Olika inkomst

[TinyWiny]

Min sambo har en många gånger högre inkomst än mig men det har inte alltid varit så. När vi flyttade ihop hade vi ungefär samma inkomst. Vi har valt att bo så att jag har råd att betala hälften av boendekostnaden. Det är viktigt för mig. Min sambo lägger pengar på saker som jag inte har råd med till vårt boende men det är hans val. Skulle jag ha lagt hälften så hade det fått bli en billigare lösning helt enkelt. Jag skulle aldrig kunna leva i ett förhållande där det är någon form av makt kopplad till den som tjänar mest. Det är helt orimligt för mig och hade fått mig att må dåligt. Vi bidrar med det vi kan i vårt förhållande och pengar har inget inflytande på det. Jag har tidigare levt i ett förhållande där partnern som hade den största inkomsten verkligen hade makten och så vill jag aldrig leva igen.

Vi har delat upp räkningarna som hör till boendet så att jag betalar vissa och han vissa. Våra egna räkningar betalar var och en själv. I början när vi bodde ihop räknade vi samman årets summa av boenderäkningar och betalade den andre om det inte blev samma summa men det slutade vi snart med eftersom det kändes orimligt att hålla på med sådan millimeterrättvisa. Vi har ju trots allt tänkt leva resten av livet ihop och antingen jämnar det ut sig eller så får udda vara jämt.

För oss är friheten att göra vad vi vill med våra pengar viktig så därför har vi valt att inte ha gemensam ekonomi. Vi lägger en summa till huslånen och lägger vad maten kostar oss i månaden men i övrigt gör vi vad vi vill för pengarna. Vi har båda dyra intressen och jag hade inte velat känna att jag behövde fråga/diskutera med min sambo om det var okej att jag köpte det eller detta. Vi har också helt olika sätt att se på pengar, jag sparar så mycket jag kan medans han inte sparar alls och det hade också ställt till det om vi hade haft gemensam ekonomi.

 

[tanten]

Flera nämner att man inte har tjafs eller gräl om pengar. Jag har inte ens tänkt på att den ekonomiska ordning man har i hemmet skulle handla om att bråka eller inte bråka om pengar. Är det en stor grej i livet, att bråka just om pengar? Jag har ingen vana vid det, varken från mina egna förhållanden eller mina föräldrar.

jag tror att det kan vara lättare att få ekonomin att bli ett gnissel om det är knapert med pengar?

 

[Sissa]

Flera nämner att man inte har tjafs eller gräl om pengar. Jag har inte ens tänkt på att den ekonomiska ordning man har i hemmet skulle handla om att bråka eller inte bråka om pengar. Är det en stor grej i livet, att bråka just om pengar? Jag har ingen vana vid det, varken från mina egna förhållanden eller mina föräldrar.

Brukar inte undersökningar (i typ Aftonbladet ) visa att pengar och städning är de två vanligaste orsakerna till gräl?

Själv har jag ett väldigt avslappnat förhållande till städning och har alltid haft. Pengar däremot är väldigt känsligt för mig eftersom jag strulade till min ekonomi under några år. Tex att ha tomt på kontot eller bara lite kvar är oerhört ångestskapande för mig, så det undviker jag. Jag vill helst inte prata om pengar alls, men det inser jag behövs om man lever ihop med någon annan, likväl som man behöver prata om andra praktiska bestyr. Tjafs eller gräl om pengar klarar jag bara inte. Precis som jag inte skulle klara en kontrollerande partner. Vi har inte de problemen i vår relation, men jag vet att "folk" har det. Därför nämnde jag att gräl eller tjafs om pengar är uteslutet.

 

[crazyrabbitlady]

När jag har bott tillsammans med andra har vi löst det som så att alla gemensamma utgifter betalas tillsammans. Tjänar vi olika mycket så betalar den som har högre lön större andel av det gemensamma. Tjänar jag 5% mer än min partner betalar jag 5% mer av det gemensamma. Det har funkat bra.

 

[Squie]

Har också levt i ett sådant. och jag är i uppväxt i ett sånt. Där den ena parten la stora summor på nöjen för det hade den ju rätt till för det var "mina pengar" och den andra knappt hade råd till nödvändigaste kläderna. När barn kom in i bilden havirerade det totalt.

Exakt så var det. O när mina pengar var slut så fick jag låna... En ständigt uppförsbacke som till slut blev ohållbar.

Jag förstår att du inte är kvar i det förhållandet, önskar att jag kunde säga detsamma om min fd väninna,

Sant, jag har lämnat det förhållandet. Det kom en dag när processen hade gått sitt varv och det var nog. Jag gissar att din fd väninna inte har gått hela varvet än.

 

[Bison]

Flera nämner att man inte har tjafs eller gräl om pengar. Jag har inte ens tänkt på att den ekonomiska ordning man har i hemmet skulle handla om att bråka eller inte bråka om pengar. Är det en stor grej i livet, att bråka just om pengar? Jag har ingen vana vid det, varken från mina egna förhållanden eller mina föräldrar.

För många är det en stor grej. Se bara här på buke, många gånger dyker det upp trådar där partnern är ilsk över hur mycket pengar som går till hästen.

Jag har två och det är inget att sticka under stol med att hästarna är vår största utgiftspost.

 

[Inte_Ung]

Jag har tidigare levt i ett äktenskap med gemensam ekonomi och en oerhört generös man.
Nu lever jag i ett samboförhållande med var sin ekonomi.
Båda delar fungerar om man har samma syn på ekonomi och pengar.

Vi driver alla företag och måste tänka ekonomiskt på lång sikt.
Om man inte gör det så kraschar ju sådant.

 

[Petruska]

jag tror att det kan vara lättare att få ekonomin att bli ett gnissel om det är knapert med pengar?

Antagligen. Sen är ju "knapert" lite relativt. Jag menar, olika personer verkar så att säga "behöva" olika mycket pengar för att känna sig lugna. Både min partner och jag har turen att ha väldigt lätt för att känna oss välbärgade och bortskämda.

När pengar verkligen är ett orosmoment - där ett par urvuxna vinterskor till barnen blir ett problem tex - har jag all förståelse för om det också tär på relationen.

 

[jerseyko]

Pengar och städning ska man bara va tyst och acceptera att vi alla är olika, kan man inte det så är de nog bättre och leva själv.


Vi tjänar olika, har inte gemensamt konto, utan använder det ena till att betala räkningar och sätta in på barnens sparkonton och det andra till att handla mat och tanka bilen.

Vi båda känner att det inte är nått att diskutera, när vi ligger på dödsbädden så har det nog ändå blivit plus minus noll och troligtvis minns vi inte ens de "onödiga" inköpen och resorna osv när vi är där.

 

[Petruska]

Brukar inte undersökningar (i typ Aftonbladet ) visa att pengar och städning är de två vanligaste orsakerna till gräl?

Jo, det stämmer nog. Men du vet Aftonbladet, det känns sådär som "helt andra människor långt borta". Städning pratar jag så lite som någonsin är möjligt om, och lägger så lite tid som möjligt på, men pengarna och all symbolik kring dem, kan jag ändå tycka är ett rätt intressant samtalsämne. (Men pga min häst, är förhandlingsutrymmet ganska litet. De kronor som finns kvar är inte mycket att prata om, om vi vill äta och vara torra om fötterna.)

En del par tjafsar ju mycket om allting! Jag är allergisk mot tjafs.

Jag upplever att det framförallt är en sak som dyker upp när något annat börjat strula.

Ja, som symtom på allmänt kasst förhållande, kan jag tänka mig det. Fast kommer just pengarna i särklass då?

För många är det en stor grej. Se bara här på buke, många gånger dyker det upp trådar där partnern är ilsk över hur mycket pengar som går till hästen.

Jag har två och det är inget att sticka under stol med att hästarna är vår största utgiftspost.

Ja, det har jag ju sett. Det dyker ju också upp att kvinnor för liv och pina inte vill att partnern ska behöva avstå från ett enda öre pga hästen.

 

[Inte_Ung]

Man kan ju bidra med annat än pengar också.
Sin tid, kunskap eller bara närvaro.
Min sambo t.ex. kan laga allt som går sönder.
Hur värderar man det?

 

[Derivata]

Håller helt med de som skrev ovan att är det knapert om pengar är det nog lättare att det uppstår gnissel vilken modell man än väljer.

Det viktigaste är att man tillsammans resonerar kring "vilka liv vill vi ha?" "Hur vill vi leva vårt liv?" och sedan lägga förutsättningarna utefter det, tillsammans.

Du vill kunna ha häst, han vill ha villa och resa så länge som er ekonomi tillsammans rymmer det så finns det inga motsättningar men det medför också att han behöver stå för en större del av kalaset, men ni gör ju det som ett team.

Jag och maken har 17-år bakom oss, vi har genomgått många olika stadier, vi började när jag just gått ut gymnasiet och hade jobbat ett år med hästar utomlands samt säsongat i fjällen. Han hade gått en IT-utbildning och fick jobb på annan ort. Jag flyttade med och fick en halvtidstjänst inom handeln. Inkomstskillnaden var rätt stor. Jag hade även häst. Sedan började jag plugga och gjorde det i många år. De första tio åren var jag den ekonomiskt svaga. Vi har sedan länge gjort en årsbudget där alla årets förväntade kostnader läggs in, samt gemensamt sparande för resor och sedan hus delats med 12. Sedan har vi satt in en månadsumma på ett gemensamt konto, utefter hur vi tjänat. Sedan har vi haft en pott över att göra vad vi vill med. Denna pott har varit olika stora men ändå inneburit makten över egna pengar.

Idag är det jag som tjänar bäst och med två bra inkomster i familjen är ekonomin ganska enkel. Vi är också ganska sansade köpmässigt även om mannen kanske lägger ned mer pengar på bilar och snöskotrar än vad jag skulle välja att göra själv om vi hade helt gemensam ekonomi

 

[MalinJ]

Många av dom exempel som tas upp här i tråden tycker jag handlar om helt andra saker än det ekonomiska upplägget. Jag skulle aldrig vilja leva med en människa som tycker att det är helt okej att den ene i förhållandet lever mer eller mindre fattigt medan den andre lever gott. En sådan partner går fetbort för mig och det har med människans värderingar att göra, inte med ekonomin.

Jag kan förstå att man i början av ett förhållande inte vill gå "all in" men när man har bestämt sig för att satsa på förhållandet så till den grad att man på allvar planerar för en gemensam framtid, typ gifter sig, skaffar barn, hus osv, då tycker jag det blir ganska märkligt om man ska leva med olika ekonomiska förutsättningar inom familjen.

 

[Raderad medlem 94602]

Många av dom exempel som tas upp här i tråden tycker jag handlar om helt andra saker än det ekonomiska upplägget. Jag skulle aldrig vilja leva med en människa som tycker att det är helt okej att den ene i förhållandet lever mer eller mindre fattigt medan den andre lever gott. En sådan partner går fetbort för mig och det har med människans värderingar att göra, inte med ekonomin.

Jag kan förstå att man i början av ett förhållande inte vill gå "all in" men när man har bestämt sig för att satsa på förhållandet så till den grad att man på allvar planerar för en gemensam framtid, typ gifter sig, skaffar barn, hus osv, då tycker jag det blir ganska märkligt om man ska leva med olika ekonomiska förutsättningar inom familjen.

Fast ändå ser vi på buke att många resonerar "om jag vill köpa en häst till ska jag inte behöva fråga....." osv
Många verkar faktiskt tycka att de har rätt att göra vad de vill med "sina" pengar.

Förstår att det kan funka om båda tjänar bra men när det är stor ekonomisk skillnad blir det annorlunda.

 

[Thrillie]

När vi träffades hade jag häst och det var jag som då förespråkade separat ekonomi; jag tyckte inte det var rimligt att han så att säga skulle hjälpa till att betala för att jag valt en dyr hobby.

Samma här! Jag har två hästar och min sambo har ingen dyr hobby. Därför har vi delad ekonomi, vi har varsitt konto och alla gemensamma räkningar delas på två. Brukar vara så att jag betalar och sedan för han över till mig.
Han tjänar dock oftast hälften av vad jag gör (han pluggar och jobbar extra så ibland tjänar han lite och ibland nästan lika mycket som jag), så de månaderna han inte jobbat så mycket betalar jag mer på det gemensamma än vad han gör.


Jag tror att det skulle kännas orättvist med helt gemensam ekonomi för oss, jag tycker inte att han ska behöva betala för min hobby (även om han säkert inte skulle ha några problem med det). Han hjälper ändå till så mycket han kan med hästarna (fodrar, fyller vatten osv), och det är värt massor för mig

 

[Monstermom]

Ja, som symtom på allmänt kasst förhållande, kan jag tänka mig det. Fast kommer just pengarna i särklass då?

Ja det tycker jag de gör. Som du själv nämner är det ju ett maktförhållande inbyggt i pengarna många gånger, det gör det till en tacksam källa att ösa ur (för den med maktövertaget i alla fall). Dessutom är det ju så tydligt, det går att mäta, jämföra, slå rena siffror i huvudet på den andra...

Sen verkar det också väldigt ofta hamna i den gamla godingen könsroller, hennes pengar läggs på "onödiga" förbrukningsvaror, hans på "viktiga" saker som hem och bil. Där finns mycket att bygga sina gräl på, och återigen är det en maktfråga - den som har sakerna kvar som hen spenderat pengarna på kan "mäta" vad hen köpt medan den andra inte har något att visa upp.

 

[Raderad medlem 94602]

När jag lämnade det förhållandet där vi hade skild ekonomi blev det intressant.
Jag hade med mig ett komplett bohag bortsett från tv och dator.

Han satt i ett tomt hus med en värstingtv, värstingdator och lite annat värstingteknikprylar. I ett garage några kilometer bort hade han alla sina projektbilar. Det han hade att köra runt i var sin firmabil. Den "töntiga" familjebilen hade jag gnetat ihop till så den tog jag.

Det blev tydligt att jag var den som byggt upp hemmet medans han lagt alla pengar på sina nöjen.

Han fick ta lån för att få ihop till ett vettigt hem igen. Jag å andra sidan fick sälja hästen för den fanns inte utrymme i ekonomin längre.

 

[Bexzor]

Vi har helt gemensam ekonomi, med varandras koder då vi bara varit bekväma med att slå ihop våra konton. Vi diskuterar stora inköp ihop men för övrigt så köper man det man vill. Vi är 2 ansvarsfulla människor som kan sköta ekonomin, och har så gjort även innan vi flyttade ihop. Så vi ser ingen anledning att kontrollera den andres inköp
Hans hobby är dock dyr, riktigt dyr, så den är inte alltid prioriterad (=hans jänkare. Det är dyra delar till sådana bilar men fördelen är att sambon skruvar själv).

Vi är överens att om vi går isär så delar vi bara sparkontot på 2

 

[Novali01]

Min sambo tjänar mer än dubbelt så mycket som mig. Vi har gemensam ekonomi rätt över i allt. Det är första gången jag har det och det är också första gången jag lever i ett förhållande helt utan tjafs om orättvisa när det gäller pengar. Vi har utrymme kvar på våra konton när allt är betalt och sparandet fixat för egna nöjen. Dyker det upp nån dyrare post tar vi upp det med varandra och löser det ihop.
Ingen av oss har några dyrare hobbys eller andra utgifter vilket kanske förenklar.

Jag tror de flesta problemen uppstår när den som tjänar mindre har dyra hobbies. Min erfarenhet är att som hästtjej så hankar man sig fram, hästen går först i alla lägen, sen träffar man kille som inte har dyr hobby o som ofta tjänar mer. Det tar ett tag innan han inser hur mycket tid och pengar det går till hästen men sen brukar maktobalansen titta fram. Han vill göra andra saker, hon har inte råd, han betalar men kan inte låta bli att påpeka det och sen är cirkusen igång.

De som inte tjafsar om ekonomi är oftast de som tjänar lika o delar lika eller iaf där partnern inte har ngn dyr hobby som inte delas av den andre.

 

[Petruska]

Ja det tycker jag de gör. Som du själv nämner är det ju ett maktförhållande inbyggt i pengarna många gånger, det gör det till en tacksam källa att ösa ur (för den med maktövertaget i alla fall). Dessutom är det ju så tydligt, det går att mäta, jämföra, slå rena siffror i huvudet på den andra...

Jag säger inte ens att det är så "många gånger", jag säger att det är så, vid olika inkomst. Och så får man hantera det så gott man kan.

Jag har faktiskt en bekant - som tidigt blev sjukpensionär och alltså aldrig har haft några pengar - vars betydligt mer välavlönade partner bjöd på diverse resor och annat - och sen kom han en vacker dag och sa att hon var skyldig honom typ 150 000! Och då gällde det resor och saker där hon hela tiden hade sagt att hon inte hade råd, och att hon ville göra det på billigare vis, men han sa att han kunde betala.