Nu är bomben släppt

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Ja, på vissa.

Det krävs ganska speciella vänner för att släpa med sig 3 hundar och flytta in. Även för en kortare period. Exempelvis bör de inte vara pälsdjursallergiker....

Därför är det så bra med min mamma

det verkar som att jag har ett förhållande till mina föräldrar som många i tråden inte har..vi inkräktar aldrig på varandras viktiga sfärer, hon bryr sig inte om hur jag lever även om hon bryr sig o vill mitt bästa när jag ber om den hjälpen. Jag skulle verkligen inte få krupp eller bli vansinnig om jag skulle behöva bo där igen . det kanske blir när hon blir gammal o skröpplig o jag får hjälpa henne som hon hjälpt oss barn

 

[yennork]

Sv: Nu är bomben släppt

Men det är ju också beroende på hur föräldrarna bor. En hel våning eler som i TS fall, ett eget hus, är inte samma sak som att trängas i en tvårummare, t.ex.

 

[Kofunda]

Sv: Nu är bomben släppt

kl

Att "kasta ut" eller inte beror också lite på vilken boende situation paret som bryter upp har? När mina päron gick isär så bodde de tillsammans i ett stort hus under en ganska lång tid (men med varsin våning), med lite modifikationer hade det säkert gått att göra en permanent lösning av det hela (tex två kök). Skulle maken och jag gå isär så måste en av oss flytta ut ganska omgående eftersom vår lägenhet är så fruktansvärt liten att det inte går att bo två i den om man inte lever i ett par förhållande.

 

[cirkus]

Sv: Nu är bomben släppt

Det lustiga är att åtminstone några av dem som varken skulle komma på tanken eller inte tror att deras barn skulle komma på tanken resonerar på ett helt annat sätt i andra trådar i samma härad.

 

[cirkus]

Sv: Nu är bomben släppt

Sådär känner jag också för mina föräldrar, åt bägge hållen liksom. Vi är vuxna men ändå så skulle vi hjälpa varandra med boende om det skulle behövas, vi skulle fråga och inte se det som nån sorts förlust av vuxenpoäng eller vad nu många verkar se detta som. jag skulle absolut göra samma sak för mina barn och även för mina svärföräldrar och för en massa av mina vänner som jag gillar. Jag har ett stort hus med en helt separat del so jag gärna upplåter åt behövande, hade jag bott trångt så hade det nog funnits ett par kvadratmeter eller en soffa åt behövande.

Jag förstår om man inte vänder sig till sina föräldrar om man har nån form av konflikt med dem eller om barnen har det med en (som förälder) men annars så begriper jag inte var spänningarna kommer sig av.

 

[tuaphua]

Sv: Nu är bomben släppt

Nu äger jag min egen bostad. Så jag bör inte behöva flytta.
Dock vet jag att om så vore fallet är jag välkommen till flera vänner och min pappa m sambo. Det ser de som en självklarhet, trots två små hundar.
De är också givetvis välkomna här! Jag har haft två vänner boendes här under längre perioder.

Pappa med sambo hade hennes son, hans fru och deras 2, småpojkar inneboende flera månader. De hade sålt sin villa och nya huset blev försenad i byggnaden. Det funderade på hotell. Men pappa erbjöd dem bo hos dem istället.
Vi hjälper varann!

 

[hastflicka]

Sv: Nu är bomben släppt

Vi som lever med mycket djur har oftast vänner som är likadana. Man dras till likasinnade...

Min goda van som jag bodde hos i hennes lilla ett i en manad efter att mamma's lagenhet var tomd och innan jag kunde aka hem har inga hundar men val en katt. Katten ar ganska hysterisk sa hennes dotter tog katten medan jag och min rottweiler bodde hos henne. Vi trodde inte att de skulle funka sarskilt bra tillsammans ... Jag fick faktiskt erbjudandet fran dottern med make att bo dar ocksa. Jag har helt underbara vanner

Därför är det så bra med min mamma

det verkar som att jag har ett förhållande till mina föräldrar som många i tråden inte har..vi inkräktar aldrig på varandras viktiga sfärer, hon bryr sig inte om hur jag lever även om hon bryr sig o vill mitt bästa när jag ber om den hjälpen. Jag skulle verkligen inte få krupp eller bli vansinnig om jag skulle behöva bo där igen . det kanske blir när hon blir gammal o skröpplig o jag får hjälpa henne som hon hjälpt oss barn

Sa har vi och vara barn det ocksa ... Mina barn ar faktiskt mina basta vanner. Vi respecterar varandra som personer och gillar verkligen att umgas.
Jag horde en av sonerna prata om att bo utomlands, ga pa internat skola och resa mycket med nagon jag inte kande en gang. Han ansag att det gjorde att familjen fick ett narmare forhallande och papekade att han som vuxen man hade valt att spendera semestern med mamma och pappa och att vi hade jatte trevligt tillsammans.
Vi har faktiskt en hel del gemensamma vanner med vara barn, vi blir bjudna pa samma fester. Nar jag tanker pa det ar alla gemensamma vanner i olika aldrar men har alla rest runt mycket och har bott i flera olika lander, sa det kanske ligger nagot i det.

 

[Modig_Korn]

Sv: Nu är bomben släppt

kl

Med så jobbiga/farliga hundar som beskrivs med litet intresse från ägaren. Så vetesjutton om jag inte i en sådan situation hade åkt ner med de till närmaste polisstation/hundstall och lämnat in de som upphittade. Och om jag blev "utsatt" för sådant pådrag av ett ex skulle det få mig att vilja flytta fortast möjligt, även om det var till ett obekvämt ställe så som hem till min mamma, kompis eller tom mormor.

 

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Men skulle du inte erbjuda dig då ?

Inte vid en normal separation, nej. Om jag var helt säker på att barnet inte skulle "fastna" där, skulle jag (beroende på årstid) kunna erbjuda barnet att låna min sommarbostad. Jag tror dock att barnet skulle föredra vandrarhem i stan, framför den gräsliga pendling som sommarhuset skulle medföra.

 

[sjoberga]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag resonerar helt klart annorlunda. Även om det vid en akut situation där man uttömt andra alternativ självklart skulle kunna vara en lösning att bo på golvet i vårt hus några dagar.

Men jag ser liksom massor av andra, mycket bättre, lösningar som man som förälder kan hjälpa till med och pusha för, innan man hamnar i att sonen/dottern måste flytta till sina föräldrar. Det är däri skillnaden ligger i resonemanget, tror jag.

 

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Anser ni att generationsboende, alltså olika bostadshus på samma gård, är att "flytta hem till föräldrarna"?

Det beror väl på hur man lägger upp det.

Så som generationsboenden av det slaget rätt ofta beskrivs här på buke, så verkar det ju ofta inebära att man går alldeles för mycket nära inpå varandra och med enorma slitningar i relationerna som följd. Vilket jag tolkar som att den ömsesidiga frigörelsen mellan barn och föräldrar pågår i det oändliga utan att någonsin bli klar.

 

[sjoberga]

Sv: Nu är bomben släppt

*kl*

Jag reflekterade lite över det som någon uttryckte tidigare. Att man skulle bli besviken om man inte blev tillfrågad. För mig känns det konstigt och något som inte stämmer och att man saknar en del i respekt för sina barns/vänners val och prioritering av lösningar.

Bara en reflektion från min horisont.

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Det beror väl på hur man lägger upp det.

Så som generationsboenden av det slaget rätt ofta beskrivs här på buke, så verkar det ju ofta inebära att man går alldeles för mycket nära inpå varandra och med enorma slitningar i relationerna som följd. Vilket jag tolkar som att den ömsesidiga frigörelsen mellan barn och föräldrar pågår i det oändliga utan att någonsin bli klar.

Hmmm, jag har i stort sett daglig kontakt med min mor , hon passar mina hundar. Jag har som barn/tonåring aldrig bråkat med henne ( fast hon hade väl åsikter om mitt leverne o mina kompisar ) jag har bott hos dom i två omgångar som vuxen och jag är i allra högsta grad självgående

Är det kanske samhället som har åsikter om att man bor hos föräldrarna ?
Det är ju ändå skillnad att aldrig få tummen ur , eller att parasitera på föräldrarna och att bo där en period när det krisat

Jag frigjorde mig från mina föräldrar när jag var 15 och flyttade hemifrån första gången , men för det kan man väl ha en vuxen bra relation till dom ändå ???

 

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Det är en underlig tanke även för mig. När det gäller vuxna barn, ser jag inte mig själv som att jag ens bör vilja vara den de i första hand vänder sig till med allt. Jag ser hellre att de har byggt upp egna nätverk och resurser så att de kan lösa sina problem utan min inblandning. Det ser jag som en del i själva vuxenheten, att de inte behöver mig så fort de har det lite besvärligt.

I normalfallet är ju inte heller en separation en KRIS med så stora bokstäver att jag måste rädda dem för att de ska överleva.

Om de bodde några månader hos mig för att slippa merkostnader, skulle jag känna mig utnyttjad. Och jag skulle tycka att de brast i vuxenhet på ett sätt jag inte skulle vara riktigt nöjd med. Min önskan är att de är mer självständigt konstruktiva än så.

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Det är en underlig tanke även för mig. När det gäller vuxna barn, ser jag inte mig själv som att jag ens bör vilja vara den de i första hand vänder sig till med allt. Jag ser hellre att de har byggt upp egna nätverk och resurser så att de kan lösa sina problem utan min inblandning. Det ser jag som en del i själva vuxenheten, att de inte behöver mig så fort de har det lite besvärligt.

I normalfallet är ju inte heller en separation en KRIS med så stora bokstäver att jag måste rädda dem för att de ska överleva.

Om de bodde några månader hos mig för att slippa merkostnader, skulle jag känna mig utnyttjad. Och jag skulle tycka att de brast i vuxenhet på ett sätt jag inte skulle vara riktigt nöjd med. Min önskan är att de är mer självständigt konstruktiva än så.

Vad är det som säger att jag inte har egna nätverk, är självständig, kan lösa mina egna problem då ...

Jag om nån är problemlösare och har väldigt stort nätverk av människor.

Om min sin skulle vilja bo några månader hos mig för att slippa merkostnader av nån anledning skulle jag självklart ställa upp ...

Ärligt talat blir jag chockad av hur folk tänker !!!! Inte konstigt folk mår dåligt i dagens samhälle som inte kan/vill be sina föräldrar om hjälp och föräldrar som inte vill hjälpa sina barn

 

[Pontevecchio]

Sv: Nu är bomben släppt

Vänner är vänner, Famiglia är Famiglia.

Jag bodde hemma tre veckor i våras när jag vakade på fölet som skulle komma. Smidig lösning att bo i friggeboden som endast låg 200 m från stallet när jag själv bodde fyra mil bort. Inte en tanke på att fråga om lov, däremot meddelade jag att jag skulle flytta in i god tid

Skulle jag och sambon separera skulle nån av oss flytta hem direkt. Dock inte för ett längre tid men vi står verkligen inte utan skyddsnät.

 

[Pontevecchio]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag är inne på din linje. I vår familj är alla självständiga och driftiga. Därför vet vi att om nån ber om hjälp så är det för att hjälpen behövs.

 

[sjoberga]

Sv: Nu är bomben släppt

Och då skulle det i princip inte inträffa annat än när alternativet är att bo på gatan. Om det är det första alternativet så är det långt ifrån min horisont. Då kan inte jag anse att den "hjälpen behövs". Fast återigen, det är hur jag ser på saken, ingen allmän sanning.

 

[sjoberga]

Sv: Nu är bomben släppt

Ärligt talat blir jag chockad av hur folk tänker !!!!

Jag också litegrann. Kanske inte chockad, men konfunderad. Fast för resonemanget tvärtom

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag är inne på din linje. I vår familj är alla självständiga och driftiga. Därför vet vi att om nån ber om hjälp så är det för att hjälpen behövs.

..eller hur..min lillasyster bodde hos mamma i 4 månader med en liten unge när dom blev försenade med husbygget ..lägenheten var redan uppsagd...skulle dom hyra en lägenhet under den tiden kanske ...eller bo på vandrarhem kanske