Oense om vårdnaden aka fortsättning på oense om bodelningen-tråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sitter och lyssnar lite till. Är SÅ glad att jag lämnade honom! Ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare. Är också otroligt glad att jag är totalt över honom nu så jag kan finnas till känslomässigt för Mini. För hade det fortsatt som när Mini var nyfödd så hade jag aldrig kunnat det. Jag tyckte det då men nu inser jag att jag var fullt upptagen med honom fortfarande... Är verkligen som en avgiftning. Han var min drog och jag är äntligen (så gott det går) fri!
 
Sitter och lyssnar lite till. Är SÅ glad att jag lämnade honom! Ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare. Är också otroligt glad att jag är totalt över honom nu så jag kan finnas till känslomässigt för Mini. För hade det fortsatt som när Mini var nyfödd så hade jag aldrig kunnat det. Jag tyckte det då men nu inser jag att jag var fullt upptagen med honom fortfarande... Är verkligen som en avgiftning. Han var min drog och jag är äntligen (så gott det går) fri!

Håll fast vid den där känslan av styrka och självständighet :heart
 
Alltså han är helt vrickad. Någon jag kan pma som är insatt i socialtjänsten och deras juridik?

Jag vidhåller att du måste hitta ett långvarigt hållbart förhållningssätt till honom. Det kommer troligen att fortsätta så här under en längre tid.
Om du inte kan distansera dig från honom känslomässigt kan du hamna helt under isen.
Du har barn med "fel" man, nu måste du hitta strategier för att hantera det.
 
Jag vidhåller att du måste hitta ett långvarigt hållbart förhållningssätt till honom. Det kommer troligen att fortsätta så här under en längre tid.
Om du inte kan distansera dig från honom känslomässigt kan du hamna helt under isen.
Du har barn med "fel" man, nu måste du hitta strategier för att hantera det.

Ja jag vet att jag är fast med honom ett bra tag framöver.

En av mina strategier är just att ta reda på fakta. Vad gäller. Och att ha någonstans/någon att bolla allt möjligt med. Sen att vara rak och tydlig och inte ta några diskussioner med honom alls i nuläget.

Det känslomässiga tar lite mer tid men det går åt rätt håll. Han kommer åt mig mindre och mindre. Men istället för att grubbla försöker jag ta reda på vad jag kan så jag förhoppningsvis kan släppa det sen.
 
Nu har vi svarat på stämningen. Advokaten skrev ihop ett i mitt tycke väldigt bra svar.

MUF blir i mitten av Juni. Innan dess ska soc/FR gjort ett snabbyttrande.

Ska till FR på måndag också angående utredning om kontaktperson. Men känns lite meningslöst då det är umgängesstöd vi behöver (det har vi även yrkat på när vi svarade på stämningen). Även om FR tycker vi bör ha en kontaktperson så kan ju inte exet ha Mini själv. Jag får väl se vad dom säger.

Tips inför Måndag?
 
Inga tips, men be gärna någon mer gå igenom allt material med dig. Att få någon mer att lyssna, gå igenom osv kan ge dig fler upprepade mönster för dig att luta dig emot. Advokaten har väl gått igenom allt? Kanske värt ändå att just få fler vinklar på mönster hur han manipulerar.
 
På dagens umgänge meddelade exet att han tänkte komma i helgen och hämta grejer. Han kunde inte uppge någon närmare tidpunkt men det blev nog både lördag och söndag. Han tänker dessutom ta grejer som vi kommit överens om att jag ska ha (grejer som INTE finns i garaget) och han ska minsann in i förråden här. Annars skulle han ringa polisen... Suck. Umgängesstödet sa till honom flera gånger.

Planen är att flytta in alla hans grejer som står kvar i förråden in i garaget imorgon. Sen får han ett sms med mellan vilka klockslag han kan komma i helgen samt att han bara får vistas i garaget och på grusplanen utanför. Han får heller inte komma själv. Går han någon annanstans på gården blir det ett samtal till polisen.

Mini var inte nöjd med att träffa sin pappa idag. Hon började gråta direkt. Förstår inte hur umgänget ska gå att lösa även om vi får igenom kontaktperson (personen stannar iallafall under hela umgänget - jag har kollat). Umgänget ska då enligt Familjerätten ske hos exet. Och Mini får träffa kontaktpersonen två ggr innan. Sen ska hen alltså ta Mini till exet och dom ska vara där två timmar. Inte ens när jag är med och vi är hemma kan ju han ha henne utan att hon gråter. Glömde fråga om kontaktpersonen är skyldig att rapportera hur det går och hur hen ska agera om barnet är väldigt ledsen.

Känner mig som värsta boven som varje vecka ger Mini till någon hon uppenbarligen inte litar det minsta på. Hon förstår ju inte varför hon inte får komma till mig. Varför jag inte tar henne. Men vägrar jag umgänge nu så är ju risken stor att det blir ännu värre i slutändan.

Verkar för övrigt som våran "handläggare" på familjerätten har brutit sin sekretess mot exet då hon trodde vi hade gemensam vårdnad. Hon var själv med när jag inte skrev på pappret om gemensam vårdnad. Vet inte exakt vad hon sagt men det kommer väl fram i tvisten sen kan jag tänka mig. Kan exet använda något mot mig kommer han ju göra det.
 
För minis skull, tror jag faktiskt det kommer vara enklare för henne att vara med pappa utan att mamma är där. Min dotter var extremt mammig som bebis, även fast pappan också var hemma på heltid första året! Hon skrek så hon kräktes om hon inte fick vara hos mig.
Men när jag inte var där så var det aldrig några problem, eller om hon var hos farmor osv. Som att hon visste att "äsch mamma är ändå inte här så då får väl pappa gå bra."
 
För minis skull, tror jag faktiskt det kommer vara enklare för henne att vara med pappa utan att mamma är där. Min dotter var extremt mammig som bebis, även fast pappan också var hemma på heltid första året! Hon skrek så hon kräktes om hon inte fick vara hos mig.
Men när jag inte var där så var det aldrig några problem, eller om hon var hos farmor osv. Som att hon visste att "äsch mamma är ändå inte här så då får väl pappa gå bra."

Fast jag tycker att det blir lite märkligt att göra den jämförelsen. Din dotters pappa är väl inte ett psyko som hotar och beter sig illa och vägrar lämna ifrån sig en storgråtande bebis?!
 
För minis skull, tror jag faktiskt det kommer vara enklare för henne att vara med pappa utan att mamma är där. Min dotter var extremt mammig som bebis, även fast pappan också var hemma på heltid första året! Hon skrek så hon kräktes om hon inte fick vara hos mig.
Men när jag inte var där så var det aldrig några problem, eller om hon var hos farmor osv. Som att hon visste att "äsch mamma är ändå inte här så då får väl pappa gå bra."

Han har haft henne själv. Det går 5-10 min sen skrikgråter hon hysteriskt och tårarna sprutar. :cry:
 
Och Mini är inte särskilt mammig. Hon brukar vara nöjd hos dom flesta. Det är bara pappan hon reagerar så på.
 
Har han haft henne själv utan att du varit i närheten o hur har det gått då?

Ja det har han. Gick inte alls. Samtliga gånger har dom fått ringa mig redan efter en timme för hon har varit jätteledsen. Och då har hon varit ledsen hela tiden utom dom första 5-10 minuterna. Det blev även sämre totalt sett efter dom gångerna. Nu räcker det med att hon ser honom så börjar hon gråta. Till och med om hon sitter hos mig.

Innan dess gick det iallafall hyfsat bra när jag var med (förutom första umgänget efter nyår när hon var helt hysterisk).
 
Ja det har han. Gick inte alls. Samtliga gånger har dom fått ringa mig redan efter en timme för hon har varit jätteledsen. Och då har hon varit ledsen hela tiden utom dom första 5-10 minuterna. Det blev även sämre totalt sett efter dom gångerna. Nu räcker det med att hon ser honom så börjar hon gråta. Till och med om hon sitter hos mig.

Innan dess gick det iallafall hyfsat bra när jag var med (förutom första umgänget efter nyår när hon var helt hysterisk).
Usch. Stackare. Jag förstår hur fullständigt genomvidrigt det måste kännas att lämna över henne då.
 
Ja det har han. Gick inte alls. Samtliga gånger har dom fått ringa mig redan efter en timme för hon har varit jätteledsen. Och då har hon varit ledsen hela tiden utom dom första 5-10 minuterna. Det blev även sämre totalt sett efter dom gångerna. Nu räcker det med att hon ser honom så börjar hon gråta. Till och med om hon sitter hos mig.

Innan dess gick det iallafall hyfsat bra när jag var med (förutom första umgänget efter nyår när hon var helt hysterisk).
Stackars liten. Måste man verkligen ha umgänge när barnet mår uppenbart dåligt av det? Kan inte soc vara med och observera?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte ens vars jag ska börja, ska försöka förklara. Om nån skulle veta vem jag är så skriv inte ut det här. Jag och min mamma...
2
Svar
23
· Visningar
4 737
Senast: Lingon
·
Småbarn Jag har ju separerat från pappan till mitt barn sedan en tid tillbaka, och det börjar väl sjunka in att den relationen kommer alltid...
Svar
5
· Visningar
1 800
Senast: vallhund
·
Övr. Barn Först tänkte jag skriva inlägget som anonym- sen insåg jag att jag skiter i vilket, är det nån som vill vidarebefodra det jag skriver så...
Svar
6
· Visningar
3 682
Senast: Brandgul
·
Relationer Eller drake och enhörning kanske... Har anonymt nick men tänker inte himla om vem jag är och jag tror många räknar ut det, åtminstone de...
15 16 17
Svar
320
· Visningar
26 335

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp