Oro, nedstämdhet etc

[Petruska]

?? Om du nu inte vill ha kommenterar om beskrivningen av förhållandet så beskriv det inte så eller beskriv det inte alls. Och om du nu vill beskriva det så ändå så får du faktiskt acceptera att folk kan reagera på det.

Och jag tycker för övrigt inte det är någonting att skämta om huruvida någon som mår dåligt "bara anpassar sig" eller inte och huruvida svårt eller lätt det är att se hur någon mår. Det är faktiskt ganska allvarliga saker.

Absolut. I båda fallen. Verkligen.

 

[Grazing]

Jag är så fantastiskt glad att min partner är ungefär som @Petruska beskriver sig själv. Hade han varit annorlunda så hade det inte varit vi. Jag hade blivit tokig om min partner skulle vårda mig när jag var som sjukast. Jag vill ha min partner, jag vill inte att han ska vara en vårdare. Folk får gärna tycka att det låter kyligt men det kan jag lova att det inte är. Det är helt perfekt.

För dig så är hjälpa och stötta lika med vårda, så är det inte för mig. Liksom, hur svårt kan det vara att se skillnad på vårda och att hjälpa och stötta en sjuk partner. Vården hjälper och stöttar ingenting kan jag säga, det är mina anhöriga och familj som gör det. Vården hjälper till att göra folk friskare, dom är inte där när det behövs som mest oftast.

Hjälpa och stötta görs i den akuta situationen när det är som jobbigast, alltså mellan besöken hos vart det nu är man går, vårda är att långsiktigt få bukt med problemet. Att hitta vägar och sätt att förhålla sig till sina problem för det är ingenting en anhörig kan göra. Och nej, hjälpa och stötta är inte att tycka synd om och ömka.

Och är det så att man mår såpass att man inte äter eller dricker och behöver den typen av vård och omsorg hela tiden så bör man kanske vara inlagd istället för att vara hemma.

 

[monster1]

?? Om du nu inte vill ha kommenterar om beskrivningen av förhållandet så beskriv det inte så eller beskriv det inte alls. Och om du nu vill beskriva det så ändå så får du faktiskt acceptera att folk kan reagera på det.

Och jag tycker för övrigt inte det är någonting att skämta om huruvida någon som mår dåligt "bara anpassar sig" eller inte och huruvida svårt eller lätt det är att se hur någon mår. Det är faktiskt ganska allvarliga saker. Det är därför det är jättesvårt med anhöriga som mår dåligt, vem man ska lyssna på osv för att göra rätt och hitta rätt metod att förhålla sig till problemet.

Man behöver inte acceptera någonting. Att man delar med sig av något ger inte automatiskt andra rättigheten att ge sig in och rota och döma. För att vara en person som förespråkar empati så visar du väldigt lite av den själv. Ta ansvar för ditt eget beteende istället för att koncentrera dig på andras.

 

[Grazing]

Man behöver inte acceptera någonting. Att man delar med sig av något ger inte automatiskt andra rättigheten att ge sig in och rota och döma. För att vara en person som förespråkar empati så visar du väldigt lite av den själv. Ta ansvar för ditt eget beteende istället för att koncentrera dig på andras.

Nu är det så att detta är ett forum, folk skriver och kommenterar och det får man ta när man skriver en text. Så är det faktiskt, vill man inte ha nån kommenterar eller bli ifrågasatt så ska man inte skriva något på ett forum.

Och jag dömer inte, jag skriver bara fakta hur det kan vara för någon som mår dåligt i ett förhållande, hur mycket man kan anpassa sitt beteende för att inte bli lämnad. Och hur svårt det är att ha anhöriga som mår dåligt mycket av den anledningen. Hur svårt det är att veta vem man ska lyssna på osv. En del här skriver att det minsann inte alls är svårt att ha förhållande med en sjuk och jag håller inte med där alls.

Dessutom skrivit ett flertal gånger att jag inte lägger mig i dens förhållande, jag har ingen åsikt där förutom att jag tycker det är beskrivet kallt. Är det inte som det beskrivs så visst, då är det inte så.

 

[monster1]

Nu är det så att detta är ett forum, folk skriver och kommenterar och det får man ta när man skriver en text. Så är det faktiskt, vill man inte ha nån kommenterar eller bli ifrågasatt så ska man inte skriva något på ett forum.

Vissa människor verkar tycka att det, jag håller inte med. Medmänsklighet bör gälla överallt även på nätet. Även om risken är större att man träffar på människor om inte kan bete sig som folk på nätet eftersom man kan gömma sig bakom sin anonymitet. Det betyder inte att beteendet är bra eller acceptabelt på något sätt. Du har fortfarande ansvar för hur du beter dig oavsett om du sitter i någons vardagsrum eller på ett forum på nätet.

 

[Grazing]

Vissa människor verkar tycka att det, jag håller inte med. Medmänsklighet bör gälla överallt även på nätet. Även om risken är större att man träffar på människor om inte kan bete sig som folk på nätet eftersom man kan gömma sig bakom sin anonymitet. Det betyder inte att beteendet är bra eller acceptabelt på något sätt. Du har fortfarande ansvar för hur du beter dig oavsett om du sitter i någons vardagsrum eller på ett forum på nätet.

Hur har jag betett mej menar du? Jag har bara kommenterat det som ett kallt beskrivet förhållande. Hur det är i verkligheten har jag ingen aning om och bryr mig inte ett dugg.

Och jag kan lova dig att om jag hade mött en person irl som beskrivit det så så hade jag även irl sagt att jag tycker det låter kyligt och utefter den beskrivning inte passat mig alls.

Om du tycker jag saknar medmänsklighet och empati bara för att jag tycker ett förhållande är beskrivet kyligt så är det inte så stor idé att ens kommentera vidare här. Visar ju på vilken nivå det är..

 

[monster1]

Hur har jag betett mej menar du? Jag har bara kommenterat det som ett kallt beskrivet förhållande. Hur det är i verkligheten har jag ingen aning om och bryr mig inte ett dugg.

Och jag kan lova dig att om jag hade mött en person irl som beskrivit det så så hade jag även irl sagt att jag tycker det låter kyligt och utefter den beskrivning inte passat mig alls.

Om du tycker jag saknar medmänsklighet och empati bara för att jag tycker ett förhållande är beskrivet kyligt så är det inte så stor idé att ens kommentera vidare här. Visar ju på vilken nivå det är..

Om du läser igenom dina inlägg så går du väldigt mycket längre än att bara beskriva att du upplever att förhållandet beskrivs på ett kallt sätt. Du går in för att övertyga @Petruska att hon behandlar sin partner illa och att partnern mår mycket sämre än vad både Petruska och vården förstår. Du fortsätter att trycka på långt efter att Petruska signalerar att hon fått nog och att du gått över gränsen.

 

[Grazing]

Om du läser igenom dina inlägg så går du väldigt mycket längre än att bara beskriva att du upplever att förhållandet beskrivs på ett kallt sätt. Du går in för att övertyga @Petruska att hon behandlar sin partner illa och att partnern mår mycket sämre än vad både Petruska och vården förstår. Du fortsätter att trycka på långt efter att Petruska signalerar att hon fått nog och att du gått över gränsen.

Gör jag verkligen inte, däremot så kommenterar jag bara att det inte behöver vara så att vården och behandlare alltid har rätt. Att det inte är en garanti att man gör rätt. Att det inte är så enkelt och att som anhörig bör man ha en tanke på det och inte lita blint på vården heller. Speciellt i en så här tråd där någon frågar om förhållande och psykiska problem. Då är det viktigt tycker jag att inte beskriva det som att det är så enkelt för det är det inte.

Men som jag skrivit många gånger nu så kan det ju som sagt vara så att det är ett jättebra förhållande och då är det ju det, jag har inte skrivit annat. Jag har inte kommenterat någonstans hur partnern mår, det har väl inte jag någon aning om. Om nu partnern mår bra så fungerar ju förhållandet och det är ju super, men jag ändrar inte åsikten om att det är kyligt beskrivet.

 

[Petruska]

Gör jag verkligen inte, däremot så kommenterar jag bara att det inte behöver vara så att vården och behandlare alltid har rätt. Att det inte är en garanti att man gör rätt. Att det inte är så enkelt och att som anhörig bör man ha en tanke på det och inte lita blint på vården heller. Speciellt i en så här tråd där någon frågar om förhållande och psykiska problem. Då är det viktigt tycker jag att inte beskriva det som att det är så enkelt för det är det inte.

Men som jag skrivit många gånger nu så kan det ju som sagt vara så att det är ett jättebra förhållande och då är det ju det, jag har inte skrivit annat. Jag har inte kommenterat någonstans hur partnern mår, det har väl inte jag någon aning om. Om nu partnern mår bra så fungerar ju förhållandet och det är ju super, men jag ändrar inte åsikten om att det är kyligt beskrivet.

Jo, du gör exakt det som @monster1 förklarar för dig att du gör.

 

[Wingates]

Gör jag verkligen inte, däremot så kommenterar jag bara att det inte behöver vara så att vården och behandlare alltid har rätt. Att det inte är en garanti att man gör rätt. Att det inte är så enkelt och att som anhörig bör man ha en tanke på det och inte lita blint på vården heller. Speciellt i en så här tråd där någon frågar om förhållande och psykiska problem. Då är det viktigt tycker jag att inte beskriva det som att det är så enkelt för det är det inte.

Men som jag skrivit många gånger nu så kan det ju som sagt vara så att det är ett jättebra förhållande och då är det ju det, jag har inte skrivit annat. Jag har inte kommenterat någonstans hur partnern mår, det har väl inte jag någon aning om. Om nu partnern mår bra så fungerar ju förhållandet och det är ju super, men jag ändrar inte åsikten om att det är kyligt beskrivet.

Jag kan inte läsa det du skrivit på annat sätt än att du insinuerar att @Petruska partner inte mår bra men att hon o vården vägrar se det.

 

[Petruska]

Jag kan inte läsa det du skrivit på annat sätt än att du insinuerar att @Petruska partner inte mår bra men att hon o vården vägrar se det.

Det är ju vad @Grazing skriver. Möjligen är det en öppen fråga om det är mitt fel att partner, enligt henne, inte mår bra. Möjligen. Men i övrigt kokar inläggen i min läsning ner till att jag felaktigt inbillar mig att jag gör rätt och att vården felaktigt tycker att jag gjorde rätt. Dessutom är det faktum att partner gått från djup depression med täta återkommande panikångestattacker och obefintlig arbetsförmåga, till att jobba heltid på sin drömarbetsplats, absolut inte ett säkert tecken på att partner nu mår bra eller ens bättre. (Det är ett riktigt jobb alltså, inte någon sorts lönebidragsjobb utan ett jobb som man söker och får i konkurrens med väldigt många.)

(Nu tar jag inte alls åt mig någon "ära" om partner, mot @Grazing s förmodan, mår bättre. Jag är inte kompetent att bota andras sjukdomar, såklart.)

 

[TinyWiny]

För dig så är hjälpa och stötta lika med vårda, så är det inte för mig. Liksom, hur svårt kan det vara att se skillnad på vårda och att hjälpa och stötta en sjuk partner. Vården hjälper och stöttar ingenting kan jag säga, det är mina anhöriga och familj som gör det. Vården hjälper till att göra folk friskare, dom är inte där när det behövs som mest oftast.

Hjälpa och stötta görs i den akuta situationen när det är som jobbigast, alltså mellan besöken hos vart det nu är man går, vårda är att långsiktigt få bukt med problemet. Att hitta vägar och sätt att förhålla sig till sina problem för det är ingenting en anhörig kan göra. Och nej, hjälpa och stötta är inte att tycka synd om och ömka.

Och är det så att man mår såpass att man inte äter eller dricker och behöver den typen av vård och omsorg hela tiden så bör man kanske vara inlagd istället för att vara hemma.

Nej det har jag inte skrivit. Jag var svårt fysiskt sjuk och behövde hjälp i vardagen med nästan allt och det ville jag inte att min partner skulle hjälpa mig med mer än i undantagsfall. Jag vet inte vad du ens menar med att stötta i det fallet? Vad menar du att ens partner ska göra åt att man är sjuk? Anpassa sig och leva sitt liv som om hen vore sjuk med? Det var jag som var sjuk, inte min partner eller mina barn och därför gjorde jag vad jag kunde för att de ändå skulle leva sina liv så fullt ut de kunde trots allt. Jag ville inte begränsa dem för att jag behövde rent praktisk hjälp med saker och ting och jag hade ingen rätt att ens försöka göra det. Det hade i mina ögon varit helt fel. Jag har träffat så många som lyckats få med sig sina partners i sina sjukdomar oavsett om de varit fysiska eller psykiska och jag ser inget bra med det alls. Ingen part mår bra av ett sådant upplägg någonsin. Ingen partner kan någonsin göra något som mer än tillfälligt får den andre partnern att må bättre. Man kan inte hänga upp sitt liv på andra människor på det sättet.

Jag vet att du är väldigt insnurrad i ditt eget mående och dina egna behov men har du ens funderat på andras behov?

Att vården inte gör så mycket är inget du behöver berätta för mig faktiskt. Jag vet inte om du kan tänka dig in i situationen att du förlorar en eller ett par förmågor i veckan därför att kroppen snabbt blir sjukare och sjukare men jag kan lova dig att det inte är någon rolig situation. Att inse att man inte längre kan köra bil eller ens göra de mest basala sakerna som att gå eller skära sin mat tar på psyket väldigt hårt men fortfarande så är det inget man har någon rätt att lägga över på andra. Andra kan behöva köra en, putta rullstolen och laga ens mat men inte mer än så. Man får ta tag i det själv och göra det bästa av situationen. Någon hjälp med det psykiska måendet finns inte att få av vården när livet rasar av att kroppen blir så sjuk heller.

Vad exakt är det du tycker partnern ska göra? Hålla handen och säga att det kommer bli bra? Gå in i sin partners sjukdom så att den friske partnern inte kan leva sitt liv som hen vill heller? Ständigt på stand by om partnern behöver en? Det är väl illa nog att den som är sjuk inte kan leva som hen vill, hen har verkligen ingen rätt att komma och ställa krav på att partnern inte heller får leva som hen vill för att hen ska hjälpa och stötta i tid och otid. Det är inget förhållande för mig, det är en vårdsituation. Ingen ska behöva leva så. Den enda personen som kan förändra situationen är den som är sjuk. Ingen partner i världen kan genom att alltid ha en hjälpande hand utsträckt göra så att partnern mår bättre i långa loppet. Det finns ingen människa som i längden orkar bära en annan människa jämt och ständigt och det är rent av elakt att kräva det av någon annan människa. Man måste ta ansvar för sig själv och sitt eget mående. Ta hand om sig själv istället för att hänga upp sitt liv på att ens partner ska ta hand om en.

Var kom äter och dricker in i bilden? Som info kan jag säga att man blir inte inlagd någon längre tid pga sådant. Man blir uppvätskad, elektrolyterna kollas och balanseras vid behov men det finns ingen som ligger inne särskilt länge för sådant utan man skickas hem så snart som möjligt.

 

[mandalaki]

Nu är det så att detta är ett forum, folk skriver och kommenterar och det får man ta när man skriver en text. Så är det faktiskt, vill man inte ha nån kommenterar eller bli ifrågasatt så ska man inte skriva något på ett forum.

Och jag dömer inte, jag skriver bara fakta hur det kan vara för någon som mår dåligt i ett förhållande, hur mycket man kan anpassa sitt beteende för att inte bli lämnad. Och hur svårt det är att ha anhöriga som mår dåligt mycket av den anledningen. Hur svårt det är att veta vem man ska lyssna på osv. En del här skriver att det minsann inte alls är svårt att ha förhållande med en sjuk och jag håller inte med där alls.

Dessutom skrivit ett flertal gånger att jag inte lägger mig i dens förhållande, jag har ingen åsikt där förutom att jag tycker det är beskrivet kallt. Är det inte som det beskrivs så visst, då är det inte så.

Så om jag skriver att dina inlägg är det största hjärnsläpp jag någonsin sett här så kan jag lugnt skriva det, du behöver ju inte ta åt dig om du inte tycker att det stämmer?

Det här är ju ett forum och vill man inte ha kommentarer ska man inte skriva. Jag dömer dig heller inte, bara talar om hur dina inlägg framstår.

 

[Hyacinth]

Ja, det kanske det är. Och att man dessutom tar det som ett "kärleksbevis" om den andre "vårdar" en. Låter alldeles för grötigt för mig.

Jag personligen skulle aldrig våga ge mig in i en relation med en person med svår psykisk problematik. Jag vårdar ihjäl min omgivning, i ett sådant förhållande skulle jag trilla i alla gropar. Täcka upp när omgivningen inte får veta, gå med på terapin, FÖRSTÅ, googla behandlingar och mediciner, leta upp forum osv. Det skulle vara förödande för oss båda.

Samma här, tack och lov är jag knäppast i vår relation.

 

[Hyacinth]

Alltså, hur man beskriver sin partner på ett forum är väl också en integritetsfråga? Jag kallar inte min partner DEN RINGMÄRKTE eller PIPPIN hemma till frukost. Sen kan man beskriva saker utifrån, även om man lever i det. Jag skulle aldrig vilja lämna ut min partner genom att skriva ut privata saker om hen här, mig själv är en annan sak för det styr jag.
Det handlar om olika syn- och förhållningssätt, och jag skulle avlida genom att ha en del av de förhållanden som beskrivits på buke genom åren men som andra verkar nöjda med. Andra förhållanden verkar otroligt hemtrevliga och genuina.

 

[Nenne1]

I år är det 40 år sedan jag träffade min man. Min absoluta övertygelse är att ett förhållande ska vara positivt, det ska vara skönt att komma hem, det ska vara guldkanten i ens tillvaro. Sen får man vara realist; det är inte guldkant hela tiden, det är maginfluensor och takläckor och förtretligheter i allmänhet som inte gör att man kvittrar som en lärka varenda gång man kliver innanför dörren. Men det där med att man "måste jobba med sitt förhållande" - nej tack. Jobba, det göra jag i arbetslivet. Jag vill inte bli förändrad av någon, jag vill heller inte förändra någon.

Sen är det ju så att det finns tuffare tillfällen, min partner hade under en hyfsat lång tid en klinisk depression och jag var ganska nära att falla i omhändertagandefällan, vilket ju inte varit särskilt konstruktivt. Det jag gjorde, och det som, tillsammans med hans egna beslut, ledde till en lösning var att jag under många och långa diskussioner visade på lösningar, att man kan förändra sitt liv som partnern kanske hade svårt att se just då eftersom han var påverkad av depressionen. Beslutet som rörde hans liv var ju ändå hans eget. Sen får jag själv med jämna mellanrum säsongs- eller sjukdomsutlösta dippar; jag hade blivit synnerligen störd om någon då skulle "ta hand om" mig, ta ansvaret för mitt mående på sig. Det jag vill i de lägena är att partnern visar att "ok, jag ser att du inte är på topp, jag förstår varför och därför får du här en extra chokladbit". Typ. Det räcker långt, jag personligen fungerar så att jag helst tar ansvar för mig själv, jag får obehagsrysningar av att någon skulle anse sig vara mer ämnad än jag själv att ta hand om mig.

Det finns ju tillfällen dock när lite mer handfast hjälp faktiskt behövs, som när jag och sonen handgripligen fick bära maken till bilen och sedan in på akuten när han drabbats av ett vidrigt diskbråck. Där behövdes omhändertagande.

 

[Petruska]

Alltså, hur man beskriver sin partner på ett forum är väl också en integritetsfråga? Jag kallar inte min partner DEN RINGMÄRKTE eller PIPPIN hemma till frukost. Sen kan man beskriva saker utifrån, även om man lever i det. Jag skulle aldrig vilja lämna ut min partner genom att skriva ut privata saker om hen här, mig själv är en annan sak för det styr jag.
Det handlar om olika syn- och förhållningssätt, och jag skulle avlida genom att ha en del av de förhållanden som beskrivits på buke genom åren men som andra verkar nöjda med. Andra förhållanden verkar otroligt hemtrevliga och genuina.

Herr Vogel, har jag föreställt mig att du kallar honom vid tilltal.

 

[mandalaki]

Herr Vogel, har jag föreställt mig att du kallar honom vid tilltal.

Fy så kallt!

 

[Petruska]

Fy så kallt!

Artigt och med respekt för gränser och integritet, menar du.

När de är oense får han heta Herr Winter.

 

[Hyacinth]

Artigt och med respekt för gränser och integritet, menar du.

När de är oense får han heta Herr Winter.

Huvudet på spiken.