Jag har planerat lite för ett eventuellt hundköp någon gång i framtiden, och därför spånat lite på ras. Jag har tittat på hundar från grupp nio, alltså söker jag en sällskapshund. Iallafall, en släkting fick höra detta och sa "Men ska du inte skaffa en border collie? Dem har du ju alltid älskat". Jag sa som det var, jag skulle älska att ha en hund av den rasen, men det får vänta tills den dag jag har en egen gård med får och jag kan ge den ett så aktivit och stimulerande liv som den behöver. Då fick jag en lång utläggning om att nu kan minsann alla ha border collies, för det finns faktiskt renodlade sällskapshundar av den rasen och de behöver inte alls valla. "X har en och den trivs jättebra med att ligga på soffan hela dagarna, de gör inget med den förutom att gå korta promenader. Den blir ju vad man gör den till liksom"
Även OM det skulle finnas border collies som var avlade till renodlade sällskapshundar skulle jag inte vilja ha en. Då har man ju tagit bort allting jag älskar med rasen?! Det är inte direkt så att det är utseendet jag förälskat mig i
Jag förstår mig inte på folk som prompt vill ha riktiga arbetshundar men avlade till riktiga soffpotatisar. Är utseendet det enda de bryr sig om?