Om inga utställningar fanns?

[Milosari]

Fast det där stämmer väl ändå inte? Raserna är väl numera uppdelade i en valltyp och en brukstyp. Brukstypen ställs förvisso ut men den har väl som ras inga problem med arbetsförmågan varken fysiskt eller mentalt.

I hemlandet stämmer det, Australian Kelpie är utställningsvarianten i hemlandet. Men uppenbarligen har den fortfarande mycket arbetsförmåga kvar. Vi måste ju para med australiska hundar för att inte öka på inalvelsgraden för mycket, och avkommorna till de australiska hundarna är inte per automatik sämre. Men eftersom de inte har bruksprov eller mentaltester så är det inte lika enkelt som att para med en svensk hund.

 

[MiniLi]

Jag ser inga problem med att ställa ut våra wachtlar, jag gör det en del och tycker att det är kul.
Jag ser inte att det är några problem eftersom:

- För att kunna få cert måste de gå i jaktklass, dvs de måste ha startat jaktprov.
- För att få utställningschampionatet behöver de en hel del, närmare bestämt: 3 CK - varav minst ett ska ha delats ut på den årliga rasspecialen (ca 160-200 startande hundar), GK unghundsprov (krav: maxpoäng på skott), GK anlagsprov viltspår, 1:a pris öppen klass (som är vårt elitprov - det delas ut 2-4 ettor/år...).

Jag tror att vi har de relativt tuffa kraven för SE UCh att tacka för att rasen inte är uppdelad i jakt vs utställning.
I dagsläget har vi en hund som är utställningschampion, och han är den första sedan 2006

Fler raser kanske borde ta efter dock.

Jag tror nyckeln ligger i att de inte kan ta cert utan arbetsmerit. Aussies kan inte heller bli champions utan viss arbetsmerit (hade kunnat vara strängare krav iofs) men däremot så kan de samla cert på hög. Så de värsta pälsmonstren skryter inte med SE UCH utan de skryter med "har 48 CERT" plus att de kan bli champions internationellt och i andra länder.. Hopplöst!

 

[MiniLi]

Jag är inte helt negativ till utställning som företeelse egentligen. Har själv varit aktiv inom utställning när jag hade ridgeback. Där tycker jag visserligen att man premierar hundar som hålls i lite väl högt hull, men i övrigt är det väl inga osunda extremer som tas fram i konkurrensen. Däremot blir det ett problem när rasens enda "användningsområde" nuförtiden är utställning, dvs det blir lätt att uppfödarna tappar den mentala biten. Nu har man ju aldrig använt RR till storviltsjakt i sverige såsom de ursprungligen gjorde, och våra svenska RR är nog väldigt annorlunda mentalt än tex afrikanska. Men jag kan inte se att det har med utställning att göra, det är snarare för att många vill ha en lite "enklare" RR och på den resan kanske man har tappat lite väl mkt av det som definierar rasen..

I min andra ras däremot (aussie) så finns det en tydlig uppdelning som jag inte alls tycker om. Det blir tydligt extremer som tas fram, kanske inte så osunda men tydligt ofunktionella iaf. Jag skulle önska förändrade regler för hur man får ta CERT inom rasen, men det är problem med att ändra detta eftersom aussien inte räknas som brukshund i sitt ursprungsland (USA)
SKK får ju inte driva en linje som gör att svenska aussies blir helt annorlunda än aussies i andra länder.. Men även här har vi det här med rasklubbar/kennelklubbar och vilken som är FCI-ansluten..

Jag har ngn teori om att problemet egentligen kanske handlar om hur standarden är formulerad. Hur mkt utrymme finns det för extremtolkningar? Det verkar ju bli mer problem hos raser som är formulerade som "kraftig ...." än hos de som ska vara "moderat..."
Men framförallt så är det ju uppfödarna som väljer vilka djur som går i avel, det är valpköparna som stöttar uppfödarna genom att köpa deras hundar och det är SKK och avelsföreningarna som sätter upp riktlinjer för hur aveln får bedrivas.
Men det är klart, skulle konkurrensbedömning på utställning försvinna så är ju problemet borta

 

[AraSlei]

Det låter underbart bra! På vinthundar behöver du inget alls för utställningschampionat (förutom 3 cert då). Däremot behöver utställningsmerit för lure coursing-championat... Visserligen bara "good" för svenskt lc-championat och "very good" på internationell utställning för internationellt championat, men ändå. Jag hade uppskattat om de åtminstone behövt lc-licens för att få bli champions (jag har nämligen träffat salukis som inte kunnat ta ens tävlingslicens för att de inte kunnat svänga ordentligt.. men ck på utställning har de fått ändå).

Ja, det är väldigt bra - jag har för mig att det var i samband med att wachteln lämnade SSRK (spaniel- och retrieverklubben) och blev en fristående klubb som man höjde kraven - just för att man såg hur förödande det var för spaniel- och retrieverraserna när utställningen blev viktigare än prestationen.
Man behöver visserligen ett good för SE JCh också, men även för jaktchampionatet är kraven väldigt höga - det finns bara 5st jaktchampions i Sverige idag. Det blir höga krav när rasen ska prestera väldigt bra inom flera, ganska skilda, områden.

Det där är ju bara skrämmande

 

[AraSlei]

Jag tror nyckeln ligger i att de inte kan ta cert utan arbetsmerit. Aussies kan inte heller bli champions utan viss arbetsmerit (hade kunnat vara strängare krav iofs) men däremot så kan de samla cert på hög. Så de värsta pälsmonstren skryter inte med SE UCH utan de skryter med "har 48 CERT" plus att de kan bli champions internationellt och i andra länder.. Hopplöst!

Ja, jag tror det också.
Wachteln måste ha jaktmerit även för internationella championat, men då räcker det att de startat unghundsprovet..

 

[Milosari]

Jag tror nyckeln ligger i att de inte kan ta cert utan arbetsmerit. Aussies kan inte heller bli champions utan viss arbetsmerit (hade kunnat vara strängare krav iofs) men däremot så kan de samla cert på hög. Så de värsta pälsmonstren skryter inte med SE UCH utan de skryter med "har 48 CERT" plus att de kan bli champions internationellt och i andra länder.. Hopplöst!

Konstigt att det är så olika. Med en kelpie kan du inte ta cert om du inte har bruksmeriten (som jag tycker är för lågt satt… Men den finns där).

 

[MiniLi]

Konstigt att det är så olika. Med en kelpie kan du inte ta cert om du inte har bruksmeriten (som jag tycker är för lågt satt… Men den finns där).

Det hänger på reglerna i ursprungslandet. Aussieklubben har försökt få till en ändring men det tar stopp eftersom man går efter ursprungslandets bestämmelser.

 

[Milosari]

Tvivlar på att det finns utställningslinjer inom rasen AK

Ja och nej till detta. Det finns en uppfödare nära mig vars hundar ALLTID vinner alla utställningar. De har flera generationers utställningschampions och deras avkommor är framgångsrika i både Sverige och utomlands. Jag tror inte det är en slump . Det är trevliga hundar men de syns inte på resultatlistorna på bruks-SM precis. Samtidigt finns det uppfödare som helt skiter i utseendet, deras hundar kan vara väldigt spinkiga, helt sakna förbröst, vara allt för höga osv. Det tycker inte jag är att föredra, tvärtom är det ganska onödigt att avla fram fula hundar när de bästa i rasen också är ganska snygga.

 

[Milosari]

Det hänger på reglerna i ursprungslandet. Aussieklubben har försökt få till en ändring men det tar stopp eftersom man går efter ursprungslandets bestämmelser.

Jag har ingen aning om hur det är i Australien men de har ju varken bruksprov eller korning där?

 

[Liran]

.

Labradorerna är ett typexempel på hur skillnaden ser ut mellan en arbetsvariant och en utställning. Och nej, utställningslabbarna skulle inte se okej ut nedbantade. Visst är en del sorgligt feta men framförallt är de helt olikt byggda en jaktlabbe.

Som jag skrev så är en del jaktraser undantagna den uppdelningen så jag vet inte varför du räknar upp tre stycken som exempel? Jag kan räkna upp en väldigt massa raser där den typiska utställning vs arbetsvarianten.

Lite lustigt att du tar upp kelpien som exempel också, den är ju extremt uppdeld egentligen, t.om. så att de blev då olika raser. Just skowkelpie vs workingkelpie är en rätt vanlig benämning för dessa...

Det finns en mycket stor mängd jaktraser, det finns också många friska sällskapsraser, och friska dvärghunds- och vinthundsraser, som inte är delade. Summan av de raserna överstiger de delade raserna raserna rejält. Om du inte tror mig, börja räkna rasgrupp för rasgrupp.

Sedan undrar jag om du aldrig träffat någon duktig labrador från showlinjer på tävlingsbanan? De finns, och de är lika friska som hundarna från jaktlinjer.

 

[MiniLi]

Jag har ingen aning om hur det är i Australien men de har ju varken bruksprov eller korning där?

Jag vet inte heller, men antar att det iaf är friare på något sätt. Eller om det har att göra med hur de hänger ihop med WK eller så.. I USA har de iallafall bestämmelser kring aussien som sätter stopp här.
Det är iaf vad SKK säger..

 

[MiniLi]

Sedan undrar jag om du aldrig träffat någon duktig labrador från showlinjer på tävlingsbanan? De finns, och de är lika friska som hundarna från jaktlinjer.

Men alltså, det finns ju alltid utställningsavlade hundar inom olika raser som kan lyckas göra ok ifrån sig på olika arbetsprov. Det finns utställningsavlade aussies som tar sig upp i klasserna i brukset, men om man sedan jämför den mentala konstruktionen så är de ju helt olika.
Och det finns ju sällskapsraser som tar sig upp i tex brukset så det bevisar ju inget bara för sig själv

 

[Liran]

Men alltså, det finns ju alltid utställningsavlade hundar inom olika raser som kan lyckas göra ok ifrån sig på olika arbetsprov. Det finns utställningsavlade aussies som tar sig upp i klasserna i brukset, men om man sedan jämför den mentala konstruktionen så är de ju helt olika.
Och det finns ju sällskapsraser som tar sig upp i tex brukset så det bevisar ju inget bara för sig själv

Men är det inte konstigt att en en totalt värdelös utställningsavel ibland lyckas producera bruksdjur som är en prydnad för rasen? Och oftare i vissa raser än i andra.

Vill du utveckla ditt knapphändiga resonemang om aussieaveln? Menar du att det finns showaussies som lyckas inom brukset, men som har en mentalitet som inte lämpar sig för arbete?

 

[MiniLi]

Men är det inte konstigt att en en totalt värdelös utställningsavel ibland lyckas producera bruksdjur som är en prydnad för rasen? Och oftare i vissa raser än i andra.

Vill du utveckla ditt knapphändiga resonemang om aussieaveln? Menar du att det finns showaussies som lyckas inom brukset, men som har en mentalitet som inte lämpar sig för arbete?

Jag menar att även en usel hund kan lyckas i arbete om den har tex en duktig förare. Det betyder inte att den har en rastypisk mentalitet.

Jag har vänner som föredrar utställningsavlad aussie, och jag ser stora skillnader i hur de fungerar mentalt även om säkerligen vännens hundar också kan komma upp i klasserna med bra träning.

 

[Aroma]

Det finns en mycket stor mängd jaktraser, det finns också många friska sällskapsraser, och friska dvärghunds- och vinthundsraser, som inte är delade. Summan av de raserna överstiger de delade raserna raserna rejält. Om du inte tror mig, börja räkna rasgrupp för rasgrupp.

Sedan undrar jag om du aldrig träffat någon duktig labrador från showlinjer på tävlingsbanan? De finns, och de är lika friska som hundarna från jaktlinjer.

Det finns ingenting sunt med utställning. Flera har ju skrivit att även t.ex vinthundraser (som jag inte känner till alls) där premieras feta hundar utan muskler o.s.v.

Men jag känner lite att när argumentet kommer upp att showhundarna visst är lika duktiga på arbetsproven som de arbetsavlade, då ger jag lite upp.
Nej självklart är showlinjer inte lika bra, hur kan man ens tro det, de har ju inte avlats för det syftet!

 

[Liran]

Usel tycker jag inte man kan kalla en hund som faktiskt klättrar i bruksklasserna, men visst betyder en duktig förare mycket. Det är inte lätt att hitta duktiga förare som vill lägga ner jobb på hundar som inte är helt hundra, så det är ju anmärkningsvärt om det finns flera sådana ekipage i rasen.

Det finns ingenting sunt med utställning. Flera har ju skrivit att även t.ex vinthundraser (som jag inte känner till alls) där premieras feta hundar utan muskler o.s.v.

Men jag känner lite att när argumentet kommer upp att showhundarna visst är lika duktiga på arbetsproven som de arbetsavlade, då ger jag lite upp.
Nej självklart är showlinjer inte lika bra, hur kan man ens tro det, de har ju inte avlats för det syftet!

Du kan ju inte läsa innantill, vem har argumenterat för att showlinjer är lika bra till arbete som jaktlinjer? Vill du vara vänlig att citera det textavsnittet, men en hederlig citering den här gången, inte en textrad ryckt ur sitt sammanhang som sist?

Det enda jag har påstått är att alla showlinjer inte så totalt värdelösa som du framställer dem, eftersom jag träffat showlabbar som presterar bra på tävlingsbanan, och lever friska till hög ålder.

Till sist vill jag påpeka att en hunds grad av hull inte är en statisk egenskap, som du tycks tro. En fet hund blir smal om den fodras rätt.

 

[MiniLi]

Usel tycker jag inte man kan kalla en hund som faktiskt klättrar i bruksklasserna, men visst betyder en duktig förare mycket. Det är inte lätt att hitta duktiga förare som vill lägga ner jobb på hundar som inte är helt hundra, så det är ju anmärkningsvärt om det finns flera sådana ekipage i rasen.

Men jag menade inte usel som hund, jag menade usel som rasrepresentant.
På vissa sätt kan ju dessa hundar vara enklare, för det är inte lika mycket ferrari att köra. Det kanske är lite mer tuff-tuff-tåg som stadigt tar sig framåt, men aldrig blir riktigt sådär bra som ferrarin som riskerar diket i varenda kurva.
Och framförallt så är de väldigt olika, och de utställningsavlade hundarna saknar ofta mentala delar som är viktigt för att få det där lilla extra som ger den rastypiska aussien. Tex.

 

[Jadzia]

Men är det inte konstigt att en en totalt värdelös utställningsavel ibland lyckas producera bruksdjur som är en prydnad för rasen? Och oftare i vissa raser än i andra.

Vill du utveckla ditt knapphändiga resonemang om aussieaveln? Menar du att det finns showaussies som lyckas inom brukset, men som har en mentalitet som inte lämpar sig för arbete?

Även en blind höna kan hitta ett korn. Ungefär så skulle jag sammanfatta det. Det är dock inte ett acceptabelt avelsresultat att det ibland poppar upp en hund som gör ok ifrån sig arbetsmässigt. I en arbetande ras bör de som inte klarar arbetet vara undantagen och inte tvärtom.

Jämför med prestationsaveln med utställningsaveln inom vilken ras som helst. Det är uteslutande inom prestationsaveln man hittar the best of the best, de som vinner mästerskap och championat. Sedan finns ett brett mellanskikt med hundar som alla gör bra ifrån sig, men inte är riktigt når toppen. Några färre gör ok resultat och enstaka duger inte något till.

Inom utställningsaveln har du några stycken som gör ett gott arbete. En något större grupp som kan prestera rätt okej och så en hel hög som faktiskt inte klarar arbetet. Inte en enda i toppskiktet och lägstanivån är verkligen låg. Ska det se ut så för en arbetande ras?
Nej, definitivt inte.

Utställningar innebär sällan lidande för den enskilda hunden, men de är rasförstörare. Arbetsegenskaper avlas effektivt bort och exteriören blir knappast mer hållbar eller sund. Titta bara på Pyrenee, Irländsk Varghund, Spaniel-raserna (amerikansk cocker är den mest utmärkande), Chow-Chow osv. Bland bruksraserna är det i princip bara Holländsk Herdehund och Svart Terrier som inte är drabbad. Övriga delas i show- resp brukslinjer eller har sorgligt nog tappat arbetsförmågan.

 

[Liran]

@MiniLi
Vi är inte riktigt överens om vad som är en bra brukshund. I mina ögon är den bästa brukshunden den som okomplicerad och enkel att träna. Ferrarivarianterna är showiga och roliga att titta på, men den bästa brukshunden är ju den som klarar jobbet även med en mindre begåvad och erfaren förare.

 

[MiniLi]

@MiniLi
Vi är inte riktigt överens om vad som är en bra brukshund. I mina ögon är den bästa brukshunden den som okomplicerad och enkel att träna. Ferrarivarianterna är showiga och roliga att titta på, men den bästa brukshunden är ju den som klarar jobbet även med en mindre begåvad och erfaren förare.

Det kanske stämmer i vissa raser (vet inte vilken?) men iaf inte bland de jag känner till. För att hunden ska kunna bli riktigt bra måste den också ha vissa egenskaper som helst enkelt gör den lite svår. Det är ju bara att titta på de bästa bruksraserna och deras bästa representanter, de är inte helt lättstyrda varken i arbete eller vardag.