raderad medlem 6459]

. Våldet var också ditt tillägg.

Hur beter sig en icke-våldsam, fredlig lynchmobb?

 

[Roheryn]

Men det har väl folk redan förklarat? Tanken är nog inte att analysera dina svar utan att ställa lite frågor och visa att man lagt märke till er.

Som flera skrivit i tråden så rekommenderar Polisen att man håller lite koll och visar det så att eventuella inbrottstjuvar blir avskräckta av att folk faktiskt har lite span. Sen kan man ju tycka att det är fel men menar du att du fortfarande inte förstått att det är poängen trots att flera redan skrivit detta?

Jag tror att alla i tråden förstår vikten av att hålla koll och att tala om för eventuella inbrottstjuvar att "vi har sett dig, vi håller koll här". Men det finns ett stort spann mellan "vi har sett dig" och regelrätta förhör och frågan är väl vad som är okej och vad som är effektivt?

Jag är ju en av dem som tycker att regelrätta förhör INTE är okej - jag ska liksom kunna utnyttja allemansrätten och promenera i skogen med min hund utan att bli förhörd, tycker jag. Jag skulle nog till och med bli lite rädd av ett alltför aggressivt förhör, särskilt om det var flera personer som konfronterade mig, och jag skulle i det läget inte vilja svara på varken vad jag heter, var jag bor eller något annat personligt.

Däremot - om jag var ute i skogen eller i närheten av bebyggelse och någon hälsade och sade något i stil med att "ursäkta att jag tränger mig på, men vi har haft en del problem med inbrott i trakten, så vi försöker hålla koll på vilka som rör sig häromkring" - då hade det ju varit en helt annan sak och jag hade nog svarat något om att "nej, jag bor inte här, men jag tyckte det kunde vara kul att ta en hundpromenad någon annanstans än hemomkring, vad fint ni har här".

Ett vänligt, mänskligt samtal är ju alltid okej, liksom, men regelrätta förhör är INTE det (om det inte är så att man tar någon på bar gärning i färd med att begå brott, förstås, men det är ju inte det vi pratar om här).

 

[Raderad medlem 6459]

en det finns ett stort spann mellan "vi har sett dig" och regelrätta förhör och frågan är väl vad som är okej och vad som är effektivt?

Jag har bara svarat på vad @bettysmatte frågade, nämligen vad svaren skulle göra för skillnad. Jag personligen tror inte svaren gör nån skillnad, poängen är liksom inte det.

Det är allt. För mig är det märkligt att ställa den frågan på sidan 15 i tråden när flera redan svarat på den.

 

[mandalaki]

Såklart inte. Men jag är mycket, mycket mer rädd för att kontrollerandet ska urarta till lynchmobbar än jag är för inbrott. Det är något med de goda människornas obetänksamma ondska, tycker jag.

Jodå, det förstår jag. Men en reality check borde ändå ge vid handen att villainbrott är vanligare än lynchmobbar.

 

[Petruska]

Det ÄR obehagligt. När man pratar med personer som fått sina saker stulna och förstörda, som haft folk i huset medan de sovit eller som kommit hem och kommit på inbrottstjuvarna så säger alla samma sak: att deras känsla av trygghet fått sig en ordentlig törn och att det tar tid att känna sig trygg i hemmet igen. Det är helt naturligt.

Jag hade inbrott i mitt förråd väldigt nyligen och bara det sög hårt. Jag har inget dyrbart där eftersom det är stor inbrottsrisk pga att ingen har nån koll på vilka som kommer och går där nere. Men ändå. Nån jävel har gått igenom mina saker och förstört en del av det. Hur kul är det?

Då kan jag trösta dig med att det är de som uttrycker sådana känslor som har sådana känslor. Jag har givetvis också varit med om stölder i förråd, och jag upplever unget alls utöver de praktiska problem det ställer till med.

Men det verkar finnas normer för känsloupplevelser här. När jag har nämnt inbrotten nån gång för någon, är man ofta mycket benägen att tolka in den typ av känslor som du beskriver i min upplevelse.

 

[Raderad medlem 6459]

@Petruska Du behöver inte trösta mig.

Tidigare i tråden hade du bara blivit ficktjuvad och skimmad, skedde inbrotten i förrådet medan du skrev eller?

 

[Raderad medlem 6459]

För övrigt @Petruska beskrev jag mina känslor efter att ha fått saker förstörda, inte andras. Det jag skrev om i början av inlägget var personer som vaknat med en inbrottstjuv i huset, som kommit in medan de håller på eller som fått saker stulna och förstörda. Jag tror att otrygghet är en vanlig känsla i såna situationer, även om just du inte skulle ha några problem med det.

 

[bettysmatte]

Däremot - om jag var ute i skogen eller i närheten av bebyggelse och någon hälsade och sade något i stil med att "ursäkta att jag tränger mig på, men vi har haft en del problem med inbrott i trakten, så vi försöker hålla koll på vilka som rör sig häromkring" - då hade det ju varit en helt annan sak och jag hade nog svarat något om att "nej, jag bor inte här, men jag tyckte det kunde vara kul att ta en hundpromenad någon annanstans än hemomkring, vad fint ni har här".

Ett vänligt, mänskligt samtal är ju alltid okej, liksom, men regelrätta förhör är INTE det (om det inte är så att man tar någon på bar gärning i färd med att begå brott, förstås, men det är ju inte det vi pratar om här).

Huvudet på spiken!

 

[Petruska]

@Petruska Du behöver inte trösta mig.

Tidigare i tråden hade du bara blivit ficktjuvad och skimmad, skedde inbrotten i förrådet medan du skrev eller?

Jag har nämnt dem. Minns inte var.

Ficktjuvningarna och skimningen skapade större praktiska problem, och var mer nyligen och alltså lättare att komma ihåg.

Ingetdera var det minsta traumatiskt.

 

[mandalaki]

Men det verkar finnas normer för känsloupplevelser här. När jag har nämnt inbrotten nån gång för någon, är man ofta mycket benägen att tolka in den typ av känslor som du beskriver i min upplevelse.

Fast det kanske bara är ett försök till empatiskt förhållningssätt? Att väldigt många som varit med om inbrott känner sig kränkta till sin person av att någon gått igenom deras tillhörigheter vet vi ju, den berättelsen finns. Så om någon tolkar in det när du berättar om ditt källarinbrott kanske beror på att de vill bekräfta känslor de tror att du har? Om du berättar att Nä, det bekom mig inte utöver det praktiska mecket, då borde ju samtalet vara över.

 

[Raderad medlem 6459]

@Petruska Jag har aldrig sagt att det är traumatiserande att någon bryter sig in i ens förråd.

 

[Petruska]

Fast det kanske bara är ett försök till empatiskt förhållningssätt? Att väldigt många som varit med om inbrott känner sig kränkta till sin person av att någon gått igenom deras tillhörigheter vet vi ju, den berättelsen finns. Så om någon tolkar in det när du berättar om ditt källarinbrott kanske beror på att de vill bekräfta känslor de tror att du har? Om du berättar att Nä, det bekom mig inte utöver det praktiska mecket, då borde ju samtalet vara över.

Den ena tolkningen utesluter ju inte den andra där. Det går ju att komma på fler exempel där uttryckt deltagande eller medkänsla (i obefintliga känslor, då) samtidigt är normerande. Hela den där berättelsen uppfattar jag just som dels en sas rapport om vad en del personer känner, dels som något av en föreskrift för passande känslor i en viss situation. Det är egentligen inte det minsta konstigt.

 

[mandalaki]

Den ena tolkningen utesluter ju inte den andra där. Det går ju att komma på fler exempel där uttryckt deltagande eller medkänsla (i obefintliga känslor, då) samtidigt är normerande. Hela den där berättelsen uppfattar jag just som dels en sas rapport om vad en del personer känner, dels som något av en föreskrift för passande känslor i en viss situation. Det är egentligen inte det minsta konstigt.

På det viset är ju det mesta man uttrycker överhuvudtaget normerande. Men man MÅSTE ju inte tolka allting som "nu säger du att jag måste känna x för y inträffat". Det vore ju lika normerande att säga Jaså, du har haft inbrott, vad tror du det blir för väder imorgon?

 

[Petruska]

På det viset är ju det mesta man uttrycker överhuvudtaget normerande. Men man MÅSTE ju inte tolka allting som "nu säger du att jag måste känna x för y inträffat". Det vore ju lika normerande att säga Jaså, du har haft inbrott, vad tror du det blir för väder imorgon?

I princip. Men ändå inte. Eftersom vi inte har en berättelse om att samtal om inbrott snarast möjligt övergår i samtal om vädret. För att vara ett normerat och normerande beteende, måste det väl ändå omfattas av så pass många att det känns så att säga bekant. En ensam social särling, skapar ingen norm utan framstår just som lite socialt sär.

 

[athena]

I princip. Men ändå inte. Eftersom vi inte har en berättelse om att samtal om inbrott snarast möjligt övergår i samtal om vädret. För att vara ett normerat och normerande beteende, måste det väl ändå omfattas av så pass många att det känns så att säga bekant. En ensam social särling, skapar ingen norm utan framstår just som lite socialt sär.

På landet kanske det är du som uppfattas som sär?

 

[Petruska]

På landet kanske det är du som uppfattas som sär?

Det är det UPPENBARLIGEN! Och min partner. Han har tex inte körkort.

 

[athena_arabians]

Det är det UPPENBARLIGEN! Och min partner. Han har tex inte körkort.

Mycket suspekt

 

[purity_666]

Såå jag har inte orkat läsa alla sidor så jag svarar bara på trådstarten. Jag hade haft full förståelse för "förhör" och så länge inte gubben var rent otrevlig så hade jag inte brytt mig.

 

[Babouti]

Jag och maken har tillbringat en stor del av vår semester med att köra runt med bil och hitta nya spännande ställen att promenera med hundarna. Gärna ensligt där man kan få promenera i fred utan att behöva möta någon (jag är lite folkskygg ). Vid två tillfällen har vi stött på äldre butter herre som (inte särskilt vänligt) undrar vad vi är för några och vad vi gör där”. Min omedelbara inombordsreaktion är; åh nej det kommer någon, men det är ju bara att klistra på sig bästa leendet och vara trevlig tillbaka. Enligt min erfarenhet tinar buttra gubbar oftast upp om de blir trevligt bemötta och fått bekräftat att man inte är där med ont uppsåt. Jag tror inte att de i sina ”förhör” egentligen förväntar sig svar som namn, personnr och exakt hemadress. Vi har svarat att vi bor i X-by men där är så tråkigt att gå med hundarna och så ler man lite extra och säger ”men här är ju så fantastiskt vackert. Har du några tips om var det är passande att promenera?” Dessa två möten har faktiskt resulterat i att vi fått tips om fantastiska promenadställen som vi aldrig hade hittat annars!


@bettysmatte, min poäng är att visst finns det människor som är ohjälpligt otrevliga och visst kan man kan tycka illa om att bli ”konfronterad” och förhörd i skogen men att det i alla fall kan vara värt ett försök att vända det till något positivt.