Jag tänker detsamma, ledarskap innebär för mig tydlighet och ramar. Men också trygghet och enkelhet, egen vilja och åsikter. Jag skulle aldrig hålla på med aktiva övningar med mina hästar där de ska flyttas hit och dit, backas mm. Inte med hunden heller. Om hunden går ut först genom dörren är för mig totalt egalt, det är inte det som betyder ledarskap. Jag tar för givet att hästarna går att leda i vilken position som helst, framför, bakom eller vid sidan allt efter behov (t.ex. smal stig, dörr osv). Jag tar också för givet att alla djur som kommer till oss ska passa ihop och bli kompisar. Och det funkar, kanske eftersom vi är lika mot alla och inte förväntar oss några problem. Positivt tänkande!
När det gäller t.ex. flyttande av häst så sker det alltid i ett logiskt sammanhang, t.ex. flytta på sig så matte/husse kommer runt till andra sidan för att kunna borsta. Lyfta fötter för att få hovarna kratsade. Stå uppbunden i stallgången är skoj, man får ju mattes/husses fulla uppmärksamhet då och dessutom kan man skryta lite inför kompisarna i sina boxar
Sedan anser jag att ramar måste finnas, eller kanske snarare en "uppförandekod". Man drar inte i kopplet, man hälsar bara på de männsikor som signalerar att de vill hälsa, man står still när matte sitter upp, man drar inte i grimskaft, man går snyggt och prydligt på vägen bland bilar osv osv.
Men att vilja sätta ramar får aldrig bli så att man börjar domdera och ha sig. Djuret måste få ha egen vilja och få möjlighet att uttrycka sig på sitt sätt. Och här tycker jag det skiter sig för många, antingen nybörjare som djurägare eller helt enkelt lite rädda personer. När det blir "kontroll" istället för ledarskap. När man ska styra sitt djur in i minsta detalj, när man t.ex. tror att man kan "träna" sin häst till att alltid bete sig på ett visst sätt och tåla alla situationer, när hunden inte får göra ditten och datten för då anses den "dominera". I min värld blir det diktatur istället.