Nu är bomben släppt

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag bor också i en av krisstäderna när det gäller bostäder. Mina föräldrar bor tio minuters promenad från mig och de har ett utmärkt gästrum. Jag skulle trots det inte komma på tanken att inkvartera mig hos dem medan jag letade bostad.

Det är 30 år sedan jag flyttade hemifrån. Under ganska många år av den tiden, har att ta emot mig som tillfällig inneboende också inneburit att minst ett barn följer med.

Jag har aldrig hört talas om att man i det läget tar sin tillflykt till sina föräldrar när man separerar. (Om inte våld är inblandat.)

Enstaka nätter hos någon vän vid akut kris, kan jag tänka mig, men inte som landningsplats medan jag letar vettig bostad.

Om jag skulle separera, skulle jag inte heller tro mina öron om min man drog till sina föräldrar. Jag ser verkligen inget annat alternativ än att man reder ut det i samma bostad tills det löser sig med bostad. Oavsett ägarförhållandena, så är ju bostaden bådas hem.

 

[mandalaki]

Sv: Nu är bomben släppt

Det gör jag också, i allra högsta grad... Men det kanske delvis också är en åldersfråga? Jag tänkte aldrig tanken att begära att mitt ex skulle bo hos kompisar. Vi är liksom för gamla för det.

 

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag tänker också att det är en åldersfråga. Jag hade rakt av flyttat in hos någon kompis om jag blivit dumpad och utkastad som tex 21-åring.

 

[athena]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag tror INTE åldern har med saken att göra. Tyvärr är jag vis av erfarenhet.

Det är nog vanligare än somliga av er tror att bli utslängd vid en separation.

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

För min del handlar det inte om att "ställa upp", uttrycket flera av er använder. Jag tror inte att vare sig Petruskas eller mina föräldrar är mindre generösa än era på den punkten.

För mig handlar det om vilka alternativ som skulle dyka upp i min skalle. Att bo hos mina föräldrar är inte ett av dem.

Att akutsova hos en god vän för att man t ex är skitlessen över något som hänt och inte vill vara hemma just då - det ser jag mer som en enstaka övernattning än ett sätt att lösa boendet i en separation.

men vilken normal vuxen människa bosätter sig permanent hos sina föräldrar efter en separation ?

Jag har bott som sagt 2 ggr hos mina föräldrar av olika anledningar ..ena gången 2,5 månad andra gången 8 månader..ingen av oss tyckte det var konstigt ...men jag var väl lite bortskämd för jag ville inte ha vilken lägenhet somhelst

Mamma tyckte det var ok för hon är äldre än sin gubbe o hon var pensio o han jobbade fortfarande då å låg ute på jobb och som sagt har dom 6 rum ...jag skulle lätt ta hit min mamma eller styvfar om jag hade platsen
dessutom tog mamma hit mormor på slutet ( när hon var 89, dog när hon var 92) från Göteborg och hon bodde hos dom .

jag tyckte inte det var konstigt då och tycker inte det är konstigt idag heller

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag bor också i en av krisstäderna när det gäller bostäder. Mina föräldrar bor tio minuters promenad från mig och de har ett utmärkt gästrum. Jag skulle trots det inte komma på tanken att inkvartera mig hos dem medan jag letade bostad.

Det är 30 år sedan jag flyttade hemifrån. Under ganska många år av den tiden, har att ta emot mig som tillfällig inneboende också inneburit att minst ett barn följer med.

Jag har aldrig hört talas om att man i det läget tar sin tillflykt till sina föräldrar när man separerar. (Om inte våld är inblandat.)

Enstaka nätter hos någon vän vid akut kris, kan jag tänka mig, men inte som landningsplats medan jag letar vettig bostad.

Om jag skulle separera, skulle jag inte heller tro mina öron om min man drog till sina föräldrar. Jag ser verkligen inget annat alternativ än att man reder ut det i samma bostad tills det löser sig med bostad. Oavsett ägarförhållandena, så är ju bostaden bådas hem.

Men han kanske inte vill se dig och väljer att hellre vara ute ur huset än att vara tillsammans med dig ??!!

 

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag tycker att både 2,5 månader och 8 månader är väldigt länge att bo hos sina föräldrar.

Jag hade snarare tagit en lägenhet vilken som helst, och så därefter letat efter en lägenhet jag ville ha.

 

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Men han kanske inte vill se dig och väljer att hellre vara ute ur huset än att vara tillsammans med dig ??!!

Då står det honom naturligtvis fritt. Men jag skulle tycka att det var konstigt att han inte valde ett vandrarhem, tex.

 

[cirkus]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag kan ju direkt säga att mina barn kommer alltid att vara välkomna att flytta hem till mig om det krisar sig på boendefronten.
Jag har själv bott hemma hos mina föräldrar som nödlösning vid ett par tillfällen.

 

[em-pirre]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag håller delvis med. Jag hade heller aldrig räknat med föräldrarnas hem som någon lösning, även om jag vet att de jättegärna skulle ställa upp med både mat, pengar och husrum.

Någon kompis skulle jag heller aldrig tvinga mig in hos, så jag antar att jag skulle ta vandrarhemmet eller nåt.

Fast så är det lite lättare att få bostad här också.

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag tycker att både 2,5 månader och 8 månader är väldigt länge att bo hos sina föräldrar.

Jag hade snarare tagit en lägenhet vilken som helst, och så därefter letat efter en lägenhet jag ville ha.

Fast för oss var det inte konstigt heller, jag flyttade hemifrån när jag var 15 år första gången ...sen flyttade jag hem o sen flyttade jag hemifrån igen när jag var 18

jag kanske inte ville sitta i ett vandrarhem med tre hundar o 4 hästar + allt annat

 

[Migo]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag skulle bli ledsen om mina vänner/närmsta familjen trodde att de var i vägen om de behövde hjälp med boende en kort tid, och hellre valde vandrarhem än be mig om hjälp.

Sen kanske de inte vill dela bostad med mig ens för en begränsad period, men det är en annan sak

 

[em-pirre]

Sv: Nu är bomben släppt

kl
Jag hyrde ett litet rum utan egen toalett i tre månader (tror jag det var) innan jag fick flytta in i lägenheten jag fått framfixad. Det gick ju helt okej, och var väldigt billigt...

Fast sen finns det ju såna som faktiskt inte tänker som vi heller. Utan mer som ts sambo.

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

kl
Jag hyrde ett litet rum utan egen toalett i tre månader (tror jag det var) innan jag fick flytta in i lägenheten jag fått framfixad. Det gick ju helt okej, och var väldigt billigt...

Fast sen finns det ju såna som faktiskt inte tänker som vi heller. Utan mer som ts sambo.

jag betalde naturligtvis hyra och all mat själv , hade en hel övervåning själv ...för mig var det väldigt praktiskt att bo där den perioden och jag skulle som Migo bli riktigt ledsen om min son valde att bo på vandrarhem hellre än att bo hos mig om det krisade

 

[Grana]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag tycker att både 2,5 månader och 8 månader är väldigt länge att bo hos sina föräldrar.

Jag hade snarare tagit en lägenhet vilken som helst, och så därefter letat efter en lägenhet jag ville ha.

Skulle du kunna neka något av dina barn om de vill bo hos dig om det krisar sig för dom och de känner att de verkligen vill bort direkt från sin sambo om de går i sär?

 

[em-pirre]

Sv: Nu är bomben släppt

Det tror jag min mamma också skulle tycka. Men om jag skulle bo där ett tag hade jag också betalat!

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Skulle du kunna neka något av dina barn om de vill bo hos dig om det krisar sig för dom och de känner att de verkligen vill bort direkt från sin sambo om de går i sär?

det skulle inte jag , i mitt fall var det mamma som ville jag skulle bo där , och min mamma är världens underbaraste människa

och jag skulle verkligen göra lika för min grabb ..förstår inte varför det verkar vara så tabu ..klart blir ungarna kvar utan att ens vilja flytta är det en sak , men så var det verkligen inte för mig ...för vem vill bo hos mamma livet ut ?

 

[em-pirre]

Sv: Nu är bomben släppt

Alltså jag tror det är mera det att man inte ska vänta sig att mamma alltid passar upp, samtidigt som det är en självklarhet hos flera att mamma vill hjälpa.

 

[Oldie]

Sv: Nu är bomben släppt

Det gör jag också, i allra högsta grad... Men det kanske delvis också är en åldersfråga? Jag tänkte aldrig tanken att begära att mitt ex skulle bo hos kompisar. Vi är liksom för gamla för det.

Inte jag heller. Jag flyttad hemifrån för 40 år sedan och jag har inte bott hemma sen dess. Nu är det inte aktuellt eftersom båda föräldrarna är döda sedan många år, men även när de inte var det skulle det enligt mitt förmenande varit otänkbart.
Men där är vi ju alla olika

 

[Trani]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag ser verkligen inget annat alternativ än att man reder ut det i samma bostad tills det löser sig med bostad. Oavsett ägarförhållandena, så är ju bostaden bådas hem.

Det beror väl på hur separationen ser ut. Skillnad på om man tillsammans i vänskaplig anda bestämmer sig för att flytta isär eller om uppbrottet är mer känslostormande och dramatiskt. Om relationen är på det sätt som Migo beskriver, där minst en mår väldigt dåligt, så tycker jag det är rent konstigt att inte söka efter andra lösningar istället för att fortsätta bo ihop tills andra permanenta boenden har fixats.

Ålder vet jag inte, kanske har det snarare med ekonomi att göra.