NPF- utredning

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har inte råd i år, även om jag inte riktigt vet hur det blir i sommar. Jag vet bara att just nu går jag back och det finns inget som talar för att det blir bättre.
Men visst har du skrivit att det bara kostar någon hundralapp per gång? Hur ofta klipper du gräset? Inte mer än ett par gånger i månaden väl? Över säsongen (maj till september, antar jag?) blir det ju ändå överkomliga pengar, och det är väl kanske värt att använda lite sparpengar till?
 
Jag har inte råd i år, även om jag inte riktigt vet hur det blir i sommar. Jag vet bara att just nu går jag back och det finns inget som talar för att det blir bättre.
Nu så har du gått varvet runt och kommit tillbaka till gräsmattan som du anser måste klippas.
Alldeles strax så kommer du att fundera över om du måste flytta för att du inte orkar med din trädgård.

Det är en cirkel som du måste bryta annars så kommer du ju bara att fortsätta att springa runt, runt utan att komma framåt.

Mitt förslag är att du bryter just vid gräsmattan då det inte riskerar hela din existens.
För att få till en förändring så måste man göra en förändring.
Strunta i gräsmattan.
 
Vad är det för "måste" med en trädgård?
Förutom att man måste ju kunna ta sig fram till huset för att kunna bo.
"Måste" i den meningen att det verkar vara en av de detaljer som ts mår dåligt av - en oklippt gräsmatta. Oklippt gräsmatta och rufsiga rabattkanter där ogräset kryper in. Om det är något man går och grämer sig över och frustreras av varje dag, kan det väl kvala in som nödvändigt att fixa. Annars inte, givetvis. Jag har personligen hellre en vildvuxen trädgård än en kliniskt perfekt med bara raka kanter och snaggat gräs.
 
"Måste" i den meningen att det verkar vara en av de detaljer som ts mår dåligt av - en oklippt gräsmatta. Oklippt gräsmatta och rufsiga rabattkanter där ogräset kryper in. Om det är något man går och grämer sig över och frustreras av varje dag, kan det väl kvala in som nödvändigt att fixa. Annars inte, givetvis. Jag har personligen hellre en vildvuxen trädgård än en kliniskt perfekt med bara raka kanter och snaggat gräs.
Problemet är att TS har massor av saker som ger stress och ångest men inte verkar beredd på att förändra någonting alls vilket ju gör att inget heller kommer bli bättre. Vill man ha en förändring så måste man också ändra på något annars blir det ingen förändring.
Om det är just gräsmattan som ska vara förändringen vet jag inte utan konstaterar efter många år av trådar att TS har ett oerhört smalt acceptansspann inom väldigt många områden. Med så strikta levnadsregler som ofta går vid sidan av det 'normala' så blir det väldigt svårt att fungera fullt ut i det extremt komplexa samhälle vi lever i.
 
Jag har fått flytta på grund av att huset sålts och jag har fått flytta p.g.a. att ägaren ville nyttja boendet själv. Man kan alltså åka ut med lätthet från ett hyrt boende. Jag gillar inte den otryggheten.

Inte om man hyr av ett affärsmässigt företag och har besittningsrätt.
Då så sitter man mycket säkert i sin bostad.

Med besittningsrätt så kan man dra det genom Hyresnämnden så sätter de hyran efter bruksvärde.
Hus i dåligt skick blir ju billigt då alternativt så måste skicket fixas och det blir ett föreläggande om det.
Jag tycker att det är litet skrämmande att så många är omedvetna om hur starkt juridiskt skydd en hyresgäst har.
Ja är det nått jag minns från hyresjuridiken så är det att den verkligen är till hyresgästen fördel, blev förvånad flera gånger.
 
Man måste ju välja sin hyresvärd noga.
Hur man har det beror ju på hyresvärden under många år framåt.
Det går inte att välja noga, beroende på var man bor såklart. Vi som inte är rika och kan köpa bostäder hamnar alltid på "hyresvärdens" villkor. Jag har en kompis vars far har hyrt hus i över 50 år, samma hus, samma ägare. Han är nu 83 och är uppsagd (3 mån) pga ägaren ska ha huset till sin släkt. Fadern fick tyvärr en propp av stressen (han förlorade sin fru för ett par år sedan).
 
Ta med dig växterna.
Jag behöver ju då en ny trädgård att plantera dem i. Och det är inte så enkelt att ta med sig träd, rosor m.m. Jag har flyttat växter en gång och det var ett hästjobb. Då hade jag inte ens träd.
Men då har du väl Rätt till bostadstillägg?
Nej, aktivitetsstöd ger inte rätt till bostadstillägg.
Men visst har du skrivit att det bara kostar någon hundralapp per gång? Hur ofta klipper du gräset? Inte mer än ett par gånger i månaden väl? Över säsongen (maj till september, antar jag?) blir det ju ändå överkomliga pengar, och det är väl kanske värt att använda lite sparpengar till?
Jag klipper typ var tionde dag. Att ta från sparpengarna till gräsklippning skulle skära i mig. Jag har liksom redan stress över att inte ha tillräckligt med pengar till nytt avlopp som jag kommer bli tvungen att fixa.
 
Jag behöver ju då en ny trädgård att plantera dem i. Och det är inte så enkelt att ta med sig träd, rosor m.m. Jag har flyttat växter en gång och det var ett hästjobb. Då hade jag inte ens träd.

Nej, aktivitetsstöd ger inte rätt till bostadstillägg.

Jag klipper typ var tionde dag. Att ta från sparpengarna till gräsklippning skulle skära i mig. Jag har liksom redan stress över att inte ha tillräckligt med pengar till nytt avlopp som jag kommer bli tvungen att fixa.

Om det är högsta prio att ett; orka bli frisk, och två; kunna bo kvar, så måste du börja göra något annorlunda. Gräsmattan är en typisk sådan grej som faktiskt går att släppa ett år eller ett par, och sedan återta utan att det innebär ett berg av jobb (rabattkant gissar jag är värre på den punkten?). Så in ängsblommor eller liknande nu, och släpp det tills vidare.

Ska du komma på fötter och kunna ha det liv du beskriver måste du vara beredd att jobba med acceptans och att möta en ångest som annars målar in dig i ett hörn.

(Och ta det från någon som fortfarande grämer sig över hur mycket av mitt liv som bara "gått åt" pga ångest och den förlamande "orkar inte". Det är inte värt det, det enda som händer om man försöker anpassa sig och ge efter för ångestens villkor är att den tillåts styra hela livet.)
 
Om det är högsta prio att ett; orka bli frisk, och två; kunna bo kvar, så måste du börja göra något annorlunda. Gräsmattan är en typisk sådan grej som faktiskt går att släppa ett år eller ett par, och sedan återta utan att det innebär ett berg av jobb (rabattkant gissar jag är värre på den punkten?). Så in ängsblommor eller liknande nu, och släpp det tills vidare.

Ska du komma på fötter och kunna ha det liv du beskriver måste du vara beredd att jobba med acceptans och att möta en ångest som annars målar in dig i ett hörn.

(Och ta det från någon som fortfarande grämer sig över hur mycket av mitt liv som bara "gått åt" pga ångest och den förlamande "orkar inte". Det är inte värt det, det enda som händer om man försöker anpassa sig och ge efter för ångestens villkor är att den tillåts styra hela livet.)
Jag hade ett område som inte var klippt när jag tog över det här stället. Det var asjobbigt att få ordning på. Jag är inte alls peppad på att få det så över 2000 kvm.

För övrigt har jag bara panikångest. Ingen ångest. Och panikångest har jag inte för gräset. Så jag begriper faktiskt inte riktigt vad du pratar om.
 
"Måste" i den meningen att det verkar vara en av de detaljer som ts mår dåligt av - en oklippt gräsmatta. Oklippt gräsmatta och rufsiga rabattkanter där ogräset kryper in. Om det är något man går och grämer sig över och frustreras av varje dag, kan det väl kvala in som nödvändigt att fixa. Annars inte, givetvis. Jag har personligen hellre en vildvuxen trädgård än en kliniskt perfekt med bara raka kanter och snaggat gräs.
Nej "måste" som i överleva.
Om man skall fixa till allt som man mår dåligt av så blir man aldrig klar och då så kraschar resten av livet.
Enda lösning är att kunna bortse från det som inte är det absolut nödvändiga för att komma ur cirkeln.
Annars så är man fast.
 
Senast ändrad:
Jag hade ett område som inte var klippt när jag tog över det här stället. Det var asjobbigt att få ordning på. Jag är inte alls peppad på att få det så över 2000 kvm.

För övrigt har jag bara panikångest. Ingen ångest. Och panikångest har jag inte för gräset. Så jag begriper faktiskt inte riktigt vad du pratar om.

Som flera har skrivit tidigare i tråden så är ångest mer än du verkar lägga in i begreppet, och väldigt mycket av det du beskriver skulle i psykologisk terminologi med största sannolikhet förklaras som just ångest eller tvång, även om du inte ser det så eftersom det inte känns likadant som panikångest.

Men ärligt talat, vad tror du själv ska kunna förändras om du inte är beredd att förändra något, och släppa något av det som just nu är "måsten" i dina tankar? Det kommer aldrig komma någon mirakelkur. I de flesta fall får man inte tillbaka samma ork efter utmattning (eftersom man ju egentligen inte hade den orken, man hade bara kapacitet att köra på överväxel tills man kört sig själv i botten). Du kan liksom inte få det du listar just nu, kanske aldrig, är det värt att hela tiden känna sig missnöjd och stressad över det?
 
För övrigt har jag bara panikångest. Ingen ångest. Och panikångest har jag inte för gräset. Så jag begriper faktiskt inte riktigt vad du pratar om.
Ångest är en stark oro/nervösitet/kroppen är spänd och i flyktlägestuk och inte tillfreds. Det tär på en och det är svårt att ta på. Det är ångest, har man det jämt eller väldigt ofta så är det svårt att veta att man är väldigt ångestfylld fören ångesten mer eller mindre försvinner och man märker vilken lugn man kan ha. Man kan ha en lågintensiv ångest som ligger och tär på en utan att man riktigt är medveten om den.
 
Ångest är en stark oro/nervösitet/kroppen är spänd och i flyktlägestuk och inte tillfreds. Det tär på en och det är svårt att ta på. Det är ångest, har man det jämt eller väldigt ofta så är det svårt att veta att man är väldigt ångestfylld fören ångesten mer eller mindre försvinner och man märker vilken lugn man kan ha. Man kan ha en lågintensiv ångest som ligger och tär på en utan att man riktigt är medveten om den.
Handlingsförlammning, där man bara inte orkar ta tag i något, där "småsaker" som att dammsuga känns helt oöverstigligt hinder så man ligger och stirrar i taket kan också vara ångest.
"Om sängen började brinna så skulle lågorna hinna ta sig till låren innan jag orkar kliva upp" har en person väldigt träffade beskrivit det som
 
Ångest är en stark oro/nervösitet/kroppen är spänd och i flyktlägestuk och inte tillfreds. Det tär på en och det är svårt att ta på. Det är ångest, har man det jämt eller väldigt ofta så är det svårt att veta att man är väldigt ångestfylld fören ångesten mer eller mindre försvinner och man märker vilken lugn man kan ha. Man kan ha en lågintensiv ångest som ligger och tär på en utan att man riktigt är medveten om den.
Jag är inte orolig, nervös eller spänd.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
4 5 6
Svar
119
· Visningar
13 498
Kropp & Själ Har H och nära anhörigs tillåtelse att skriva detta men valt ett anonymt konto ändå. Har en nära anhörig med diabetes vi kan kalla hen...
2
Svar
31
· Visningar
2 487
Senast: Hajfisk
·
Anläggning En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
10 124
Senast: Linda_A
·
Kropp & Själ Är det någon här som själv har, eller känner någon som har, Ehlers-Danlos syndrom? Jag har flera gånger skrivit inlägg här på Buke om...
Svar
12
· Visningar
2 219
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Barmarksdrag/canicross
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Födda -21
  • Årets foderstater

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp