Sv: okynnes anmälningar!
KL
jag har sällan sett en tråd här på Buke som är så fundamentalt inskränkt, enögd och egoistisk.
Alla ni som försvarar er rätt att anmäla hit och dit för misstänkta eller inbillade vanvårdsproblem på djur, hur ofta har ni anmält någon och för vad? Och hur tror ni att det påverkar känsliga människor, som inte gjort något som helst fel?
Att några av er anmält för "riktiga" vanvårdsfall verkar ju solklart, men när jag läser sådant som "anmäler så fort jag ser en hund som går okopplad", så blir jag mörkrädd.
Den typen av anmälningar är just okynne, och borde vara t.ex. straffbar via en en straffavgift, om det inte är så att hundägaren saknar kontroll på hunden.
Ni skapara onödigt merarbete för myndigheten ni anmäler till, och eventuellt stort lidande för den anmälde.
Låt mig ge några exempel:
Mjölkbonden X brukar ca 100 hektar mark och har 120 mjölkande djur i lösdrift med robot. Han är mycket mån om djuren och naturligtvis går även mjölkande djur på bete så stor del av året som möjligt. Ungdjur hålls i lösdrift (eller på bete) i ett par äldre logar en bit bort från mjölkladugården.
En "sommargäst" köper ett mindre hus, granne med en av ungdjursladorna (50 meter), och då börjar en soppa av problem för mjölkbonden med anonyma anmälningar. Ett axplock: djuren får inte foder, de lever ohygieniskt, de saknar vatten etc. Givetvis fins inga som helst problem med djurhållningen, men eftersom varje anmälan gör att man går igenom HELA anläggningen, så tar det enormt med tid varje gång.
I själva verket så störs sommargästen av lukt (ja, det luktar ko om korna!), och av flugor (det blir en del flugor runt kor), och ljud som t.ex. att bonden kör med traktor tidigt på morgonen i sin tillsyn av djuren. Så sommargästen vill att djuren försvinner från den ladan, och dennes metod är "anonyma anmälningar".
Exempel 2: En mig relativt närstående person med psykiska problem och ätstörningsproblematik (har varit nära att dö i självmordsförsök), som är förtidspensionär, har ändå en häst som fungerar som en viktig del i att skapa livsvilja hos henom, "terapi". Hästen finns inhyst i ett mindre privatstall. Henoms föräldrar bidrar en hel del ekonomiskt, för att finansiera bil (ta sig till stallet) och betalar del av stallhyran, detta är ändå en person i 40-årsåldern.
Hen anmäls anonymt till Försäkringskassan, "hen verkar helt arbetsför, kör bil och sköter hästar, verkar dessutom jobba svart eftersom hen har en ny 4-hjulsdriven bil". Personen (som inte är arbetsför) kallas plötsligt till ett samtal (som hen tycker liknar ett förhör) på F-kassan, en utredning dras igång som pågår i 3 månader innan den läggs ner, hen mår såpass dåligt att först så förvärras ätstörningarna och tillslut måste hen läggas in på psykakuten.
Allt detta för att någon blivit avundsjuk på endera att hen har häst, eller att hen har "en ny fin bil". Nu har jag inte träffat henom på snart ett år (hen vill inte träffa folk, isolerar sig), vilket är när detta hände, men jag vet att hästen har man blivit tvungen att sälja, och att vederbörande ännu inte är i närheten av att vara såpass funktionell som hen var innan den anonyma anmälningen. Åratal av terapi och behandling har gått till spillo genom att en tanklös och avundsjuk person gjort en anonym anmälan.
Så, kom med några förslag på hur den här typen av onödiga anmälningar ska kunna stävjas.
Kanske genom att vi pratar mer om vad som är bra/viktigt/dåligt att anmäla?
Kanske en ändring av lagar/regler?
Kanske genom att den som gjort en anmälan som inte leder till någon åtgärd får betala en avgift?