Om tränare

[dressyrtant]

Har med intresse följt bl a tråden om Kottas.
Varför söker ryttare Gud i sin tränare?
Varje tränare är just tränare, de lär hela livet de med. De bara väljer att ta andra människor med på sin resa.
Den dagen jag träffar en tränare som inte behöver gå på toaletten kommer jag att buga och bocka. I övrigt ser jag människan och tar emot vad jag kan ta emot.
Kommentarer kring detta?

 

[evis]

Sv: Om tränare

Ibland undrar jag om inte folk ser ner på sej själva alldeles för mycket? De (vi) vågar inte lita på sin egen känsla, sina egna idéer, den kunskap de har?

Kanske ligger det i att man vill kunna avsäga sej ansvar?
Är tränaren "Gud" så behöver man kanske inte tänka så mycket själv? Man behöver inte lura ut lösningar själv? Man behöver inte ställa så höga krav på sej själv...?

 

[Antti]

Sv: Om tränare

Va, är det inte precis tvärtom.
Igen tränare är bättre än AR ryttare.

 

[önskan]

Sv: Om tränare

Problemet med tränare är att kunna sålla. 1 att hitta en bra tränare
2 att våga lita på tränarens råd
3 inse att orsaken till varför tränarens råd inte fungerat, sitter i sadeln (oftast)

Kraven på tränare är nästan omänskliga- de ska vara gudar på att rida, vara topp pedagoger, kunna förklara på 110 olika sätt hur saker och ting fungerar helt beroende på ryttare , kunna förklara känsla, ge konstruktiv kritik även det anpassat till varje ensklid elev, berömma ofta men inte för ofta och det som oftast är viktigast för ryttaren- stora resultat snabbt

 

[skrållan]

Sv: Om tränare

Det är inte lätt att veta vad som är rätt och fel i en värld full av gråskalor. Tränare som lyckas framställa sig och sina metoder som Allena Saliggörande gör saken enklare för sina elever - de har någon som talar om sanningen för dem. De slipper leta reda på den själva.
Samtidigt - att utbilda sig själv utan hjälp av tränare kan vara den enklaste av vägar. Ingen som säger åt en att man är på fel spår. Man riskerar att begå självbedrägeri - hur vet man att det man gör är rätt om man inte ser till att få det hela granskat och kritiserat? Men hur vet man att den som granskar gör det med ett korrekt facit?
Lika fel kan det bli om man väljer att försöka plocka godbitar från en den ena än den andra, utan kunskap nog att plocka "rätt" bitar. Kanske kräver ett koncept att det följs helhjärtat, och kan inte sönderdelas hur som helst utan att delarna tappar sina värden?

Vi är människor. Vi är inte fullkomliga. Vi kan inte veta helt säkert vad som är bäst för våra hästar, vi kan bara försöka lära oss tolka. Med hjälp av erfarenheter från tränare, vänner och bekanta, idoler, hästarna själva, olika teorier, vetenskapliga undersökningar kan vi leta oss närmare, ställa teorier mot varandra, och det kan öka kunskapsbredden. Eller förvirra. Det beror på vem som tolkar. Att ha ett kritiskt öga och tänka själv är viktigt, men det är heller ingenting som säger att ens eget kritiska öga och egna tänk är den bästa måttstocken.

Jag tror inte att det är bra att lita blint på en tränare bara för att denna är tränare. Det är viktigt att ta reda på vad den tränaren vill åstadkomma, och tidigare lyckats åstadkomma, med både ryttare och hästar. Pedagogiken / filosofin / metoden / målen bör också passar elevens. Sedan blir det upp till eleven att försöka bedöma om det fungerar, bär framåt, och hur metoden verkar stå sig i jämförelse med andra. Kanske kan man behöva komplettera sin tränare med någon / några andra? Kanske ska man plocka russin ur kakan och gå vidare? Kanske passar det en bättre att vara renlärig? Men man blir inte helt säker, eller felfri, oavsett.

 

[dressyrtant]

Sv: Om tränare

Ibland undrar jag om inte folk ser ner på sej själva alldeles för mycket? De (vi) vågar inte lita på sin egen känsla, sina egna idéer, den kunskap de har?
Kanske ligger det i att man vill kunna avsäga sej ansvar?
Är tränaren "Gud" så behöver man kanske inte tänka så mycket själv? Man behöver inte lura ut lösningar själv? Man behöver inte ställa så höga krav på sej själv...?

Jag har funderingar i samma banor. Problemet är ju bara att om man lägger ansvaret på tränaren blir det hängande i luften. Ingen kan ta ansvar för någon annan människas utveckling, man kan bara stöda den andra att utvecklas... Förutsatt förstås att man ser ridningen som självutveckling. Det finns ju folk som köper hästen endast som statuspryl och sportredskap. Då "köper man allt"; stallplats, skötsel, träning, "vägen till stjärnorna". Ridningen är då mest en ekonomisk investering (med sikte på status). Frågan är väl hur mycket ekonomisk/arbetsmässig/emotionell insats man lägger i cocktailen?

Jag har filosoferat kring om ridningen egentligen är en skuldfråga? Om alla strider kring vem som sköter och rider sin häst bäst och "rättast" egentligen är ett symtom kring att vi har underliggande skuldkänslor för att vi "utnyttjar" en annan levande varelse? Vi rättfärdigar vår ridning med att vi minsann gör ALLT för vår häst. Vi gör till och med ännu mer rätt än alla andra... Om vi sen blir anklagade att göra fel (hemska öde...) är det bra att höra till en grupp med samma värderingar eller kunna skjuta över en del av ansvaret på tränare el dyl.

För mig blir ridningen alltmer en väg till självkännedom. Så man kan alltså helt kallt säga att jag utnyttjar mina hästar till att lära känna mig själv. Å andra sidan tror jag att de tar det med jämnmod. Vi människor sönderfilosoferar, -intellektualiserar och -emotionaliserar hela ridningen som om den faktiskt existerade som allmän, konkret och vetenskaplig metod även från hästens sida sett. Hästens värld är enklare. Positiv eller negativ förstärkning/ingen inverkan. Så länge de får vara hästar så långt det är möjligt är de rätt medgörliga med människans önskemål om man är logisk och förutsägbar.

Tränarnas roll är att bidra med nya infallsvinklar, tror jag. Påminna en om att det finns flera sätt att se på saken, helt enkelt. Jag är evigt tacksam att en av mina tränare påpekade att när han hade ridit i x antal år kom han plötsligt underfund med att "herregud jag sitter ju och är rädd för hästens rörelser". Det har hjälpt mig enormt då jag har analyserat min sits och diverse kroppsspänningar. Hur många hästar är det månntro som lär sig att trots att ryttaren säger "stanna" på hundra olika språk i galoppen menar den ändå i 99,9% av fallen att man ska fortsätta? Jag tror det är rätt många...

 

[loki]

Sv: Om tränare

Nu kan jag inte hålla mig längre, efter att ha följt många av debatterna här på forumet vill jag bara säga TACK, för att nivån i tränarfrågan höjdes betydligt.

När jag ändå kommit igång måste jag bara fråga: Varför är det så svårt att komma ihåg att vi sysslar med detta för vår egen stora glädjes (förhoppningsvis) skull. Ras, pris eller utbildning på hästen är valt efter dom förutsättningar och prioriteringar som vi själva har, och är egentligen ointressant att diskutera utom som svar på en direkt fråga. Vem vill inte rida som en gud/inna? Men resan till målet är vår egen, och tränaren, som vi också väljer efter dom förutsättningar vi har, kan ju inte "gå" vägen åt oss. Den kan bara "guida" den väg den själv känner...

Man önskar att den tränare som har funnit den "perfekta fiosofin", i ödmjukhet vill dela den med sina elever och alla andra. Och om någon annan tränare också tycker sig funnit sin egen "perfekta filosifi", gör sammalunda, utan att för den skull kasta skit på den förra. Detta vittnar enbart om den förres egen dåliga självkänsla, och det behöver inte betyda att metoden i sig är dålig. Så kan det bli om man inte kan skilja på "sak och person" (svårt ibland).

Jag rider för några sins emellan olika tränare, alla inom AR. Men eftersom jag inte är direkt purung längre har jag lärt mig att våga tänka själv. TUR säger jag, att tränare är så olika, annars kanske vi som älskar hästar med mycket hår på fötterna, skulle förpassas till någon mycket mörk och bortglömd plats. VAD gör det, om vi hittar vår stora ridglädje tillsammans med en häst som inte kostar en årslön...

 

[dressyrtant]

Sv: Om tränare

Mmm, så är det.
Det är väl resan/vägen som är det mest intressanta, trots allt. Själv är jag varken gammal eller ung... Men har hunnit träna för många olika tränare inom olika discipliner och i olika sammanhang. Jag har sett en hel del och lever fortfarande enligt devisen "förkasta inget, ifrågasätt allt". Jag lever/rider inte genom mina tränare, utan ser dem som ett sätt att få nya aspekter på vad jag håller på med. Det är på ett sätt lättare att ifrågasätta och analysera vad man håller på med om man får en ny infallsvinkel. Men utan att för denskull glömma att vara närvarande i ridningen i alla situationer.
Jag har själv ridit en mängd olika hästar, från fullblod till bruksnordisar och allt däremellan. Galopphästar, travhästar, westernhästar, dressyrkanoner, hoppunder på världstoppnivå, islänningar, fjordisar, knabstrup... Har även kört spann och arbetskörning, hoppat fasta terränghinder, tävlat olika discipliner... you name it... Just nu har jag två kallblod. Orsak: de har kommit till mig. Jag har aldrig behövt åka runt och söka hästar, de bara landar hos mig. Då har man ett visst ansvar. Det är meningen att jag ska lära mig av dessa hästars egenskaper. Och fortfarande går jag på kurser/träningar. För det finns alltid nya aspekter på hästhållning och ridning. Och det finns alltid något man kan lära sig, även om tränaren ibland t o m kan mindre än man själv när det gäller många områden. De ser med andra ögon på samma saker.
Men visst kan man också välja att inte ha tränare utan bara mulla runt själv. Det är ju sist och slutligen det vi alla gör 99,9% av tiden. Och varje sekund av ridningen är det någon som lär sig; hästen, ryttaren eller båda.
Jag undrar om det finns något sådant som "god ridning" egentligen, och om det är definierbart? Men visst finns det tränare som har "gyllene händer", som kör sina enkla principer och det fungerar på häst som häst. Sådant är underbart att titta på!!! Speciellt om de har humor och bra sätt att hantera människorna också!

 

[loki]

Sv: Om tränare

Det är uppfriskande att höra en vidsynt inställning till detta som vi sysslar med, vad vi ÄN sätter för namn på det, eller helt enkelt väljer att inte namnge det alls. Jag har också provat många olika sorters hästar på min väg, och alla har dom bidragit med nya erfarenheter. Tränarna och deras pedagogiska metoder har också varierat, även det mycket lärorikt. I efterhand kan man konstatera att många av dom, är väl medvetna hur ridning ska "se ut", men faktiskt har väldigt få av dom jag ridit för (på ridskolor), (tills nu) pratat om hur det skall KÄNNAS. Bara detta att reflektera över hur hästen upplever min kropp, och min balans, sits osv, har tidigare varit underordnat det visuella som tränaren sett.

Att bli skälld på, och ibland hånad för någon mindre lyckad övning, ger sällan särskilt gott resultat. Tack och lov för att man inte tar sådant längre, och jag skulle för den skull aldrig igen rida för en sådan tränare heller. Pedagogik är en konst att behärska, som många andra, och även den som inte är fullärd tränare själv, kan ibland mycket lätt se och känna igen svårigheter, och ge mycket bra tips om hur man kan komma tillrätta med dem.

Då kommer nästa diskussion, vem skall få kalla sig "tränare", och skall det finnas kriterier som borde uppfyllas för att få göra det? Borde det t.ex. vara krav på egen firma med redovisningsskyldighet? Kan man ställa krav på en certifiering? Hur skall det då gå till att få ett sådant? Behövs det över huvud taget?

 

[Antti]

Sv: Om tränare

Egentligen kommer alla missförhållanden innom hästar och ridning att åtgärdas av sig själv rätt snart.
Men dom nya regler och inspektörer så kommer hästbeståndet att minska. Färre kommer att kunna ha häst. Till slut så är det bara dom absolut rikaste som kan ha häst. Då kommer också alla hobbytränare att försvinna. Få kommer att kunna avla på sina hästar. Priset på en föling kommer att bli så högt att ingen kan tänka på att skaffa en.
Innehav av häst kommer att vara beskattat och reglerat i varje detalj. Hästen skydd från samhället kommer att överstiga allt skydd som någonsin har funnits barn, kvinnor och svaga grupper.
När jordbruket tvingas lägga ner all djurhållning så minskar foder produktionen. Foder för häst kommer att bli dyrare än människo föda. Gödsel kommer att räknas som miljöfarligt avfall och ska hanteras som om det vore radioaktivt. Stallen är mera reglerade än människobostäder.
Transportet är redan förbjudet men ingen har tänkt på det än, ingen häst får berövas sin rörelsefrihet, heter det. Då är all transport förbjuden egentligen. Även uppbindning är redan förbjudet av samma regel. Att stå i stallgången är förbjudet redan idag. Om man skulle följa reglerna fullt ut. Och värre blir det.
Så njut av dom sista åren det är möjligt att ha häst. Men fundera inte på att skaffa ny efter den.

 

[boella]

Sv: Om tränare

Ja, dessvärre kan du ha rätt. Man får väl flytta ut i skogen... (ha ha bor ju redan där) och bli ngn slags Robin Hood. Ha illegala lyckliga hästar. Och låta de fattigaste barnen få rida gratis. Och fly till häst med jämna mellanrum och bosätta sig i annan koja.
Nämen, tongångarna är skrämmande. Inte särskilt upplysta heller, utan märkligt gammalmodiga.

 

[Carmenzita]

Sv: Om tränare

Hur många promille av oss kan av en ren slump ramla över den "rätta vägen" utan hjälp av tränare? Hur många kommer öht att känna den hårfina skillanden som varje kvalitetsförbättring utgör? Det är en sak att känna en höjd rygg kontra en sänkt. En annan att känna när hästen höjt några mm och inse att man är på rätt väg...

De flesta av oss BEHÖVER tränare. Ridning är så vansinnigt komplext att vill vi komma någonvart behöver vi hjälp. Tränaren är inte gud, och de utvecklas också hela tiden, det håller jag fullständigt med om. Ingen är någonsin fullärd. Men vad händer under tiden tränaren håller på att lära sig? Lär h*n ut fel saker? Och känner eleven att det är fel i alla lägen?

 

[tyst]

Sv: Om tränare

Den dagen jag träffar en tränare som inte behöver gå på toaletten kommer jag att buga och bocka.QUOTE]


Så huvudet på spiken!

Tränare är människor som kan dela med sig av sin erfarenhet, ge impulser, se om något görs fel och hjälpa till att korrigera det som görs fel. Människor de med och själv föredrar jag träanre som är öppna i sinnet, inte anser sig vara GUD och PERFEKTA i det de gör utan kan inse sina begränsningar och är villiga att lära sig nya saker.

Sen kan man diskutera hur stor erfarenhet någon ska ha innan de börjar hjälpa andra på större basis, sen är det ju så att en tränare som är mån om att bli en BÄTTRE tränare lär sig mer och mer ju fler ekipage h*n tränar. Alla ryttare lär sig konstant, även när de är 90 år... Betyder det att de inte borde fått instruera när de var 40? Eller var de öppnare i sinnet då och kunde vara mer kreativa i sin problemlösning och approach?

Själv tror jag inte på den Enda Stora Sanningen och den Enda Rätta Vägen. Många vägar bär till Rom, vissa reser bra på en av dem medan andra inte kan ta just den vägen. Det enda intressanta är hur hästen arbetar, både längs vägen och närmare målet. Däremot är man nog behjälp av att slå in på en väg, testa den och inte se om man kan "plocka russinen" förrän man kommit en bra bit.

 

[boella]

Sv: Om tränare

Okej, tillbaka till ämnet, sorry drog iväg lite där med dystopierna.
Jag ska inte ens befinna mig på den här tråden. För jag vet inte vem den berömde Kottas är. Jag tycker han låter förfärlig ärligt talat, men säkert kunde min lilla masochistiska del krypa fram och njuta om han rejält började förnedra mig och så kunde jag tom tycka att han hjälpte mig framåt i utvecklingen. För sån är jag, plockar det positiva i varje situation. Men att undervisa nybörjare är faktiskt det svåraste som finns, varje gedigen ryttare blir väl helt perplex av det. Men han låter ju vidrig med sina elakheter den där Kottas. Hua. Däremot låter Anntis framtidsvision väldigt realistisk. Men man kanske ska skapa annan tråd för att analysera just det. Men håll igen på era hurtigheter typ: "Varför söker ryttare Gud i sin tränare?". Det var ju inte riktigt det vi pratade om allra senast. Utan vi pratade om... ja vad pratade vi om egentligen...

 

[boella]

Sv: Om tränare

Jag tycker faktiskt att det här är en jätteintressant tråd. Och att ni skrivit väldigt intressanta saker... men... ämnet svävar kanske iväg lite granna. Det som Annti skriver är liksom inte bara taget ur luften. Varför kommenterar ni inte det?

 

[loki]

Sv: Om tränare

Jaaa du Antti... Du har säker rätt, dessutom finns det dom som tror att det kommer att bli en ny istid så småningom, då kanske man bara kan ha hästar som är gjorda för ett bistrare klimat (om ens några), så vi får väl hoppas att några av dom tåliga, lättfödda, med riktigt mycket hår på fötterna finns kvar då...

Som den tvättäkta bonnböna jag är, kan man ju konstatera att mycket har ändrats genom åren, både på gott och ont. Låt oss dock hoppas att dumheten inte segrar över förnuftet, riktigt så illa som du säger. Men man skall inte förakta marknadskrafterna hos en så stor del av befolkningen som ändå har någon sorts hästintresse, det finns ingenting som får makthavare att tindra med ögonen lika mycket som möjligheten att sno oss på några kronor. Om det bara blir en rikemanshobby, försvinner en potentiellt stor "skatteko". Men det törs man väl knappt andas om, hoppas att det inte sitter någon politiker och läser detta.... isåfall ber jag denne om förbarmande.... det är redan tillräckligt dyrt att vara hästfrälst!!

 

[dressyrtant]

Sv: Om tränare

De flesta bekymmer vi har är relaterade till välstånd, och jag tror inte att vi kan hålla välståndet på samma nivå länge till utan katastrofala följder. Jag tror redan att vi går på kontgjord andning. Så jag tror också att framtidsutsikterna är rätt kassa för hästhobbyn... tyvärr...
Detta relaterar då till tränardiskussionen på ett intrikat sätt...

 

[true_blue]

Sv: Om tränare

Jag upptäckte efter några år med min gamla tränare, att jag "skapat" en egen inre tränare.... Som en liten vis uggla satt den på axeln och kommenterade och hjälpte mig. När hon plötsligt dog fanns hennes råd ändå kvar. Andra tränare har sen bidragit till den inre tränaren.

Jag skulle nog vilja säga att den tränare som kan hjälpa ryttaren att skapa en egen inre tränare/- eller en linje att följa är den som ger något i längden. De tränare som gör sina elever osjälvständiga gör dem en otjänst i det långa perspektivet.

MEN - alla är på olika nivåer. Att hitta någon som man får hjälp av just på den nivån man är - det är inte så lätt. Bland annat för att det är svårt att skatta sig själv. De flesta tycker att de rider bättre eller sämre än de gör. (Därför är tävling bra som test på utbildningen, men det kräver regler som följs...*stickspår*)/T_B

 

[boella]

Sv: Om tränare

Hi hi, ja det gäller väl att rida som fan för tränare, alla möjliga tränare helst innan allt går åt helvete då då. Inte minst innan det blir istid igen!

 

[Dreamer]

Sv: Om tränare

Japp, en tränare ska kunna allt.
En tränare ska veta det mesta som finns att veta om biomekanik och rörelse, samt kunna häst, på den mentala nivån också. Dessutom ska h*n vara en bra pedagog som kan förmedla ridningens svåra konst på ett sätt som eleven kan ta till sig.