Det här med udda, fräcka färger och dess negativa effekt i avel kom på tapeten i en schäfergrupp nyligen. Någon hade lagt upp en bild på en trefärgad schäfer samt en leverfärgad långhårig (såg ut som goldenpäls) och kommentarerna var antingen "Åh så vackra" eller "skitfula. Det där är ingen schäfer"
Många tyckte det var synd att dessa vackra hundar inte ansågs godkända. Jag kommenterade istället att jag var glad att de inte var godkända eftersom cräcka färger har visat sig vara ett otyg i många andra raser där man prioriterar färg för viktigare saker.
Jag fick genast mothugg av vår ofta omtalade exteriöravlare som menade på att bara formen på hunden var rätt så var det väl ok.
Jag ansåg att tyvärr så är det mer än färg och form som spelar roll, att hälsa och mentalitet är viktigare men att tyvärr får det ofta fel prioriteringar när vissa utseenden eftersträvas. Hon höll inte alls med vilket jag inte blir förvådad över med tanke på hennes ledstatiatik och snudd på obefintliga arbetsmeriter
I den bästa av världar hade inte färg spelat nån roll på en bra hund men tyvärr så blir det lätt oseriös färgavel där pengar styr