Nu är jag fullständigt tonårsaktig men behöver skriva av mig. Kanske någon dessutom har något klokt att säga.
Mannen som jag är intresserad av gör mig så himla förvirrad.
När vi träffades första/förra gången var han väldigt på, men visade samtidigt väldigt mycket respekt för att jag var i en relation. Han sa till mig att det var synd att jag är upptagen för att han gärna hade träffat mig mer och när jag signalerade att jag hade någon form av intresse så fortsatte det. Sen åkte ju jag hem och det blev inget mer än att vi pratade hela natten.
Jag kunde ju inte släppa honom så hörde av mig efteråt. Vi pratade om att ses, men sen sa han att han hade träffat en annan och att han ville se hur det utvecklades. Jag bestämde mig för att släppa honom. Vill ju inte vara med någon som dissar mig för någon annan liksom, men kunde samtidigt inte riktigt släppa att jag undrade om det påverkade att jag var upptagen och inte var speciellt ärlig mot honom om mitt intresse då när vi sågs (jag blev lätt chockad över min egen reaktion, hade inte direkt förväntat mig att känna så mycket och det skrämde mig lite utifrån hur situationen med sambo såg ut).
Sen sågs vi ju igen och vi klickar liksom verkligen. Vi har bara träffats två gånger och ändå känns det som om vi alltid känt varandra.
Vi pratar om allt möjligt, han engagerar sig verkligen i mig på ett sätt som jag tänker att de flesta inte gör med någon man knappt känner och har till och med pratat om mig med en massa folk utifrån min yrkesroll. När han sedan presenterade mig för folk "här är xx som jag berättade om" så säger de att jag verkligen måste gjort intryck för att han inte brukar prata på det här sättet om folk.
Någon annan blev jättechockad över att vi inte känt varandra längre, som om den där känslan av att vi alltid känt varandra vore helt uppenbar även för andra att se.
Den här gången hade jag tider att passa så var tvungen att gå betydligt tidigare än jag hade velat. Han följde mig till min taxi och kramade mig och sa att det var jätteroligt att få träffa mig igen. Och åter igen sitter jag sedan med så himla mycket känslor.
Jag vill så gärna träffa honom mer. Vi har kanske planer i jobbet så att vi kommer samarbeta lite framöver men annars inget där vi naturligt kommer sammanstråla.
Det är inte så att jag tänker stalka honom på något sätt. Jag har ju sagt att jag vill ses, han har avböjt (innan han visste att jag ska lämna sambon) men är sen fortfarande väldigt varm mot mig. Samtidigt så känner jag ju honom inte tillräckligt väl för att veta hur han "brukar" vara. Kanske är han såhär mot alla, vad vet jag. Kanske var han bara snäll.
Jag skulle vilja höra av mig igen och bara berätta hur mycket jag gillar att umgås med honom, men jag vill inte pressa eller gå över gränsen på något sätt. Har han samma intresse som jag så borde han väl höra av sig i så fall..
Vet inte riktigt vad jag vill åstadkomma genom att skriva allt det här.. Det är skönt att sätta tankarna på pränt och om någon sen vill kasta ur sig en klok kommentar så är ju det bara bonus.
