Fast omtanke och romantik är väl inte alls samma sak? Jag pratar absolut inte om rosa fluff, jag pratar om att man bryr sig om varandra, gläds med varandra och bekymrar sig när den andre är sjuk. Att man är mer engagerad i sin partners liv och väl och ve än random kollega eller människa på stan. Att man försöker muntra upp den andre om den är ledsen, helt enkelt bryr sig.
Visst kan det vara en konvention att man gläds och sörjer med varandra (i nöd och lust osv), men att reagera på hur andra människor har det skulle jag inte kalla konvention så mycket som mellanmänsklig nödvändighet. Däremot kan man helt säkert träna upp sin förmåga att ignorera andras känslor, eller åtminstone inte beröras av dem, även dem man lever med. Och det kanske är nödvändigt i vissa fall.
Din kusin tycks ju iaf ta ordet kärlek i sin mun när det gäller sin partner, i det skulle jag nog lägga någon form av engagemang och omtanke.