Nu är bomben släppt

[Migo]

Sv: Nu är bomben släppt

Alla är vi olika

 

[mandalaki]

Sv: Nu är bomben släppt

Håller med. Jag älskar mina föräldrar och de älskar mig - men jag tror inte att någon av oss skulle komma på tanken att jag skulle flytta dit vid en separation

Men det kanske är skillnad om de bor på gård på landet.

 

[Petruska]

Sv: Nu är bomben släppt

Som jag ser det handlar det inte om att neka. Min poäng är att jag överhuvudtaget inte skulle komma på tanken att mina föräldrar har något ansvar för min boendesituation.

Jag håller med mandalaki om vad som kan anses akut.

 

[mandalaki]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag tror att du lättare skulle kunna tygla din irritation om du släppte det där med MITT HEM. Du vill städa DITT HEM skriver du.

Och visst, tekniskt sett är det ju det. Men moraliskt är det hans hem också, tills han flyttar. Som jag ser det gick du med på att dela ditt hem med honom när du lät honom flytta in. Det är ju inte inneboende han varit.

 

[Migo]

Sv: Nu är bomben släppt

Ansvar tycker jag inte att de har heller. Men vår relation (min och mina föräldrars) är tät och vi hjälper självklart varandra i alla lägen vi kan. Självklart vill ingen av oss dela bostad under en halv evighet, men en trygg plats under en kortare tid får jag nog säga att vi tar för självklart åt båda håll.

Precis som att min närmsta vän erbjöd mig ett rum i sitt hus, så länge som Xet letar nytt boende. Kan man så hjälper man till, liksom...

 

[Migo]

Sv: Nu är bomben släppt

Tack för den tankeställaren. Min längtan efter självständigheten gör att jag redan ser det som mitt, inte alls snällt. Ska tänka mig för!!

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Håller med. Jag älskar mina föräldrar och de älskar mig - men jag tror inte att någon av oss skulle komma på tanken att jag skulle flytta dit vid en separation

Men det kanske är skillnad om de bor på gård på landet.

Nja, mina bor i en villa i Karlstad ..har man typ 4 rum över så är det väl inte så jobbigt att hjälpa sina barn/vänner/föräldrar

..fast flytta o flytta, jag tog ju inte direkt med mig mina möbler , men bodde där tills jag hittade nånstans jag själv ville bo

 

[mandalaki]

Sv: Nu är bomben släppt

Det är nog risken när man flyttar in hos den ena istället för att skaffa nytt ihop... Vi gjorde också så, han flyttade in här. Det blev inte superbra.

 

[mandalaki]

Sv: Nu är bomben släppt

Fast det är inte bara kvadratmetrarna jag menar... Klockan är för mycket för att förklara närmare, inser jag.

 

[Migo]

Sv: Nu är bomben släppt

Det låter minst sagt rimligt. Fast i dagsläget är jag jätteglad över det, jämfört med att stå med en gemensam gård som ska avyttras

 

[martha]

Sv: Nu är bomben släppt

Fast det är inte bara kvadratmetrarna jag menar... Klockan är för mycket för att förklara närmare, inser jag.

Acsh , jag jobbar hela natten

 

[ch791022]

Sv: Nu är bomben släppt

Jag kan ffa se det från andra hållet, om det var hans hus vi bodde i och han meddelar att vi ska gå isär, så hade jag packat en "nödpackning", tagit med mig hundarna och akutflyttat hem till mamma (som alltid har dörren öppen för mig vid nödlägen, precis som jag för henne) bara för att få en extern punkt att stå på.

Hela grejen med att vi nu separerar är för att vi försökt stå ut ett tag, trots att vi inte trivts. Det innebär att tålamodet är hårt påfrestat redan. Jag längtar efter att kunna STÄDA mitt eget hem, så jag kan ta emot vänner på besök utan att skämmas!

Här kan jag inte annat än hålla med dig, så hade jag själv gjort och har gjort och har gjort vid mer än en separation. Man ser till att ta sig ut snabbast möjliga, helt enkelt. Det är liksom inget som blir bättre av att man dra ut på det.

Så är det nog iofs vid de flesta separationer.

Jag har nog aldrig förut hört talas om vuxna personer som ser sin mamma som en lösning om deras samboförhållanden tar slut. Någon gång måste man väl ändå börja ta hand om sig själv och ta konsekvenserna av sina handlingar och val? Utan att tänka att mamma snällt och självuppoffrande alltid väntar med nymanglade lakan.

Varför ska mamma med kort varsel vara beredd att ta emot vuxna barn i hemmet. Och i förekommande fall då även barnbarn, fosterbarn och husdjur.

Min mamma står inte beredd att ta emot mig, men om det inträffar något så att det behövs så skulle hon se till att lösa det precis som för övriga familjemedlemmar eller vänner. Man hjälps liksom åt med det som behövs när det behövs åt båda håll. Däremot hade jag själv gjort vad jag kan för att undvika det, då det inte är roligt att bo hemma igen oavsett anledning.
Men olika familjer har väldigt olika sätt att se på saker det vet jag sedan tidigare.

/Camilla

 

[hastflicka]

Sv: Nu är bomben släppt

Hoppas det gar bra Migo. Jag forstar frustrationen.

<snip>

Min mamma står inte beredd att ta emot mig, men om det inträffar något så att det behövs så skulle hon se till att lösa det precis som för övriga familjemedlemmar eller vänner. Man hjälps liksom åt med det som behövs när det behövs åt båda håll. Däremot hade jag själv gjort vad jag kan för att undvika det, då det inte är roligt att bo hemma igen oavsett anledning.
Men olika familjer har väldigt olika sätt att se på saker det vet jag sedan tidigare.

/Camilla

Precis sa har har vi det i familjen och narmaste vankretsen ocksa. Sjalvklart finns man dar nar det behovs. Inte bara i krissituationer utan rent allmant. Sonerna hjalper oss, oftast utan att vi fragar, med all form av electronik och annat vi kan tankas behova hjalp med ... och vi staller helt sjalvklart upp pa dem och hjalper dar vi kan och skulle nagon behova en tillfallig sang vet de var det finns en. Och det galler aven om "tillfallig" blir betydligt langre an nagra natter.

 

[Hermelin]

Sv: Nu är bomben släppt

Men precis som Petruska är jag förvånad över de tuffa tongångarna i tråden och allt prat om deadline. Man behöver väl inte bli fiender över en natt bara för att man separerar? Det gör det ju bara ännu jobbigare.

I princip håller jag med dig och Petruska. Jag har uppfattat TS som att den nuvarande sambon bara kommer att vara kvar och leta efter boende en annan dag om inget görs. Då är kanske en utkastning med deadline helt nödvändig.

Dessutom tycker jag att det ligger i farans riktning när man flyttar in i någon annans bostad att man blir tvungen att flytta utan dröjsmål när förhållandet upphör.

 

[Trani]

Sv: Nu är bomben släppt

(halvt kl)

Ang separation/kasta ut, jag ser det ur perspektivet att om min sambo hade meddelat att hen inte vill bo med mig längre och att hen mår rent skit av att göra det (så som Migo beskriver det) då hade jag heller inte velat hänga kvar i den gemensamma bostaden. Någon av oss hade garanterat redan samma dag tillfälligt installerat oss hos en kompis eller släkting. För att få andas, tänka och få lite stöttning av en utomstående. Att fortsätta bo tätt inpå varandra i en liten etta när den ena mår väldigt dåligt av det hade definitivt varit sistahandsalternativet.

Föräldrar behöver såklart inte vara första alternativet. I min bekantskapskrets är det självklart att man ställer upp med boende för varandra (särskilt eftersom vi bor i en stad med tråkig bostadssituation). Oavsett orsak så gör man plats när det behövs. Om mina föräldrar hade bott på en gård nära mig och haft ett ledigt uthus så hade det troligen utgjort den mest praktiska lösningen dock.

 

[Migo]

Sv: Nu är bomben släppt

Att fortsätta bo tätt inpå varandra i en liten etta när den ena mår väldigt dåligt av det hade definitivt varit sistahandsalternativet.

Vi mår ju dessutom väldigt dåligt av det bägge två, eftersom han är mycket ledsen och känner sig ensam och sviken.

 

[Trani]

Sv: Nu är bomben släppt

Min poäng är att jag överhuvudtaget inte skulle komma på tanken att mina föräldrar har något ansvar för min boendesituation.

Om du av någon anledning behöver slagga på en kompis soffa, betraktar du det då som att din kompis "har ansvar för din boendesituation"? Jag ser det som att man helt enkelt ställer upp för varandra, oavsett om relationen är att man är kompisar, bekanta, förälder och barn, syskon etc.

 

[Migo]

Sv: Nu är bomben släppt

Om kompisen är passiv och "parkerar" på min soffa, då uppfattar jag det som att ha fått ansvaret för dennes boendesituation. Men om en vän behöver hjälp och en plats att landa på, och själv aktivt jobbar för att snabbt lösa situationen, då lånar jag gärna ut en sängplats.

 

[mandalaki]

Sv: Nu är bomben släppt

För min del handlar det inte om att "ställa upp", uttrycket flera av er använder. Jag tror inte att vare sig Petruskas eller mina föräldrar är mindre generösa än era på den punkten.

För mig handlar det om vilka alternativ som skulle dyka upp i min skalle. Att bo hos mina föräldrar är inte ett av dem.

Att akutsova hos en god vän för att man t ex är skitlessen över något som hänt och inte vill vara hemma just då - det ser jag mer som en enstaka övernattning än ett sätt att lösa boendet i en separation.

 

[Trani]

Sv: Nu är bomben släppt

Vilka alternativ som dyker upp i skallen beror väl mycket på vad som är praktiskt. För mig skulle det inte vara så praktiskt att bo hos päronen eftersom de bor 40 mil från mig (om jag nu inte hade en stark önskan att sticka från stan). Men jag är rätt säker på att de ändå skulle erbjuda mig boende på studs om jag berättade att jag och sambon skulle flytta isär.

Jag tycker inte det är konstigt att bo ett tag (flera nätter än ett par enstaka) hos en eller flera vänner. Jag har t ex haft en bekant (som jag knappt kände) boende hos mig i en vecka utan att det ens var "akut" på något sätt, personen var helt enkelt bostadslös för tillfället och flyttade runt lite hos folk under tiden hen jagade bostad. Men som sagt så bor jag i en stad där bostadssituationen inte är rolig, det kanske spelar in?