Oense om vårdnaden aka fortsättning på oense om bodelningen-tråden

[a1agnlju]

Ja det har han. Gick inte alls. Samtliga gånger har dom fått ringa mig redan efter en timme för hon har varit jätteledsen. Och då har hon varit ledsen hela tiden utom dom första 5-10 minuterna. Det blev även sämre totalt sett efter dom gångerna. Nu räcker det med att hon ser honom så börjar hon gråta. Till och med om hon sitter hos mig.

Innan dess gick det iallafall hyfsat bra när jag var med (förutom första umgänget efter nyår när hon var helt hysterisk).

Jag undrar om det inte är så att dina känslor spiller över på mini och gör att hon blir rädd för pappan till stor del av den anledningen. Med tanke på att hon inte reagerar så med människor du är trygg med? Det är bara en tanke.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag undrar om det inte är så att dina känslor spiller över på mini och gör att hon blir rädd för pappan till stor del av den anledningen. Med tanke på att hon inte reagerar så med människor du är trygg med? Det är bara en tanke.

Jag har funderat på samma sak. Låter annars jättemärkligt annars.

 

[TinyWiny]

Jag undrar om det inte är så att dina känslor spiller över på mini och gör att hon blir rädd för pappan till stor del av den anledningen. Med tanke på att hon inte reagerar så med människor du är trygg med? Det är bara en tanke.

Det behöver inte alls vara så. Min dotter var nöjd hos vem som helst som liten men när hon träffade sin pappa för första gången på drygt ett halvår blev hon hysterisk. Hon vad då ca 18 månader gammal och hade naturligtvis inga minnen av sin pappa. I vårt fall fanns det inga hot och jag var inte rädd eller så för pappan heller. Jag tror snarare att det är pappans, i hans ögon, självklara rätt att ta barnet som ställer till med problem.
För mig är det inte konstigt alls att ett barn kan reagera så. Det gör vi ju som vuxna också. Vi kan hälsa och prata med folk och även krama främmande men om någon kommer in i vår svär och tar saker förgivna slå de flesta bakut. Varför skulle det vara annorlunda för att man är liten? Jag ser det snarare som en helt normal reaktion och har sett många barn reagera på liknande sätt när någon tar för sig mer än vad barnet är bekvämt med.

 

[krambanan]

Han har ju inte bara skrämt mig utan även Mini. Så jag tycker inte det är konstigt att hon reagerar. Sen bryr han sig inte ett skit om henne eller hennes känslor under umgänget. Han klarar inte alls att känna in hennes behov och svarar därför oftast inte på dom. Han gör inget för att hon ska bli tryggare med honom. Tvärtom.

Dessutom har han taggarna utåt mot mig hela tiden. Och gör inget för att försöka dölja det heller. Han kan inte ens vara här en timme utan att vara på mig. Det känner och hör ju Mini. Jag är inte rädd på det sätter när vi inte är själva. Och jag försöker hålla mig neutral eller till och med positiv när jag orkar. För Minis skull.

 

[krambanan]

Det behöver inte alls vara så. Min dotter var nöjd hos vem som helst som liten men när hon träffade sin pappa för första gången på drygt ett halvår blev hon hysterisk. Hon vad då ca 18 månader gammal och hade naturligtvis inga minnen av sin pappa. I vårt fall fanns det inga hot och jag var inte rädd eller så för pappan heller. Jag tror snarare att det är pappans, i hans ögon, självklara rätt att ta barnet som ställer till med problem.
För mig är det inte konstigt alls att ett barn kan reagera så. Det gör vi ju som vuxna också. Vi kan hälsa och prata med folk och även krama främmande men om någon kommer in i vår svär och tar saker förgivna slå de flesta bakut. Varför skulle det vara annorlunda för att man är liten? Jag ser det snarare som en helt normal reaktion och har sett många barn reagera på liknande sätt när någon tar för sig mer än vad barnet är bekvämt med.

Ja han är ju väldigt "på" henne. Ska t ex pussa trots att hon visar att hon inte vill. Ju mer hon protesterar ju mer envisas han. "Man får inte låta barn bestämma." Känner inte alls in vad Mini är bekväm med.

 

[krambanan]

Har skickat ett sms nu med "regler" inför helgen. Var han får vara och inte. Och när han får komma osv. Får väl se om han tänker respektera det (antagligen inte). Har fotat massa för att kunna visa i fall han får för sig att plocka av mina grejer och där det går låsa kommer det så klart vara låst. Kommer nog försöka hålla mig borta så mycket som möjligt under helgen också. Lite tråkigt att sitta inlåst i huset när det ska vara kanonväder.

 

[krambanan]

Jag undrar om det inte är så att dina känslor spiller över på mini och gör att hon blir rädd för pappan till stor del av den anledningen. Med tanke på att hon inte reagerar så med människor du är trygg med? Det är bara en tanke.

Att hon inte reagerar så med andra beror nog mer på att ingen annan beter sig som exet gör mot Mini (eller mot mig). Iallafall har vi inte träffat på någon än.

En annan situation som jag anser visar exakt hur otrygg hon är med pappan hände sist dom var här. Umgängesstödet reste sig och gick från köksbordet (för att ta kaffe) där dom satt allihop. Jag var i en annan del av huset. Och hade varit en stund. Då när han reser sig och går någon meter bort blir Mini hysteriskt ledsen. Och då känner hon ju inte ens umgängesstödet särskilt väl för han har hållt sig i bakgrunden med flit. En annan gång när jag inte var med hade hon velat gå till umgängesstödets fru (som hon träffat 3-4 ggr sen hon föddes) och när hon inte fick det blev hon superledsen. Hon tyr sig alltså mer till främlingar än sin pappa om inte jag är med. Det tycker jag säger rätt mycket.

 

[vallhund]

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men varför låter du inte soc o deras personal/kontaktpersoner ansvara för o sköta alla kontakter mellan mini o fadern? Håll dig borta o lägg dig inte i.
Du har fått goda råd sjuhundrafemtioelva gånger i tråden, likt förbannat är du där o kluddar igen, och igen, och igen, det tar liksom aldrig slut.
När du tackat oss alla för alla goda råd o allt pepp så börjar det om igen från scen 1.

 

[krambanan]

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men varför låter du inte soc o deras personal/kontaktpersoner ansvara för o sköta alla kontakter mellan mini o fadern? Håll dig borta o lägg dig inte i.
Du har fått goda råd sjuhundrafemtioelva gånger i tråden, likt förbannat är du där o kluddar igen, och igen, och igen, det tar liksom aldrig slut.
När du tackat oss alla för alla goda råd o allt pepp så börjar det om igen från scen 1.

Vi har ju ärende om kontaktperson hos FR. Men det tar ju tid. Det är även dom som rekommenderar att jag sköter umgänget så gott jag kan under tiden. För Minis skull också. Tingsrätten kan ju pang bom bestämma på mufen att han ska ha eget umgänge. Det vet jag ju inte. Min advokat och alla som är insatta rekommenderar inte att jag vägrar umgänge nu när jag blivit stämd. Prio ett är att få behålla den enskilda vårdnaden. Utan den är vi körda jag och Mini.

Våra advokater sköter ju kommunikationen angående umgänget om det inte är något akut (byta av dag osv) då tar jag det med umgängesstödet. Jag ville inte vara med under umgänget men vad ska jag göra nära han inte kan ha Mini själv?

Jag gör mitt bästa i en helt sinnessjukt jobbig situation. Och jag är övertygad om att jag inte alltid gör 100 % rätt men jag litar på min advokat. Och hans rekommendationer. Vet du vilken rävsax detta är? Speciellt när nu alla åtal mot honom blev nedlagda.

 

[krambanan]

Jag har ju dessutom tjatat på FR om kontaktperson sen nyår. Men båda föräldrarna måste gå med på det innan dom kan påbörja en utredning om det behövs.

 

[a1agnlju]

Det behöver inte alls vara så. Min dotter var nöjd hos vem som helst som liten men när hon träffade sin pappa för första gången på drygt ett halvår blev hon hysterisk. Hon vad då ca 18 månader gammal och hade naturligtvis inga minnen av sin pappa. I vårt fall fanns det inga hot och jag var inte rädd eller så för pappan heller. Jag tror snarare att det är pappans, i hans ögon, självklara rätt att ta barnet som ställer till med problem.
För mig är det inte konstigt alls att ett barn kan reagera så. Det gör vi ju som vuxna också. Vi kan hälsa och prata med folk och även krama främmande men om någon kommer in i vår svär och tar saker förgivna slå de flesta bakut. Varför skulle det vara annorlunda för att man är liten? Jag ser det snarare som en helt normal reaktion och har sett många barn reagera på liknande sätt när någon tar för sig mer än vad barnet är bekvämt med.

Som sagt, det var bara en tanke. Det är ju inte fel att tänka utanför lådan ibland menar jag

 

[a1agnlju]

Vi har ju ärende om kontaktperson hos FR. Men det tar ju tid. Det är även dom som rekommenderar att jag sköter umgänget så gott jag kan under tiden. För Minis skull också. Tingsrätten kan ju pang bom bestämma på mufen att han ska ha eget umgänge. Det vet jag ju inte. Min advokat och alla som är insatta rekommenderar inte att jag vägrar umgänge nu när jag blivit stämd. Prio ett är att få behålla den enskilda vårdnaden. Utan den är vi körda jag och Mini.

Våra advokater sköter ju kommunikationen angående umgänget om det inte är något akut (byta av dag osv) då tar jag det med umgängesstödet. Jag ville inte vara med under umgänget men vad ska jag göra nära han inte kan ha Mini själv?

Jag gör mitt bästa i en helt sinnessjukt jobbig situation. Och jag är övertygad om att jag inte alltid gör 100 % rätt men jag litar på min advokat. Och hans rekommendationer. Vet du vilken rävsax detta är? Speciellt när nu alla åtal mot honom blev nedlagda.

Det verkar som om umgänget inte fungerar alls. Jag föreslår att du sätter hårt mot hårt mot FR. Ring varje dag om så behövs. Ibland lönar det sig att vara jobbig och påstridig. Ni behöver uppenbarligen hjälp med det här och den lösning man har fått fram hittills fungerar inte och det måste myndigheterna bli varse.

 

[Rosett]

Han lär väl knappast få tilldömt umgänge när ni är ogifta och du har ensam vårdnad ...? Av vad det du berättat så är det omöjligt att han skulle få vårdnaden.
Familjerätten är bara en rådgivande instans, inget de säger är ristat i sten.
Nu har jag inte speciella kunskaper utan talar bara utifrån det jag vet och sunt förnuft.
I ditt ställe skulle jag vägra umgänge tills ni får en opartisk umgängesperson från soc.

 

[Amha]

Han lär väl knappast få tilldömt umgänge när ni är ogifta och du har ensam vårdnad ...? Av vad det du berättat så är det omöjligt att han skulle få vårdnaden.
Familjerätten är bara en rådgivande instans, inget de säger är ristat i sten.
Nu har jag inte speciella kunskaper utan talar bara utifrån det jag vet och sunt förnuft.
I ditt ställe skulle jag vägra umgänge tills ni får en opartisk umgängesperson från soc.

Men om ts har blivit avrådd av personer som ska kunna det där att vara "besvärlig" för att det kan vändas emot henne är det väl dumt att gå emot det rådet?

 

[TinyWiny]

Han lär väl knappast få tilldömt umgänge när ni är ogifta och du har ensam vårdnad ...? Av vad det du berättat så är det omöjligt att han skulle få vårdnaden.
Familjerätten är bara en rådgivande instans, inget de säger är ristat i sten.
Nu har jag inte speciella kunskaper utan talar bara utifrån det jag vet och sunt förnuft.
I ditt ställe skulle jag vägra umgänge tills ni får en opartisk umgängesperson från soc.

Sunt förnuft har inget med myndigheters beslut att göra. Att förvägra en förälder umgänge där det inte finns något tingsrättsbeslut på att umgänge inte ska ske är en bra väg att gå om man vill riskera att förlora vårdnaden. Att de inte är gifta är en förutsättning för att Ts ens ska ha enskild vårdnad och har inget med att göra om tingsrätten senare tilldömer dem både eller den ena vårdnaden. Ts ska absolut inte vägra umgänge. Det är en alltför farlig väg att gå.

 

[mandalaki]

Han lär väl knappast få tilldömt umgänge när ni är ogifta och du har ensam vårdnad ...? Av vad det du berättat så är det omöjligt att han skulle få vårdnaden.
Familjerätten är bara en rådgivande instans, inget de säger är ristat i sten.
Nu har jag inte speciella kunskaper utan talar bara utifrån det jag vet och sunt förnuft.
I ditt ställe skulle jag vägra umgänge tills ni får en opartisk umgängesperson från soc.

Det är ju när den ena föräldern har vårdnaden som den andra har umgänge?

Myndigheterna går dessutom långt för att barnet ska kunna ha en relation med sin pappa även då han inte har vårdnaden.

 

[Rosett]

Men om ts har blivit avrådd av personer som ska kunna det där att vara "besvärlig" för att det kan vändas emot henne är det väl dumt att gå emot det rådet?

Jag tycker ju inte man är besvärlig om man sätter barnet i första hand ... men det är ju jag det. Hemskt att "de som kan" ger såna råd som uppenbarligen gör att barnet mår dåligt.
Jag ser inget fel i att neka umgänge tills soc ordnat en opartisk person som kan övervaka. Det är ju för barnets bästa att en opartisk person får se hur barnet beter sig i pappans närvaro så barnet kanske kan slippa stressen som det innebär.

 

[lizzie]

Jag har ju dessutom tjatat på FR om kontaktperson sen nyår. Men båda föräldrarna måste gå med på det innan dom kan påbörja en utredning om det behövs.

Måste du ens vara i samma hus när pappan ska träffa barnet. Kan inte umgängesstödet komma och hämta och lämna Mini. Om du inte ens är närvarande över huvudtaget så kan ju inte exet "vara på dig" och tjata om än det en och än det andra.

/Lizzie

 

[TinyWiny]

Jag tycker ju inte man är besvärlig om man sätter barnet i första hand ... men det är ju jag det. Hemskt att "de som kan" ger såna råd som uppenbarligen gör att barnet mår dåligt.
Jag ser inget fel i att neka umgänge tills soc ordnat en opartisk person som kan övervaka. Det är ju för barnets bästa att en opartisk person får se hur barnet beter sig i pappans närvaro så barnet kanske kan slippa stressen som det innebär.

Nej det tycker nog inte så många men i myndigheternas ögon är det fel att göra det. Det ska mycket till innan ett barn hindras att träffa sin förälder, ibland räcker det inte ens med misshandel. Det är det här som är så svårt med att ha barn med någon som visar sig vara en idiot. Det som borde vara självklart, dvs barnets bästa, är inte det man kan utgå ifrån eftersom myndigheter tycker annorlunda.

 

[Thomasine]

@TinyWiny Du är så klok!