Omyndiga läkarstudenter

[YaHilweh]

Finns massor med möjligheter att arbeta som timvikarie inom vård och omsorg. Det skriks efter folk. Det om något borde vara bra inför läkarprogrammet.

Fast inom vård och omsorg blir du begränsad till promenader, socialisering, frukost/mat servering osv. Då du ej får handha mediciner eller arbeta ensam med en brukare/kund om du är under 18år.

 

[Wysiwyg]

Tror att ansvariga på läkarprogrammet ofta verkar överskattar hur svårt det är att läsa jämfört med många andra program. Visst att läkare är ett ansvarsfullt yrke men det knappast unikt i den meningen. Att man sen blir bättre på sitt jobb med mer erfarenhet är inte heller unikt för vårdyrken.

Har du läst läkarprogrammet och är legitimerad läkare?

 

[YaHilweh]

Vet inte hur det är på övriga studieorter men det togs iaf bort i Linköping för några år sedan. Tror det var kring 2010-2011 kanske?

Har uppfattat att de inte fick ha kvar kravet, men vet inte säkert.

Man får väl inte ha det kravet på någon högskoleutbildning idag. Därför bla. (om jag uppfattat det rätt) polishögskolan legat utanför högskolan. Men tror att även de har (eller ska) plocka bort arbetslivserfaranhetskravet som vart.

 

[stjarnhimmel]

Fast inom vård och omsorg blir du begränsad till promenader, socialisering, frukost/mat servering osv. Då du ej får handha mediciner eller arbeta ensam med en brukare/kund om du är under 18år.

Fast det är väl en bra erfarenhet?
När jag var 15 sommarjobbade jag inom långvården. Med ovanstående arbetsuppgifter. Det var väldigt lärorikt.

 

[YaHilweh]

Fast det är väl en bra erfarenhet?
När jag var 15 sommarjobbade jag inom långvården. Med ovanstående arbetsuppgifter. Det var väldigt lärorikt.

Ja absolut, men du får inte ha det patientnära arbetet som man kanske är ute efter om man vill läsa till tex. läkare?

 

[Angel]

Har du läst läkarprogrammet och är legitimerad läkare?

Vad har det med tråden att göra? Jag har varit myndig rätt länge.
Jag läser men är inte klar än. Har vänner som är läkare och har tidigare jobbat på sjukhus så lite koll har jag. Har även en tidigare universitetsutbildning som jag upplevde som mer krävande än jag gjort hittills den här gången även om "hetsen" från kursledningen om hur svårt det är och hur mycket man borde plugga är mycket större nu.

 

[stjarnhimmel]

Ja absolut, men du får inte ha det patientnära arbetet som man kanske är ute efter om man vill läsa till tex. läkare?

Fast då får man väl acceptera att det måste man utbilda sig först för att få göra. Jag tycker det är rimligt att man inte får göra svåra ansvarsfulla saker innan man är tex 18 år.

 

[Wysiwyg]

Vad har det med tråden att göra? Jag har varit myndig rätt länge.

Blir bara fett irriterad på folk som inte går eller har gått läkarprogrammet som uttalar sig om hur krävande det är eller inte är. Det är allt.

 

[Angel]

Blir bara fett irriterad på folk som inte går eller har gått läkarprogrammet som uttalar sig om hur krävande det är eller inte är. Det är allt.

Men då behöver du inte vara irriterad då eftersom jag har erfarenhet av just det. Observera att det är själva studierna jag menar, inte arbetet.

 

[kolblakkur]

Fast inom vård och omsorg blir du begränsad till promenader, socialisering, frukost/mat servering osv. Då du ej får handha mediciner eller arbeta ensam med en brukare/kund om du är under 18år.

Dvs man får träna på bemötande, möta folk med diverse funktionsnedsättningar och sjukdomar, lära dig tolka personer som har afasi, träffa och bemöta anhöriga, lära dig mata folk med dysfagi, lära dig om sekretess och dokumentation. Är detta oviktigt för blivande läkarstudenter menar du?

 

[kryddelydd]

Fast jag tycker fortfarande det är underligt att en del verkar förespråka att man ska kunna arbeta som vårdbiträde som artonåring eller yngre men inte få börja utbilda sig inom vårdyrken (som läkare är man tex kvalificerad att arbeta som undersköterska efter år tre eller fyra beroende på ort). Att arbeta tex inom hemtjänsten som ung tjej är ju inte alltid helt enkelt och man kan träffa på brukare som är både närgångna och våldsamma.

När jag var ung, krävdes dispens för att ens få sommarjobba inom långvården om man inte hade fyllt 18.

 

[kryddelydd]

Jag vet också läkarstudenter som är i slutet av sin utbildning som inte jobbat en dag i sitt liv. Oavsett utbildningens krav tänker jag mig att det kommer bli en chock för dem att komma ut i arbetslivet. Personligen tänker jag att anpassningen från student till ansvarig kommer vara nog tung utan att dessutom behöva introduceras till arbetslivet samtidigt..

Har haft folk som frågat mig varför jag jobbar hela sommaren och inte passar på att ha sommarlov när möjligheten finns. När jag svarat att möjligheten inte finns för mig utan att räkningarna kommer även på sommaren har de sett väldigt konfunderade ut för det är ju bara att flytta hem till föräldrarna..

Nu är jag visserligen "stenålders".
Men förutom sommarjobb, hade jag "inte jobbat en dag innan läkarexamen".
Men jag hade i och för sig haft sommarjobb eftersom jag inte kommer från en ekonomiskt privilegierad bakgrund.

Jag började läkarlinjen direkt efter gymnasiet. Det fanns några i gruppen som var i 40-årsåldern.
Så en viss åldersspridning fanns det ju.

Jag kan se problemet i frågeställningen: å ena sidan har jag svårt att se det lämpliga i att studera till läkare när man är 16 år gammal, eftersom många 16-åringar är väldigt "mycket barn".
Å andra sidan - har man avslutat gymnasiet, så vad ska man göra?
Studera vidare verkar ju vara en bra aktivitet för individer med hög kognitiv förmåga; att föreslå "sabbatsår" eller "ut och resa" eller "ta ett lågkvalificerat jobb" känns mer som ett hån mot de här individerna.
Det där typiska svenska, faktiskt, att inte få sticka ut på det sättet.

De här individerna är sannolikt mycket mer intresserade av att studera, jämfört med att "ta ett sabbatsår".
Ut och resa ett år som 16-åring verkar inte rimligt i mina ögon: dels pengar, dels (som är invändningen mot att låta dem studera till läkare) mental mognad. Förmågan att klara sig ett år på egen hand under resor känns tveksam - liksom ekonomin till detta.

När det gäller möjligheter till studielån, får man ju (som framförts) förmoda att en 16-åring försörjs av sina föräldrar så begränsningen av studielån är knappast ett problem så här länge.
Samtidigt kan familjens ekonomi säkert vara en begränsande faktor: inte säkert att familjen bor på en universitetsort bara för att man fått ett barn med ovanligt hög kognitiv förmåga. Att betala för en ungdoms egna boende, torde vara svårt för många familjer.

´Jag vet inte: studier verkar vara en bra och lockande aktivitet för individerna, vissa inriktningar kanske inte lämpar sig helt.
Men att stänga universitetens portar av åldersskäl är tveksamt i mina ögon.

 

[kryddelydd]

Tror att ansvariga på läkarprogrammet ofta verkar överskattar hur svårt det är att läsa jämfört med många andra program. Visst att läkare är ett ansvarsfullt yrke men det knappast unikt i den meningen. Att man sen blir bättre på sitt jobb med mer erfarenhet är inte heller unikt för vårdyrken.

Japp.
Det svåraste var ju att ha tillräckliga betyg för att ta sig in.
Tycker jag, tydligen i motsats mot andra användare som upplever själva utbildningen som mer krävande än jag gjorde.

 

[kryddelydd]

Fast det är väl en bra erfarenhet?
När jag var 15 sommarjobbade jag inom långvården. Med ovanstående arbetsuppgifter. Det var väldigt lärorikt.

Det är säkert en bra erfarenhet men nu diskuterar vi individer med mycket hög kognitiv inlärningsförmåga.
Det är rimligt att tro att den typen av - faktiskt - okvalificerade arbetsuppgifter inte är stimulerande för den gruppen individer.

 

[stjarnhimmel]

För mg är det märklgt att tråden mest handlar om studenterna och knappt någon om hur det är för patienterna.
Nej jag vill inte möta en 17-19 åring om jag söker läkare.

 

[Ainon]

För mg är det märklgt att tråden mest handlar om studenterna och knappt någon om hur det är för patienterna.
Nej jag vill inte möta en 17-19 åring om jag söker läkare.

Inte jag heller.
Ok att läsa de totalt rent teoretiska kurserna. Men jag tycker faktiskt all typ av patientkontakt både fysiskt och via journaluppgifter som ej är helt anonymiserade är olämpligt för omyndiga personer.
Det finns en orsak till att vi har en myndighetsålder och det har ingenting med intelligens att göra. Hög konventionell intelligens/"boksmarthet" är inte samma sak som att individerna har förökad hastighet i sin mentala mognadsprocess.

Så för mig skulle det vara fritt fram med alla rent teoretiska kurser utan någon typ av patientkontakt men att övriga kurser för vänta tills myndighetsålder. Gäller för alla vårdyrken.

 

[stjarnhimmel]

Det är säkert en bra erfarenhet men nu diskuterar vi individer med mycket hög kognitiv inlärningsförmåga.
Det är rimligt att tro att den typen av - faktiskt - okvalificerade arbetsuppgifter inte är stimulerande för den gruppen individer.

Jag tror det är nyttigt att ha någqa år med mindre stimulerande jobb.
Förstår inte problemet -det är väl bara att hugga i under några år.
Det är exakt detta jag menar- hur ska en tonåring som bara fått ha stimulerande och roliga jobb klara av att möta människor på en VC om man själv bara har fått glida fram? Har man förståelse för andra människor?
Jag tror en blivande läkare behöver denna typ av erfarenhet.

 

[kryddelydd]

Jag tror det är nyttigt att ha någqa år med mindre stimulerande jobb.
Förstår inte problemet -det är väl bara att hugga i under några år.
Det är exakt detta jag menar- hur ska en tonåring som bara fått ha stimulerande och roliga jobb klara av att möta människor på en VC om man själv bara har fått glida fram? Har man förståelse för andra människor?
Jag tror en blivande läkare behöver denna typ av erfarenhet.

Äh, så här då:

Varför ska vi hämma människor med hög kognitiv förmåga genom att föreslå okvalificerade uppgifter åt dem?

Sedan kan jag hålla med om att läkarlinjen inte verkar vara den lämpligaste utbildningen för en 16-åring.
Men att hävda att en 16-åring hellre ska straffas med att göra arbetsuppgifter som den inte är intresserad av, är nog fel.

Den här gruppen individer, de där över-intelligenta, är en redan ganska drabbad grupp idag.
Man sätter dem i vanliga skolan (inget fel i det) där de har svårt att få stimulans eftersom den vanliga skolan (och här är det fel) har mer fullt upp att anpassa verksamheten och resurserna till dem som har svårare att lära sig.
Man hämmar och håller tillbaka några individer och "dödar" deras intresse och förmåga.

Jag tycker att de här individerna har rätt till anpassad läroplan, och uppgifter som motsvarar deras förmåga, lika väl som de som har sämre inlärningsförmåga.

Jag håller med om att just läkarlinjen kanske inte är den lämpligaste utbildningen, men att föreslå i första hand den här typen av arbete tycker jag är oförskämt.

Studier verkar vara rätt syssla.
Vilken utbildning som lämpar sig, verkar vara en mer adekvat fråga.
Och vilken utbildning man vill läsa, handlar ju ganska mycket om vad man är intresserad av. Att tvinga folk till "fel" utbildning torde inte heller vara fördelaktigt.

 

[kryddelydd]

Så för mig skulle det vara fritt fram med alla rent teoretiska kurser utan någon typ av patientkontakt men att övriga kurser för vänta tills myndighetsålder. Gäller för alla vårdyrken.

Bra tänkt (opraktiskt, men det är en annan fråga).

Fast å andra sidan:
det har framförts att de här individerna inte bör få studera till läkare, utifrån patient-kontakten.
Men av samma användare har tanken på omsorgs-jobb förts fram i nästa andetag.
Hur tänkte man där: inte OK med patientkontakt, men nyttigt med patientkontakt?

 

[Mearas]

Vi har redan idag ett problem med personer inom vårdyrket som inte kan samtala och ta kollegor och patienter för de individer de är. Vet inte hur många ggr jag fått vara mellanhand och kommunikatör för dessa personer. De brister i förmåga till socialt inkännande. Denna förmåga tror jag inte är särskilt utvecklad när man är tonåring. Jag är för krav på arbetslivserfarenhet för alla avancerade vårdyrken. Drar gränsen vid undersköterska som ju är en gymnasieutbildning.