Där tycker vi inte lika. Tycker man att det är negativt (eller "inte nödvändigtvis positivt") med oprövade hannar i aveln blir det ju slut på avelshannar efter ett tiotal år, antar att det går att fortsätta med fryssperma ett femtiotal år till, men sedan är det definitivt slut. Att den oprövade meriterade hanhundens linjer är studerade, och att hunden ska ha uppnått mogen ålder (3 år +), är självklart.
I varje ras är det en fördel att ha stor genetisk variation, vilket jag säker på att du redan vet. Ingen hund bör ha fler än fem kullar, och då bara i undantagsfall hur många hundar som än föds i rasen. Håller hunden måttet som avelshund bör den ju ha en ännu bättre son att para med efter fem kullar, eller en bror som bär på liknande men ej identisk, arvsmassa, eller hur? Det är alltså fördelaktigt med fler tillräckligt bra hundar i avel, än få välprövade hundar med många avkommor.
Hur ställer du dig till oprövade tikar? Är du mer positiv till matadoravel än till avel på friska, meriterade, oprövade hundar?