Omyndiga läkarstudenter

[nickan1]

Får man läsa färdigt grundskola och gymnasie så snabbt? Tycke det kändes själv som att det inte spelade någon roll hur duktig och snabb man var i skolan, man fick ändå lida i samma takt som alla andra...

Ingen aning om det finns större möjligheter att hoppa över årskurser eller avancera snabbare nu för tiden. Det verkar ju nästan så.

 

[nickan1]

Lärosätena har väl ingen åldersgräns, utan de som uppfyller kraven på meriter och kompetens kommer in på dessa. För praktik ute på sjukhusen tillkommer väl att sjukhusen inte är skyldiga att ta in dem som inte är myndiga...så vari ligger problemet?

Jag vet inte om det är ett problem eller inte det var det jag ville ha åsikter och tankar om. Bara för att vården inte är skyldiga att ta emot dem så är det väl inget som uttryckligen förbjuder att ta emot studenterna heller vad jag kan utläsa av artikeln. Men är som sagt var inte insatt alls i läkarutbildningen eller reglerna för att praktisera på sjukhus.

 

[nickan1]

Om man inte har praktik i längre perioder förrän år tre så är ju inte problem med att de är omyndiga och det är ju bra.

 

[nickan1]

Om man inte har praktik i längre perioder förrän år tre så är ju inte problem med att de är omyndiga och det är ju bra.

 

[Modest]

Jag tycker att det känns fel med 15- och 16-åringar på läkarprogrammet men pga att de faktiskt borde gå i grundskolan eller gymnasiet. Jag har generellt svårt för fenomenet att hoppa över klasser till den grad att man är ett gäng år yngre än sina klasskamrater. Det blir ofta ganska svårt socialt och det är också en viktig kompetens att utveckla.

När man har gått ut gymnasiet och således är 18-19 år tycker jag att man ska få påbörja den utbildning man önskar. Jag tror att det finns både fördelar och nackdelar med att läsa tidigt respektive sent, dvs det ena är nog inte bättre än det andra. Tipset om att läsa strökurser när man vet vad man vill och slösa CSN på det som något slags tidsfördriv känns ju riktigt dumt.

 

[kolblakkur]

Inte för omyndiga personer.

Det handlade ursprungligen om att personer skulle ha sabbatsår efter gymnasiet:

Med det sagt så har jag länge förespråkat en åldersgräns på 20 på universitetsprogram generellt. Jag tror de allra allra flesta hade mått bra av ett års betänketid mellan gymnasiet och universitetet.

 

[Modest]

Det handlade ursprungligen om att personer skulle ha sabbatsår efter gymnasiet:

Ja, det blir ju verkligen två helt olika saker att bli klar med gymnasiet flera år innan man är myndig vs strax innan 20 liksom.

 

[Angel]

Fast jag tycker fortfarande det är underligt att en del verkar förespråka att man ska kunna arbeta som vårdbiträde som artonåring eller yngre men inte få börja utbilda sig inom vårdyrken (som läkare är man tex kvalificerad att arbeta som undersköterska efter år tre eller fyra beroende på ort). Att arbeta tex inom hemtjänsten som ung tjej är ju inte alltid helt enkelt och man kan träffa på brukare som är både närgångna och våldsamma.

 

[Sleepy]

de faktiskt borde gå i grundskolan eller gymnasiet. Jag har generellt svårt för fenomenet att hoppa över klasser till den grad att man är ett gäng år yngre än sina klasskamrater. Det blir ofta ganska svårt socialt och det är också en viktig kompetens att utveckla.

Vad är det som säger att de här eleverna inte bara är väl framme i skolarbetet utan även socialt?

Det är grymt, riktigt grymt, att inte få gå vidare utan behöva mala på med det en redan kan för att vänta in andra. Som att tvinga Mozart att spela skalor. Låt var och en utvecklas i sin egen takt. Alla är inte lika.

Jag önskar att det hade varit möjligt då jag gick i skolan.

 

[Lager]

Fast jag tycker fortfarande det är underligt att en del verkar förespråka att man ska kunna arbeta som vårdbiträde som artonåring eller yngre men inte få börja utbilda sig inom vårdyrken (som läkare är man tex kvalificerad att arbeta som undersköterska efter år tre eller fyra beroende på ort). Att arbeta tex inom hemtjänsten som ung tjej är ju inte alltid helt enkelt och man kan träffa på brukare som är både närgångna och våldsamma.

Eller som brukare träffa på vårdbiträden/assistenter/ledsagare som inte klarar av ge den hjälp som erfodras på ett professionellt sätt vilket försätter brukaren i situationer som inte är acceptabla.

Assistenter som kommer direkt från en festnatt på stan, och börjar sin arbetstid med att duscha i brukarens hem. Assistenter som inte vet vad mejeriprodukter är på ICA - för mamma handlar åt dem. Assistenter som vägrar åka på en utflykt brukaren begärt för det är jobbigt.

Att arbeta inom vård och omsorg är tufft. Likaså är det tufft och ansträngande att vara på mottagarsidan. Vårdtagare/brukare är inte någonslags övningsobjekt i professionalism och empati ska förväntas hjälpa till att uppfostra 18-åringar.

Allmänt inlägg:
Var det inte krav på ett års arbetslivserfarenhet för att antas till psykologprogrammet tidigare? Är det kravet borta?

 

[Modest]

Vad är det som säger att de här eleverna inte bara är väl framme i skolarbetet utan även socialt?

Det är grymt, riktigt grymt, att inte få gå vidare utan behöva mala på med det en redan kan för att vänta in andra. Som att tvinga Mozart att spela skalor. Låt var och en utvecklas i sin egen takt. Alla är inte lika.

Jag önskar att det hade varit möjligt då jag gick i skolan.

Absolut min egen anekdotiska bevisföring. De individer jag har stött på har uppfattats som ganska underliga, blivit ensamma och utanför i sina klasser. Alltså ett eller två år gör ju sällan någon större skillnad (förutom att man inte kan hänga med kompisarna när åldersgränser kommer in i bilden och det måste ju vara tråkigt, tänker jag mig) men som jag skrev - ett gäng år yngre blir märkligt.

När det handlar om särbegåvning (vilket det ju nästan måste göra om man läser på universitetsnivå som 15-åring) så tänker jag att man snarare behöver mer social träning än att fortsätta avancera i rasande fart i de ämnen man redan behärskar. Skolans syfte är väl att hjälpa till att forma unga till kompetenta vuxna, vilket ju även innefattar sociala bitar. Då tänker jag att man sätter krokben för eleven genom att sätta denna i flera klasser över sin egen ålder.

 

[Wysiwyg]

Jag tycker att det känns fel med 15- och 16-åringar på läkarprogrammet men pga att de faktiskt borde gå i grundskolan eller gymnasiet. Jag har generellt svårt för fenomenet att hoppa över klasser till den grad att man är ett gäng år yngre än sina klasskamrater. Det blir ofta ganska svårt socialt och det är också en viktig kompetens att utveckla.

Jag håller med! Fick hoppa över en årskurs på mellanstadiet och tyckte det var skittufft när mina kompisar började fylla 18 och jag fortfarande var 16.

Läkarprogrammet har, i alla fall för mig, inneburit så mycket mer än "bara" teoretisk kunskap. I alla fall jag har vidgat min comfort zone så mycket att det som brukade vara zonen är nu bara en grå dutt i mitten. Personligen är jag jätteglad att jag jobbade och gjorde annat i flera år innan jag började utbildningen. Jag tror inte den hade gett lika mycket om jag inte haft massa andra erfarenheter i bagaget.

När man har gått ut gymnasiet och således är 18-19 år tycker jag att man ska få påbörja den utbildning man önskar. Jag tror att det finns både fördelar och nackdelar med att läsa tidigt respektive sent, dvs det ena är nog inte bättre än det andra. Tipset om att läsa strökurser när man vet vad man vill och slösa CSN på det som något slags tidsfördriv känns ju riktigt dumt.

Jag påbörjade utbildningen 5 år efter jag tog studenten. För min egen del kan jag bara se fördelar. Men alla är ju olika och vet man vad man vill göra direkt efter gymnasiet finns det ju ingen poäng i att slösa tid och pengar på att göra annat. Erfarenheter kommer ju med tiden oavsett. Dock tycker jag att jag har större fördelar än mina kurskamrater när det kommer till klinik-biten. Vara på en arbetsplats (vissa har aldrig arbetet tex), hitta sin roll i laget, skilja på sak och person, ta "smällar" etc.

 

[vallhund]

Eller som brukare träffa på vårdbiträden/assistenter/ledsagare som inte klarar av ge den hjälp som erfodras på ett professionellt sätt vilket försätter brukaren i situationer som inte är acceptabla.

Assistenter som kommer direkt från en festnatt på stan, och börjar sin arbetstid med att duscha i brukarens hem. Assistenter som inte vet vad mejeriprodukter är på ICA - för mamma handlar åt dem. Assistenter som vägrar åka på en utflykt brukaren begärt för det är jobbigt.

Att arbeta inom vård och omsorg är tufft. Likaså är det tufft och ansträngande att vara på mottagarsidan. Vårdtagare/brukare är inte någonslags övningsobjekt i professionalism och empati ska förväntas hjälpa till att uppfostra 18-åringar.

Allmänt inlägg:
Var det inte krav på ett års arbetslivserfarenhet för att antas till psykologprogrammet tidigare? Är det kravet borta?

Psykologutbildningen förr har jag skrivit om tidigare i tråden.

 

[Angel]

Absolut min egen anekdotiska bevisföring. De individer jag har stött på har uppfattats som ganska underliga, blivit ensamma och utanför i sina klasser. Alltså ett eller två år gör ju sällan någon större skillnad (förutom att man inte kan hänga med kompisarna när åldersgränser kommer in i bilden och det måste ju vara tråkigt, tänker jag mig) men som jag skrev - ett gäng år yngre blir märkligt.

När det handlar om särbegåvning (vilket det ju nästan måste göra om man läser på universitetsnivå som 15-åring) så tänker jag att man snarare behöver mer social träning än att fortsätta avancera i rasande fart i de ämnen man redan behärskar. Skolans syfte är väl att hjälpa till att forma unga till kompetenta vuxna, vilket ju även innefattar sociala bitar. Då tänker jag att man sätter krokben för eleven genom att sätta denna i flera klasser över sin egen ålder.

Fast det är väl så att människor med extremt hög intelligens oftare är enstöringar än andra. Inte för att de är socialt inkompetenta utan för att de saknar intresse för vardagssamtal och vad som upplevs som trivialiteter. Då hjälper det ju inte med mer social träning eftersom det är i intresseänden problemet ligger och det kan säkert vara lättare att vara social om man då sätts i en miljö med folk med liknande intelligensnivå och intressen vilket garanterat är lättare att hitta på universitetsnivå.
Sen så tror jag ju också att det kan bli svårt med det sociala om man vill festa och umgås på det sättet med sina kursare. Men jag är tex tio år äldre än rätt många av mina kursare och det går utmärkt att umgås även om jag som "gammal" så klart upplever en del av dom som omogna.

 

[MiniLi]

Allmänt inlägg:
Var det inte krav på ett års arbetslivserfarenhet för att antas till psykologprogrammet tidigare? Är det kravet borta?

Vet inte hur det är på övriga studieorter men det togs iaf bort i Linköping för några år sedan. Tror det var kring 2010-2011 kanske?

Har uppfattat att de inte fick ha kvar kravet, men vet inte säkert.

 

[MiniLi]

Psykologutbildningen förr har jag skrivit om tidigare i tråden.

Ja men det du skrev om var ju typ på stenåldern?
Måste varit väldigt många år sedan psykologutb var uppdelad. Jag tror inte ens de psykologerna är behöriga längre utan måste komplettera för att få ha sin legitimation.
Jag är väldigt säker på att utbildningen är mycket bättre idag!

 

[vallhund]

Ja men det du skrev om var ju typ på stenåldern?
Måste varit väldigt många år sedan psykologutb var uppdelad. Jag tror inte ens de psykologerna är behöriga längre utan måste komplettera för att få ha sin legitimation.
Jag är väldigt säker på att utbildningen är mycket bättre idag!

Dom är nog pensionerade.

 

[Calyptra]

Vet inte hur det är på övriga studieorter men det togs iaf bort i Linköping för några år sedan. Tror det var kring 2010-2011 kanske?

Har uppfattat att de inte fick ha kvar kravet, men vet inte säkert.

Det rök i samband med att KI började utbilda psykologer, som jag förstått det. De var först med att ta bort kravet på arbetslivserfarenhet (och egen terapin också tror jag) när de gjorde sitt första intag.

 

[Modest]

Jag håller med! Fick hoppa över en årskurs på mellanstadiet och tyckte det var skittufft när mina kompisar började fylla 18 och jag fortfarande var 16.

Läkarprogrammet har, i alla fall för mig, inneburit så mycket mer än "bara" teoretisk kunskap. I alla fall jag har vidgat min comfort zone så mycket att det som brukade vara zonen är nu bara en grå dutt i mitten. Personligen är jag jätteglad att jag jobbade och gjorde annat i flera år innan jag började utbildningen. Jag tror inte den hade gett lika mycket om jag inte haft massa andra erfarenheter i bagaget.



Jag påbörjade utbildningen 5 år efter jag tog studenten. För min egen del kan jag bara se fördelar. Men alla är ju olika och vet man vad man vill göra direkt efter gymnasiet finns det ju ingen poäng i att slösa tid och pengar på att göra annat. Erfarenheter kommer ju med tiden oavsett. Dock tycker jag att jag har större fördelar än mina kurskamrater när det kommer till klinik-biten. Vara på en arbetsplats (vissa har aldrig arbetet tex), hitta sin roll i laget, skilja på sak och person, ta "smällar" etc.

Ja, det är nog så att både att hantera programmet med hård press, tentaångest osv blir lättare med mer livserfarenhet men också aspekten med att ha jobbat förut som du säger.

Eftersom jag började ganska direkt efter gymnasiet kan jag ju inte jämföra med hur jag tror att det skulle ha blivit med mer erfarenhet så som du kan. Men jag känner ändå inte att jag saknar något för att kunna arbeta som läkare såhär i slutet av utbildningen. Jag har mognat väldigt mycket och blivit vuxen under utbildningens gång, den har präglat mig på ett sätt som den kanske inte gör när man är äldre. Jag vet att jag kommer att uppfylla kraven lika väl som de flesta andra som tar läkarexamen och det känns skönt att vara trygg i det. Även om livserfarenhet alltid gör en klokare så är det ju faktiskt en utbildning som man ska kunna påbörja direkt efter gymnasiet och kunna samla så pass mycket kunskap och erfarenhet som man behöver för yrket under tiden.

 

[MiniLi]

Det rök i samband med att KI började utbilda psykologer, som jag förstått det. De var först med att ta bort kravet på arbetslivserfarenhet (och egen terapin också tror jag) när de gjorde sitt första intag.

KI startade sin psykologutb långt innan krav på arbetslivserfarenhet togs bort i Linköping iaf. Så det hade nog inte så mkt med saken att göra.

Sim jag förstått det så kom HSV med krav på att det skulle tas bort kring 2010.