Mig förvånar det att det ens finns uppfödare av vissa raser. Tex riesenschnauzer, dobermann etcetera. Var finns köparna och hur mycket behöver man inte renovera efter en kull?
I takt med stigande ålder så måste jag erkänna att mindre och smäckrare hundar känns mer och mer rätt. Jag var väldigt less på att städa hundhår efter rottisen - och det var bara en hund.
Nu fäller den ena schnauzern ganska mycket och jag har fått obehagliga deja vu-känslor tillbaka.
Och det är fortfarande inte ens avel vi talar om. Hunduppfödare är då ena hängivna människor, må jag säga.
Tur för mig att de finns, eftersom jag inte vill göra jobbet själv. Möjligen om jag hade en papillon-kull.