Olika inkomst

[cirkus]

Jag säger inte ens att det är så "många gånger", jag säger att det är så, vid olika inkomst. Och så får man hantera det så gott man kan.

Jag har faktiskt en bekant - som tidigt blev sjukpensionär och alltså aldrig har haft några pengar - vars betydligt mer välavlönade partner bjöd på diverse resor och annat - och sen kom han en vacker dag och sa att hon var skyldig honom typ 150 000! Och då gällde det resor och saker där hon hela tiden hade sagt att hon inte hade råd, och att hon ville göra det på billigare vis, men han sa att han kunde betala.

Men fy vilken gräslig människa!

Vad hände sen?

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror de flesta problemen uppstår när den som tjänar mindre har dyra hobbies. Min erfarenhet är att som hästtjej så hankar man sig fram, hästen går först i alla lägen, sen träffar man kille som inte har dyr hobby o som ofta tjänar mer. Det tar ett tag innan han inser hur mycket tid och pengar det går till hästen men sen brukar maktobalansen titta fram. Han vill göra andra saker, hon har inte råd, han betalar men kan inte låta bli att påpeka det och sen är cirkusen igång.

De som inte tjafsar om ekonomi är oftast de som tjänar lika o delar lika eller iaf där partnern inte har ngn dyr hobby som inte delas av den andre.

I mitt fall har det varit tvärt om. Både i min uppväxt där min ena förälder hade dyrt intresse och högre lön och i mitt fd förhållande. Då hette det "varför ska jag avstå....jag har ju råd" medans den andre partnern inte alls hade råd med intressen pga sin ekonomi. Oftast rättfärdigar de med "det är mitt stora intresse" och "jag behöver/förtjänar det för jag har jobbat hårt för pengarna"
Jag tex avstod från häst i 6 år medans exet köpte bil, efter bil, efter bil. Tillslut hade jag turen att få ta över en lättföd gamal häst som inte kostade många kronor att "driva runt"

 

[Novali01]

Ja det är ju andra sidan av myntet, den som har pengar unnar sig men unnar inte den andre. Lika mycket maktobalans där och helt förkastligt för förhållandet i längden.

 

[Monstermom]

Jag säger inte ens att det är så "många gånger", jag säger att det är så, vid olika inkomst. Och så får man hantera det så gott man kan.

Jodå, jag håller med dig om det. Mitt "många gånger" syftade på att det ibland är så att båda tjänar så gott som lika mycket.

Jag har faktiskt en bekant - som tidigt blev sjukpensionär och alltså aldrig har haft några pengar - vars betydligt mer välavlönade partner bjöd på diverse resor och annat - och sen kom han en vacker dag och sa att hon var skyldig honom typ 150 000! Och då gällde det resor och saker där hon hela tiden hade sagt att hon inte hade råd, och att hon ville göra det på billigare vis, men han sa att han kunde betala.

Ja det är ju strålande.

Och det visar ju också att det gick bra, gick bra, gick bra, frid och fröjd - och så gick det åt helvete. Med siffror på pränt dessutom.

 

[vallhund]

Jag säger inte ens att det är så "många gånger", jag säger att det är så, vid olika inkomst. Och så får man hantera det så gott man kan.

Jag har faktiskt en bekant - som tidigt blev sjukpensionär och alltså aldrig har haft några pengar - vars betydligt mer välavlönade partner bjöd på diverse resor och annat - och sen kom han en vacker dag och sa att hon var skyldig honom typ 150 000! Och då gällde det resor och saker där hon hela tiden hade sagt att hon inte hade råd, och att hon ville göra det på billigare vis, men han sa att han kunde betala.

Ja svinpälsar finns det gott om.

Har en vän som lever i ett sådant. Hennes man är höginkomsttagare och hon är långtidssjukskriven med minimal inkomst. Hon får visserligen bo i fint hus och så, men utöver det så får hon klara sig bäst hon vill. Hennes man lägger massor av pengar på teknikprylar, hon själv fick gå i ett par byxor hela graviditeten när hon väntade deras gemensamma barn för att hon inte hade råd att köpa nya. En period hade hon ingen inkomst alls och för att klara det nödvändigaste fick hon ta ett lån av sin man.

 

[Rouise]

Jag och min sambo har halvt gemensamt och halvt separerad ekonomi, egna kontot och ett gemensamt sparkonto. Vi gör så att vi delar rakt av på gemensamma utgifter som bostad, el, bredband, lån, hunden. Vem som betalar räkningen var inte så noga utan vi räknar ut och sätter över pengar till varandra.

Mat blir lite som det blir, vi försöker hålla det så att det blir något så när jämnt men det är inget vi räknar på utan går lite på känsla. Jag betalar för bensin då han inte har körkort.

När allt det är betalt så har vi våra egna pengar kvar, jag spenderar dom på mina hästar och han på sin musik och sin konst.

Vi sparar både gemensamt (för buffert och större inköp tillsammans) och separat ( till min nya dressyrsadel tex)

Vid resor osv då tar vi dom när vi båda känner att vi har råd, alternativt så betalar den andra lite mer om det skulle vara så att det behövdes, ingen vill ju resa utan den andre så att säga.

Funkar bra för oss som har lite olika inkomster, framförallt min kan variera endel då jag har relativt nystartat eget företag.

 

[MalinJ]

Fast ändå ser vi på buke att många resonerar "om jag vill köpa en häst till ska jag inte behöva fråga....." osv
Många verkar faktiskt tycka att de har rätt att göra vad de vill med "sina" pengar.

Förstår att det kan funka om båda tjänar bra men när det är stor ekonomisk skillnad blir det annorlunda.

Jag tycker inte att något blir mer begripligt bara för att det är bukefalister som resonerar så. Det är mer än ett förhållande här på buke som jag tycker haltar ordentligt i kommunikation och respekt mellan parterna, (det har vi ju en hel uppsjö av relationstrådar som kan bekräfta).

Det handlar inte om att be om lov och inte heller att hävda sin rätt, men nog tycker jag att man pratar med sin partner om man vill köpa något som är riktigt dyrt i förhållande till "det vardagliga"? Kommunikation är väl på något sätt grundläggande för ett bra förhållande?

 

[Petruska]

Men fy vilken gräslig människa!

Vad hände sen?

Det tog ju slut, så klart. Och så bestämdes någon "avbetalningsplan", säg 200/mån. Då tar det bara drygt 60 år att betala av. Sen har jag för mig att hon rätt snabbt bara avbröt "avbetalningen" och sedan hände inget mer.

Men hon var ju måttligt pigg på att låta sig bjudas på saker sen. Jag minns att jag envisade med att bjuda på kafé och liknande nästan som "terapi".

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker inte att något blir mer begripligt bara för att det är bukefalister som resonerar så. Det är mer än ett förhållande här på buke som jag tycker haltar ordentligt i kommunikation och respekt mellan parterna, (det har vi ju en hel uppsjö av relationstrådar som kan bekräfta).

Det handlar inte om att be om lov och inte heller att hävda sin rätt, men nog tycker jag att man pratar med sin partner om man vill köpa något som är riktigt dyrt i förhållande till "det vardagliga"? Kommunikation är väl på något sätt grundläggande för ett bra förhållande?

Håller med dig till fullo att kommunikationen är allt!

Att jag tog upp det om buke är för väldigt nyligen kom ämnet upp i en annan tråd ( min man flirtade på nätet) men i motsatt vinkling. Där kom många inlägg att handla om att respektera att man skulle få göra det man ville, äganderätt och liknande saker i fler frågor än den tråden ursprungligen handlade om. Här anser jag att ekonomin kan spela stor roll. Att man inte alltid kanske bör göra som man vill.

Men i slutändan handlar allt om respekt, kommunikation och omtanke. Oavsett ämne.

 

[cirkus]

Det tog ju slut, så klart. Och så bestämdes någon "avbetalningsplan", säg 200/mån. Då tar det bara drygt 60 år att betala av. Sen har jag för mig att hon rätt snabbt bara avbröt "avbetalningen" och sedan hände inget mer.

Men hon var ju måttligt pigg på att låta sig bjudas på saker sen. Jag minns att jag envisade med att bjuda på kafé och liknande nästan som "terapi".

Det är ju helt jävla sanslöst!
Det är bara att inse att det finns folk till precis allt. Men jag måste ju säga att detta var ... magstarkt.

Skönt att hon slutade betala och skönt hon kom ur det

 

[Petruska]

Det är ju helt jävla sanslöst!
Det är bara att inse att det finns folk till precis allt. Men jag måste ju säga att detta var ... magstarkt.

Skönt att hon slutade betala och skönt hon kom ur det

Det har blivit ett (svartsynt) skämt mellan min partner och mig. Jag säger ibland att jag skriver upp det bland de övriga skulderna, när jag betalar något som är till honom. Med åren blir det ju en fin liten skuld, som jag kan dryga ut pensionen med sen!

 

[Squie]

Sen verkar det också väldigt ofta hamna i den gamla godingen könsroller, hennes pengar läggs på "onödiga" förbrukningsvaror, hans på "viktiga" saker som hem och bil. Där finns mycket att bygga sina gräl på, och återigen är det en maktfråga - den som har sakerna kvar som hen spenderat pengarna på kan "mäta" vad hen köpt medan den andra inte har något att visa upp.

Har en kompis som är i det läget nu. Där mannen spelar på hennes känslor om barnen..

Jag tror de flesta problemen uppstår när den som tjänar mindre har dyra hobbies. Min erfarenhet är att som hästtjej så hankar man sig fram, hästen går först i alla lägen, sen träffar man kille som inte har dyr hobby o som ofta tjänar mer. Det tar ett tag innan han inser hur mycket tid och pengar det går till hästen men sen brukar maktobalansen titta fram. Han vill göra andra saker, hon har inte råd, han betalar men kan inte låta bli att påpeka det och sen är cirkusen igång.

De som inte tjafsar om ekonomi är oftast de som tjänar lika o delar lika eller iaf där partnern inte har ngn dyr hobby som inte delas av den andre.

Eller...så hittar man en karl som anser att sambon sin ska ha hobbyn kvar, ska utöka hobbyn, jobba mot sin dröm och stöttar totalt med pengar o allt vad som krävs.

 

[Silkisif]

Så var det dags för mig att starta min första tråd.
Först så vill jag säga att jag vet att detta kanske låter som ett lyxproblem/ i-landsproblem.. men i alla fall..

Jag har sen ca ett år tillbaka träffat en man som jag absolut vill leva med. Men- vi har riktigt olika inkomst. Han tjänar kanske 4 gånger mer än mig.
Jag tycker själv att jag har ett bra liv dvs jag har en bostadsrätt, häst, kan åka på semester ibland, spara en slant varje månad. Jag är alltså nöjd med mitt liv.

Nu har jag då träffat en man med större inkomst. Och detta har skapat funderingar för mig.
Dvs han vill ha ett liv och har råd med ett liv som innefattar saker som jag inte har råd med. Tex vill han åka på skidsemester varje år. Jag åker gärna på skidsemester men har inte råd med det då jag prioriterar att betala ca 6000 i månaden för hästen. ( Sthlm är dyrt!) Hans lösning är då att han betalar för resan.
Vi har även pratat om att flytta ihop. Jag är nöjd med bostadsrätt medan han absolut vill ha en villa. Jag pratade igen om att min ekonomi inte tillåter det. Hans lösning är då att vi kan ha delad ekonomi, Dvs ett konto där bådas löner går in och där alla utgifter dras ifrån. (boende, mat, intressen, sparande) Det skulle ju då innebära att han betalar en betydligt större del av vårat liv.

Och någonstans känns detta inte bra i min mage... Jag har lite svårt att säga varför..
Men .. jag tror att det handlar om att jag gillar att känna att jag kan försörja mig själv. Att kunna känna att jag nu kan köpa en ny sadel eller vad jag nu vill utan att det ska bli diskussioner...
Kanske är jag rädd för att det kan bli diskussioner i framtiden om att vad hästen kostar?

Är det någon som vill delge sina tankar?
Det måste ju vara många som har förhållanden där den ena tjänar betydligt bättre?
I tidigare förhållanden så har vi tjänat ganska lika så detta scenario har jag aldrig ens funderat kring.

Så länge du tidigare klarat dig själv och fortsätter handskas med pengar på samma sätt så.. vad är problemet?
Jag är allergisk mot millimeterrättvisa. Ett (litet) tag jobbade jag och pojkvännen pluggade utan csn. Då betalade jag det som behövde betalas. Nu Pluggar jag med CSN och fullt lån (så jag kunde klarat mig själv) och pojkvännen jobbar. Jag tar från mitt konto när jag handlar själv och han tar från sitt. Är vi ute gemensamt betalar oftast han, men då betalar jag något annat nästa gång. Jag ligger alltid väldigt lågt på kontot före CSN kommer in igen, vart pengarna försvinner är inte grejen utan grejen är att det inte är en väldig obalans.

Självklart pratar vi om vad saker kostar. Jag köper inte dyra saker om det inte behövs. Jag köper inte något alls om det inte behövs. Han köper lite allt möjligt då och då, men det tycker jag han ska/får göra. Självklart. Hans ekonomi tillåter det.

Har man inte sedan tidigare en i mina ögon sund inställning till pengar och förtroende för partnern fungerar det kanske inte.Annars ser jag faktiskt inga problem. Du kan ju ta upp några specialfall med killen och fråga hur han skulle reagera. Ta upp det du skrivit här med honom. Det är så individuellt och vi på buke kan inte svara på hur det blir.


Tillägg: Vi har såklart också pratat om vad som händer med ekonomin om vi går isär, eftersom han betalat mer än mig på det stora hela. Han anser att det är livskvalité nu. Om vi bestämmer oss för att gå isär är det pengar som inte kan gå tillbaka.

 

[anna_panna]

Detta med pengar är alltid ett problem att diskutera eller kanske inte alltid problem
Min man och jag äger ett hus tillsammans som vi har byggt och varsin bil
Vi har räknat ut hur mycket allt kostar per månad för huset där lånen är den stora posten, tagit den summan och delat lika och den summan pengar sätter vi in på huskontot varje månad och därifrån går sedan alla gemensamma räkningar
Då mannen tjänar mer än mig så betalar han all mat oavsett om den inhandlas på ICA eller äts på restaurang
Jag betalar för min bil och han betalar för sin och och han betalar även bensinen till båten
Jag betalar för min ridning och han betalar sitt snus
Funkar bra för oss

 

[Monstermom]

Har en kompis som är i det läget nu. Där mannen spelar på hennes känslor om barnen..

Jag har också en som verkligen lever under piskan just nu. Så länge hon biter ihop om allt som hon ser som problem (hur mycket tid han lägger på barnen, vad de gör på semestern, osv) så är allt "bra", men piper hon till minsta lilla om något problem så är genast pengajämförelserna framme. Det är jättejobbigt att bara råka få höra det ibland, att leva mitt i det ständigt måste vara ett rent helvete. Än är hon inte redo att göra något åt det tyvärr, det lär bli värre innan det (förhoppningsvis) blir bättre.

Det paret tjänar förresten ganska lika så vitt jag vet, båda är högavlönade och har inte precis ont om pengar. Men utgifterna har fördelats helt enligt manligt/kvinnligt-normen och det är rent bedrövligt vilken makt det ger.

 

[Mammadutt]

Jag är sjukskriven, min man har okej lön. För mig har det alltid varit viktigt att ha gemensam ekonomi annars skulle jag inte ha råd att leva ihop med någon annan. Förstår dock hur du tänker och dina rädslor... Jag föreslår att ni fortsätter vara särbo till du har mer klarhet i allt.... Låter inte som du är säker på att detta är the one eller 'bara' längre relation... Så grubbla inte för mkt utan testa åk på skidsemester och fortsätt utveckla relationen.... Och sen, om ett par år kanske hus och gemensam ekonomi känns helt rätt? (Var mer här och nu...)

 

[stjarnhimmel]

Jag är sjukskriven, min man har okej lön. För mig har det alltid varit viktigt att ha gemensam ekonomi annars skulle jag inte ha råd att leva ihop med någon annan. Förstår dock hur du tänker och dina rädslor... Jag föreslår att ni fortsätter vara särbo till du har mer klarhet i allt.... Låter inte som du är säker på att detta är the one eller 'bara' längre relation... Så grubbla inte för mkt utan testa åk på skidsemester och fortsätt utveckla relationen.... Och sen, om ett par år kanske hus och gemensam ekonomi känns helt rätt? (Var mer här och nu...)

Måste fråga hur du menar..
Måste gemensam ekonomi vara ett krav för att han ska vara "the one"?
TS skrev att hen vill leva med mannen.

 

[Amha]

Gud, intressant hur många som sett maktspel rörande ekonomin som dessutom är kopplat till jämställdhet. Vad sorgligt det känns. Hon köper saker till gemensamma barnen för egna pengar, han kompenserar det med annat och pratar om det han köpt så fort det kommer ett klagomål på att han inte gör något. Låter som en dålig film. Eller @Petruska exempel med återbetalningen... Huu!

 

[Gabbi]

Vi har separat ekonomi och har haft så sedan vi träffades för 12 år sedan. Numera har vi två barn, hus och är gifta, men kör fortfarande samma ekonomiska lösning. Tills för 2 år sen hade vi ungefär samma inkomster men nu tjänar jag omkring 17000 (brutto) mer än honom.

Vi gör som så att i slutet av månaden tar han de räkningar som står i hans namn och jag de som står i mitt namn och betalar. Sen räknar var och en ut vad som blivit kostnaden för gemensamma utgifter (el, barnomsorg, matkostnader, bensin, kläder till barnen mm) och jämnar ut så att båda betalat hälften var. Vi har ett gemensamt "huskonto" där vi sätter in en summa varje månad och därifrån dras lånekostnader samt övriga kostnader för huset. Vi har också ett gemensamt sparkonto och sparkonton till barnen där båda betalar in lika summa varje månad.

Bilar äger vi varsin; var och en betalar sin bil. Jag köpte en nyare större "familjebil" och den använder vi mest (vi pendlar en kort sträcka), men det är jag som står för lånekostnaden och övriga kostnader på den.

.

Så gör vi också, förutom att vi delar på bådas bilkostnader, bensinen undantaget.
Vad gäller sparande så sparar jag mer, därför skulle det nog fungera dåligt med gemensam ekonomi. Jag är Spara, han Slösa.

 

[Viva]

Men hon var ju måttligt pigg på att låta sig bjudas på saker sen. Jag minns att jag envisade med att bjuda på kafé och liknande nästan som "terapi".

Så kände jag med pojkvän efter jag hade ett liknande förhållandet, att jag inte riktigt litade på att han bjöd utan baktankar. Nu var det visserligen aldrig tal om återbetalning i den tidigare relationen utan mer att jag inte skulle gnälla när det var han som betalade det mesta även om det alltid var han som ex. ville äta ute och bjöd eftersom jag inte hade råd. Allt sånt användes som ett påtryckningsmedel i efterhand för att han skulle få som han ville.