Ologisk barnlängtan?

[Sunshine]

Många tycker inte det är säkert att löslongera en häst heller, men nu börjar det bli OT.

Min egentliga poäng är:
Jag ser en ny typ av curlande där föräldrarna konstant underhåller sina barn, sitter med och tittar på varje träning, och anpassar sitt liv helt efter barnen. Det tror jag är dåligt. Tror media kallar det för hover-parenting (som helikoptrar hovrar). Är ännu värre i USA än här men småbarnsföräldrarna i mitt umgänge har klagat på att det ökar här med, och att de som inte gör så får sneda blickar av "supermorsorna".

Jag tror att "supermorsorna" förstör sina barn och att de sena nollnollisterna och tiotalisterna kommer ha det ännu tuffare när de ska ut i vuxenlivet än vad nittiotalisterna hade/har.

Jag tror på att barn behöver få utveckla sin egen kreativitet och leklust (kunna leka själva/med andra barn utan vuxen inblandning), få lära sig bli självständiga i lagoma doser (föräldern lämnar och hämtar på träningen men sitter inte kvar och tittar), och få lära sig hur man ska bete sig i olika "vuxna" situationer (följa med i butik, till stall, på bilbesiktningen etc). Föräldrars jobb är ju att förbereda sina barn inför vuxenlivet... inte vara en personlig assistent. Tycker jag .

Jag haller helt med! MEN det beror ju pa vilken alder man pratar om. En tva/trearing, en fem/sexaring, en tolvaring eller kanske en femtonaring?

Nar mina barn var sma (upp till 5) sa hade jag mina hastar pa fullskotsel. Numera skoter jag dem sjalv men forsoker anda minimera tiden som mina barn maste folja med till min hast - daremot nar vi ar hos barnens ponny (som gar pa losdrift pa ett annat stalle) sa tar vi den tiden det tar for da handlar det om dem. Men med det sagt sa har mina barn trots allt fatt lara sig att vi maste forst aka och slappa ut mammas hast, mocka och gora mat at den, innan vi kan aka vidare till kompisar, lekland, ponnyn eller vad vi nu hittar pa den dagen. Darfor att livet handlar inte bara om dem, utan vi maste alla vanta pa varandra, hjalpa varandra osv for att allt ska funka smidigt och alla ska kunna fa "sitt".

De har ocksa fatt lara sig att ata pa restaurang, komma med och handla, aka flygplan, med mera... Finns ingen anledning att vanta med de sakerna tycker jag, om de lar sig tidigt sa blir det helt naturligt att veta hur man uppfor sig i olika situationer, sitter i ryggraden liksom. Plus att det ar sa skont att kunna gora nastan vad som helst som familj, tillsammans, utan problem (typ svart att sitta still pa restaurang, flygplan etc eller bli gapig i affaren...) ! Tycker jag :-)

 

[Hiddeous]

Min egentliga poäng är:
Jag ser en ny typ av curlande där föräldrarna konstant underhåller sina barn, sitter med och tittar på varje träning, och anpassar sitt liv helt efter barnen. Det tror jag är dåligt. Tror media kallar det för hover-parenting (som helikoptrar hovrar). Är ännu värre i USA än här men småbarnsföräldrarna i mitt umgänge har klagat på att det ökar här med, och att de som inte gör så får sneda blickar av "supermorsorna".

Jag kan garantera dig att jag inte är en av de där supermorsorna (även om de säkert finns) och min erfarenhet av ridfolk är att de snarare hör till den andra ytterligheten. De har nämligen sitt liv (hästen) etablerat när barnen kommer in i bilden och problemet blir att försöka få in barnen i hästschemat utan att det stör tränings- och tävlingsplanerna för mycket. Ungefär.

Jag försöker behandla mina barn med samma respekt som jag bemöter andra människor med. Eftersom jag aldrig annat än i undantagsfall skulle tvinga min partner eller mina ointresserade vänner till stallet, är det naturligt för mig att inte tvinga dit barnen heller. Ska man ägna sig åt hästar ska det vara för att det är roligt, inte för att det ingår i barnens "utbildning i hur man umgås med djur". Alltså skulle jag aldrig kräva att mina barn hade något "umgänge" med mina hästar i stil med vad du skrev. Mina barn har katt och träffar hundar rätt regelbundet och de vet precis hur man förhåller sig till djur, på ett humant plan. Det betyder inte att de vill eller behöver leda in hästar från hagen.

 

[Kattennizze]

Många tycker inte det är säkert att löslongera en häst heller, men nu börjar det bli OT.

Min egentliga poäng är:
Jag ser en ny typ av curlande där föräldrarna konstant underhåller sina barn, sitter med och tittar på varje träning, och anpassar sitt liv helt efter barnen. Det tror jag är dåligt. Tror media kallar det för hover-parenting (som helikoptrar hovrar). Är ännu värre i USA än här men småbarnsföräldrarna i mitt umgänge har klagat på att det ökar här med, och att de som inte gör så får sneda blickar av "supermorsorna".

Jag tror att "supermorsorna" förstör sina barn och att de sena nollnollisterna och tiotalisterna kommer ha det ännu tuffare när de ska ut i vuxenlivet än vad nittiotalisterna hade/har.

Jag tror på att barn behöver få utveckla sin egen kreativitet och leklust (kunna leka själva/med andra barn utan vuxen inblandning), få lära sig bli självständiga i lagoma doser (föräldern lämnar och hämtar på träningen men sitter inte kvar och tittar), och få lära sig hur man ska bete sig i olika "vuxna" situationer (följa med i butik, till stall, på bilbesiktningen etc). Föräldrars jobb är ju att förbereda sina barn inför vuxenlivet... inte vara en personlig assistent. Tycker jag .

Jag tycker inte att det största problemet är de som curlar sina barn utan de som skiter i dem. T ex de som har hästar och försöker knöka in småbarnen i sitt träning/tävlingsliv som de har med hästarna.

 

[Ray]

Jag tycker inte att det största problemet är de som curlar sina barn utan de som skiter i dem. T ex de som har hästar och försöker knöka in småbarnen i sitt träning/tävlingsliv som de har med hästarna.

Finns säkert sånna men många är jättebra föräldrar och bryr sig otroligt mycket om sina barn men kombinerar barn och tävling/träning. Många gånger med hjälp av mor och farföräldrar eller annan familj. Det låter ju som att alla som har barn och tävlar med sin häst inte bryr sig nog om sina barn och så är det absolut inte.

 

[ako]

@skiesabove vad i hela friden har löslongering med saken att göra!? Förutsatt att du inte släpper in barnet i rundcorallen förstås...

 

[skiesabove]

Det jag menar är att folk har olika åsikter om vad som anses säkert eller inte i hästsammanhang. "Säker hästhantering" kan betyda helt olika saker för olika människor.

Jag ser ingen säkerhetsrisk med att promenera med min häst samtidigt som jag har mitt barn i sjal.

Däremot en gigantisk risk om jag promenerar med min häst och en barnvagn.

 

[Hiddeous]

Jag ser ingen säkerhetsrisk med att promenera med min häst samtidigt som jag har mitt barn i sjal.

Det krävs extremt lite tryck/trauma för att orsaka mycket stor skada på en liten bebis. En sjal skyddar ingenting och det kan räcka med en olycklig knuff med mulen, att du snubblar, blir påhoppad eller att klämd. Så hur man kan anse att det är riskfritt är bara... ja, jag vet inte vad jag ska säga. Omdömeslöst.

 

[Hiddeous]

Det jag menar är att folk har olika åsikter om vad som anses säkert eller inte i hästsammanhang. "Säker hästhantering" kan betyda helt olika saker för olika människor.

En jäkla skillnad att utsätta sig för risker när man är vuxen. Att dra in barn i den säkerhetskalkylen och framhålla att den fortfarande är säker är någonting helt annat!

 

[skiesabove]

En jäkla skillnad att utsätta sig för risker när man är vuxen. Att dra in barn i den säkerhetskalkylen och framhålla att den fortfarande är säker är någonting helt annat!

Men lol.
Jag tror vi tar den diskussionen i en annan tråd om du vill . Fast jag har på känn att det har diskuterats och spårats ur hundra gånger förut, folk ser som sagt olika på vad som är säkerhet (säker utrustning eller säker häst). Men som sagt, vi tar det inte i den här tråden, klart OT.

 

[Hiddeous]

Men lol.
Jag tror vi tar den diskussionen i en annan tråd om du vill . Fast jag har på känn att det har diskuterats och spårats ur hundra gånger förut, folk ser som sagt olika på vad som är säkerhet (säker utrustning eller säker häst). Men som sagt, vi tar det inte i den här tråden, klart OT.

Jag är helt ointresserad av hur säker du anser att din häst är. Jag kan inte förstå hur man kan riskera ett barns väl och ve för något så meningslöst som att promenera med en häst. Men man upphör ju aldrig att förvånas.

 

[Björk]

Det krävs extremt lite tryck/trauma för att orsaka mycket stor skada på en liten bebis. En sjal skyddar ingenting och det kan räcka med en olycklig knuff med mulen, att du snubblar, blir påhoppad eller att klämd. Så hur man kan anse att det är riskfritt är bara... ja, jag vet inte vad jag ska säga. Omdömeslöst.

Jag tänker på vår granne som bär sin bebis i sjal (plus har med de tre övriga barnen på 7, 6 och 4 år plus en liten hund). Här handlar det inte om hästar, men vi sågs nere på isen på nyårsafton för lite lek och umgänge samt grillning. Hon bar sin bebis i sjal och halkade lite på bryggan så hon ramlade. Det gick bra för både henne och bebis. Men jag funderar... vad ska man då kunna göra med bebis i sjal som är "riskfritt" - det är ju inte riskfritt att gå på promenad UTAN häst heller i så fall. Snubbla kan man göra på barmark om man har otur. En cyklist kan köra på en eller en bil.

Menar du att man inte någonsin kan vara i närheten av en häst med bebis i sjal? Jag skulle själv inte ha tvekat att gå ut och hämta vår gamling i hagen (på den tiden han fanns) där han gick med två snälla o lugna kompisar även om jag haft bebis i sjal med mig. OM oturen skulle vara framme (det skulle verkligen ha varit extremfall gällande dessa hästar i så fall) så skulle jag helt sonika fokusera på att skydda mitt barn och släppa hästen; vare sig jag var innanför eller utanför staketet. Jag skulle dock inte gå ut i vilken hage som helst till vilka hästar som helst.

Vår äldsta var med ute i hagen när han var kring 1-2 år. Naturligtvis med full koll och "vakt" från min sida. Men han fick stå bredvid hästarna, mata med lite hö, klappa på mulen osv. Visst kan det hända saker, men det kan det ju i mängder av andra situationer med. (Ska man våga berätta att våra barn får åka med på skoter också..... ) Hästar har vi inte längre.

 

[TeamLundVer]

@Unsure
Jag tror det blir vad man gör det till (med hänsyn till att vissa barn kräver mer än andra men ändå).

Visst det finns föräldrar som verkligen släpper alltför sina barn men det finns också föräldrar som anpassar sina hobbies för att kunna fortsätta med dem även om de har barn.

Vi har i vår bekantskapskrets:
Föräldrar som lagt sina egna liv på hyllan
De som jagar och fiskar
De som kör motorcykel (långturer på helgen)
De som har hästar
De som föder upp hästar
De som tränar mycket
De som renoverar
De som åker mycket på semester

Kort sagt, det finns alla möjliga föräldratyper i vår närhet och ingen av dem är ngn dålig förälder. De anpassar sig helt enkelt. Med det sagt så tror jag visst att ni kan fortsätta med det mesta ni gör idag, kanske inte lika frekvent dock och kanske inte allt på samma gång?

Själva har vi häst, hund, husrenovering, mycket träning samt en 6 veckors bebis som vi ska kombinera. För oss var det viktigt att huset var så pass klart att det inte gör vardagen jobbigare. Vi har ett par saker kvar att göra (tex göra om det gamla badrummet) men annars ska det bara byggas till och vi vet med oss att med en liten så kommer vi inte kunna göra lika mycket själva. Det vi gör själva får vi kanske göra enskilt (t ex jag målar medan mannen har hand om vår son osv) eller tillsammans medan mormor eller ngn annan passar sonen.

Hästen har jag skaffat medryttare till (samt köpt till fullservice) så jag har honom enbart 3-4 dgr i veckan, men det räcker för mig. Eftersom det enbart är aktivering av hästen som jag måste göra när jag är på stallet så tar det inte så lång tid heller.

Mannen är på gymmet 6 ggr i veckan men tar det antingen på lunchen eller lite senare på kvällen.

Jag har inte kommit igång med min träning än (kommer trappa upp väldigt försiktigt) utan just nu så blir det enbart 1 timmes promenad med barnvagnen istället och då följer även hunden med så slänger jag in lite träning av henne samtidigt. I februari kommer jag börja lite lätt på gymmet 1gång/ vecka, kommer nog få nöja mig med 3 ggr/ vecka sen men det är jag nöjd med.


I sommar ska vi till Italien eller Kroatien på semester.Vi är inga sol och bad nissar utan det står natur och kultur på schemat. Vi har inte bestämt om sonen ska med dock utan antingen passar mormor honom eller så får han hänga på i selen men då kommer vi anpassa semester och bara ta utflykter varannan dag och kanske inte hela dagarna.

 

[Kattennizze]

@Unsure
Jag tror det blir vad man gör det till (med hänsyn till att vissa barn kräver mer än andra men ändå).

Visst det finns föräldrar som verkligen släpper alltför sina barn men det finns också föräldrar som anpassar sina hobbies för att kunna fortsätta med dem även om de har barn.

Vi har i vår bekantskapskrets:
Föräldrar som lagt sina egna liv på hyllan
De som jagar och fiskar
De som kör motorcykel (långturer på helgen)
De som har hästar
De som föder upp hästar
De som tränar mycket
De som renoverar
De som åker mycket på semester

Kort sagt, det finns alla möjliga föräldratyper i vår närhet och ingen av dem är ngn dålig förälder. De anpassar sig helt enkelt. Med det sagt så tror jag visst att ni kan fortsätta med det mesta ni gör idag, kanske inte lika frekvent dock och kanske inte allt på samma gång?

Själva har vi häst, hund, husrenovering, mycket träning samt en 6 veckors bebis som vi ska kombinera. För oss var det viktigt att huset var så pass klart att det inte gör vardagen jobbigare. Vi har ett par saker kvar att göra (tex göra om det gamla badrummet) men annars ska det bara byggas till och vi vet med oss att med en liten så kommer vi inte kunna göra lika mycket själva. Det vi gör själva får vi kanske göra enskilt (t ex jag målar medan mannen har hand om vår son osv) eller tillsammans medan mormor eller ngn annan passar sonen.

Hästen har jag skaffat medryttare till (samt köpt till fullservice) så jag har honom enbart 3-4 dgr i veckan, men det räcker för mig. Eftersom det enbart är aktivering av hästen som jag måste göra när jag är på stallet så tar det inte så lång tid heller.

Mannen är på gymmet 6 ggr i veckan men tar det antingen på lunchen eller lite senare på kvällen.

Jag har inte kommit igång med min träning än (kommer trappa upp väldigt försiktigt) utan just nu så blir det enbart 1 timmes promenad med barnvagnen istället och då följer även hunden med så slänger jag in lite träning av henne samtidigt. I februari kommer jag börja lite lätt på gymmet 1gång/ vecka, kommer nog få nöja mig med 3 ggr/ vecka sen men det är jag nöjd med.


I sommar ska vi till Italien eller Kroatien på semester.Vi är inga sol och bad nissar utan det står natur och kultur på schemat. Vi har inte bestämt om sonen ska med dock utan antingen passar mormor honom eller så får han hänga på i selen men då kommer vi anpassa semester och bara ta utflykter varannan dag och kanske inte hela dagarna.

Men att åka på semester utomlands och lämna sin halvårs gamla bebis hemma är ju inte ett bra föräldraskap, tycker jag. i övrigt bygger ju kalkylen på att man har en mormor t ex som kan hjälpa till, och det är väl jättebra om föräldrar har det.

 

[Kattennizze]

Sen är det väl en jäkla skillnad på antalet barn man har, de föräldrar som lagt sina liv på hyllan - vad det nu menas med det - har kanske inte så mycket val direkt om inte barnen ska vara vind för våg.

 

[TeamLundVer]

Men att åka på semester utomlands och lämna sin halvårs gamla bebis hemma är ju inte ett bra föräldraskap, tycker jag. i övrigt bygger ju kalkylen på att man har en mormor t ex som kan hjälpa till, och det är väl jättebra om föräldrar har det.

På vilket sätt skulle det faktum att vi ev. lämnar vår son till mormor i en vecka innebära att vi är dåliga föräldrar??

Jag tror vi har fundamentalt olika syn på det här med föräldraskap. I min värld innebär det att man omger sitt barn med människor som den känner sig trygg med och kan lära sig inför livet av, det är först nu de senare årtiondena som vi föräldrar själva tar ansvar för våra barn. Förr hjälptes man åt med detta, äldre släktingar bodde antingen på samma gård som föräldrarna eller väldigt nära. Mig veterligen så är det fler barn som växer upp med en otrygghet nu än vad det var då.. Dåligt föräldraskap hade det varit om vår son inte var trygg med sin mormor, men det är han. Eftersom jag och min man jobbar/ studerar så passas han av sin mormor redan nu 1 gång i veckan (vi är föräldralediga 2 dagar var), så återigen. Var ligger problemet? Eller är det månde din egen uppfattning om hur du vill att ditt föräldraskap ska se ut som du försöker trycka på andra?

Hade vi inte haft hans mormor så hade vi ju inte funderat på om han skulle med på semestern eller inte utan tagit med honom helt enkelt. Nu har vi lyxen att kunna fundera på vad som är bäst för honom.

 

[TeamLundVer]

Sen är det väl en jäkla skillnad på antalet barn man har, de föräldrar som lagt sina liv på hyllan - vad det nu menas med det - har kanske inte så mycket val direkt om inte barnen ska vara vind för våg.

TS nämner mig veterligen inte att hon ska avla fram ett idrottslag utan hon funderar på barn i allmänhet. Det kan alltså innebära ett barn också..

De föräldrar i min omgivning som lagt sina liv på hyllan gjorde det redan vid barn nummer ett så jag tror mer det handlar om vem man är som person än hur många barn man har.

Lagt sitt liv på hyllan innebär att man slopat alla sina intressen, inte längre går ut och äter (för barnen kan inte sitta still), inte kan vara bortbjuden på middag eftersom barnen måste hem och sova (självklart kan de inte sova borta en stund för det har de aldrig fått lära sig), deras barn kräver ständig övervakning (även i sina egna rum) eftersom de skulle ju kunna trilla och slå sig osv osv

Ovanstående är en klockren beskrivning av ett par i vår vänskapskrets. Det finns mildare former men you get the picture.

 

[Ray]

TS nämner mig veterligen inte att hon ska avla fram ett idrottslag utan hon funderar på barn i allmänhet. Det kan alltså innebära ett barn också..

De föräldrar i min omgivning som lagt sina liv på hyllan gjorde det redan vid barn nummer ett så jag tror mer det handlar om vem man är som person än hur många barn man har.

Lagt sitt liv på hyllan innebär att man slopat alla sina intressen, inte längre går ut och äter (för barnen kan inte sitta still), inte kan vara bortbjuden på middag eftersom barnen måste hem och sova (självklart kan de inte sova borta en stund för det har de aldrig fått lära sig), deras barn kräver ständig övervakning (även i sina egna rum) eftersom de skulle ju kunna trilla och slå sig osv osv

Ovanstående är en klockren beskrivning av ett par i vår vänskapskrets. Det finns mildare former men you get the picture.

Känner precis igen typen...
Och tycker ibland man är snabb att döma vad en bra förälder är...
Man kan vara en ganska kass förälder men ändå ha en bra relation med sina barn och det handlar mycket om att man följer sitt hjärta tror jag. Att lämna sitt barn till mormor när man åker på semester hade jag till exempel inte gjort- för min skull, jag vill fortfarande inte vara utan mitt barn en hel vecka... Däremot drog jag med henne precis överallt från 3 mån. Flyg, natt tåg, skoter, fjällen, båtar, stallet, tävlingar- allt. Jag resonerar som så att barn är en del av livet och har alltid varit.

Tråkigt nog finns det oönskade och oälskade barn. Och det måste vara svårt att komma över för både barnet och föräldrarna- jättehemskt ! Alla förtjänar att vara ett önskat barn!
Liv med barn är som livet är annars tycker jag. Varken bättre eller sämre. Själv tycker jag det är mer innehållsrikt och ger perspektiv i tillvaron på ett skönt sätt. Jag är gladare sen jag fick barn även om det tidvis varit jobbiga stunder oxå. Men överlag tar jag livet mer med en klackspark nu.

 

[TeamLundVer]

Känner precis igen typen...
Och tycker ibland man är snabb att döma vad en bra förälder är...
Man kan vara en ganska kass förälder men ändå ha en bra relation med sina barn och det handlar mycket om att man följer sitt hjärta tror jag. Att lämna sitt barn till mormor när man åker på semester hade jag till exempel inte gjort- för min skull, jag vill fortfarande inte vara utan mitt barn en hel vecka... Däremot drog jag med henne precis överallt från 3 mån. Flyg, natt tåg, skoter, fjällen, båtar, stallet, tävlingar- allt. Jag resonerar som så att barn är en del av livet och har alltid varit.

Tråkigt nog finns det oönskade och oälskade barn. Och det måste vara svårt att komma över för både barnet och föräldrarna- jättehemskt ! Alla förtjänar att vara ett önskat barn!
Liv med barn är som livet är annars tycker jag. Varken bättre eller sämre. Själv tycker jag det är mer innehållsrikt och ger perspektiv i tillvaron på ett skönt sätt. Jag är gladare sen jag fick barn även om det tidvis varit jobbiga stunder oxå. Men överlag tar jag livet mer med en klackspark nu.

Jag vet inte heller om jag klarar av att lämna honom en hel vecka (det spelar ju också in i beslutet). Nu hade jag inte fixar det, hur det känns om ett halvår får vi se då och väga in i beslutet. Det var inget problem för resebyrån att lägga till honom senare om vi ville

 

[Kattennizze]

På vilket sätt skulle det faktum att vi ev. lämnar vår son till mormor i en vecka innebära att vi är dåliga föräldrar??

Jag tror vi har fundamentalt olika syn på det här med föräldraskap. I min värld innebär det att man omger sitt barn med människor som den känner sig trygg med och kan lära sig inför livet av, det är först nu de senare årtiondena som vi föräldrar själva tar ansvar för våra barn. Förr hjälptes man åt med detta, äldre släktingar bodde antingen på samma gård som föräldrarna eller väldigt nära. Mig veterligen så är det fler barn som växer upp med en otrygghet nu än vad det var då.. Dåligt föräldraskap hade det varit om vår son inte var trygg med sin mormor, men det är han. Eftersom jag och min man jobbar/ studerar så passas han av sin mormor redan nu 1 gång i veckan (vi är föräldralediga 2 dagar var), så återigen. Var ligger problemet? Eller är det månde din egen uppfattning om hur du vill att ditt föräldraskap ska se ut som du försöker trycka på andra?

Hade vi inte haft hans mormor så hade vi ju inte funderat på om han skulle med på semestern eller inte utan tagit med honom helt enkelt. Nu har vi lyxen att kunna fundera på vad som är bäst för honom.

Öh, tror nog att de flesta är eniga om ur en rent barnpsykologisk synvinkel att det inte är optimalt på något sätt att lämna en halvårs gammal bebis en vecka hos mormor. Det har inget att göra med mitt eget personliga föräldraskap. Läs på litegrann. En bra tumregel har jag fått lära mig är att man kan lämna sitt barn lika många dagar som de är gamla i år, dvs en ett-åring en dag typ. Nu vet jag inte hur hård man måste vara på just det, men inte en bebis som är ett halvår. Och inte en hel vecka.

 

[Kattennizze]

TS nämner mig veterligen inte att hon ska avla fram ett idrottslag utan hon funderar på barn i allmänhet. Det kan alltså innebära ett barn också..

De föräldrar i min omgivning som lagt sina liv på hyllan gjorde det redan vid barn nummer ett så jag tror mer det handlar om vem man är som person än hur många barn man har.

Lagt sitt liv på hyllan innebär att man slopat alla sina intressen, inte längre går ut och äter (för barnen kan inte sitta still), inte kan vara bortbjuden på middag eftersom barnen måste hem och sova (självklart kan de inte sova borta en stund för det har de aldrig fått lära sig), deras barn kräver ständig övervakning (även i sina egna rum) eftersom de skulle ju kunna trilla och slå sig osv osv

Ovanstående är en klockren beskrivning av ett par i vår vänskapskrets. Det finns mildare former men you get the picture.

Ja som sagt, jag tycker det är ett större problem med de föräldrar som skiter i sina barn än de som curlar. Nu säger jag inget om ditt föräldraskap i den aspekten, nota bene.