Sv: Nu är det gjort!
Vad roligt!
Jag har hund därifrån! Världens mysigaste! Tog henne ett bra tag att landa och bli sig själv, hon är nog inte ens klar ännu med det, och jag har haft henne i snart 9 månader. Så om inget fungerar i början och du börjar fundera på om du gjort ett misstag, håll ut och jobba ordentligt med dig och hunden
Jag tyckte inte att de hade jättehårda krav och kontroller. Såklart kollar de in vilken sorts person man är, men har man inte alkoholproblem och bor i en husvagn tror jag att det går rätt bra
Jag skrev långt och utförligt i intresseanmälan, vilket de verkade tycka var väldigt bra, så redan där visste de det mesta.
I intresseanmälan skrev vi vad vi letade efter och frågade om de hade några förslag på vilka som skulle kunna passa.
Vi fick svar och några förslag, ett krav var från vår sida var att hunden fanns i sverige redan, det var inte tal om att köpa hund på postorder. De flesta av hundarna som föreslagits fanns hos en och samma person, så jag ringde helt enkelt och pratade med henne om det olika hundarna som förslagits.
Ett par av dom lät riktigt bra, så vi åkte till henne och träffade dem. Först pratade vi lite, sedan togs de hundar vi skulle titta på ut ur hundgårdarna och jag såg direkt vem jag var mest intresserad av!
När vi pratat lite om dom och hälsat, sett dom springa och leka lite och så, visste vi vem som stod högst på önskelistan. Jag bad om att få gå en liten promenad med henne, utan jourhemsmatten, och det gick bra. Så vi gick iväg, fick känna lite på varandra, se hur hon gick i koppel och lyssnade och så.
Efter den promenaden var stod det klart att jag inte ville ha någon annan
Vi pratade lite mer, sedan bestämde vi att de skulle höra av sig om hur de kände när någon gjort hembesök och de kollat med referenserna. Några dagar senare ringde de och sa att allt verkade bra, att de hade en veterinärbesiktningstid för några andra hundar som skulle adopteras nästa helg och undrade om vi kunde då med.
Så det var bara att hoppa på!
Veterinärbesiktningen gick bra, men man kan ju fråga sig hur ordentlig den var egentligen. Hon vaccinerades igen och sedan skrev vi papper. Eller, jag är ju minderårig så det blev pappa som fick skriva på
Men alla visste att det skulle bli min hund med stöd och delat ansvar med föräldrarna.
När det var klart kollade vi vad hon åt för mat och hur mycket och lite sånt, sedan blev det att åka hem igen, med hund i bilen! Första dagarna var ordentligt deppiga. Hon hade bott länge i jourhemmet (hos hon som har det s.k. "hundcentret" i knutby) länge då hon var dräktig när hon kom och alltså stannade rätt länge på centret. Så ho som har det började se henne som sin egen. Hon adopterade henne inte, men de la inte heller ut henne på hemsidan, så de väntade väl på att någon de trodde passade skulle dyka upp för någon annan hund och då rekomendera henne. Så hon var ordentligt deppig i början.
Efter ett par månader undrade jag om jag inte gjort hunden en riktigt egoistisk björntjänst, funderade på om hon inte haft det bättre i förra hemmet osv då hon inte alls var samma hund som när vi hälsade på.
Men vi höll ut, gjorde massa saker tillsammans, gick vardagslydnadskurs för att få lite mer koll på henne och en agilitykurs för att ha roligt ihop.
Varje vecka har hon utvecklats mer och mer till den hund jag var och hälsade på, till och med ännu härligare!
Jag tyckte att det var väldigt bra att köpa hund därifrån. Vet att en hel del här på buke har väldigt mycket emot det, men om man inte gör det för anledningar som priset och att det låter häftigt med en hund från Irland så tycker jag inte att det är så hemskt som så många säger.
Rätt anledningar och rätt personer, säger jag bara!
Sen vet jag inte riktigt vad jag tycker om "hundcentret", där blev det kanske lite mycket för mig. Halvruffiga hundgårdar där det fanns 19 hundar, 6 var hennes egna och resten jourhundar och valpar. Tror det är omöjligt att hon har koll på vad alla de hundarna behöver. Så verkar det med min lilla tjej iallafall.
Och jag skulle aldrig köpa hund därifrån som inte fanns att hälsa på i Sverige! Det känner jag dock en tjej som gjort, superhärlig hund men med sina problem, hon också. Nej, jag tycker att man ska ha möjlighet att känna på hunden själv innan man vet om den passar. Hur den uppför sig på ett pound på Irland och här kan vara helt olika.
Men vad gäller krav så tycker jag inte de var så jättehårda, men jag vet inte riktigt hur de bedömer det där heller. Det som jag tror är viktigast är att man hittar rätt hund, då kommer det lösa sig
Jag tror inte det blir några problem!
Haha, oj vad långt det här blev! Fattar om du inte orkar läsa mitt babbel
Lycka till!
