Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...
Jag har inte fått så mkt reaktioner faktiskt, eller också har jag förträngt dem...
Angående inskolning så är det kanske lättare med lite större barn eftersom det går att prata, diskutera och resonera med dem.
Min äldsta börjar förskoleklass till hösten och vi har varit på besök på skolan några gånger nu i maj. I den lilla byn finns bara dagmammor, inte dagis, och barnen som går hos dagmammorna har fått träffa skolans fritidspedagog en stund (typ halvtimme)varje vecka för lite pedagogisk verksamhet. Och nu har Selma varit med på dessa träffar 2 gånger plus att de den tredje gången tillbringade 3 timmar i skolan och fick prova på att äta i skolmatsalen.
Selma har ju aldrig tidigare varit under någon utomståendes ansvar (bara jag, maken och mormor), så visst hade jag betänkligheter om "inskolning" men det var absolut inga problem. Jag talade om för henne att hon skulle sälja till läraren att ringa mig om det blev jobbigt... Då visste hon att den tryggheten fanns i bakgrunden. Men, som sagt, det var inga som helst problem.
Vi gick till öppna förskolan 1-2 ggr i veckan när barnen var mindre men nu är det meningslöst att gå dit för där är bara mindre barn och när det inte finns några jämnåriga att leka med så kan man lika gärna vara utan det.
Vi kommer fortsätta hänga med på dagmammornas samlingar i byn - de samlas i skolans gympasal en gång i veckan - för att de två yngre syskonen ska komma in i barngruppen på ett bra sätt. Jag visste inte om den möjligheten förrän för ett par veckor sedan. Men det har gått över förväntan faktiskt, barnen smälter in bra i gänget där.
Vår skola är också en såndär liten byaskola och Selmas förskoleklass på 10 barn är den största kullen som varit där på väldigt många år...