*långt* Det svåra, svåra beslutet...

[Diplomaten]

Sv: *långt* Det svåra, svåra beslutet...

Jag är totalt emot avlivning av "rena bekvämlighetsskäl". Och av det jag har fått utav skriften anser jag att detta är det. Det är enbart min egen åsikt. Jag beklagar att jag inte delar din åsikt - du verkar ha gjort oerhört mycket för din hund, rest dig ur de svåraste svackorna. DET ska du ha kredit för. Du är stark!

Däremot motsätter jag mig sådant tänkande. Jag ser alldeles för mycket av det runt omkring mig. Och därför att jag själv varit i liknande situationer, men har jag tagit på mig ansvaret att fortsätta äga mina hundar, det som avgör allt ifrån när det gäller arbete, studier, resor- ja alla livsomfattande beslut.

Jag förstår att din situation är fruktansvärt jobbig och att du inte tar lätt på detta beslut. Det känner jag när jag läser din text. Men, jag anser fortfarande att det är en alldeles för enkel utväg.

 

[Lenis]

Sv: *långt* Det svåra, svåra beslutet...

Jag är totalt emot avlivning av "rena bekvämlighetsskäl". Och av det jag har fått utav skriften anser jag att detta är det. Det är enbart min egen åsikt. Jag beklagar att jag inte delar din åsikt - du verkar ha gjort oerhört mycket för din hund, rest dig ur de svåraste svackorna. DET ska du ha kredit för. Du är stark!

Det här är ju en jättesvår fråga och vi vet ju bara det TS skriver, men håller med ovanstående.

Vad gäller ögonen, varför tar man inte sin hund till vet om man tycker den börjar bete sig annorlunda som om den ser sämre? Lr blir grumlig i ögonen?? Så synen kan vi ju inte ta hänsyn till innan en vet kollat. Kanske är det ngt, kanske inte.

Han börjar bli orolig igen, jaa hans matte är ju borta. Som jag förstår det är den en stor omställning från att va med henne 24-7 till att olika familjemedlemmar är där.

Vad som står i ett kontrakt är spela kvitta när det gäller sånt, äger man ett djur gör man och får sälja/ge bort till vem man vill.

Omplacering för en hund som haft det tufft är ju alltid knivigt. Jag är generellt för- jag tror hundarna bryr sig mkt mindre än vi vill tro i det långa loppet bara de har det bra. Men 8 är ändå ingen ung ålder. Hade tvekat att omplacera.

Men. Frågan här är ju splittrad, för om TS hade haft tid över till hunden, hade hon då tänkt på avlivning? Det låter inte så. Och spela kvitta att man får ett annat liv! Jag har åxå varit nere i skiten, och utan hund hade jag haft mkt svårare att krypa upp. Men nu när jag lever ett annat liv så är ju hundarna en del i det! Jag hade så gärna haft medryttarhäst nu, saknar ridandet, verkligen. Men det funkar inte med hundarna. Ska jag fixa att plugga och ha hund får jag hoppa hästarna just nu. Och även om man har en häst "nästan gratis" blir det kostnader, pengar som jag väljer att lägga på dagmatte. Likadant får jag ganska ofta välja bort att göra saker "på stan" för jag måste hem till hundarna, men det är så det är att ha hund! Jag tar med dem när jag kan, hittar på saker så man kan vara hemma en sväng osv. Man BLIR låst av att ha hund, men det går att lösa.
Skriver inte detta för att säga hur jäkla bra jag är, för det är jag inte. Men man får välja bort saker i sitt liv den dagen man skaffar hund. Likadant när man skaffar barn. Det är val som påverkar ens liv många år framöver.

För övrigt tycker jag du ska vara rädd om dig TS, det är så lätt när man börjar må bra att man tar på sig hundra saker och så vips är det för mycket och man mår skit av all press osv igen. Skynda långsamt

 

[Lotus]

Sv: *långt* Det svåra, svåra beslutet...

Älta inte det som varit. Du gjorde så gott du kunde och det verkar ha blivit bra. Du kunde inte ha förutsett allt, livet är inte beskaffat på det viset. Du tar ditt ansvar och är inte en usel människa, men nu är det dags att gå vidare.

Kram.