Oro, nedstämdhet etc

[Vallmo]

Tack @Erik01 för att du uppdaterar oss.
Det var väl inte helt otippat att det skulle sluta såhär.

Så länge det känns rätt så har du gjort rätt val.
Bry dig inte om vad din mossiga släkting säger.
Det är ditt liv.

 

[Erik01]

Nog för att jag brukar hävda att det ska gå att ha en jämlik relation med någon som mår psykiskt dåligt, men det fungerar ju inte om personen uttalat vill ha en partner som ska vara pigg, glad och stötta.

Kommer ni ha fortsatt kontakt eller inte?

Nä jag känner också så.
Vi har inte bestämt om kontakt. Vi pratade igår och han grät massor.
Men jag ska försöka att inte tänka för mkt på detta. Träffade min mamma igår och grät ut och idag och imorgon ska jag träffa vänner.
Jag känner att jag behöver göra roliga saker nu och få energi. Jag orkar inte tänka mer på denna relationen

 

[Erik01]

Tack @Erik01 för att du uppdaterar oss.
Det var väl inte helt otippat att det skulle sluta såhär.

Så länge det känns rätt så har du gjort rätt val.
Bry dig inte om vad din mossiga släkting säger.
Det är ditt liv.

Tack
Ja jag inser ju att det är ens eget liv och jag kan ju inte fortsätta vara med någon vara för att min släkt gillar honom och tycker vi passar ihop.

 

[Erik01]

Jag fick ett sms av honom i natt då han skriver hur mkt han älskar mig och att han tycker att man kan jobba på saker om man älskar varandra.
Jag svarade att jag inte tror man kan jobba på detta då jag känner att han vill att jag ska vara en person jag inte är.

Dvs att jag ska vara stark och stötta honom men inte få stöd tillbaka. Jag vill ha en partner som också har åsikter och kan säga ifrån. Men han vill helst att jag bestämmer så han får glida med. Tex i somras med hans familj så fick jag säga ifrån då han "tycker det är så jobbigt att säga nej"

Vi är också olika på andra sätt.
Han vill umgås jämt medan jag har vänner och intressen. Om jag tex inte kan ses en helg pga andra aktiviteter får jag kommentarer som "du verkar ju inte vilja träffa mig överhuvudtaget"

Vi har olika tankar om städning och hem. Jag är inte pedant men vill gärna städa varje vecka. Han städar aldrig och jag undviker att vara i hans lägenhet pga det. Jag tycker det är jobbigt att se stora kissfläckar på golvet då han vart på toa trots att jag bett honom ta upp upp det och jag hatar att behöva ta upp det eller prata om städning och att ställa in mat i kylskåpet så den inte blir dålig då han är hemma hos mig.
Jag orkar inte med sånt samtidigt som jag tänker att han ska få vara den personen han är. Vi matchar inte där.

Vi har olika tankar om framtiden. Jag vill gärna ha barn och pga ålder måste jag inom snar framtid börja tänka på det. Han vill eventuellt ha barn om kanske 6 år. Att vara med honom innebär att jag måste ge upp tanken om barn.

Och framförallt känner jag att det varit tungt. Jag känner mig trött. Även om jag är ledsen så känns det lättare nu då jag tagit ett beslut.

 

[Vallmo]

Jag fick ett sms av honom i natt då han skriver hur mkt han älskar mig och att han tycker att man kan jobba på saker om man älskar varandra.
Jag svarade att jag inte tror man kan jobba på detta då jag känner att han vill att jag ska vara en person jag inte är.

Dvs att jag ska vara stark och stötta honom men inte få stöd tillbaka. Jag vill ha en partner som också har åsikter och kan säga ifrån. Men han vill helst att jag bestämmer så han får glida med. Tex i somras med hans familj så fick jag säga ifrån då han "tycker det är så jobbigt att säga nej"

Vi är också olika på andra sätt.
Han vill umgås jämt medan jag har vänner och intressen. Om jag tex inte kan ses en helg pga andra aktiviteter får jag kommentarer som "du verkar ju inte vilja träffa mig överhuvudtaget"

Vi har olika tankar om städning och hem. Jag är inte pedant men vill gärna städa varje vecka. Han städar aldrig och jag undviker att vara i hans lägenhet pga det. Jag tycker det är jobbigt att se stora kissfläckar på golvet då han vart på toa trots att jag bett honom ta upp upp det och jag hatar att behöva ta upp det eller prata om städning och att ställa in mat i kylskåpet så den inte blir dålig då han är hemma hos mig.
Jag orkar inte med sånt samtidigt som jag tänker att han ska få vara den personen han är. Vi matchar inte där.

Vi har olika tankar om framtiden. Jag vill gärna ha barn och pga ålder måste jag inom snar framtid börja tänka på det. Han vill eventuellt ha barn om kanske 6 år. Att vara med honom innebär att jag måste ge upp tanken om barn.

Och framförallt känner jag att det varit tungt. Jag känner mig trött. Även om jag är ledsen så känns det lättare nu då jag tagit ett beslut.

Allt det du skriver är inte något NI behöver jobba på.
Det är saker HAN behöver jobba på.
Det är uppenbart att han får ut mer av er relation än vad du får.

Ibland räcker det inte med kärlek. Tyvärr!
Jag förstår att du inte orkar.

 

[monster1]

Tja.. vi har bestämt oss för att bryta upp.
Jag tycker mkt om honom och det gör ont.

Men- jag tänker att vi inte kommer ha en framtid på längre sikt ihop.

Det blev extra tydligt då jag haft en tuff period. Dvs jag mådde själv inte så bra med mina sjukdomar. Jag hade en vän som gick bort. Medryttarhäst som avlivades.
Och då blev det tydligt att han tyckte det blev riktigt jobbigt när jag under en period inte var den starka och glada personen. Vi pratade mkt om det sen då han ville knappt prata i telefon eller träffas under en period.
Och jag kände att jag behöver en person som vill vara mitt stöd. När jag ringer och är rejält ledsen för att en vän gått bort vill jag inte få höra ett "jaha. ja det var ju trist och tråkigt. Och sen säger han att han behöver lägga på och sen hör jag inget av personen på flera dagar. När jag ringer fick jag inget svar. Och då kände jag mig så ensam och tänkte att jag lika gärna kunde vara själv.

Sådana saker pratade vi om och då kände jag att vi inte matchade. Han hade en önskan om att vara med någon som är trygg och glad och kan stötta honom i hans osäkerheter och ångest.
Och jag känner att jag inte alltid orkar vara glad och trygg och vill vara i en relation där jag också kan vara svag och med någon som vill stötta mig också tillbaka.

Så... där är vi nu..

Jag tycker det verkar vara en väldigt ensidig relation, även i perioder då jag eller min partner (vi har båda varsina psykiska åkommor att dras med) mår dåligt, så stöttar vi varandra. Ingen av oss skulle någonsin göra som du berättar att han gjorde. Jag tror det blir väldigt svårt för honom att hitta någon som ska vara en peppig uppmuntrare åt honom hela tiden. Sådana människor existerar inte. Möjligen kan man förvänta sig något sådant av en personlig tränare, en terapeut eller liknande inte en partner. För hans skulle hoppas jag att han mognar och söker den hjälp han behöver (tex en kontaktperson via soc).

 

[Erik01]

Allt det du skriver är inte något NI behöver jobba på.
Det är saker HAN behöver jobba på.
Det är uppenbart att han får ut mer av er relation än vad du får.

Ibland räcker det inte med kärlek. Tyvärr!
Jag förstår att du inte orkar.

Tack.
Ja jag försöker intala mig själv just det att han måste jobba på det.
Och igår skickade han sms att han tycker vi ska ses i veckan. Men jag tror inte det är så bra. Jag tänker att jag måste stålsätta mig nu och inte falla in i att tycka synd om honom

 

[Lovisaleonora]

Alltså,TS. Det du beskriver är ju inte alls den person som du vill ha en relation med. Han är ju inte ens rumsren?!

Du vill ha ett förhållande med en vuxen person som är trygg i sig själv och som ser och älskar dig för den du är. Istället har du nu en rätt gnällig, osjälvständig förvuxen barnunge som kissar på golvet. Kan det komma längre ifrån?

 

[Erik01]

Alltså,TS. Det du beskriver är ju inte alls den person som du vill ha en relation med. Han är ju inte ens rumsren?!

Du vill ha ett förhållande med en vuxen person som är trygg i sig själv och som ser och älskar dig för den du är. Istället har du nu en rätt gnällig, osjälvständig förvuxen barnunge som kissar på golvet. Kan det komma längre ifrån?

Ja det är därför jag gjorde slut med honom.
Och jag ska inte gå tillbaka.
Jag ska rtycka upp mig och inte falla in i att tycka synd om. Jag gör lätt det
Det är därför jag denna helgen har hittat på saker med vänner och familj. För att inte falla in i det.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker absolut du ska sörja det som inte blev. Du är däremot inget offer, utan har tagit tag i din situation, gjort en analys och handlat utifrån det du kommit fram till.

Sedan är det alltid lite synd att ödsla drömmar på någon som visar sig vara motsatsen till vad man trodde, men även det är en lärdom.

 

[Erik01]

Jag tycker det verkar vara en väldigt ensidig relation, även i perioder då jag eller min partner (vi har båda varsina psykiska åkommor att dras med) mår dåligt, så stöttar vi varandra. Ingen av oss skulle någonsin göra som du berättar att han gjorde. Jag tror det blir väldigt svårt för honom att hitta någon som ska vara en peppig uppmuntrare åt honom hela tiden. Sådana människor existerar inte. Möjligen kan man förvänta sig något sådant av en personlig tränare, en terapeut eller liknande inte en partner. För hans skulle hoppas jag att han mognar och söker den hjälp han behöver (tex en kontaktperson via soc).

Ja jag insåg på slutet att det var ensidigt. Den här relationen har lärt mig mycket

 

[Erik01]

Jag tycker absolut du ska sörja det som inte blev. Du är däremot inget offer, utan har tagit tag i din situation, gjort en analys och handlat utifrån det du kommit fram till.

Sedan är det alltid lite synd att ödsla drömmar på någon som visar sig vara motsatsen till vad man trodde, men även det är en lärdom.

Den här relationen har på ett sätt varit lärorik. För jag har verkligen förstått vad jag vill ha och söker i relationer.
Sen behöver jag fundera över de män jag väljer dvs jag har insett att jag ofta varit med män som varit osäkra och blyga etc.
Vänner till mig har påpekat det och en vän hade en teori att de kanske också gillar mig eftersom jag framstår som trygg och självständig.
Jag tror att jag kännt mig trygg med dessa män. Men samtidigt vet jag att Jag nu vill vara med någon som är trygg i sig själv och någon som är lättsam och social.
Jag måste välja annorlunda

 

[Lovisaleonora]

Du verkar ha kommit oerhört långt i och med den här relationen! Att veta vad man INTE vill ha är ju ett gigantiskt steg närmare det som verkligen funkar.

Det framstår nästan som du är en annan människa efter relationen. Inte för att han förändrat dig, utan för att du verkligen reflekterat över vem du är.

Respekt.

 

[TinyWiny]

Den här relationen har på ett sätt varit lärorik. För jag har verkligen förstått vad jag vill ha och söker i relationer.
Sen behöver jag fundera över de män jag väljer dvs jag har insett att jag ofta varit med män som varit osäkra och blyga etc.
Vänner till mig har påpekat det och en vän hade en teori att de kanske också gillar mig eftersom jag framstår som trygg och självständig.
Jag tror att jag kännt mig trygg med dessa män. Men samtidigt vet jag att Jag nu vill vara med någon som är trygg i sig själv och någon som är lättsam och social.
Jag måste välja annorlunda

Vi är tyvärr många som lätt faller (föll) in i "det är synd om, jag måste ta hand om" tänket och jag är uppriktigt glad för din skull att du har insett hur det har varit för nu kan du göra en förändring! Du kommer vara nära att falla tillbaka många gånger men dra dig då till minnes om det här. Våga ställa krav och våga sätta dina behov i rampljuset. Självklart ställer man upp när någon har en svacka men en relation som bygger på att den ene fixar, lyfter och hjälper i alla lägen utan att få sina behov tillgodosedda kommer aldrig kunna bli en relation som tillför båda parter något positivt. Går inte den som fixar allt så kommer relationen ändå ta slut den dagen något händer som gör att man faktiskt inte längre kan fixa allt åt den andre för då duger man inte till att fylla hens behov.

Håll dig borta ifrån honom är mitt råd. Långt borta.

 

[Vallmo]

Tack.
Ja jag försöker intala mig själv just det att han måste jobba på det.
Och igår skickade han sms att han tycker vi ska ses i veckan. Men jag tror inte det är så bra. Jag tänker att jag måste stålsätta mig nu och inte falla in i att tycka synd om honom

Du har tagit ett klokt beslut. Det är jag övertygad om.
Om relationen känns så ensidig i början så finns det all anledning att tänka sig att det fortsätter så.
Och ja, det kanske är synd om honom. Han verkar ha det jobbigt.
Det låter faktiskt som han har något slags funktionshinder och skulle behöva hjälp (typ boendestöd). Jag kommer inte ihåg om vi tagit upp det tidigare i tråden, men som du beskriver nu med maten och kissfläckarna så låter det rätt så alarmerande.

Det låter jobbigt och orimligt att ha en relation där det går ut på att den ena vårdar den andra.
Åtminstone inte till att börja med.
Om man vårdar sin sjuka maka/make efter 50 års äktenskap eller så, då kan det ju vara motiverat. Det är något annat.

Du ska inte ha det minsta dåligt samvete heller.
Jag förstår att det triggar när han uppträder så hjälplöst. Men han har klarat sig (?) innan dig och kommer göra det nu också.

Tycker också det verkar som du lärt dig mycket om dig själv.
Du resonerar och reflekterar på ett väldigt klokt sätt.
Se det som lärotid. Du har fått en massa insikter och du har kommit ett steg närmare när det gäller vad du vill ha ut av en relation.

 

[Erik01]

@TinyWiny
@Lovisaleonora
@Vallmo
@monster1

Stort tack för ert stöd.
Det hjälper mkt.

Jag är nu så tacksam att jag lämnat. För jag fick ett sms inatt av honom där jag så tydligt ser att vi är för olika. Det kändes nästan absurt.
I sms:et tycker jag att han bara tycker synd om sig själv. Tex skriver han att han skulle vilja ha fler vänner, vara mer social, ha villa, barn etc som en familjemedlem har. Men han kan inte pga sin bakgrund med mobbing och hur han är som person. Sen skriver han att jag måste förstå att det inte heller är realistiskt att jag får allt jag vill ha tex barn, häst, katt, många vänner, boende vid havet, resor. (boende vid havet, många vänner och resor har jag ju redan idag) Och han skriver att man måste avstå för vissa drömmar för att få lite lycka. Och vara beredd att avstå från vissa av de saker jag vill ha för att få en del av allt detta. För att få det som är realistiskt att få. Bättre det än inget alls.
Jag blev lite full i skratt när han skriver om att jag har sidor som är svåra att hantera, sjukdomar etc men han är villig att se förbi det och försöka leva med det.

Jag har nog varit alldeles för snäll under relationen. Tänker först att jag ska låta bli att svara. Men - jag vill svara om att det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv. Man kan inte sitta och vara ett offer. (I detta fall pga att han varit mobbad och haft tuff barndom, han är 40 år idag dock) Dvs ens liv blir det man gör det till. Och det är upp till dig att skaffa det liv du vill ha.

Sen tycker jag det nästan är komiskt i hur han skriver att jag också har dåliga sidor etc men... det låter som han tycker vi ska vara med varandra för att vi inte får någon annan. Dvs vi ska nöja oss med varandra för att ingen annan vill ha oss! Det låter inte som han gillar mig men skriver att han älskar mig och kan tänka sig att vara med mig ändå!

Fasiken vad glad jag är idag för att jag tagit mig ur detta. Jag insåg det så himla tydligt i natt. Jag insåg att jag är så GLAD att jag insett att jag kan skapa det liv jag vill ha. Och att jag blir så full i skratt när jag läser hans sms.
En glädjedans för mig!

 

[TinyWiny]

@TinyWiny
@Lovisaleonora
@Vallmo
@monster1

Stort tack för ert stöd.
Det hjälper mkt.

Jag är nu så tacksam att jag lämnat. För jag fick ett sms inatt av honom där jag så tydligt ser att vi är för olika. Det kändes nästan absurt.
I sms:et tycker jag att han bara tycker synd om sig själv. Tex skriver han att han skulle vilja ha fler vänner, vara mer social, ha villa, barn etc som en familjemedlem har. Men han kan inte pga sin bakgrund med mobbing och hur han är som person. Sen skriver han att jag måste förstå att det inte heller är realistiskt att jag får allt jag vill ha tex barn, häst, katt, många vänner, boende vid havet, resor. (boende vid havet, många vänner och resor har jag ju redan idag) Och han skriver att man måste avstå för vissa drömmar för att få lite lycka. Och vara beredd att avstå från vissa av de saker jag vill ha för att få en del av allt detta. För att få det som är realistiskt att få. Bättre det än inget alls.
Jag blev lite full i skratt när han skriver om att jag har sidor som är svåra att hantera, sjukdomar etc men han är villig att se förbi det och försöka leva med det.

Jag har nog varit alldeles för snäll under relationen. Tänker först att jag ska låta bli att svara. Men - jag vill svara om att det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv. Man kan inte sitta och vara ett offer. (I detta fall pga att han varit mobbad och haft tuff barndom, han är 40 år idag dock) Dvs ens liv blir det man gör det till. Och det är upp till dig att skaffa det liv du vill ha.

Sen tycker jag det nästan är komiskt i hur han skriver att jag också har dåliga sidor etc men... det låter som han tycker vi ska vara med varandra för att vi inte får någon annan. Dvs vi ska nöja oss med varandra för att ingen annan vill ha oss! Det låter inte som han gillar mig men skriver att han älskar mig och kan tänka sig att vara med mig ändå!

Fasiken vad glad jag är idag för att jag tagit mig ur detta. Jag insåg det så himla tydligt i natt. Jag insåg att jag är så GLAD att jag insett att jag kan skapa det liv jag vill ha. Och att jag blir så full i skratt när jag läser hans sms.
En glädjedans för mig!

Men åh så snällt av honom att försöka bortse från dina mänskliga sidor och vilken tur att han berättar för dig att man inte kan få allt Jag känner bara Vilken människa Vilken tur att du tog dig därifrån!

Heja dig!

 

[Erik01]

Men åh så snällt av honom att försöka bortse från dina mänskliga sidor och vilken tur att han berättar för dig att man inte kan få allt Jag känner bara Vilken människa Vilken tur att du tog dig därifrån!

Heja dig!

Hehe.. ja det låter som jag ska vara tacksam för att han vill ha mig? För det är inte säkert att någon annan man vill ha dig? haha..

Dessutom förstår jag inte varför jag inte ska kunna få ett liv med många vänner, bostad vid havet, häst, katt, barn, resor.
Det är ju inga orimliga saker, bostaden vänner och resor har jag ju idag. Katt och häst väljer jag ju själv om jag vill skaffa. Barn vet man ju aldrig om man kan få- det är det kluriga då.

Men- förstår inte människor som gett upp redan från början. Innan man ens försökt få det man vill ha.

 

[Lovisaleonora]

Skönt att han fånar ut sig själv, det gör det ju betydligt lättare för dig att vila tryggt i ditt beslut.

Uttrycket "idag är första dagen på resten av ditt liv" verkar sannerligen gälla för dig!

 

[Erik01]

Skönt att han fånar ut sig själv, det gör det ju betydligt lättare för dig att vila tryggt i ditt beslut.

Uttrycket "idag är första dagen på resten av ditt liv" verkar sannerligen gälla för dig!

Ja jag får se tydligt vem han är ( och vem jag är) vid uppbrottet.
Jag har också insett hur störande det är med människor som inte vill se att de har ett ansvar för sitt liv.