Nya infallsvinklar vore fint!

[Alexandra_W]

OK, jag har nog för lätt att tänka "jamen din lilla söta hund är minsann inget Monster..."

Och ja, jag tror absolut du kan ha en poäng i att jag gör saker som snarare sätter hinder i vägen än för oss framåt. Har du några egna insikter att dela med dig av?

Monster är som sagt inte kastrerad, och med hans sociala osäkerhet tror jag det vore en riskabel väg. Han har dessutom inte någon "äkta" aggressivitet mot andra hundar (oavsett kön) som synts hittills, och ingen ohanterlig fixering vid löptikar (även om han absolut är intresserad), så jag tvivlar på att han ligger för högt i testosteron.

Nej jag tror inte alls på kastrering i ert fall, nämnde viktors mest bara för att jag där haft uttalad aggressivitet mot andra hundar att handskas med och det lite sitter kvar (han var inte talbar med löptikar i närheten heller, rök ihop med min äldre hane osv så det fanns ett tydligt testokopplat beteende där. Men jag är trots så många år - han är sex år i år - så har inte bilden av hur han blir om/när han slåss bleknat och jag är vid alla nya hundmaten "rädd" att det ska hamna där. Jag vet ju att han inte bangar bråk eller ger sig i första taget om han börjat slåss).

Så mycket insikter mer än de jag skrivit, att man faktiskt underlättat beteendet genom att ta hänsyn och i viss mån tillåta det, har jag inte. I mitt fall var mycket löst bara när jag slutade med det och krävde mer även i svåra/för mig osäkra situationer.

Men en superstor skillnad mellan monster och Viktor är osäkerheten. Viktor är stentuff. Han är en hund du skulle kunna prygla med kopplet utan att det skulle bekomma honom - nu tror jag heller inte alls på sådana metoder. Men han skulle ta det med en klackspark. Så jag har lättare än dig så, jag kan t ex gå in och handfast ta i och kräva att han tittar på mig/ligger platt på sidan tills han slappnar av osv. Vilket ju skulle bli förödande för er.

Men annars är det mest det som tipsats om. Tålamod och nöta. Vi har gått runt stan en hel dag en gång tills han av ren utmattning slutade göra utfall mot duvor, andra hundar osv. Jag hade turen att få oväntad hjälp med. Kom en dvärgpudel. Viktor betedde sig som en gris. Jag fick slå kopplet runt en lyktstolpe, han vrålade och skrek med raggen rest. Jag satte honom handfast ner. Ungefär tusen gånger. Farbrorn med pudeln tittade på (jag skämdes järnet). Pudeln stod lugnt och tittade. När V äntligen sansat sig något (utmattning sen innan snabbade på) så säger gubben "jag förstår ni tränar, vill du att han ska gå komma fram och hälsa?" Jag var nära kyssa farbrorn på flinten!!
Så Viktor fick - när han lugnat sig - ett sansat hundmöte med en superbra annan hane som mest tyckte "hejdu, du är från landet va? "

Sen har jag försökt bygga sådana (svårt på landet). Och igår fick jag halvkvitto. Nya grannen har en hane som V ej hälsat på.den gick på vägen, V var lös och drog ut från gården (ja, mitt fel). Jag röt "stopp". Andra gången stannar han faktiskt. Man såg intressekonflikten - springa fram till hunden som satt fint, eller lyssna på matte. Sen vände han och kom tillbaka! Sällan varit så stolt över honom faktiskt.

Så det är väl enda jag kan ge som är översättningsbart, skapa stageade situationer. Dock vet jag hur svårt det är att hitta frivilliga när man har en stor hund som dessutom beter sig illa..

 

[Monstermom]

@Alexandra_W


Bara att du delar erfarenheten av att ha en läskig stor hund som inte kan uppföra sig är guld värt, och dumt nog är det väldigt skönt tt höra att andra inte är ofelbara heller. Jag fattar precis hur du kände dig med pudeln, och jag vet hur otroligt tacksam man kan bli för någon som inte blir arg eller rädd - till och med hjälpsam!

För det mesta är våra erfarenheter av andra jobbiga (en del blir rädda, en del blir arga, en del ska besserwissra litegrann och tala om hur fel jag gör, hur jag borde göra istället och hur mycket bättre de skulle gra det, och en delbnär kamikazepiloter ocvh fortsätter förvånat gå mot den illvrålande hunden med händerna framsträckta och säger "ha bits väl inte? Jag ska bara klappa"...), så de trevliga undantag man träffar på är verkligen underbsra!


Och vad kul med ett så bra resultat på er träning!


Nä, att hitta folk som vill hjälpa till att träna läskig hund (OCH hålla sig till överenskomnna regler!) är inte det lättaste... Det är ju bland annat det som vår tränre duger till, han både skakar fram figgar och får dem att uppföra sig!
Alldeles för länge sen sist dock.

 

[Sleepy]

han blev inträngd mot vggen och fasthållen där. Då kallade hon in tre vårdare som höll fast honom ... Efter den undersökningen satte sig veterinären ner med mig och förklarade att hon tyckte han borde avlivas

Jösses. Och då hade du ändå visat dig ansvarsfull genom att inte ta in honom i väntrummet och berättat om hans osäkerhet i förväg. Skrämmande illa.

Skönt att ni har hittat ett bättre ställe nu. Du behöver nog lite tid för att bearbeta det och bygga positiva minnesbilder, precis som Monstret. Det kommer. Skaffa en chaufför nästa gång ni åker till vet, och så tar du ett glas vin innan.

 

[Monstermom]

Jösses. Och då hade du ändå visat dig ansvarsfull genom att inte ta in honom i väntrummet och berättat om hans osäkerhet i förväg. Skrämmande illa.

Skönt att ni har hittat ett bättre ställe nu. Du behöver nog lite tid för att bearbeta det och bygga positiva minnesbilder, precis som Monstret. Det kommer. Skaffa en chaufför nästa gång ni åker till vet, och så tar du ett glas vin innan.

Ja, i efterhand kände jag att jag blivit väldigt orättvist behandlad och Monster enormt orättvist behandlad! Jag hade ju försökt förklara i förväg att Monster måste hanteras lite försiktigt för han tyckte det hela var väldigt jobbigt på flera plan (och tjejen jag pratade med i telefonen var väldigt förstående och lovade att de var vana vid stökiga hundar, att vi inte behövde någon extra tid för de tog sig alltid tid, och att det inte var några problem att han hade svårt för andra hundar). Och i början var han riktigt trevlig med veterinären, så varför det spårade ur så förbannat vet jag ärligt talat inte. Jag borde såklart satt ner foten, rutit i och åkt därifrån! Men det är ju värdefullt att inse just i efterhand. Där och då var jag orolig för hältan och sen närmast chockad över hur undersökningen gick till, och när hon la alltihop på Monster och ville avliva honom blev chocken bara större. Jag såg inte saken som hon, kan man säga.

Ja, chaufför och ett lugnande glas vin kanske inte var en så tokig idé! Beror kanske lite på varför vi ska dit, men det kanske kan vara aktuellt för något i stil med vaccinering i alla fall!