Sv: okynnes anmälningar!
Jag håller inte riktigt med dig, det du beskriver är i mina.gon en felaktig hantring av anmälningarna. Om man förutsätter att det är precis som du skrev rent objektivt så bör man snarare hantera anmälningarna bättre än att lägga på en avgift för att få anmäla.
När det gäller djurskydd så räcker det gott att kontrollera hela anläggningen en gång vart annat år eller så kommer det många anmälningar räcker det gott att kontrollera just det som anmäls och kanske göra en snabba allmän kontroll. Jag vet inte hur myndigheterna jobbar men om man som du menar här skulle syna hela anläggningen gång på gång även om det kommer en anmälan i månaden och allt är i sin ordning vid första tillfället så behöver man inte vända upp och ner på allt varje gång och jag tror inte det görs heller.
När det gäller anmälan mot din släkting så var det en i mina ögon befogad, men hanteringen var dirkekt klumpig och osmidig. Som privatperson har man inte insynen och har inte rätt/möjlighet att alltid gå in och kontroller hur det egentligen ligger till. Misstänker man oegentligheter och att någon far illa, barn som djur eller att man uppbär bidrag felaktigt ska man anmäla och hellre en gång i onödan än inte alls. Det är trist när folk som du "skjuter budbäraren" för att du inte gillar resultatet, anmälaren ska inte i förväg behöva göra en konskvensanalys "Det kanske inte är som det ser ut, om jag anmäler här kanske myndigheterna överreagerar och gör en omfattande undersökning och personen kanske är psykiskt sjuk och det förvärras."
En annan sak vi vet inte hur det sett ut idag om anmälan inte gjorts, din släkting kanske varit i samma tillstånd eller värre alternativt att hästen faktiskt farit illa. Det är omöjligt att veta vad som hänt om inget gjorts, man ska väl inte behöva en kristallkula för att våga anmäla?
Eftersom mjölkbonden var min granne så, vet jag att man nöjde sig inte med att bara kolla om ungdjuren fick mat och vatten etc, utan man gjorde också en "snabbkoll" på resten av anläggningen. Men eftersom anläggningen är stor, så tog det ändå tid.
Dit försvar för att anmälan mot min släkting tycker jag är mycket tunt.
Förklara gärna för mig varför du tycker att den anmälan var befogad. Den som har sjukpensionär har rätt till fritids aktiviteter (om vederbörande orkar/klarar det) i samma utsträckning som en frisk person, enligt regelverket för den ersättningsformen. Man får även gå på kurser, delta aktivt i föreningslivet i en begränsad omfattning, och t.o.m. tjäna en mindre (liten) summa pengar per år på eventuell hobbyverksamhet eller få arvoden som fritidspolitiker . Eftersom ersättningen omprövas vart tredje år, så finns det regelbundna kontrollpunkter.
Så länge man har en häst som man mest pysslar med, och rider 4-5 gånger i veckan, utan att någonsin åka på träningar eller tävlingar, så är det i allra högsta grad en fritidshäst. Antagligen tar en vanlig hund mer tid per dag en vad denna hästen tog för henom. Det som utlöste avundsjuka och att någon anmälde, det var "den nya fina bilen".
Är du säker på att du inte blandar ihop Försörjningsstöd ("socialbidrag") med sjukersättning? Den som får försörjningsstöd måste i princip göra sig av med allt, och kan definitivt inte äga en häst.
Jag är verkligen beredd att som du säger skjuta budbäraren. Om man lever sitt liv helt utan konsekvensanalyser, så skapar vi problem för oss själva till slut.
Att kunna anmäla anonymt är i teorin jättebra, eftersom man då kan hoppas att missförhållanden anmäls.
Om då en rimligt stor andel av de anmälda fallen är rimliga att utreda, då är allt frid och fröjd, men när möjligheten att anmäla förvandlas till något mer än just en möjlighet, utan även blir en del av ett förhålningsätt till omvärlden, då har det gått överstyr.
Just den där attityden, "det är bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite", är just kärnan i det problemet.
Om man i första hand, så gott det går, försöker ta reda på mera, kanske pratar med den "misstänkte", hör sig för med andra, så kanske bilden klarnar, och det blir lättare att föstå om man ska anmäla eller ej.
När man har slutat att prata med varandra, och bara anmäler direkt, då har vi slutat att ha ett samhälle baserat på förtroende och istället skapat ett samhälle baserat på misstro och misstänksamhet.