Om en femårig pojke ritar med en tuschpenna på väggen i vardagsrummet och mamma kommer.
Så ruskar hon antingen om ungen och lxar upp honom att så gör ta mig f*n inte en gång till.
Eller
Så sätter hon sig ner och försöker ge grabben ett dåligt samvete
u förstår mamma bliiiir så ledsen om du gör så.
Båda vägarna är en bestraffning och ett dominerande handlande, båda ger resultat.
Vilket man väljer är naturligtvis upp till en själv, men psykologisk krigföring har i alla tider varit effektivt så jag lutar åt det senare.
Man kan kalla det uppfostran men utan att mamman är den domminerande så funkar det inte.
Och eftersom hon är större, äldre och kontrollerar allt som är nödvändigt för överlevnad så förstår pojken, hunden det.