Omyndiga läkarstudenter

[kolblakkur]

Bra tänkt (opraktiskt, men det är en annan fråga).

Fast å andra sidan:
det har framförts att de här individerna inte bör få studera till läkare, utifrån patient-kontakten.
Men av samma användare har tanken på omsorgs-jobb förts fram i nästa andetag.
Hur tänkte man där: inte OK med patientkontakt, men nyttigt med patientkontakt?

Men snälla, det är väl knappast samma sak att ordinera en medicin som att dela ut redan ordinerad medicin? Inte samma sak att ställa en diagnos som att ge stöd att äta?

 

[stjarnhimmel]

men att föreslå i första hand den här typen av arbete tycker jag är oförskämt..

Du är läkare- är det inte oförskämt att du ser ner på vissa arbeten som du gör ovan?

 

[Angel]

För mg är det märklgt att tråden mest handlar om studenterna och knappt någon om hur det är för patienterna.
Nej jag vill inte möta en 17-19 åring om jag söker läkare.

Som patient har du alltid rätt att säga att du inte vill träffa en student så det är inget jätteproblem i sig.

 

[stjarnhimmel]

Bra tänkt (opraktiskt, men det är en annan fråga).

Fast å andra sidan:
det har framförts att de här individerna inte bör få studera till läkare, utifrån patient-kontakten.
Men av samma användare har tanken på omsorgs-jobb förts fram i nästa andetag.
Hur tänkte man där: inte OK med patientkontakt, men nyttigt med patientkontakt?

Det är olika typ av jobb. Att föreslå behandlingsplan och hitta en väg för någon som har en utbrändhet eller missbruk är inte samma sak som att bädda sängar eller promenera med en äldre.

 

[Angel]

Du är läkare- är det inte oförskämt att du ser ner på vissa arbeten som du gör ovan?

Att konstatera att "enkla jobb" inte är speciellt mentalt stimulerande är knappast att se ner på den typen av jobb. Det är inte speciellt stimulerande för oss normalbegåvade så det lär knappast vara det för mycket intelligenta människor heller. Sen kan det så klart vara bra för alla att ibland behöva arbeta med något som man inte tycker är jättekul.

 

[MiniLi]

Jag tror det är nyttigt att ha någqa år med mindre stimulerande jobb.
Förstår inte problemet -det är väl bara att hugga i under några år.
Det är exakt detta jag menar- hur ska en tonåring som bara fått ha stimulerande och roliga jobb klara av att möta människor på en VC om man själv bara har fått glida fram? Har man förståelse för andra människor?
Jag tror en blivande läkare behöver denna typ av erfarenhet.

Nu förutsätter du att man måste ha upplevt saker själv för att klara av att ha förståelse för olika situationer. Så är det ju inte. Man behöver ha god förmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv och upplevelser, men det har ingenting med egna erfarenheter att göra.
Jag är tex en väldigt kompetent och uppskattad psykolog även om jag aldrig själv har varit psykiskt sjuk. Jag har aldrig upplevt de saker som mina patienter har varit med om eller som gör deras liv svårt, men det gör inget för det behövs inte.

Sen har förmodligen inte en tonåring utvecklat dessa förmågor fullt ut heller, men eftersom man inte har egna patienter första åren och genomgår utbildning i saken innan så är det nog lugnt.

Det är ju trots allt så att utbildningarna utbildar studenterna i de färdigheter man behöver ha. Det är inget som man behöver ha innan utbildningen börjar.

 

[stjarnhimmel]

Nu förutsätter du att man måste ha upplevt saker själv för att klara av att ha förståelse för olika situationer. Så är det ju inte. Man behöver ha god förmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv och upplevelser, men det har ingenting med egna erfarenheter att göra.
Jag är tex en väldigt kompetent och uppskattad psykolog även om jag aldrig själv har varit psykiskt sjuk. Jag har aldrig upplevt de saker som mina patienter har varit med om eller som gör deras liv svårt, men det gör inget för det behövs inte.

Sen har förmodligen inte en tonåring utvecklat dessa förmågor fullt ut heller, men eftersom man inte har egna patienter första åren och genomgår utbildning i saken innan så är det nog lugnt.

Det är ju trots allt så att utbildningarna utbildar studenterna i de färdigheter man behöver ha. Det är inget som man behöver ha innan utbildningen börjar.

Nej man måste inte ha varit med om det själv. Men däremot behöver man en mognad som jag inte tror en 17-18-19 - åring har.

 

[stjarnhimmel]

Att konstatera att "enkla jobb" inte är speciellt mentalt stimulerande är knappast att se ner på den typen av jobb. Det är inte speciellt stimulerande för oss normalbegåvade så det lär knappast vara det för mycket intelligenta människor heller. Sen kan det så klart vara bra för alla att ibland behöva arbeta med något som man inte tycker är jättekul.

Men varför ska intelligenta få glida på en räkmacka? Andra får ju ofta som unga ta jobb som är mindre stimulerande
Varför är det så hemskt om ni får göra samma som alla andra?

 

[MiniLi]

Vi har redan idag ett problem med personer inom vårdyrket som inte kan samtala och ta kollegor och patienter för de individer de är. Vet inte hur många ggr jag fått vara mellanhand och kommunikatör för dessa personer. De brister i förmåga till socialt inkännande. Denna förmåga tror jag inte är särskilt utvecklad när man är tonåring. Jag är för krav på arbetslivserfarenhet för alla avancerade vårdyrken. Drar gränsen vid undersköterska som ju är en gymnasieutbildning.

Men alltså, hur tänker du nu?
Alla som utbildar sig inom vården får jättemycket träning i tex bemötande. Läkarna får garanterat jättemycket träning i detta.
Klart att det finns stolpskott, men majoriteten av läkarna är nog ganska bra på att hantera patienter. Nya läkare brukar definitivt vara bra.

Att arbetslivserfarenhet generellt skulle stärka just dessa förmågor är dessutom väldigt osannolikt.

Självklart har inte tonåringar mognar fullt, men de hinner utvecklas under utbildningens gång och denna typ av utbildning precis som tex psykologutb brukar speeda på egen mognad ganska rejält.

 

[Modest]

Nej det tycker jag absolut inte att det gör. Precis som @Sleepy sa så är det stor skillnad på att inte veta hur man ska bete sig och välja att inte göra något och förstå konsekvenserna.

Sen är det klart att man även måste kunna välja att försöka passa in i vissa situationer när man måste men det går utmärkt även om man själv inte känner att det är givande. Har tex alltid varit sådan själv att jag mycket hellre läser en bok eller lyssnar på dokumentärer osv än deltar i samtal om dokusåpor / annat skräp på tv som jag inte tittar på eller hör om kollegors magsjuka barn. Har inga som helst problem att vara social när det behövs och har fler vänner än jag hinner umgås med och då är jag långt ifrån supersmart. Att tvingas delta i samtal om sånt jag inte har intresse av med människor jag inte vill lära känna skulle knappast öka min sociala kompetens, bara göra mig grinigare.

Hm ja, i så fall tror jag att vi pratar om olika nivåer. Jag är likadan som du, dvs rätt ointresserad av kallprat, men jag förstår att det är viktigt och är kapabel att prata om lättsamma ämnen på en arbetsplats eller med mina kursare. De jag åsyftar saknar alltså i mer eller mindre utsträckning denna förmåga, vilket jag då menar inte blir bättre av att man hamnar i helt fel åldersgrupp.

Inte bara festande utan umgänge i allmänhet.

Jämnårighet är oftast bara intressant just under skoltiden, för att man tillbringar dagarna hopföst i en klass.

Är jämnårighet verkligen en så viktig parameter för att lära sig socialt umgänge? Och om det är det, är det verkligen optimalt att det är på det viset?

Att man kan skaffa sig bekantskaper och en hyfsad tillvaro med sina klasskamrater eller arbetskollegor tycker jag är viktigt, ja. Sen vad man gör på fritiden är ju något helt annat. Men att kunna ingå i ett sammanhang känns som en viktig sak att lära sig i skolan.

Tror att du blandar ihop social kompetens med att vara utåtriktad/extrovert. Det första är nödvändigt för att kunna göra sig förstådd, knyta kontakter och inte hamna i bråk. Det andra är en egenskap där man gillar att prata och umgås med folk hela tiden för att det ger en energi. Man kan vara hur intresserad av kallprat som helst men ändå lyckas säga fel saker och göra folk förbannade.

Jag pratar bara om en basal nivå av social kompetens. Det känns dock som att vi menar ungefär samma sak, så jag kommer att avsluta det här sidospåret nu

 

[MiniLi]

Nej man måste inte ha varit med om det själv. Men däremot behöver man en mognad som jag inte tror en 17-18-19 - åring har.

Många i den åldern har jättefin förmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv. Och det finns vuxna som är helt oförmögna att ta andra perspektiv än sitt eget.
Börjar man på läkarutbildningen när man är 15 är man ju typ 20-21 när man är klar. Då har man haft patientkontakt under mkt handledning under utbildningen och sen ska man börja som AT-läkare. Även detta är utbildningstjänster med gott om handledning och fortsatt vidareutbildning.

 

[Modest]

Absolut, tror inte medicinska kompetensen skiljer sig alls mellan "äldre" och yngre läkarstudenter. I de fall det gör det (åt vilket håll det än är) har det nog ingenting med åldersskillnaden att göra. Menade absolut inte att jag på något sätt är bättre än någon som gick direkt på utbildningen, bara att jag tror jag har haft det lite lättare.

Det köper jag helt! Nu förstår jag ju att det inte är hela världen om jag skulle kugga en tenta..

Jag vet också läkarstudenter som är i slutet av sin utbildning som inte jobbat en dag i sitt liv. Oavsett utbildningens krav tänker jag mig att det kommer bli en chock för dem att komma ut i arbetslivet. Personligen tänker jag att anpassningen från student till ansvarig kommer vara nog tung utan att dessutom behöva introduceras till arbetslivet samtidigt..

Har haft folk som frågat mig varför jag jobbar hela sommaren och inte passar på att ha sommarlov när möjligheten finns. När jag svarat att möjligheten inte finns för mig utan att räkningarna kommer även på sommaren har de sett väldigt konfunderade ut för det är ju bara att flytta hem till föräldrarna..

Och även @Lenis
Det låter ju skrämmande verklighetsfrånvänt. Vi är ganska många i min kurs som är födda kring -93, dvs inte har hunnit jobba mer än sommarjobb och extrajobb. Men jag känner verkligen inte igen det ni beskriver, som tur är. Bara för att man inte har haft ett fast jobb så är man ju inte oförmögen att fatta hur det funkar.

 

[MiniLi]

Som reglerna kring behörighet och antagning ser ut idag i Sverige så får man inte ha behörighetskrav som handlar om att man ska vara lämplig för yrket i fråga, behörighetskravet ska endast handla om att man ska klara utbildningen.
Sen är ju tanken att utbildningen ska erbjuda det som krävs för att man ska bli bra på yrket.

Logiskt egentligen.

 

[Modest]

Men varför ska intelligenta få glida på en räkmacka? Andra får ju ofta som unga ta jobb som är mindre stimulerande
Varför är det så hemskt om ni får göra samma som alla andra?

Ingen ung vuxen måste väl ta ett jobb som hen inte vill ha? Om vi nu pratar om en 19-åring som nyss tagit studenten. Man är ju fullt fri att läsa en kurs, komplettera sina betyg, påbörja en universitetsutbildning eller ta ett mindre kvalificerat jobb.

 

[MiniLi]

Men varför ska intelligenta få glida på en räkmacka? Andra får ju ofta som unga ta jobb som är mindre stimulerande
Varför är det så hemskt om ni får göra samma som alla andra?

Det är väl väldigt olika vilken typ av jobb unga har?
Jag har aldrig haft kvar ett jobb som varit direkt ostimulerande för mig. Jag har haft vettiga jobb även innan jag utbildade mig.
Jag bedömer min egen kognitiva förmåga som ganska genomsnittlig så det har nog inte så mkt med saken att göra.

 

[stjarnhimmel]

Ingen ung vuxen måste väl ta ett jobb som hen inte vill ha? Om vi nu pratar om en 19-åring som nyss tagit studenten. Man är ju fullt fri att läsa en kurs, komplettera sina betyg, påbörja en universitetsutbildning eller ta ett mindre kvalificerat jobb.

ja
men det var ett svar på kommentaren att det var värre för mer intelligenta att ta mindre kvalificerade jobb. Jag ser inte att det ska vara någon skillnad.

 

[Roheryn]

ja
men det var ett svar på kommentaren att det var värre för mer intelligenta att ta mindre kvalificerade jobb. Jag ser inte att det ska vara någon skillnad.

Nja, ju större mental/kognitiv "överkapacitet" man har för det aktuella jobbet, desto mindre stimulerande borde det ju vara? Så att det på så vis blir "värre" för en högbegåvad att ha ett "enkelt jobb"?

 

[stjarnhimmel]

Många i den åldern har jättefin förmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv. Och det finns vuxna som är helt oförmögna att ta andra perspektiv än sitt eget.
Börjar man på läkarutbildningen när man är 15 är man ju typ 20-21 när man är klar. Då har man haft patientkontakt under mkt handledning under utbildningen och sen ska man börja som AT-läkare. Även detta är utbildningstjänster med gott om handledning och fortsatt vidareutbildning.

Jag baserar min uppfattning mycket på mitt eget jobb. Där är det krav med universitetsutbildning ( minst tre år ofta fem år). så de yngsta som kommer in är ca 22. Mitt jobb är inte inom vården men det består av att bemöta människor. I de flesta fall möter vi människor som är i någon sorts problem och i många fall i kris.
Och jag ser att det är en hel del av 22-åringarna som inte är redo för det mentalt. Vissa klarar det jättebra och har det naturligt. Men vissa har svårt att hantera det. En viss mognad saknas.
Och då tänker jag att läkaryrket borde vara lite lika dvs man möter väl en hel del människor i kris och som inte mår bra. Och om en hel del 22-åringar inte klarar det borde det väl vara ännu fler av de yngre?

 

[stjarnhimmel]

Nja, ju större mental/kognitiv "överkapacitet" man har för det aktuella jobbet, desto mindre stimulerande borde det ju vara? Så att det på så vis blir "värre" för en högbegåvad att ha ett "enkelt jobb"?

Men kan man inte bara kämpa på lite? Måste allt vara kul och jätteroligt jämt?

 

[Modest]

ja
men det var ett svar på kommentaren att det var värre för mer intelligenta att ta mindre kvalificerade jobb. Jag ser inte att det ska vara någon skillnad.

Aha, då förstår jag! Håller med. Problemet var väl dock om man hade gått ut gymnasiet som femtonåring och inte skulle få börja på universitetet, som jag förstod det.