Ja vad säger man?
Det skjuts för lite i Sverige.
Om det nu tröstar så kan jag meddela att jag också haft såna människor i mitt stall.
(Päronen hade inackorderingar ett tag)
Samma sort o modell om ni förstår vad jag menar.
Gubben hade travhästar och han var faktiskt rätt okej, men han pratade minimalt med svenska.
Han var duktig med hästarna och verkade kunna sin sak iallafall.
Värre var det när han var sjuk och hans släkt kom och skulle ta hand om hästarna. Det lånades foder, halm, utrustning utan ett ord och ingen av dom visste vad som var fram eller bak på hästkrakarna.
Under den korta perioden gammelgubben var sjuk, försvann en halv rundbal med halm för mig. Deras hästar som tidigare stått på spån, stod helt plötsligt och oförklarligt på halmblandat spån! Då blir man glad.
Kan säga att dom inte var välkomna ut till stallet efter det, jag utnyttjade släktingarnas hundskräck och bussade hunden på dom.
Det satt 3 stora karlar uppflugna på taket på bilen mitt på gården och vrålade åt mig att ta bort hunden.
Kort efteråt så såldes ena hästen iväg (eller om den blev bortbytt) och den andra flyttades upp till Norrland.
Den yngste av gubbens söner, en knatte på runt 10 år, berättade förresten stolt att dom minsann hade haft 5 ponnys förut, men dom hade bytts bort mot en bil eller något annat. Det kanske var så "dina" stallbekanta fick sin ponny?
//MDusty