Ni andra aspergerare, och vänskap?

[Kattennizze]

Gud va ni är gulliga, hör av er via PM. Självklart betalar jag!

 

[avslutat medlemskap]

Jag har varit i valet och kvalet om jag skulle våga lämna ut mig i den här tråden men vaf. jag är ju redan stämplad som hopplöst fall så ta mig som avskräckande exempel då.

Som liten fick jag ju benämningen "lillgammal", jag har aldrig klickat ihop med barn (dom var så larviga) utan sökt mig till vuxna och ensamheten. Vuxna på den tiden jag växte upp var ju inte som dagens vuxna, tittade jag in i nån verkstad eller på nåt annat jobb så var det inte "försvinn ungjävel" utan dom tog sig tid och visade mig saker, vem skulle tex. lära en 8-åring idag smida med smideshammare, städ och kol-ässja eller lära en 9-åring laga lastbilsmotorer på en lastbilsverkstad?

Jag var aldrig rädd för att ta kontakt med "farbröderna som jobbade" eller vuxna öht. men barn,,,,,bläää! Där vi bodde när jag växte upp fanns det några kompisar och vi har hängt ihop hela livet men utom dom har jag inte många kompisar jag klickar med, det finns några guldkorn, bla. mina närmsta grannar som jag räknar som min familj.

Jag fick diagnosen "Asbergerrelaterad problematik" iom. utredningen efter olyckan så troligen har jag haft det hela livet. Skolan var ett helvete med mobbing och lärare som inte brydde sig och inte fick jag vara ifred heller för alltid var det nån som skulle kasta minst en snöboll eller lufta cykeln mm.

Gymnasiet blev en vändpunkt, där samlades ett helt gäng "smågalna" individer i min klass och det var dom som lärde mig att ta för mig tillsammans med läraren,,,,,som var gammal boxare, så det var fler än en gång jag också hamnade med huvet före i spåncontainern. Vi hade skitkul och mobbingen upphörde iom. att jag gick ut 9-an.

Vad jag ville med detta inlägg, jag vet inte, kanske en liten hint om att det som börjar helfel kan bli rätt och kanske en förklaring till att jag är som jag är och ni får ta mig som jag är (era morrhoppor).

*Jag skyller på gymnasiet att jag retas, det var dom som lärde mig det.*

 

[Lipperta]

Välkommen till the outcasts

Tyvärr har man ju den där känslan, vågar jag säga något? För visst blir man alltid bemött annorluna efter man talat om för folk om AS.
Blir ju inte alls samma reaktion on man berättar om en deprission då är man en ledsen människa liksom men har man AS är man ett skal av en människa utan känslor typ

 

[avslutat medlemskap]

Välkommen till the outcasts

Tyvärr har man ju den där känslan, vågar jag säga något? För visst blir man alltid bemött annorluna efter man talat om för folk om AS.
Blir ju inte alls samma reaktion on man berättar om en deprission då är man en ledsen människa liksom men har man AS är man ett skal av en människa utan känslor typ

Exakt!

Vi aspies är inte mer olika det "vanliga" folket än dom är mot varann, vi funkar lite annorlunda bara och i mitt fall har jag ett helt annat tänk, jag är den som löser problem snabbt som andra skapat samt är självgående och tre steg före hela tiden, dessutom skiter jag i auktoriteter för har jag rätt är det mig dom lyssnar på och rättar sig efter, inte tvärt om och nu vet dom flesta det. Gör man på mitt sätt blir det billigt, enkelt, hållbart och funkis.

Sen har jag en annan medfödd egenskap också, kontakten med djur. Jag kan retas, leka, kela och gosa med alla sorters djur och dom svarar med samma mynt utan att det på nåt sätt blir fel eller farligt, dom läser mig klockrent och jag dom också och trots att folk trott "nu kommer han att bli ihjälstångad" så vet både tjuren eller kossan och jag att vi bara leker och retas lite i all vänskaplighet bara för att liva upp tillvaron litegrann. Djur vet vad vi tål, jag är öppen och då bara funkar det. Djur är enkla, dom bara ÄR.

 

[Lipperta]

Jag har också nära kontakt med djur, har haft en ilsken hund som skulle avlivas stor och ''farlig'' ras tog hem honom och blev världens mysigaste.
Hade mitt älskade sto som ingen annan kunde hantera, hon verkligen högg efter folk men var som ett lamm mot mig
Hade en valack som verkligen inte gillade mig dock Men han gillade ingen, hade tufft tidigare i livet och jag blev direkt rädd för honom.

Dock kan jag inte få en nära kontakt med andra människor nära mig, då tänker jag för mycket på hur dom ser mig ''Men gud vad gör hon ser ju inte klokt ut'' osv. Har dock blivit lite bättre på att skita i vad folk tycker men bara lite.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har också nära kontakt med djur, har haft en ilsken hund som skulle avlivas stor och ''farlig'' ras tog hem honom och blev världens mysigaste.
Hade mitt älskade sto som ingen annan kunde hantera, hon verkligen högg efter folk men var som ett lamm mot mig
Hade en valack som verkligen inte gillade mig dock Men han gillade ingen, hade tufft tidigare i livet och jag blev direkt rädd för honom.

Dock kan jag inte få en nära kontakt med andra människor nära mig, då tänker jag för mycket på hur dom ser mig ''Men gud vad gör hon ser ju inte klokt ut'' osv. Har dock blivit lite bättre på att skita i vad folk tycker men bara lite.

Det där med att tänka på vad folk tycker och tänker växer bort med åldern, jag lovar.

Djur ja, jag har ju "socialiserat" ett gäng hästar av skilda valörer och bakgrunder, en som anföll barn blev en högt älskad favorit på en ponnyridskola, ungarna slogs om henne. Sen har vi ju min gamla älskade och saknade Madam som kom från travet, högdräktig och folkilsken som var förbjuden att leda om dom inte var två och hon hade munkorg. Mycket skalle på den märren och min soulmate som slutade hata och slog över så hon älskade alla istället, om jag var bortrest så såg grannens tjejer 12 och 13 år efter henne istället.

Hundar brukar "tugga" lite på mig och grannen brukar messa "fan jag glömde köpa tuggleksak åt hunden så kom upp och käka ikväll". Deras förra, bautastor schäfer omvände mig då jag aldrig varit nån schäfermänniska och sen tog vi verkligen ut svängarna. Nu har dom en Bernen senner, unghund, som också skiter i matte när jag kommer så matte har gett upp det där med fostran när jag kommer. "Krambjörn" är bara förnamnet, samt buskompis och kelobjekt.

 

[gul_zebra]

Hur man vet att man är aspie: Teoriprov imorrn. Nervös? You bet. Inför provet? Nä, kan jag inte påstå. Inför en ny plats och fotoautomater och inställningsbara stolar och risken att göra klart provet först och gud vet allt? Oh ja!

 

[Hyacinth]

Hur man vet att man är aspie: Teoriprov imorrn. Nervös? You bet. Inför provet? Nä, kan jag inte påstå. Inför en ny plats och fotoautomater och inställningsbara stolar och risken att göra klart provet först och gud vet allt? Oh ja!

Lycka till!!

 

[ztsu]

Exakt!

Vi aspies är inte mer olika det "vanliga" folket än dom är mot varann, vi funkar lite annorlunda bara och i mitt fall har jag ett helt annat tänk, jag är den som löser problem snabbt som andra skapat samt är självgående och tre steg före hela tiden, dessutom skiter jag i auktoriteter för har jag rätt är det mig dom lyssnar på och rättar sig efter, inte tvärt om och nu vet dom flesta det. Gör man på mitt sätt blir det billigt, enkelt, hållbart och funkis.

Jösses, där beskrev du mig! Nästan läskigt väl. Precis sådan är jag också. På arbetet brukar jag på ett lite skämtsamt sätt hävda att jag alltid har rätt, att jag inte har haft fel sedan -81 (då jag föddes), men faktum är att det stämmer
Tur man är ödmjuk!

 

[ztsu]

Hur man vet att man är aspie: Teoriprov imorrn. Nervös? You bet. Inför provet? Nä, kan jag inte påstå. Inför en ny plats och fotoautomater och inställningsbara stolar och risken att göra klart provet först och gud vet allt? Oh ja!

Lycka till!
Själv ska jag köra till ett nytt ställe på torsdag och är redan nervös

 

[avslutat medlemskap]

Jösses, där beskrev du mig! Nästan läskigt väl. Precis sådan är jag också. På arbetet brukar jag på ett lite skämtsamt sätt hävda att jag alltid har rätt, att jag inte har haft fel sedan -81 (då jag föddes), men faktum är att det stämmer
Tur man är ödmjuk!

Ödmjukhet? Var kan man ladda ner det? Jag har inte haft fel sen -58

Aspie och lumpen, behöver jag säga mera? Jag fick tom. befäl att tystna eftersom jag VISSTE att jag hade rätt och dom fel och det slutade "illa" tyckte mina lumparkompisar eftersom jag förvägrades att mucka och råkade bli kvar i organisationen, där förkastades inte en bra resurs och jag har fortfarande vänner där trots att jag lämnat det livet för länge sen, kunskapen har jag dock inte lämnat och den används ganska frekvent ibland.

Yrkeslivet efter lumpen som anställd har väl varit "sådär" minst sagt, eftersom jag varit självgående så har oftast jobbet varit färdigt när arbetsordern kommit då jag alltid legat tre steg före vilket retat gallfeber på basar och andra "mindre vetande" (nästan alltid har jag haft rätt och dom helfel) så jag löste det med att starta eget istället och serva industrin samt vara "bemanningsföretag" innan dom ens var uppfunna, jag kunde ju alla branscher redan. (Jag har väldigt lätt för att lära och suger kunskap som en svamp om det inte gäller matte, jag är nämligen dyskalkylektiker.)

Mitt vatspråk har alltid varit "inget är omöjligt bara viljan finns" och blir ärligt förbannad på folk som står och säger "det gåååår inte", då brinner det. Lös problemet istället för att gnälla.

 

[gul_zebra]

@Hyacinth och @ztsu Tack! Godkänd, nästa anhalt uppkörning!

 

[Elo]

@Hyacinth och @ztsu Tack! Godkänd, nästa anhalt uppkörning!

Grattis!

 

[gul_zebra]

Grattis!

Tack!

 

[Lipperta]

Gud vad kul, resten kommer gå som en dans. Vi hejjar på dig allihopa

 

[grodan21]

Grattis @gul_zebra !

 

[grodan21]

Jag vill ha energi

 

[Soffan74]

Jag vet att jag inte är ensam om att ha AS här
Jag är inte intresserad av andra former inom autismspektrumet utan nu är jag intresserad av att läsa från dom som har samma som mig - asperger för att få så liknande problematik som min som möjligt. Hoppas det kan respekteras.

Jag skulle vilja höra från er hur eran situation med vänner ser ut. Orkar ni umgås med folk, trivs ni med andra och framförallt, kommer ni överens med andra?

Jag känner på sista tiden att jag glider ifrån mina vänner. Varför vet jag inte. Det kan ju också bara vara en känsla jag har men det är så det är iaf.

Hur ofta träffar ni vänner, tar en fika på stan med någon m.m? Hur ser erat sociala liv ut?

Har inga riktiga vänner alls tyvärr. Har AS

 

[Lipperta]

Jag vill ha energi

Jag med Jag vill göra saker. Jag vill campa i skogen med pojkvännen, gå på dags långa promenader och rida 3 dagar och sova i tält i mellan och massa annat.
Men det går inte.

Vet inte om du går på något slags piller men kan bara rekomendera rosenrot, finns på apoteket. Gav rådet till en annan användare förut men det gäller egentligen alla AS eller ''bara'' orkeslös.
Är fortfarande orkeslös men har mer ork än förut, tar bort det värsta liksom. Göra saker är lättare.
Det är inte en pina att gå till toan och kissa utan bara något jag måste.

Dålig på att förklara men om du orkar prata med personal på apoteket eller någon doktor kan de nog se om det är något för dig.
Jag bara köpte och proppade i mig men det är nog ingen bra ide om man äter andra piller

 

[grodan21]

Jag med Jag vill göra saker. Jag vill campa i skogen med pojkvännen, gå på dags långa promenader och rida 3 dagar och sova i tält i mellan och massa annat.
Men det går inte.

Vet inte om du går på något slags piller men kan bara rekomendera rosenrot, finns på apoteket. Gav rådet till en annan användare förut men det gäller egentligen alla AS eller ''bara'' orkeslös.
Är fortfarande orkeslös men har mer ork än förut, tar bort det värsta liksom. Göra saker är lättare.
Det är inte en pina att gå till toan och kissa utan bara något jag måste.

Dålig på att förklara men om du orkar prata med personal på apoteket eller någon doktor kan de nog se om det är något för dig.
Jag bara köpte och proppade i mig men det är nog ingen bra ide om man äter andra piller

Jag går just nu på antidepressiva sen två veckor. De tog även blodprov när jag var hos läkaren. Men antagligen beror min trötthet pga hjärntrötthet. Så just nu är jag sjukskriven på 25% så förra veckan hade jag mer ork än vanligt, men den här veckan är jag trött.