Alltså, jag har inget att invända. Du gör som du vill. Men som generellt råd om tidsbesparing, tror jag kanske inte att ditt schema är idealiskt för så värst många andra.Jag äter ju min frukost när jag kommer hem på förmiddagen vid 10-10.30 tiden. Jag är inte särskilt hungrig vid 5-6 tiden så även med inplanerad tid skulle jag inte få i mig mer än en joghurt eller en banan. Tro mig om jag kunde planera och genomföra att kunna sova i vettig tid, hade jag gjort det. Lätt. Men jag har försökt och misslyckats. Alltså försöker jag göra det så gott jag kan. Vilket innebär jag jobbar så få mornar som det går och de gånger jag måste göra det ser jag till att få minst 2 timmars sömn på dagen för att kompensera de få timmarna under natten.
Jag mår bäst av att jobba natt och få sova ostört mellan ca 7-15. Men nu går det inte längre då det jobbet inte finns kvar som det gjorde då och jag inte hittar rena nattjobb här inom vården. Så jag gör det bästa jag kan av situationen. Vore det inte ett sånt kaos inom Polisen så hade jag nog gått tillbaka dit. Men även arbetstiderna där är bättre så är arbetsmiljön rena katastrofen och värre kommer det att bli. Så jag avvaktar. Kanske inser någon idiotin och skrotar omorganiseringen. Isåfall är jag direkt tillbaka. Tills dess får jag varannan vecka ha det jobbigt och varannan vecka har jag lugna och sköna mornar (eller mer förmiddagar)
Det där beror nog på hur man ser det. Är det i ts fall ett sätt att spara tid enbart och inte nåt som kommer av ett val sett till sig själv, ja då kan det nog vara så. För egen del är det inte så hemskt. Jag har tillräckligt mycket lugn och ro vid andra tillfällen för att frukostlugn ska kännas oviktigt.
Jag jobbar mellan 9-12 nattpass på 4 veckor och arbetar man dag så arbetar man i snitt 19 dag/kvällspass på 4 veckor.
En som är som jag
I ditt fall hade valet nog varit relativt enkelt om det handlat om så få pass men som jag förstår är det inte alls så i ts fall. Har man dessutom en partner som inte kan visa förståelse för att man är trött vetetusan om jag velat hållas med det. Men å andra sidan, man kan ju prova bara man själv ser om det går utför. Min mamma provade under en tid att jobba dag och natt parallellt vilket det verkar bli här även om dagpasset inte är betalt och maken till otrevlig människa som hon var då har jag aldrig stött på tror jag. Hon var hemsk och såg det inte själv förrän långt senare, detta trots att vi påtalade det.
. Går upp kl 1 och äter/klär på mig, kör till jobb kvart i 2.)Och jag hade blivit jättearg om min partner haft tid att sova men gjort annat då istället, så jag hade fått göra avkall på mina planerade saker (som höjer min livskvalitet) för han är trött.
Ja. Där har du en poäng men jag tolkade det som att det gällde även situationer där man inte lekt bort tiden utan faktiskt behövt ta hand om barnen t.ex.
Det kan vara 40 timmar.
