Ologisk barnlängtan?

[Tora]

Vi har valt Italien så det är hyfsat låg risk men den finns ju

Italien är ett jättebra val att åka till tillsammans med barn. Italienare har generellt en väldigt go inställning till barn.

Hade det varit frågan om en natt eller två så hade jag sagt att visst lämna honom hos mormor (under förutsättning att dom känner varandra väldigt väl) men en hel vecka är enligt mig i längsta laget när barnet bara är sex månader.

Det kanske känns nu som om dom är ganska gamla när dom är sex månader men dom är fortfarande väldigt små då.

Är presentkorten personliga? Annars kanske man kan sälja dom till någon? Eller har ni redan betalat resan.

Eller kan inte din mamma följa med så kan ni ha en massa egentid där medan din mamma passar lillen?

Jag brukar börja jobba när barnet är 7-8 månader och min man är hemma istället. Trots att vi alltid är hemma en månad tillsammans innan jag börjar jobba och min man tar över mer och mer av skötseln av barnet under den tiden så brukar den första veckan de är hemma själva på heltid bli lite jobbig.

Du gör givetvis som du tycker funkar bäst för er men min varmaste rekommendation är att inte lämna bort ett så litet barn en hel vecka.

 

[Unsure]

Den här OT-diskussionen som har brutit ut har ju egentligen inte mycket gemensamt med min trådstart, men jag har följt den på avstånd ändå.

Ni som förfärar er över att andra människor kan tänka sig att lämna bort sina barn till deras mormor, skulle det göra någon skillnad om ni t.ex bodde grannar? Tänkte på när min sambo och jag bodde på samma gård som mina föräldrar, i villorna bredvid varandra. Hade vi skaffat barn då, så hade mitt barn förmodligen träffat sin mormor mer än sin pappa, åtminstone under den tiden då jag skulle ha varit föräldraledig och min sambo jobbat. =)
Skulle det ha gjort någon skillnad i resonemanget, eller hade det varit lika fult och fel ändå?

 

[Amha]

Den här OT-diskussionen som har brutit ut har ju egentligen inte mycket gemensamt med min trådstart, men jag har följt den på avstånd ändå.

Ni som förfärar er över att andra människor kan tänka sig att lämna bort sina barn till deras mormor, skulle det göra någon skillnad om ni t.ex bodde grannar? Tänkte på när min sambo och jag bodde på samma gård som mina föräldrar, i villorna bredvid varandra. Hade vi skaffat barn då, så hade mitt barn förmodligen träffat sin mormor mer än sin pappa, åtminstone under den tiden då jag skulle ha varit föräldraledig och min sambo jobbat. =)
Skulle det ha gjort någon skillnad i resonemanget, eller hade det varit lika fult och fel ändå?

Normalt sett ser det ju inte så ut men visst hade jag haft lättare att lämna bort barnet till en sådan person. Problemet som kvarstår är dock att efter en veckas semester när barnet är bortlämnat är det ju väldigt lätt hänt att barnet inte längre är lika trygg med föräldrarna och jag är inte villig att riskera det. Det hade varit alldeles för jobbigt för mig som förälder.

 

[skiesabove]

Vänta nu, så det här betyder att det är kört för min sambo att anknyta? När han jobbar är han borta 7-14 dagar, sen hemma lika många.

 

[Tora]

Vänta nu, så det här betyder att det är kört för min sambo att anknyta? När han jobbar är han borta 7-14 dagar, sen hemma lika många.

Nej det är det inte men man får nog räkna med att han får börja om från början varje gång han kommer hem.

Ju äldre barnet blir ju längre sträcker sig dess minne. Sen reagerar barn olika. När barnet blir äldre så kanske det reagerar med ilska/tjurighet/blygsamhet de första dagarna efter din sambos hemkomst (ilska/tjurighet/blygsamhet mot din sambo alltså).

Men jag hade inte heller lämnat mitt barn ensamt med min man en hel vecka om han haft samma schema som din sambo när barnet bara är ett halvår.

 

[skiesabove]

Nej det är det inte men man får nog räkna med att han får börja om från början varje gång han kommer hem.

Ju äldre barnet blir ju längre sträcker sig dess minne. Sen reagerar barn olika. När barnet blir äldre så kanske det reagerar med ilska/tjurighet/blygsamhet de första dagarna efter din sambos hemkomst (ilska/tjurighet/blygsamhet mot din sambo alltså).

Men jag hade inte heller lämnat mitt barn ensamt med min man en hel vecka om han haft samma schema som din sambo när barnet bara är ett halvår.

Hehe nä det är inte planerat, hade tänkt amma så länge det går dessutom.

Men det spelar ingen roll att när han är hemma så är han hemma heltid? Jämfört med fäder som jobbar, som hinner träffa sitt barn typ 1-2 timmar/kväll (eftersom bebisar sover mycket) och på helgerna?

 

[Tora]

Hehe nä det är inte planerat, hade tänkt amma så länge det går dessutom.

Men det spelar ingen roll att när han är hemma så är han hemma heltid? Jämfört med fäder som jobbar, som hinner träffa sitt barn typ 1-2 timmar/kväll (eftersom bebisar sover mycket) och på helgerna?

Det är längden mellan tillfällena som är avgörande.

Det är ju inget som barnet far illa av eftersom du är där hela tiden.

Däremot hade jag inte tyckt det var okej om din sambo jobbade en vecka och var hemma en vecka. Varpå du jobbade en vecka och var hemma en vecka (gick om varandra alltså). Tror det hade blivit väldigt otryggt för barnet.

 

[skiesabove]

Det är längden mellan tillfällena som är avgörande.

Det är ju inget som barnet far illa av eftersom du är där hela tiden.

Däremot hade jag inte tyckt det var okej om din sambo jobbade en vecka och var hemma en vecka. Varpå du jobbade en vecka och var hemma en vecka (gick om varandra alltså). Tror det hade blivit väldigt otryggt för barnet.

Jag har ju tack och lov ett normalt jobb . Men stackars han . Tänk om man båda kunde vara hemma hela först året, det hade varit fint.

 

[ako]

Jag har ju tack och lov ett normalt jobb . Men stackars han . Tänk om man båda kunde vara hemma hela först året, det hade varit fint.

Han kommer att få sin relation till barnet ändå, men i ett sådant fall som ert kommer du att vara den huvudsakliga tryggheten för babyn under spädbarnstiden. När barnet blir lite större så kommer ju hen att förstå att pappa kommer tillbaka !

 

[Tora]

Jag har ju tack och lov ett normalt jobb . Men stackars han . Tänk om man båda kunde vara hemma hela först året, det hade varit fint.

Vi försöker vara hemma gemensamt i alla fall några månader.

Men jag tycker inte att ert upplägg är dåligt på något sätt. Att vara hemma samtidigt en-två veckor i stöten tycker jag låter jättebra.

Däremot hade det inte varit bra om du velat åka iväg en-två veckor när din sambo kommer hem.

 

[Tora]

Han kommer att få sin relation till barnet ändå, men i ett sådant fall som ert kommer du att vara den huvudsakliga tryggheten för babyn under spädbarnstiden. När barnet blir lite större så kommer ju hen att förstå att pappa kommer tillbaka !

Exakt!

 

[skiesabove]

Jo minst 6 veckor hemma med båda blir det iaf :-).

 

[Amha]

Det låter skönt att ha 1-2 veckor tillsammans i rad men det kan nog bli tufft för sambon att behöva börja om lite varje gång han kommer hem.

 

[skiesabove]

Det låter skönt att ha 1-2 veckor tillsammans i rad men det kan nog bli tufft för sambon att behöva börja om lite varje gång han kommer hem.

Ja speciellt eftersom han verkligen gillar barn och ser så mycket fram emot vårt egna . Nåja, vi håller tummarna för att han ska få jobb närmare hem. Tills dess ska jag njuta av dom närmaste veckorna, han kommer hem ikväll och sen så ska vi bara vänta på att bebis ska anlända också !