Sv: nordsvensktravare/P.R.E hur blir det?
Hihi också ser den ut att grisepassa, hingsten alltså. (på tal om det, finns tölt hos spanjacker?)
Angående hanterbarheten så är det nog en hanteringsfråga också.
I Sydeuropa har de en härligt avslappnad syn på hingsthållning. Här i Sverige är hingstar i många hästmänniskors ögon samma sak som Monster. Men gå tillbaka till gamla hästgubbar med den kunskap de har, och det såg - och ser - likadant ut även med nordsvenskarna. Men här i Sverige låter vi den kunskapen försvinna nu.
Angående temperament så är ju kallblodstravarna först skogsbruksavlade och därefter prestationsavlade på trav.
Jag roar mej ibland med att läsa lite i min Timmerhästens bok och får därifrån en liten förklaring till varför många kallblodstravare älskar att ta i, och kanske ibland har en tendens att bli heta.
En häst som drar timmer får inte vara en sådan som lägger av när det tar emot. Tvärtom, ju mer det tar emot, desto värre måste hästen dra. Det gjorde inte så mycket om hästen var onödigt het, när den drar tungt så skenar den aldrig
Spinner man vidare på egenskaper som man kan se hos kallblodstravarna, som i alla fall fascinerar mej, är det denna "pump"-förmåga där de tar i så de nästan spricker - men aldrig exploderar och kan stå på lång tygel sekunden efter - den gode skogshästen var ju exakt sådan - ena stunden skulle den dra för allt vad tygeln höll, nästa måste den stå och vänta en lång stund. Och när man drar tungt i oländig mark, mark som kräver
smidighet, så lär man utnyttja varenda liten muskelfiber optimalt....
Läser man om de hingstar som lagt grunden i kallblodstravarna, så är det ena hetingar som knappt någon kunde hantera men som sprang fort och utförde mycket bra jobb på gårdarna. Så har aveln fortsatt att se ut, de flesta av matadorhingstarna har ju också "rykte" om sej att kanske inte vara de snällaste hästarna, men springa kunde de. Prestationsavel funkar ju så. Självklart måste de vara hanterbara OCKSÅ, för annars kan de inte heller prestera, så det handlar ju om en viss gråzon.
Man ska väl också komma ihåg att kallblodstravarna är "avlade i människans tjänst" länge, de skulle arbeta tillsammans med människor långa hårda pass hela veckorna - och då premieras ju hästar som har en vilja att arbeta tillsammans med människorna, och nog märker man av det med i många av individerna i rasen.
Jag kan inte påstå att jag tycker det är ENBART negativt med den sortens avel... Det är ju lite det som ger kallblodstravarna deras utmärkande personlighet & arbetsbarhet, att aveln sett ut sån så länge.
Heta blir dom ju bara om man ger dem övermäktiga uppgifter, om man får chans att forma en kallblodstravare utan att sätta den i sådana situationer, kan man ha ett under av energi & arbetsbarhet att jobba utifrån. Jag njuter när jag sitter på min kallis, av just detta faktum - urkraft men känsligt, känsligt.
Spanjackerna är ju mer formade av människans hand, som jag ser det. Om man nu hos kallblodstravarna hela tiden velat bevara något vilt, så är ju de iberiska hästarna snarare avlade för att vara nobla, kungliga djur under väldigt lång tid. Inte djuriska, utan mer raka motsatsen....
De PRE jag träffat har varit närapå mänskliga. Fascinerande, men självklart annorlunda.
Men nödvändigtvis inte "bättre", beror på vad man söker? Alla är vi ju olika.
Sådär... då har jag ändå gjort en jämförelse, även fast jag inte hade tänkt det...